Doppler - Erlend Loe, 2005

Har beställt ett AdLibris -gäng med snabblästa och underhållande sommarböcker skrivna på svenska. Dylikt behov brukar uppstå vid den här tiden på året. Doppler är Loes senaste, och kanske den mest uppenbart samhällskritiska, vid sidan av den mer lättsamt ironiska Expedition L. Familjefadern Doppler får nog av duktighet, media och konsumtionshysteri, flyttar ut i skogen och blir kompis med en älgkalv...

"Den kom naturligtvis tillbaka efter att jag skrämt den till skogs. Och till min irritation stod den och hängde utanför tältet i timmar. Inte olikt eleverna på Sogns gymnasieskola här nedanför - den ser ut som om den ritats med avsikt för att avlasta vilket gulag som helst."

Loe jämförs ibland med Nick Hornby, men den senare är alldeles för brittiskt finkänslig för ha en bifigur som den spermasprutande Roger i sina romaner. Endast vår skrupelfrie Loe kan conjura upp detta. Ibland blir det lite för flåsallegoriskt och farsartat för mig, eller ska jag säga grabbigt, men boken är mycket snabbläst och underhållande, precis som jag önskade. Nu ska jag ge mig på min första Paasilinna. Det kan gå precis hur som helst.



Loes bästa enligt mig:
1. Expedition L
2. Naiv.Super.
3. Doppler
4. Blåst
5. Fakta om Finland

Rebecca´s Tale - Sally Beauman, 2001

Länge trodde jag att Daphne du Mauriers Rebecca från 1938 var romantisk tantlitteratur av tvivelaktig kvalitet, men tidigare i år satte den guldkant på en tråkig tisdagkväll i januari och fick mig att drömma om Cornwallsemester. Samma fenomen uppstod nu vid läsningen av Sally Beaumans intertextuella hyllning till originalet. Den senare har även följt Du Mauriers gothic-teknik och låter havet och naturen återspegla huvudpersonernas sinnesstämningar och handlingar. Rebecca´s Tale utspelar sig 20 år efter Rebeccas död och är indelad i fyra delar: först kommer Colonel Julyans tale, sedan nykomlingen Terence Gray, sedan det mest spektakulära, Rebeccas egen röst via en anteckningsbok och till sist får Julyans dotter Ellie komma till tals. Var och en av de fyra personerna har rent stilistiskt egna röster, vilket är skickligt av Beauman. I hennes händer blir Rebecca blir mer mänsklig, tack vare beskrivningen av hennes bakgrund.

Började bokläsningen som påskekrim och nu 500, bitvis sega, sidor senare är jag trots allt besviken, då Beauman handskas alltför varsamt med originalberättelsen och egentligen inte tillför så mycket. Respekt eller förakt? Lämpligt att låna en rad ur Betty Blue-recensionen nedan: "The trick is not to think too much but instead to bask in Beauman´s sensuous visual flair", för motivet för både författaren och läsaren är utan tvekan att svepas in i originalromanens atmosfär och den mytomspunna Cornwallmiljön. Romanens tagline lockar: "For anyone who has ever dreamed of going to Manderley again." För mig räcker det egentligen att titta på omslaget. The sea, the sea.

Halva söndagen har ägnats åt att läsa fantastiska jämförande SvB-uppsatser med analyser av språk och innehåll i två valfria romaner. Jag får lust att trycka upp en antologi med mästerverken av dessa duktiga skribenter. Som av en händelse har många inriktat sig på intertextualitet. Några exempel:
Brott och samvete i Brott och Straff och Främlingen
Kerouacs On the Road vs. Lundells Jack
Antikrigspropaganda i Slakthus 5 och På västfronten intet nytt
Svart kärlek - en jämförelse mellan kärleken i Vit Oleander och Gömda
Ett annat land - (Un)arraged marriage och Ett öga rött
Systrars olika syn på livet i Marian Keyes Änglar och En oväntad semester
Rebecca - Athena eller Medusa?
Robinsonader
Kärlek på 1800-talet och 1900-talet (BJ och P&P, så klart)
Tonåringar i 60-talets Närke (gissa författaren? denne gigant)

"Musik är det som går rakt på centrala nervsystemet utan att ta omvägen genom hjärnan.
Musikaliska människor är lyckliga.
Musik har allt som litteraturen inte har."

