Dress Your Family in Corduroy and Denim - David Sedaris, 2004

En Borders-bok från butiken på Charing Cross Road! Sedaris böcker ger sken av att vara romaner, men är i själva verket en samling krönikor och även i den här boken handlar alla om hans familj. Det faktum att alla kapitel är korta och fristående gör den till en perfekt kvällsbok. Efter varje historia kan man ta ställning till om man orkar en till, eller inte. Med tanke på att Sedaris är radiopratare och ståupp-komiker är böckerna nog roliga som hörböcker, förutsatt att han läst in dem själv. Med Sedaris talang för situationskomik skulle de även kunna bli en helt ok TV-serie, men än så länge får man alltså nöja sig med "lie-com" i soffan.

Dessvärre befarar jag att observationerna i Dress your Family... är de som blev över i gallringen inför första boken Me Talk Pretty One Day. Därför rekommenderar jag att man läser den istället. Minns att jag uppskattade att Sedaris inte problematiserar sin homosexualitet, utan i den löpande texten slänger han bara in ett "at the time, me and my boyfriend..." och sen får den fördomsfulle uppröras hur mycket den vill. Mycket bättre än alla politiskt korrekta "nu ska jag skriva en gaybok"-böcker. En annan besvikelse för mig var att Sedaris inte skriver lika mycket om Frankrike i uppföljaren.

Så nu, Sophie, passar det perfekt att svara på dina frågor: favoritplatserna i Frankrike är så klart Paris, sedan Languedoc-regionen d.v.s. Montpellier med omnejd. Bretagne och Normandie är fantastiskt! Rivieran runt Nice är överexploaterad, men fortfarande väldigt fin. Faktum är att Frankrike har all: berg, hav, sandstränder, stenstränder, dramatiska vita klippor, vinodlingar, skidåkning, surfing, småbyar och storstäder...

När det gäller litteratur vill jag egentligen bara svara Camus Främlingen - favoriten - för jag har som sagt själv svårt att hitta bra samtidslitteratur (Hjälp! Någon?). Här är iallafall några favoriter från 70-talet (1970, inte 70 f.Kr!) fram till nutid:

Romain Gary - Med livet framför sig (orig. La vie devant soi) Jag bara älskar den! Kan stå på bibl. under pseudonymen Emile Ajar. Hans eget liv var jättespännande!

Emmanuel Carrère - Vinterskolan (La classe de neige) och Mustaschen (La Moustache). Den sistnämnde går på bio just nu.

Amélie Nothomb - Underkastelsens sötma (Stupeur et tremblements, titeln låter inte klok, men det är en mkt underhållande liten pärla om en belgisk tjej som ska göra sin praktik på kontor i Tokyo.)

Det är lite komiskt att knappt någon av de ovanstående är "riktiga" fransmän, utan från Algeriet, Schweiz och Belgien. Men Georges Perec var fransman, av judisk härkomst, liksom Romain Gary? Han låg i allafall bakom en riktig kultbok, som jag själv ska läsa inom kort och hoppas mycket på. Den heter Livet - en bruksanvisning (La vie - mode d´emploi). Som Ann-Sofie skrev var både han och Queneau medlemmar i OuLiPo, en grupp "cyniska formalister". Du måste googla Perecs utseende också - skratt! Göran Greider får en elchock...

För övrigt tittade en av mina gamla fransklärare in här igår, med kommentaren: - Bien, ton blog. Tu es vraiment une fille sérieuse." Ung. "bravo, du är verkligen en seriös tjej". ehmm... Eat this!

Filmen 84 Charing Cross Road visas idag på TV3 kl. 12.50. Boken, av Helene Hanff, var en aning seg och högtravande, vill jag minnas, fast kort och lättläst. Enligt tablån är filmen "lågmäld", vilket kanske inte bådar så gott, men skådespelarna gör säkert ett bra jobb. Själv hoppas jag på många Londonvyer samt interiörer och exteriörer från bokhandlar och antikvariat på Charing Cross Road.

Några timmar senare: tja, den var väl lite småtrevlig. Hade glömt att det var en sann historia. Sorgligt slut, men jag fick tårar i ögonen redan när Anthony Hopkins stod bland bokhyllorna och reciterade Yeats Cloths of Heaven - Fionualas dikt från Montpellier, eller rättare sagt Sète. Just idag, när jag skickat ett brev till henne i Dublin! Vi har varandras mobilnr och emailadresser, men vi insisterar på pappersbrevväxling, precis som Helene och Frank i 84 Charing Cross Road. Kanske blir den också lifelong?

