His´n´Hers - Mike Gayle, 2004

Lika chatty som chick lit, men det är faktiskt lad lit. Mike Gayle var ett okänt namn, men jag browsade brittiskt i bokhandeln och tyckte His´n´Hers verkade småtrevlig. Föll nog för blurben citerad ovan, men boken var mer än så och jag gillar den av flera anledningar: vardagligt språk, Londonmiljö, brittiskt studentliv, musik, scener ur ett modernt äktenskap m.m. Han är Jim. Hon är Alison. Vi följer deras förhållande från slutet, tillbaka till början, fram till slutet och lite till.

Dramaturgiskt sett kanske inget storverk, men det blir mer trovärdigt så. Det som däremot gör den här boken överlägsen andra i genren är att det inte är fråga om puppy love, utan den där 20+fasen med Första Riktigt Seriösa Förhållandet där man går och handlar tillsammans, slouchar i soffan tillsammans, köper IKEA-möbler tillsammans och har små bjudningar med kompisar och andra par, samtidigt som det är svårt att vara överens om t.ex. var man ska sova innan man flyttat ihop (Han: - Your telly is tiny!) sedan var man ska bo och hur man ska bo eller hantera olika karriärmöjligheter.

Boken har varannat kapitel/parallel plot/dubbelt perspektiv-upplägg, så den är verkligen både För Henne och För Honom. Skulle fungera som högläsning vid kvällens pillow talk. Dock inte för mig personligen eftersom jag alltid lägger mig sist, när Han redan sover. Ska se till att skolan köper in alla Gayles gems. Mycket bra A-kurslitteratur för både killar och tjejer. Gillade baksidestexten på den senaste (titel?) om en nyinflyttad kille i Manchester som inser hur sällsynt det är att träffa nya - riktiga - vänner när man är 30+.

Idag var jag och franskeleverna på Steg 3 och 4 inbjudna till universitetet. Franskinstitutionen satsar hårt på att marknadsföra franskan i andra sammanhang än lärarutbildning och doktorandsstudier utan istället t.ex. kombinerat med ekonomistudier eller statsvetenskap i Internationell Administration med språk. Som vanligt snackades det skit om läraryrket, trots att alla är lärare själva. Det är ju världens bästa jobb! Tro mig - croyez-en ma vieille expérience - jag har haft många riktiga skitjobb. Väldigt roligt att återse de trevliga lärarna, men liksom Fabien känner jag en viss melankoli vid tanken på att jag själv har allt det där bakom mig, och aldrig mer kommer att vara en ständigt fikande heltidsstudent. Det nyinvigda biblioteket är spektakulärt med ett fantastiskt café med barliknande inredning i oljad ek, svart och vitt och franska chokladpraliner på menyn. Kunde heller inte motstå ett besök i campusbokhandeln och det blev ett intertextuellt inköp. Intertextualitet ser ut att bli årets tema här i Läsdagboken:



RDV* med fransk vän en sen kväll för kanske 7-8 år sedan. Vännen undrade om jag ville se en bra film. Jag var student med 14"TV och det visade sig vara en 70-talsfilm på svajig VHS-kopia med titeln Spetsknypplerskan. (Fransk titel: La dentellière. Engelsk titel: The Lacemaker.) Behöver jag säga att jag var MYCKET skeptisk, men det visade sig bli en stor filmupplevelse. Isabelle Huppert, som spelar Pomme, är så bra, och just nu DVD-aktuell i Jag och min syster. Idag köpte jag den Goncourtprisebelönta boken La dentellière av Pascal Lainé, skriven 1974. Vet inte innan jag läst om den verkligen passar i kategorin intertextualitet, men Flicka med pärlörhänge-Vermeers tavla Spetsknypplerskan var avgörande för filmens handling. Tavlan kan man se på Louvren.

Växjö at sunset
Visst låter det fantastiskt? Läs om Fabiens känsla för snö. Peter Hoeg kommer förresten äntligen att ge ut en ny bok i maj: Den stille pige, om en pokerspelande, Bachälskande cirkusartist och dramatiken med hans f.d. elev. Låter lite irvingskt. Jag gillade både Fröken Smilla... och Kvinnan och Apan, vilket också låter irvingskt.