Bodil Malmsten har bloggat från Finistère igen och skrivit sådana där rader man läser om och om igen och tänker: - Ja, så är det ju. Varför har jag inte sett det så tidigare? Musik har allt som litteraturen inte har. Just nu längtar jag väldigt mycket till Bordeaux och suger åt mig allt franskt i min omgivning. Vin, naturligtvis, men förutom det gärna film och musik. Vi har två franska TV-kanaler, TV5 och France2, men ibland tröttnar man på nyheter och fåniga bokstavslekar. Sent igår kväll följde jag en astråkig politisk psuedodebatt bara för att min idol satt i studion. Det var kvinnan på bilden. Sensationellt nog, i alla bemärkelser, kan hon bli Frankrikes nästa president efter valet 2007. Hon har en fantastisk man, Francois Hollande, som är engagerad i samma parti. Lägg märke till att han symboliskt står bakom henne på bilden. "Han har aldrig försökt tygla mig" sade hon igår. Min erfarenhet är att många fransmän fortfarande är machomän och som tjej förväntas man hålla ganska låg profil, vilket är en av anledningarna till att jag väljer att bosätta mig i Cool Britannia. Vidare har Hon också ett fantastiskt namn: Ségolène Royal. Charlie är född -98 och hade från början en syster ur samma kull, döpt till Ségolène. Hmm, konstigt namn, tyckte alla då, men jag tänkte Seg och Len, precis som en katt ska vara.

Igår anlände inte mindre än fyra franska gratisDVD med bl.a. små reportage om Airbus och allt möjligt och aktuella fransktextade musikvideos från hela francophonien. Den som skickar ett stort kuvert med porto och lyckas skriva den rekordlånga adressen rätt enligt nedan kan få samma sak. Är det några fransklärare som läser min blogg?

L´Attaché de coopération linguistique et éducative
Opération "Nouveaux documents audiovisuels" en appui à l´enseignement du francais
Service de coopération et d´action culturelle
Ambassade de France en Suède
Kommendörsgatan 13
102 46 STOCKHOLM

När det gäller resor har jag en världskongress torsdag till lördag i Göteborg att se fram emot. Jag åker redan på onsdag för att representera Kronoberg. När alla eleverna gått hem och festen är slut för längesen ska vi åka på några småtripper med skolan till bl.a. Louisiana. Efter midsommar åker jag till London några dagar för att reka lite i olika stadsdelar. Sedan Bordeaux.

... och jobba här. Byta Smålandsposten mot The Guardian, byta Läsbalkongen mot Hyde Park, byta Hälsostudion mot en Health Club, byta Växjö Konsthall mot Tate Modern på söndagar, hitta en ny local pub och shop, tvätta i tvättomat, ta tuben till jobbet... oooh! Det roliga är att jag "tar med mig" en elev jag är klassföreståndare för. Har uppmuntrat henne att läsa 2:an på SP utomlands och nu visar det sig att vi kommer vara på samma skola även nästa läsår! Har breakat nyheten enligt en viss turordning: pojkvän, nära vänner, mamma, syster, arbetsgivare, kollegor, elever... så nu är det bloggbart.

*Londonromanen Foreign Affairs av Alison Lurie, eller rättare sagt avsaknaden av den, gör mig galen. Har bevakat den länge via både Bokus och AdLibris, fått besked om att den finns, beställt, för att några dagar senare få ett slut-i-lager-mail. Är den verkligen SÅ bra?

För första gången känns det som vi har firat Nationaldagen i form av ett evenemang: nationaldagsfika och spel med glada vänner. Två av oss drömmer för övrigt om en engelsk bulldogg. Imorgon är det dock arbetsdag igen, därför kommer Nationaldagen med all sannolikhet att avslutas som igår: att vi vid 23-tiden ligger i varsin soffa med vin och katt och lyssnar till Håkan Nesser - Sveriges i särklass bäste författare!