Efter en vansinnigt het söndag i Sète åt jag, F och Carmel en god middag med mycket vin. När vi gick genom staden - Frankrikes Venedig - i solnedgången tittade Fionuala upp mot himlen och började flera gånger: - Had I the heaven´s embroidered cloths... Då är dikten som vackrast, med irländsk accent, och även där är slutet sorgligast:

Tread softly, because you tread on my dreams

Exercices de style - Raymond Queneau, 1947

Har du ett sjätte sinne? Jag menar, sinne för humor? Då kommer du älska den här boken. Det här är också en bok för alla frankofiler, för alla svensklärare och alla språkälskare! Helt underbar!

Queneaus stilövningar är ännu en Montpellier*bok och ett boktips från läraren Jean-Francois. Boken börjar med en enkel historia, nästan en ickehändelse; bara några noteringar från gatulivet i Paris en varm sommardag. En man kliver på bussen. Hans utseende är lite lustigt, bl.a. har han ovanligt lång hals, och en fläta istället för ett vanligt band runt sin hatt. Som vanligt retar han sig något på en viss medpassagerare som alltid knuffas, men finner en ledig plats och bussen kör iväg. Några timmar senare ser observatören mannen vid ett torg och att en annan man går fram till honom och säger: - Du, du borde sy i en extra knapp upptill i din rock.

Jaha, och vad lärde man sig av detta? Inget, men nu kommer det roliga. I resten av boken finns inte mindre än 99 olika versioner av samma historia, skrivna i helt olika stilar: i telegramform, som ett vittnesmål, i olika verbformer, uppdelad i satsdelar, fyra versioner med fokus på ljud- resp. lukt-, känsel-och synintryck, med regnbågens alla färger, med maximalt antal grekiska lånord, anglicismer, anagram, antonymer eller metaforer, filosofiskt, botaniskt, gastronomiskt, analytiskt, onomatopoetiskt, bonnigt, på slang, som formellt brev, sonett, ode och som komedi i tre akter. Jag har många favoriter, men varianten med bara interjektioner är lysande: "Psst! heu! ah! oh! ouf! eh! tiens!..." Blev oerhört nyfiken på om boken översatts till svenska och om det blivit lika bra. Den fanns, men var utlånad på biblan. Så fort jag får tag i den kommer jag att använda exemplen i skrivträning i Svenska B.

Boken tog bara en halvtimme att läsa, men det kommer finnas anledning att bläddra tillbaka många gånger. Senare, när jag rensade tidningar hittade jag en allusion, som jag inte reagerat på pre-Queneau. Uttrycket "stilövningar" används i ett franskt skvallertidningsreportage (Gala) om hur David Beckham och Johnny Depp influerar herrmodet. Efter lite googlande hittade jag också flera teaterpjäser och musikstycken baserade på Queneaus bok. Kult? Absolut. Här är en svensk kille, som läst Queneau och skrivit 70 versioner av ekorrn satt i granen.



Själv kom jag nyss ut ur garderoben, bokstavligt talat, efter att ha ägnat kvällen åt favoritsysselsättningen: att sortera! Kläderna i färgskala, lådor med etiketter...mmmmmmm. Rekommenderar varmt kundkorgar och Mangopåsar för detta ändamål. Lådan för skidåkning kommer det finnas anledning att öppna i februari. Se upp i pisterna i Tandådalen, folks!




*Montpellier - den fantastiska franska staden vid medelhavet där jag tillbringade några veckor i somras, på kurs och kul. Tillsammans med ord som London, latin, läppglans och glitter tror jag Montpellier toppar listan över mest frekventa ord i Läsdagboken 2005.

En av Grynets lagar, men jo, belgiska sjöfrukter av choklad är godis. Bra interimdiet så här i limbot mellan det officiella nyåret och skolstarten, som för mig är den riktiga nystarten, om än inte lika viktig som höstterminens start. Hur många håller på med sånt här just nu? Överdriven träning, Nutrilett eller sluta med cigaretter och godis? Själv har jag insett att inga nyårslöften i världen rår på min kassa karaktär. Jag ger upp. Under jullovet har bl.a. följande hänt:

Situation A: noterade att Maraboumagen håller på att göra comeback.
Åtgärd: åt ännu fler chokladpraliner

Situation B: kände mig januaripank och började oroa mig för några rejäla räkningar, som tornar upp sig i horisonten.
Åtgärd: tröstshopping (bara skor, jeans och ett Dior Kiss-gloss - brown is the new black)

Nåja, det finns fördelar med att ha maniska drag i sin personlighet. Man har mycket energi. Man är en hängiven vän och partner. Man är alltid "på", (om man inte är "av", förstås.) Man startar - och fullföljer - grandiosa projekt, man ger aldrig upp o.s.v.