*RDV = rendez-vous; en träff, ett möte

C´est la nuit. Un homme pauvre regarde le café où se trouve le monde riche. Ils mangent beaucoup de délicatesses mais l´homme a très faim. Il se rappelle le bon temps quand il était heureux. Le garcon y travaille parce qu´il veut avoir les moyens pour sa formation. Tout à coup, une étoile tombe. Le garcon souhaite beaucoup d´argent et le vieil homme souhaite un grand café au lait pour se chauffer. Le lendemain le garcon trouve un homme mort devant le café. L´homme a un grand sourire sur son visage. Le garcon réflechit: on ne peut pas acheter du bonheur dans sa vie."

Texten skrevs av Ida och Malin på Steg 4. De tittade genom kikaren på uteserveringen, ännu mer levande som tredimensionell, men valde att skriva en berättelse om betraktaren, d.v.s. den som står vid sidan av motivet och tittar på. Dessutom tyckte de att det var en bonne idée att publicera reslutatet här. Den pedagogiska idé som föddes i Göteborgs Konsthall fungerade väldigt bra på alla steg mellan 1-4. Vill dock gärna ha tag i fler tredimensionella tavlor än Hopper, Degas och Van Gogh. Tipsa mig om du vet.

"Ska vi inte ta kort på vår lilla franskfamilj", sade Madde, så det gjorde vi. Minns själv att genom franskan lärde man känna nya vänner i andra klasser och andra program. "Man borde ta ett kort", sade min med-klassföreståndare, då han gick förbi när vår klass jobbade magiskt rekordlugnt med engelsk grammatik - så det gjorde vi. Är de inte söta?

Dagens prövning: Jag var ensam deltagare på morgonspinningen, men jag och instruktören körde ändå som planerat, och konstigt nog märktes det knappt att vi var ensamma. Då slog det mig hur individuell spinning egentligen är som träningsform. Annars ser jag träning som social aktivitet, eftersom man ofta möter många vänner och bekanta på gymmet, men under själva cyklingen är man uppenbarligen djupt inne i sig själv, trots skränmusik, ständiga instruktioner och mår-ni-bra-rop.

Dagens glädjetjut: Årsmöte på Statt med LMS Kronoberg . Bl.a. valde vi in Emma i styrelsen och det lokala stipendiet lottades ut: jag vann! 3500:- till individuell kompetensutveckling. Det blir de dyra Fransklärardagarna i Uppsala i november. Förhoppningsvis givande som Göteborg x II.

... så till sist köpte jag en bok på rean, inbunden. Vet inte riktigt varför, eftersom den finns i pocket nu, men den kändes som en viktig bok att äga för en frankofil. Boken om Blanche och Marie säljer stort i Frankrike just nu. Franska bokbranschen har annars haft ett bottenår enligt SvB, vilket förklárar varför det är så svårt att hitta vettig vardagslitteratur på franska. Undrar om Enquist skriver om samma hysterikor som i Siri Hustvedts What I Loved?

Skön dag, med Before Work på hotellet: frukosten hade utökats med juicepress, färsk ananas och blanda din egen müsli m.m. Ikväll förbränning på cykel. De där tidiga passen på gymmet har en nackdel: efteråt är det helt omöjligt att gå igenom stan utan att shoppa.

Veni, vidi, vici
Bilden föreställer Caesar, såsom han gestaltas i TV-serien Rome. Nu har vi sett 9 avsnitt och det är mer spännande än någonsin. För några dagar sedan upptäckte jag ännu en favorit i bloggosfären: Latinbloggen. Under första besöket deltog jag i en slags tävling, som bar fructus. Den latin-bloggande doktoranden skriver:

Victor et victrix
Nåväl, den stora födelsedagstävlingen är avgjord!
Då det finns två finalister som jag omöjligen kan välja mellan, nämligen Camilla och Venanzio tilldelas ni båda varsitt ex av Lucretius Om tingens natur.

