Cineast in the cittā
tisdag, juni 30, 2009, 21:49
På bio: Angels & Demons
Robert Langdons chaufför sladdar in mellan Zara och Séphora på Via del Corso mot Piazza del Popolo och vi sitter och ser detta på biografen precis bakom kyrkan där den första kardinalen blir mördad. När jag kliver ut på gatan efter denna spektakulära Rom-upplevelse kan jag knappt skilja på fiktion och verklighet.
Ja, jag är en intellectual daredevil (tack, Spectatia) och medger utan att blinka att jag hade kul när jag läste Da Vinci-koden. Däremot Angels & Demons bestämde jag tidigt att jag aldrig skulle läsa, men nu uppstod tillfälle att se filmen och When in Rome... Få biografer i Rom visar VO och de italienska undertexterna gav tillfälle att repetera passato remoto.
Stellan Skarsgårds Swiss Guard-chef väser B-actionrepliken "Search the rest of the building", Ewan McGregor spelar en helikopterflygande och även bildligt talat högt uppstående präst och Tom Hanks Bondbrudsliknande sidekick kan både Läsa Latin, Desarmera Bomber och säga "Follow That Car!", minsann! Trots detta är den här filmversionen betydligt bättre än Da Vinci-koden och faktiskt mkt spännande rakt igenom.
'På DVD: L'uomo che ama, 2008
Pierfrancesco Favino överraskar i Angels & Demons genom att tala accentfri engelska. Av en slump såg honom i en annan film sista kvällen i Salerno i söndags. Det är en italiensk Sliding Doors och en rejäl strappalacrime. Den seglar upp på min italienska topplista strax under Caos Calmo...
På TV/DVD: I Cesaroni, 2006-
... (Caos Calmo) av och med Nanni Moretti, vars scooterfärder jag följde i Caro Diario. Då väcktes min nyfikenhet för kvarteret Garbatella och i morse åkte jag dit (linje B ett par stationer från Termini). Härligt att se en bit av det mer genuina Rom. På Salernokursen såg vi tillsammans ett avsnitt ur succéTVserien I Cesaroni. Även om jag inte gillade den speciellt mycket passade jag på att ta 11-cappuccinon på baren som används som kuliss i TV-serien. En plats dit skolklasser vallfärdar, så populär och/eller kultig är serien.
På påsklovet lade jag märke till en ny slags "Här spelades filmen X in..."-skylt längs floden för oss cineaster in the cittā, d.v.s. info för oss som älskar att gå i filmers fotspår. I det här fallet var det bron från Cykeltjuven - en neorelistisk film från 1948 som fortfarande berör. Har någon sett fler liknande skyltar?
På utomhusbio: I Vitelloni, 1953
50 år sedan La Dolce Vita och igår var det Fellini-omaggio på filmön L'Isola del Cinema. Det har blivit så mysigt där nu längs Tibern. Barägarna försöker överträffa varandras mysfaktor genom liggfåtöljer, kuddar, lyktor och loungemusik.
I augusti visas Thomas Alfredsons Lasciami entrare... och där gick hela andemeningen och Morrissey-referensen förlorad... men här sjunger Morrissey några rörande rader om Rom.
Lägg till kommentar 
En italiensk Trainspotting
fredag, juni 26, 2009, 13:28
DVD: Radiofreccia, 1998
En film med Iggy Pops The Passenger i soundtracket är alltid rätt. En film med Sweet Home Alabama i soundtracket - noooot! Handlar om en radiostation som ska stänga och personerna runtomkring. Ramberättelsen kretsar kring heroinisten i gänget. Detta var Ligabuefilm nummer två för mig - abbastanza bra, den här också, men lite troppo nostalgisk, den här också, jfr. Da zero a dieci.
Nattradio här för mig = godnattradio. Vaknar varje dag med hörlursavtryck på kinden till fiskmåsarnas skri över hamnen. Dessvärre är min mobil inte utrustad med MusicID för att identifiera alla bra italienska låtar negli negozi eller nel bar.