Sedan igår har jag funderat på hur ett spinningpass hade sett ut med mig som instruktör. I schemat hade det stått så här: "Le Spinning - spinning för livsnjutare. Fransk musik hela passet." Efter välkomstskål i Le Fatburner hade vi kört förbränning i sakta mak i en timme, och efteråt, för väl genomfört arbete hade alla fått ett glas champagne med jordgubbe och chokladpralin under nedvarvning till tonerna av Ah, oui, je t´aime... Call me, Hälsostudion!

Vad jag egentligen skulle skriva om ikväll är Leif G.W. Persson. Såg honom i Rapports årskrönika. Blir alltid så imponerad av hans analytiska förmåga kombinerat med cool framtoning i intervjuer t.ex. Är hans böcker också bra? Att han var en av grabbarna på Fagerhult får man väl ha överseende med. Nu ska jag förresten börja läsa en bok, som av någon anledning känns väldigt grabbig: Neil Gaimans American Gods.

The Heart of the Country - Fay Weldon, 1987

Den här boken har stått oläst sedan inköpet på ett antikvariat i Kalmar för flera år sedan (när vi skulle på Eric Gadd-konsert, S och H!). Varför valde jag att läsa den nu? För att jag just sett filmen The Upside of Anger och ville ha mer uppfriskande ilska? För att jag just läst det årliga roliga nyhetsbrevet från Ann i Paris, och blev sugen på mer brittisk humor? För att jag just besökt websidan En bokdjävuls liv och lustar? - där det för övrigt länkades hit med beskrivningen "Recensioner blandat med foton och detaljer ur bloggarens liv. Småkul."

There's something rotten... Hela boken ger ett feministiskt perpektiv på skilsmässa, ner i detaljer som att "efter en skilsmässa försämras kvinnors ekonomi med 42%". Så blir det för Natalie Harris när hon överges av sin man Harry. Han sticker med sin älskarinna och sitt American Express och lämnar Natalie med två barn, vars skolavgifter är obetalda, dessutom ett överbelånat hus och en massa andra skulder. Natalie hamnar i bidragsberoende och måste flytta hem till den bittra och bedragna Sonia, bokens berättarjag. Peripeti: Natalie har också en älskare, men bara på tisdags- och torsdagseftermiddagar...

The Heart of the Country har gått som miniserie i brittisk TV, och många minns kanske En hondjävuls liv och lustar från svensk TV på 80-talet. Det är med samma blandade förtjusning jag läser boken. Det är både underhållande och motbjudande på samma gång. Inte riktigt min humor, tror jag. Jag ger inte betyg i år, men den här kan aldrig bli mer än en trea. Trots allt känner jag mig lite motiverad att ta fram den kassettbok med noveller av Fay Weldon jag haft olyssnade i bokhyllan i säkert 10 år. Margaretha Krook - kan inte tänka mig en lämpligare inläsare.

Gymneologism... skulle man väl kunna kalla det, ett nytt ord som man kommer på under ett spinningpass? Pod-dancing* har man ju hört talas om, men ikväll bevittnade jag pod-spinning! (Du med, Sophie!) En dam med hörlurar lyckades lyssna lugnt på egen musik under ett spinningpass med sedvanligt öronbedövande musik. Ikväll var det verkligen ett spinningpass from hell, då en färsk provinstruktör var fast besluten om att köra utan headset och gallskrek i falsett i en timme. Om det händer igen blir det pod-spinning även för mig.

* Pod-dancing: om man inte gillar musiken på en nattklubb kan man dansa till musiken i sin ipod istället, och dessutom uppstår en flirtmöjlighet då andra öronsnäckan kan erbjudas någon trevlig person i närheten.

Min bästa källa till nya coola ord på engelska är Word Spy. En enkel och uppskattad warm-up-aktivitet på Engelska** A och B är att låta eleverna bekanta sig med sajten hemma, ta med sitt favoritord, skriva på tavlan och låta kompisarna gissa. Bland nyorden 2005 finns det många med blogg och mailanknytning. Blok (bloggbaserad bok) och bloggosfär har redan lånats in i kvällstidningssvenskan, men nu finns även splog, för en kommersiell fejkblogg (spam + blog) och min favorit: drailing = emailing when drunk. Nu ska jag leta efter The Guardians årliga bumper news quiz. Tipsa mig om ni känner till några andra quiz eller finurliga listor över 2005!