Camilla, en enligt egen utsago "ständig halvklassiker", som skyltar med ett förtjusande klassiskt namn, (hon var en prinsessa som kunde springa så snabbt att hon ej krökte ett endaste strå då hon sprang över ett fält, eller fick fötterna blöta då hon rusade över havet, och må kanske för sitt mod vara förlåten att hon kämpade mot vår favorit Aenenas. Ni hittar henne i Aeniden VII:803 samt XI:435) belönas för frasen "TIMEO BLOGGOS ET DONA FERENTES", (mer Vergilius! Nämligen II:49) som förutom att den fick mig att blåsa ut halvljummet kaffe genom näsan, kombinerar en bildning med en hälsosam skepsis för moderna påfund.
Mer om denna doctissima puella: http://lasdagboken.blogdns.com/

Så roligt! Stort tack! Felix sum!

TÄVLING! Gissa föremålet på första bilden. Professor Drövels hemlighet? Ett museiföremål, eller vad? Bilden är tagen i Göteborg, där jag och Sandra tillbringat helgen. Vi bodde på Hotel Robinson - Sveriges svar på Regent Palace. Lika centralt, men också lika tatty. Ligger ett stenkast från Centralstationen, i samma kvarter som NK, Nordstan och Arkadenhuset med Mango. Makalös utsikt med vatten nedanför fönstret, som om man vore i Amsterdam eller Venedig.


Redan innan vi åkte hade vi bestämt att den här gången skulle vi upptäcka kvarteret Haga ordentligt. Det visade sig inte vara så svårt, bara ta 9:ans spårvagn till Järntorget och sedan ligger allt mysigt inom räckhåll: mysiga caféer, barer och pubar samt S.L Books på Andra Långgatan 5 och Clara Bookshop på Haga Nygata 3-1. Lilla London har också en English Shop med alla conceivable English delights, Prinsgatan 7. Sandra är nybliven fejkbrunett och förändringen är så drastisk att jag tyckte jag tappade bort henne hela tiden. Tittade rakt igenom henne i affären och tänkte: - Var är Sandra? Skitsnyggt, dock!

På lördagen var det dags för LMS Västra Sveriges årliga Fransklärardag - kanske den bästa kompetensutveckling och franskinput man kan få i Sverige. Ett uppskattat inslag varje år är Nicholas Jonchère, som berättar om la situation actuelle en France och går igenom vad som hänt sen sist inom politik, film, musik m.m. Den första deltagaren jag sprang på var min egen gamla fransklärare Anita (Sannarpsgymnasiet, Halmstad). Bäst i år var Marie Pettersson från Åre gymnasium, une véritable pile Duracell, (på bilden demonstrerar hon sitt jantelags-basebollträ) och la ravissante Madame Gerd Riccius, som föreläste som en dramatenskådespelerska om Marie Antoinette. Lost in Translation-Sophia Coppolas nästa film blir en film om Marie Antoinette och hon ska spelas av Kirsten Dunst. Vad tror ni om det?

Robinsonaden resulterade givetvis i ett stort antal bokinköp, förutom läromedel köpte jag Faïza Guènes omtalande Kiffe kiffe demain och Nicole Krauss The History of Love . Fransklärardagen äger rum på Humanisten ovanför Götaplatsen, vilket innebär lunch på Konsthallen och besök i museishopen. Ända sedan jag började läsa Perec har jag varit sugen på att lägga ett pussel, och där hittade jag ett 1000-bitars med läckert motiv av Basquiat. Pusselminnena från barndomen är traumatiska, de tidiga små barnpusslen slarvade lillasyster bort bitarna till, eller dreglade på. Ett älskat ABBA-pussel från Arrival-eran skulle pappa hjälpa mig att limma upp på hårt underlag och rama in, men limmet förstörde motivet. Ett julklapps-1000-bitars hade som motiv två stora bruna hästar och en grön äng men denna låda med 500 bruna bitar och 500 gröna blev ett oöverstigligt hinder för Camilla, 6 år. Ett annat, jättefint, med en balettdansös knytandes sina skor i motljus blev tyvärr aldrig klart. Pragmatiska mamma i städtagen dammsög nog upp några bitar. Nu hoppas jag på Basquiat: förutom den snygga kompositionen och detaljrikedomen är tavlan full med små bohemiska ord, som jag tror beskriver processen då verket växte fram. Spännande!