Romarinnor och romare - Tore Janson, 2006

Kan det vara Pomeroy och hennes efterföljare som påverkat Jansons genusmedvetna titelsättning, där romarinnor kommer före romare? Bra gjort, och boken är en lättsam introduktion till antikens människor i Rom genom några utvalda människoöden. Lite för få människoöden i min smak, men det gladde mig att Catullus fick vara med iallafall. Förra veckan skickade jag in sista tentan i Antikens kultur- och samhällsliv-kursen och som vanligt vill jag läsa mer, mer, mer. Just nu söker jag böcker om vestalerna, gärna skönlitterära. Tacksam för tips.





Igår var vi i Halmstad och satt på en bänk på Stora Torg och begrundade Europa och tjuren, d.v.s. Zeus. Växjöbor åker gärna till Halmstad och shoppar och badar, så i höstas när jag skulle introducera antiken på SvB använde jag bilder på den statyn och Poseidon i Göteborg och så fick eleverna gissa staden, sedan berättade jag om mytologin bakom statyerna. Efter det fick eleverna i uppgift att ur minnet rita Apotekets och SJ:s logotyper i sina block (få lyckades), sedan berättade jag vidare om Hermes och Asklepios. Vi pratade även om Nike-skor och sångerskan Dido m.m. Därifrån var det lätt att spinna vidare på antika ord och uttryck som finns kvar idag, t.ex. spartansk, maraton, trojansk häst och akvarium eller Securitas, Semper och Volvo. En av de trevligaste lektionerna på hela läsåret.



På Per Gessle-prosa kan jag säga att vi började med att sticka ifrån stan och dra västerut (Tylö Sun). Halmstad - en ointellektuell Småstad har äntligen insett att Nissans strand inte är lämpad för Clas Ohlsons varuintag och betongparkeringshus utan man har byggt uteserveringar, caféer och framför allt ett makalöst bibliotek, nära Picasso. Vi var bara tvungna ett provsitta vilstolarna i den spetsiga delen som skjuter ut över vattnet. Där ska jag sitta och läsa i sommar, juni, juli, augusti. Efter lunch på mysiga Brooktorpsgården och intensiv shopping vilade vi på torget och bara tuppen var mer vaken än vi, men Halmstads gator dom låg INTE tomma bredvid (Flickan i en Cole Porter sång). Hann även fika hos mamsen innan vi körde mot Växjö för att hinna se våra studenter göra entré på balen i sina fina klänningar. En härlig dag!




Den observante lägger märke till att horisonten lutar åt höger på de senaste fotona. Först trodde jag att jag plötsligt blivit en dålig fotograf, men sedan insåg jag att det måste vara en optisk defekt och reklamerade den nya kameran. Som plåster på såren fick jag megarabatt på en liten skrivare som skriver ut färdiga bilder 10x15. Tack för det, OnOff.

I Frankrike - Johan Werkmäster, 2002

Tack för alla roliga gissningar! Svaret på delfråga ett är mycket riktigt Betty Blue 37,2 le matin. Oavsett vad man tycker om filmen kan vi väl vara överens om att den är oförglömlig. Alla som sett filmen minns nog särskilt öppningsscenen, en fem-minuters mycket realistisk sexscen i en säng i en bungalow på en strand. Ovanför sängen hänger en solkig Mona Lisa-plansch, och där har vi den gemensamma nämnaren med DaVinci-koden, delfråga två.

Betty Blue är en film jag ständigt återkommer till - nu senast som tretimmars director´s cut - och faktum är att filmen firar 20-årsjubileum i år. I själva filmen känns tid och rum oväsentligt och kanske är det därför jag aldrig funderat på var den spelades in. Föga anade jag vilket scoop som legat undanstoppat i mitt Bokkylskåp. Efter att ha läst Så länge solrosorna blommar igår ville jag läsa mer om Frankrike och plockade fram reapocketfyndet I Frankrike av Johan Werkmäster. En av kapitelrubrikerna vände totalt upp och ner på hela min kväll: Betty Blues strand. Genast såg jag Betty och Zorg stå och måla i kvällsljuset.