**På nyårsfesten kom en man - ja, den trevlige arrangören faktiskt - fram till mig efter tolvslaget och sade: - Är du min sons engelsklärare? Då måste jag dansa med dig! och - utan ipod - dominerade vi dansgolvet till tonerna av Daddy Cool... Lämpligare soundtrack till denna pseudohändelse kan man inte önska, så pod-dancing var inte aktuellt.

... och ikväll smög kommissarie Lynley omkring i The House of Lords - inte precis förnyarnas hemvist. Slutet var pessimistiskt, men vad tror ni om onsdagens avsnitt, sista delen? Helen eller Havers? Cliffhanger eller Hollywoodslut?

Glöm Ivanhoe, ingen kan förgylla Nyårsdagen som Kommissaire Lynley. Jag är i dubbel extas efter kvällens avsnitt, som utspelades och inspelades i Cornwall - min drömsemester. Fler fristående avsnitt imorgon och på onsdag kl. 21.00 på SVT1. Har förstått att Elisabeth Georges böcker är bra?

Den jag aldrig var - Majgull Axelsson, 2004

Första bokvalet varje år är alltid speciellt, nästan rituellt. Jag vill ha en riktig läsupplevelse, något som anger tonen för det som ska komma. I övergången mellan läs-åren 2005 och 2006 höll jag på att läsa en bok om oro och en om ilska, och det kändes inte bra, så jag började på en helt annan. I Läsdagbokens begynnelse läste jag Långt borta från Nifelheim, med bokklubben som sprack, och blev positivt överraskad av den för mig då relativt okända Majgull Axelsson. I Den jag aldrig var återkommer Nässjömiljön, ambassadpeople och samhällskritik. För mig var namnet Majgull problemet, då det ohjälpligt signalerar tantlitt, och jag vet flera som avskräckts av detta. Tror hon skulle tjäna på ett catchy pen name. Tänk bara på hur framgångsrik lille Andreas Svensson från samma stad blivit som Dregen.

Kanske är MaryMarie ett tankevärldens alter ego för Majgull. MaryMarie är huvudpersonen i Den jag aldrig var och hon har i 20 år stått ut i ett dåligt äktenskap med den obotlige kvinnokarlen Sverker. En dag får hon veta att han hittats svårt skadad i en östeuropeisk stad. Han har bruten nacke och nästan inga kläder på sig. Förmodligen har han knuffats ut genom fönstret från en prostituerads lägenhet. MaryMarie reser dit från Stockholm, för Sverker är nu ett vårdpaket, och där vid sjuksängen börjar ett spännande Sliding Doors -scenario: antingen drar en riktigt förbannad MaryMarie ut sladden till respiratorn och får sitta av ett sjuårigt fängelsestraff på Hinseberg, eller så fortsätter hon spela den goda hustrun, tar hem den rullstolsbundne Sverker och vårdar honom i hemmet, samtidigt som hon gör karriär som biståndsminister, med trafficking som kärnfråga. Boken är svår att beskriva med alla parallellhandlingar och tids-och identitetsförskjutningar, men jag kan också tillägga att ända sedan den trassliga barndomen i Nässjö har Marie left i en låtsasvärld med den påhittade "mållgan"tvillingen Mary, eller tvärtom?

Årets läsupplevelse, säger jag om Den jag aldrig var. Inte så konstigt eftersom det är den första och enda jag läst i år, d.v.s. idag, den 1 januari, men jag är övertygad om att den kommer att ligga mycket högt på listan även efter de 99 anticiperade läsupplevelserna jag skrev om igår. Titeln kommer från en dikt av den argentinska poeten Alejandra Pizarnik: Jag vågade inte sluta vara den jag aldrig var. Minns det fullsatta miniseminariet på Bokmässan -04 då en skarp Majgull Axelsson presenterade och läste utdrag ur den nyutkomna Den jag aldrig var. Det är en stark och välskriven roman, med många originella grepp, och måste (sträck)läsas! Om jag ska likna den vid något annat blir det Marie Hermansons Musselstranden.