Härlig kylskåpsmagnet! Lulu-rassel rules. Älskar att museishoppa! Köper coffeetable-böcker, pennor, snygga vykort och kylskåpsmagneter med klass! Magnet heter un aimant på franska = älskare. En sån som klamrar sig fast vid en annan aimant, menar bildspråket. Visst säger det mycket om fransk mentalitet!? Snyggaste svartvita vykortet den här gången föreställer Woody Allen och Romy Schneider uppflugna på två stegar i en bokhandel. Från What´s New, Pussycat, tror jag? På franska: - Quoi de neuf, Pussycat? What city do you belong in? Gör testet! Min diagnos blev inte helt otippat Paris:
Stylish and a little sassy, you were meant for Paris.
The art, the fashion, the wine, the men!
Whether you´re enjoying the cafe life or a beautiful park...
You´ll love living in the most chic place on earth.

Förmodligen inspirerad av all fransk input fick jag en egen ny pedagogisk idé också. Tredimensionella Amazing Card -kort har blivit populära i Sverige. I museishoppen fanns sådana kort, inte med gulliga nallar eller Disneyfigurer, utan med kända konstverk. Jag tänker använda dem till fri skrivning i franska. Eleverna får titta in i Edward Hoppers Nighthawks, Degas Ecole de danse eller Van Goghs Terrasse de café la nuit och skriva en historia, kanske om en av personerna på bilden eller hela bilden. Jaa! Can´t wait till nästa lektion!

Mon Dieu, vilken överrasking! För en timme sedan ringde det på dörren och min franske vän Fabien stack in huvudet här i arbetrummet! Överraskning i konspiration med min pojkvän. Fabien var kandidat hos mig för 4 år sedan (bilden t.h.), åkte sedan till Australien, och bor nu med sin sambo i Beauvais utanför Paris. Fåfäng som jag är var det lite pinsamt att återse honom osminkad och oduschad, som man gärna är innan man kommit igång på söndagen, men det var skitkul att söndagsfika med en distanskompis! (bilden t.v.) Vi ska snart ses igen på jobbet. Han måste ju träffa Sofia, som gick i 8:an sist de sågs. Fabien är väldigt uppspelt över all snö - "ca fait cra cra cra" under skorna säger han - och berättade om nostalgin när han kände doften av lösgodis inne på ICA. Kul att se på sin vardagliga miljö med interkulturella ögon. Fabien har mailat tidigare i veckan och frågat om jag läst Anna Gavalda m.m.. Nu förstår jag att han frågade för gå-bort-presentens skull: nu blev det Une vie francaise av Jean-Paul Dubois, om en slags seriös Forrest Gump från Toulouse, och handlingen spänner från Charles de Gaulle via maj -68 till Jacques Chirac. Mer kompetensutveckling, alltså.

Kan inte låta bli att undra om allt detta roliga har att göra med det faktum att jag hittade mina lucky socks i garderoben häromdagen. Miss Achile (= Akilles, häl...get it?) från Galeries Lafayette i Paris...

... och nu, tre timmar senare har jag klarat av min nya söndagsvana: 60 min pump och 75 min poweryoga. Den här veckan är jag oslagbar! Det lutar åt telefonkväll, men nu fattas bara ett långt bad. Citerar Lisa Ekdahls I badet från senaste albumet Pärlor av glas:

Drick ditt portvin i badet
Tvåla in dina lår
Sjung de sånger du skrivit
Under natten till i går
Njut av ditt eget sällskap
Du vet hur bra du är för dig
Tvåla in dig själv och tillstå
att du är en ljuvlig tjej[...]
Sjung en sång i badet
men som om världen hörde på [...]
Du ska resa dig ur badet
då du är redo, ren och varm
Du ska vinna med ditt allvar
Du ska vinna med din charm

Nej, det är inte Kungen, Drottningen och Barnen, utan en ny TV-serie baserad på Hanne-Vibeke Holsts roman Kronprinsessan. Ikväll, kl. 20.00 på SVT1. Bra skådespelare som Alexandra Rapaport, Reine Brynolfsson och Suzanne Reuter. Tror ni inte Loa Falkman är med på ett hörn också? Eller Persbrandt? För min del kunde handlingen gärna fått fortsätta vara förlagd till Danmark - det var det som var det bästa med boken, som handlar om en motarbetad kvinnlig minister och gavs ut kusligt nära mordet på Anna Lindh.