Saluti från Eder Diplomerade B2-student. Ergo, positiv halvårsrapport ang. Italienåret 2009.
Plonk, prostitution, panem et circenses i Pompeji
torsdag, juni 25, 2009, 13:19
Pompei. The Life of a Roman Town - Mary Beard, 2008
Läget några tågstopp bort från Salerno gör att Pompeji lämpar sig för eftermiddagstur efter skolan. Vackert kvällsljus för fotografi och ingen kö. Enligt LP blir det moderna Pompeji "increasingly seedy" allteftersom det skymmer och även på dagtid är det rätt tacky med souvenirförsäljare som trängs längs "Plinius parkering" och "Spartacus camping", men med 3 miljoner besökare om året kan man förstå att många vill slå sestertiermynt av detta.
Beards bok om Pompeji är mindre vulgär och mer akademisk än Maja Lundgrens, men tonen är lika lättsam. Kan användas som förberedelse inför och guidebok under besöket till Pompeji. Dessutom får man en massa boktips för vidare läsning, t.ex. The Last Days of Pompei av Bulwer Lytton, 1834, en s.k. disaster novel.
Pompejibesökaren inser hur lite själva människan förändrats under dessa 2000 år. Pompeji var ett multikulturellt samhälle där man talade bade latin och grekiska och arbete varvades med fastfood, spel, underhållning och bordellbesök. Man åt bröd, oliver, vin och ost. Den lokala vintillverkningen kallar Beard respektlöst "the Pompeian plonk" och hon dödar många myter, men att säga att "alla romare låg faktiskt inte till bords och åt överdådiga middagar" och att "en typisk romersk familj såg faktiskt inte ut som den i Cambridge Latin Course" är att underskatta sina läsare. Arrogant. Cave dominam barbatam?
Sua culpa, sua culpa. Några dagar senare besteg vi den skyldige, vulkanen Vesuvius. Övriga utflykter har gått till bl.a. det underjordiska Napoli, men bäst hittills - trots att Camilla sportiva rara avis est - var en tur med havskajak längs Amalfikusten, från Vietri sul Mare till Cetara med olika små strandhugg för sol och bad på ljuvliga stränder med vattenfall.
Dessvärre fick vi just veta att morgondagens äventyr, det Atlantisliknande Baia är inställt p.g.a. dålig sikt för båtarna med glasbotten, men här kan man få upplevelsen ur en dykares perspektiv. Själv har jag ungefär lika stor skräck för dykning som för Enyamusik, men här kunde jag njuta av båda! Av en händelse började jag igår kväll läsa Eyvind Johnsons Strändernas svall vars ton påminde mig om Yourcenars/Hadrianus memoarer från villan i Baiae.
Mussolinis okända son?
onsdag, juni 24, 2009, 13:29
På bio: Vincere, 2009
Tillbaka till San Demetrio för tung tisdagsbio, men intressant och artistiskt filmat om en kvinna Mussolini träffade under Avanti-tiden. Eventuellt gifte de sig, men någorlunda säkert är att hon födde en son, Benito Mussolini. Båda skulle dock möta samma öde: att bli bortförda och inspärrade på mentalsjukhus när Il Duce blev diktator.
På italienska biografer är det INTERVALLO efter en timme. Det får mig alltid att skratta när italienarna rusar ut för att röka innan de ser färdigt filmen.
På temat Kvinna På Mentalsjukhus är favoritfilmerna förstås Betty Blue och Camille Claudel. Inga kan spela så hysteriska karaktärer som franska skådespelerskor.
Min flatmate, den australiska journalisten, och jag har funnit att vi förutom fascination för det italienska språket har la vena creativa gemensamt. Nu har vi påbörjat en liten studie slash kurs i italienskt kroppsspråk. Sök upp mig på Facebook om du vill ta del av den (Camilla Malmer). Annars, håll utkik i Lingua framöver.
Tre favorituttryck från veckan: 1. ciabatta da mare el. infradito = strandtoffel 2. ge ngn nobben 3. Smurfan!