Välkommen till Läsdagboken 2006. Ny adress har den också, dotcom-status, minsann. Årets layout är inspirerad av en ganska oansenlig, men humörhöjande, skrivbok, som ska innehålla mina lektionsplaneringar för vårterminen. Lika oskrivna som bladen i den, lika oskrivet är det nya året, 2006. Nu har jag läsdagbokat i fyra år. Hoppas motivationen att läsa och skriva håller i sig även under kommande år. Som vanligt, inleder jag med lite statistik över föregående läs-år. För att läsa mer om någon av böckerna, gå in i Läsdagboken 2005 och använd sökfunktionen för att hitta rätt.

Totalt antal lästa böcker: 92 st
varav
Böcker på svenska: 41
Böcker på engelska: 39
Böcker på franska: 12

CD-böcker: 5 st

Böcker av kvinnliga författare: 36
Böcker av manliga författare: 53

Årets bästa:
Becoming Strangers - Louise Dean
The Sheltering Sky - Paul Bowles
Tunnel Vision - Keith Lowe

Årets sämsta:
Det bästa som kan hända en croissant - Pablo Tusset

Årets isbitar:
The Rule of Four och Atonement, som förpassades till Frysfacket efter några sega kapitel.

Årets CD-bok:
Från Doktor Klimkes horisont - Håkan Nesser (författaruppläsning)

Årets vassaste chicklit:
Kiss my Tiara - How to Rule the World as a Smartmouth Goddess - Susan Gilman

Årets törnfåglarna:
The Catalpa Tree - Denyse Devlin

Årets snyftare:
L arbre de Noël - Michel Bataille

Årets starkaste:
Rape - A Love Story - Joyce Carol Oates

Årets ungdomsbok:
The Curious Incident of the Dog in the Night-Time - Mark Haddon

Årets bilderbok, för vuxna:
Moi, j attends - Serge Bloch & David Cali

Årets novell:
Ariel - Göran Tunström

Årets omläsning:
Wuthering Heights - Emily Brontë

Årets ofrivilligaste bookcrossing:
The Seven Sisters - Margaret Drabble (glömde den halvläst på Regent Palace i London, men den var så bra att jag köpte en ny)

Årets snyggaste (och längsta) titel:
Stranger on a Train - Daydreaming and Smoking Around America with Interruptions - Jenny Diski

Årets mersmak:
Anja Snellman, David Sedaris och Steven Saylor

Kommentar: Förra året läste jag 137 böcker och trodde jag hade lika många läsupplevelser framför mig under 2005, men det blev "bara" 92. Själva antalet är inte så viktigt, men det är faktiskt första gången sedan Läsdagbokens start som antalet lästa böcker minskat. Paradoxalt nog tog jag ytterligare 10 p litteraturvetenskap under våren, men då är det en annan typ av litteratur man läser. 2005 blev året då jag (äntligen) läste 600-sidingar och giganter som Den gudomliga komedin, Aeneiden, Don Quijote, Brott och straff och Det andra könet. Den senare på egen hand, bör tilläggas, då den tyvärr inte tillhör kanon. Litteraturstudier = studier av manliga författare.

Orsakerna till det minskade antalet lästa böcker kan vara fler: under 2005 reste jag mer än någonsin och jag läser mycket mindre då än hemma i soffan. Tränade också mer än någonsin, men det är mest TV-tittandet som har prioriterats bort. Sommaren gick åt till didaktikteori, läromedelsförfattande och ännu fler resor. Inför hösten bytte jag arbetsplats, vilket alltid innebär merjobb, oavsett hur stimulerande det samtidigt är.

Vidare, var endast 12 böcker av dessa 92 på franska, vilket betyder att jag inte nådde målet att läsa mer. Det är skandal att jag inte lyckats öka antalet franska böcker. Montpelliervistelsen borde inspirerat, men märkligt nog får de franska böckerna alltid stå kvar efter en titt i Bokkylskåpet. Det kan bero på att det är svårt att hitta normal, ska vi kalla det £6.99-litteratur - och då syftar jag inte på priset - på franska. Antingen är det skräp, eller väldigt elitistiskt. Tips mottages tacksamt. Fransk litteratur är dessutom ofta förpackade i samma trista, vita foliopocket, numrerade från 1 till 4000 nånting, och med titlarna åt fel håll... Målet för år 2006 är att läsa minst 100 böcker, varav minst 25 på franska, resten brukar fördela sig jämnt mellan sv-eng.

Under året har jag upptäckt att CD-böcker kanske inte är så dumt ändå, och med min nya ipod nano kan det bli en och annan mp3-bok under 2006.