Gregorius - Bengt Ohlsson, 2004

Bengt Ohlssons prisbelönta perspektivbyte på Hjalmar Söderbergs Doktor Glas. Här får doktorn själv hamna i bakgrunden, ända till slutet vi alla känner till, och han framstår minst lika kufisk, ensam och motbjudande som pastorn gör i originalet. Flanör-Stockholm bland droskor och spårvagnar är lika tydligt i Ohlssons version som hos Söderberg.

Gregorius är både välskriven och sorglig. Den stackars pastorn borde vara en respekterad och socialt välanpassad man, men är känslig och paranoid, och i freudiansk anda får läsaren ta del av en hel del bittra barndomsminnen. Gregory´s girl, unga hustrun Helga, har som bekant en affär. Så här 100 år senare anser Ohlsson att Gregorius ska få reda på det innan vistelsen i Porla, så att han där kan hämnas lite genom att i sin tur träffa en annan kvinna. En läkare där på kurorten konstaterar nu också att Gregorius, tvärtemot vad Doktor Glas hävdat, inte alls lider av hjärtbesvär. Doktorns eget motiv till handlingarna nämns däremot inte alls i Gregorius.

Medan Hjalmar Söderberg skrev kort och koncist broderar Bengt Ohlsson ut. Ändå kompletterar de två romanerna varandra mycket väl. Det och Augustpriset är väl de två faktorer som bidragit till den Bengt Ohlsson-kult och Hjalmar Söderberg-revival, som bokreakatalogerna vittnar om. Gregorius första hustru har Ohlsson döpt till Lydia, vilket kan locka till vidare läsning av Den allvarsamma leken och kanske även Gun-Britt Sundströms För Lydia. I kväll startar jag temasidan Intertextualitet. Se menyn till höger och läs mer där.

Fråga 1: Har Ohlsson skrivit fler bra böcker?
Fråga 2: Är det han som är Fråga Bengt - det enda läsvärda i Amelia?
Fråga 3: Retorisk. Visst är han och Helena von Zweigbergk ett gulligt par? Lite Horace & Ebba, fast light.


Utan läkares ordination råder undantagstillstånd här hemma i helgen. Förkyld sambo = skilda sovrum. Jag vägrar bli sjuk en gång till i vår. Serverar mat till den sjuke (igår hämt-thai, idag hämt-sushi) och försöker pigga upp honom med roliga vitaminchockdrinkar. Den på bilden är en riktig pick-me up från senaste Med Mera-tidningen: mixa fruktköttet från en färsk ananas med saften från två blodgrape. Voilà!

Som en läsdagboksläsare påpekade skriver jag inte mycket om bokrean. Varför? Det borde ju vara Den Stora Festen! Förr var det så. I gymnasieåldern var jag alltid på plats mitt i natten och handlade som en galning, men senare, efter allt för många flyttar, slutade jag köpa inbundet, och efter språkstudierna slutade jag köpa översatt skönlitteratur, så what´s in it for me now? Hein? Rien...

OS skriver jag inte heller om. Schlagerfestivalerna skiter jag i. Så även dokusåpor och dansprogram. Politik? Sällan, förutom enstaka feministiska initiativ.
Vad kan man INTE läsa om i era bloggar?