Italiensk grammatik via reklam och musik
tisdag, juni 23, 2009, 14:53
Minst sagt tydligt illustrerat exempel för dig som undrat vad det är för skillnad mellan följande:
una casa grande
una grande casa
una grande macchina
una macchina grande
un grande pennello
un pennello grande
Här leker Jovanotti med begreppen il mio grande amore ed il mio amore grande.
Steinbeck om Positano
söndag, juni 21, 2009, 16:32
"Positano bites deep.
It is a dream place
that isn't quite real
when you are there
and becomes beckoningly real
after you have gone."
John Steinbeck i Harpers's Bazaar 1953
Kan det vara med anledning av denna beröringspunkt som LP kallar Positano The Pearl of the Pack? Dock kan man avvakta att åka hit till framåt il tramonto della vita. Bella, bella, visst, men anpassat för rika amerikaner.
Italia = il paradiso del cinema
onsdag, juni 17, 2009, 13:46
Bio: Gli amici del bar Margherita, 2009
Utomhusbiosäsongen börjar dessvärre inte förrän i augusti, men Salerno har även nu en mysig biograf med Cinema Paradiso-känsla och mittiveckanrabatt. Filmen vi såg utspelar sig i Bologna och är en hyfsad dramakomedi med 50-talssoundtrack. Lite för sentimental för min smak, annars ok. Tänk Mambo Kings.
Vad gör man annars på kvällarna i Salerno? Hänger på barer och restauranger längs Via Roma eller Lungomare. Om man nippar hem för en eftermiddagslur eller kommer hem efter 22 blir straffet att gå uppför de annars så behändiga scaline mobili, utomhusrulltrappan som leder upp till vårt kvarter, eftersom den stänger på kvällen och under siestan, men att traska i de Montmartre-liknande trapporna är ganska angenämt.
Citatet kommer från sången La canzone del sole av Lucio Battisti, en riktig sommarsång som lever kvar sedan 70-talet. Är smått chockad över att befinna mig på nivån Intermediate II, så packar nu konjunktivstencil, solkräm och Lonely Planet och drar till Pompeji.
Your woman in Salerno
måndag, juni 15, 2009, 13:41
Vadå reality check? Salerno är underbart! Inte en turistisk badort per se, utan en vanlig stad vid havet. Bor i en lgh på 100 kvadrat con balcone con vista sul mare och en flatmatematch made in heaven; en trevlig journalist från Australien. Il Progetto Italiano kan börja!
Irritable Bookshop Syndrome?
lördag, juni 13, 2009, 15:29
Behövde böcker till boot camp inför Italien och testade den italienska nätbokhandeln ibs. Tutto a posto, men DHL-leveranser ger mig högt blodtryck: 1:a försöket, påminnelselapp, märkliga telefontider, 2:a försöket, hotelse om att paketet skickas tillbaka eller så får man sjäv hämta det i en hangar bortom Heathrow. Till slut funkade det att redirect:a till jobbet. Vanlig post hade dock varit betydligt behändigare.
Volevo i pantaloni - Lara Cardella, 1989
Annetta bor i en by på Sicilien. Hon märker att de som bär byxor får fler fördelar och större frihet än de som bär kjol och bestämmer sig för att bli man. När hon inser att det inte går återstår bara att diventare puttana. Filmversionen skiljer sig en del från originalverket, men det är ett bra feministiskt vardagsmanifest med mörka bottnar och många diskussionsämnen: grupptryck, förtryck, aga och incest. Slutet provocerar mig.
In the Mood for Platonic Love?
lördag, juni 13, 2009, 10:56
DVD: My Blueberry Nights
Jude Law och Norah Jones som nighthawks på en diner, därefter blir det roadmovie och vi möter Rachel Weisz som uttråkad polisfru i en småstad och Natalie Portman som kaxig pokerbrud. Är svag för den här typen av originella filmer där foto och soundtrack samspelar perfekt med story och dialog och skapar den där speciella stämningen: Wild at Heart, Thelma & Louise, Lost in Translation...
Såg även Friends with Money och tackar Hermia för filmtipset.