Kvinna eller försvinna! - Anna-Lena Brundin & Katrin Jakobsen, 2000

En maraboubok, d.v.s. en bok man kan bläddra i medan man sitter i soffan, småäter och kollar på Oprah, även om det idag faktiskt blev fruktsallad eftersom jag trots det sportiga lovet även satt fettvalk på tillvaron... Kvinna eller försvinna! består av 12 korta porträtt av s.k. moderna kvinnor, men jag kan inte identifiera mig med någon. Betyder det att jag inte är En Riktig Kvinna? De flesta är som Bree i Desperate Housewives, d.v.s. helt outhärdliga. Svaret till de som ständigt frågar: - Hur hinner du läsa, blogga, träna, jobba, gå på kurser och resa så mycket? är inte bara mindre TV-tittande, utan också mindre hushållsarbete som städning, bakning och matlagning. Sånt äter upp min energi och dödar kreativiteten. Så, gör min hårt prövade sambo allt detta åt mig? Inte alltid, men det går ändå, med färdigmat, diskmaskin m.m. Just nu föredrar jag att leva så här. Tidningen metro hade idag som en av huvudrubrikerna "Svenska kvinnor stresssade av jämställdheten" och underrubrik "Priset den svenska kvinnan får betala för jämställdheten är mycket stort" eftersom hon även dubbelarbetar hemma. Hela artikeln är fel vinklad från början. Rubriken borde varit "Sverige är inte så jämställt som vi tror" eller "Halva makten - halva tvätthögen". I många relationer jag ser på nära håll är det tjejen som kämpar mest - och tjänar mest - därför att hon har högst ambitioner. Låt henne ha det.

I Brundin och Jakobsens bok är bilderna och bildtexterna är en stor del av behållningen. Trots allt gillar jag de här två kvinnornas samarbetsprojekt, t.ex. Anna-Lena från Montmartre. Perfekt för Parisälskare och liksom filmen ger den ny glans åt det skamfilade kvarteret. Intertextualitet, igen. Anna-Lena Brundin är inte bara rolig, snygg och smart. Hon är också kattälskare och hundägare och en av få som kan sjunga Piaf så att det verkligen låter piafskt, i egen översättning till skånska (provlyssna eller köp). Brundin är också lyckligt gift (får man hoppas) med en stilig man, mamma till en pojke och ägare till en lägenhet i Paris. En kvinna att beundra.



...och här är Sojourner Truths berömda tal Ain´t I a Woman från 1851.

Det sanna livet - Göran Tunström, 1991

Det krävdes antikvariatsjakt för att få denna novellsamling i min ägo, men det kändes absolut nödvändigt, för det är här man finner den mycket starka, oförglömliga och välskrivna Ariel. (Läs mer om den i Ldb 2005 i dec). Som väntat bleknade de andra novellerna bredvid den, och titelnovellen hoppade jag helt över. För religiös. Favorit nummer två och tre blev Skenäktenskap och Liten salongsmusik, 1943.

Mötte en elev i skidshopen. Svårt att inte tänka på jobbet. För svensklärare kan det vara trevligt att känna till att Skenäktenskap finns filmatiserad, med Tomas von Brömssen och Anki Lidén i rollerna som två konduktörer och deras platoniska kärlekshistoria på tågen mellan Mellerud och Herrljunga. På samma samlings-DVD finns även filmatiseringen av Stig Dagermans Att döda ett barn där nästan hela familjen Skarsgård är inblandad. Pappa läser, äldre sonen kör, yngste sonen går över vägen för att låna socker...

Berömda män som varit i Sunne. På vägen hit körde vi igenom både Mellerud och senare Sunne i Värmland, där Tunström växte upp. Imorgon eftermiddag är det dags att åka hem igen, men än så länge njuter vi. Efter en hel dag i backen är det svårt att hålla sig vaken så värst länge, men vi har tagit med oss den brittiska TV-serien Teachers hit (Tack, Emma!). Serien är från 2001, med massor av bra musik och Andrew Lincoln i en av huvudrollerna. Han som spelade Egg i This Life och Mark i Love Actually.

Hänt i backen: härliga åk, god mat och dryck som fondue och kaffedrinkar, vinkat till Norge och Trysilfjället. Ljusterapi.



Kort sagt, satt luddkant på tillvaron.

Familjegraven - Katarina Mazetti, 2005
CD-bok

- Jag lider inte av humörsvängningar. Jag njuter av dem! Det är sprätt i Mazetti, måste jag tillstå. Såg tidigare på Familjegraven som en krasst kommersiell uppföljare till Grabben i graven bredvid, men faktum är att boken är bra, nästan bättre än den första. Hur skulle det gå för Benny och Desirée, undrade man i slutet på förra boken, och det får man veta i Familjegraven, åtminstone de sex närmaste åren. Boken var perfekt i CD-format. Många glada skratt förgyllde de 60 milen hit till Sälen. När man hade hämtat sig från det faktum att berättarrösterna inte tillhörde Mikael Nykvist och ..hmm...Carlsson...från filmen var det bara att njuta. Njuta av en allvarlig Gunilla Röör och en Stefan Sauk med hemgjord långsam norrländska. Lite överraskande lade Anna-Lotta Larsson, av alla människor, in några blänkare som den försmådda kusinen Anita. Trippel-perspektiv, minsann.

För spänningens skull väljer jag att avstå från detaljerad resumé. Konstaterar bara att det fortfarande slår gnistor mellan bonden och bibliotekarien, och deras förhållande förblir ångande erotiskt oavsett hur bra eller dåligt de kommer överens framöver. Det är en av behållningarna med boken. Vi får också en feministisk analys av könsrollerna på landsbygden, djupare insikt i en mjölkbondes vardag samt vetskap om att för småbarnsfäräldrar är att gå till jobbet att vila, d.v.s. att kunna göra en sak i taget, gå på toa i fred, läsa tidningen, fika och lunchsnacka med vuxna med samma intressen. Familjegraven får en att tveka när det gäller föräldraskap och kärnfamilj, kanske avsiktligt.

Här bland alla barn i Tandådalen och Hundfjällets backar kan jag ibland se mig själv om 10 år, med en liten skidkoleknatte eller två på släp. Skidåkning är verkligen familjevänligt. Ner på jorden kom jag dock igen när jag fick se den snoriga 13-åringen från Skåne. Obstinat blockerade hon halva familjebacken alltmedan hon gallskrek på sin stackars tålmodiga mamma. Mamma Camilla hade nog ignorerat ungjäveln och åkt raka vägen ner. Tänkbara barn i bekantskapskretsen som kan följa med är Andreas, Hanna och Erik. Er åker jag gärna med. Puss på er, alla tre!


Första åkdagen har varit ljuvlig i solskenet. Just nu tar vi siesta hemma på Fjällis - ett fräscht hotell med utsikt över backen.

Lite senare... efter en ljuvlig antipasti misti och ett icke oansenligt glas röd italiensk Primitivo är njutningen total. Desserten består av en 200 g-Marabou och tidningen Må Bra från ICA Nära. En klok insändare uppmanar sina medmänniskor att "slita ut kroppen medan vi kan" på vår väg mot (familje-)graven. Målsättningen ska inte vara att anlända välbevarad utan att ha upplevt saker, sett saker, träffat olika slags människor, provat ny mat och lärt sig nya danssteg. Nu citerar jag: "Nej, sladda in från sidan med en chokladkaka i ena handen och ett glas vin i den andra, med en kropp som använts, för att inte säga blivit utsliten av alla resor, möten, upplevelser, smaker, förälskelser och vänskapsband. Av alla böcker man läst, filmer och konst man sett. Samtidigt som man skriker. - Woohoooooo, vilken jäkla åktur!"

Hela dagarna!
Yeah!
Det finns Poolarium på hotellet.
After ski!

Om några timmar kör vi till Sälen, med trevlig mellanlandning hos lillasyster i Trollhättan. Det ska bli kul! Man känner sig så frisk och hurtig efter en skidsemester. Syftet med semester är att bryta rutiner, men förhoppningsvis kan jag i alla fall blogga on location.

Vad fort ett år går! Förra sportlovet hade vi vår galna Shopping Spree i London. Det var då vi upptäckte höjdarbutiken sheactive i Covent Garden. Oj, vad det har satt guldkant på träningen, eller, mer korrekt, satt swarowskikristall på träningen! Just nu är jag sugen på Sugoi -kollektionen. Det får bli surrogat-nät-shopping så länge.

London called Sandra, Pamela och mig. We found our thrill på Primrose Hill, came back to Camden, walked the streets of London, köpte en veritabel Londonhatt på Top Shop, gick i filmen Closers fotspår (ladda ner movie map), åt Maltesers, Walkers och drack vin på hotellrummet på det förfärliga Regent Palace. En natt råkade jag och Sandra hamna på nattklubb i pyjamas. Kort sagt: det var en veckas skratt och shopping. Kan man få det då och då som friskvård?