Men, åh, det gjorde ont att konstatera att stranden ligger nära Montpellier, där jag var i somras. Om jag hade vetat det då hade jag åkt dit omedelbart, men nu kanske det dröjer innan jag kommer tillbaka till den delen av Frankrike. Lite besviken blev jag också när jag läste att det fanns över 1300 strandhus på pålar i området. Zorgs hus ger ju intryck av att vara lite isolerat i filmen. Men, tänk att vara på kärlekssemester på den stranden och bo i en sådan bungalow! T.o.m. rekorderliga Sembo slår mynt av Betty Blue-kopplingen i sin marknadsföring av badorten Gruissan. Werkmäster skriver även om en annan sak jag i högsta grad känner igen; vådan av att i stekande värme leta efter Valérys grav på sjömanskyrkogården i Sète. I ett annat intellektuellt kåseri får man mer info om Grez-sur-Loing, tydligen fortfarande en oerhört populär plats för Sveriges författar- och konstnärselit. Werkmäster har skrivit flera böcker om Frankrike. Vem är han egentligen?


Någon mer än jag som älskar att nördbläddra i Mick Martin och Marscha Porters årliga DVD and Video Guide? Deras synopsis av Betty Blue är oslagbar: "Betty is radically spontaneous and a bit wacky (we don´t know why), Zorg is the man she inspires to continue writing . The trick is not to think too much but instead to bask in Jean-Jacques Beneix´s sensuous visual flair. Rated R." När jag sett en film med elever brukar jag låna deras ratingsystem från fem stjärnor ner till två enligt omdömena Excellent, Very Good, Good, Fair och till sist Turkey. Det blir väl alltid lite Papphammar när lärare försöker rita djur på tavlan?

Imorgon skriver jag om Halmstad.

Delfråga I: Vad associerar du den här bilden till? Egentligen är jag ute efter en roman, men det var filmversionen som gjorde romanen känd. Filmmusiken bidrar till att framkalla den speciella atmosfären. Genre: drama, minst sagt.
Delfråga II: Vad har filmen gemensamt med DaVinci-koden?

Förstameningstävlingarna avslutas härmed. Här kommer facit i senaste tävlingen, den med barn- och ungdomstema:
1. Charlotte´s Web - E.B. White
2. Karius och Baktus - Torbjörn Egner
3. The Cat in the Hat - Dr Seuss
4. Kram - Hans-Eric Hellberg
5. The Secret Diary of Adrian Mole Aged 13 and 3/4 - Sue Townsend

Så länge solrosorna blommar - Viveca Lärn Sundvall, 1995

Minns ni solrostrenden i inredning ca -96? Ytligt nog köpte jag den här boken då. Sedan dess har den stått oläst i 10 år, men idag passade den plötsligt för en tvåtimmarssession i solen på Läsbalkongen. Inför läsning av VLS känner jag samma motstånd som inför Joanne Harris, men ofta övervinner jag det för att de skriver om Frankrike, om intressanta människor och om sommaren. Allt man längtar efter så här i början av juni.

Sommaren 1994 fick VLS ett arbetsstipendium av Partille Bokhandel - Sveriges mysigaste bokhandel, för övrigt. Stipendiet bestod av två månaders vistelse i Grez-sur-Loing, känd konstnärsby 7 mil söder om Paris, där bl.a. Carl Larsson och August Strindberg varit verksamma.

VLS vistelse i G-s-L resulterade i denna roman om den svenska fotografen Elisabet, lockad till samma by för att fotografera solrosor. Hon har lovat sig själv att inte bli förälskad så länge solrosorna blommar, men det var före mötet med cirkusartisten Bernard. Båda är på jakt efter sitt förflutna. Halva boken är faktiskt bra, men mot slutet urartar det till en skröna och tappar då i trovärdighet. Synd, men jag rekommenderar den ändå, för frankofiler sugna på snabb sommarläsning.

Grez-sur-Loing låter som ett lämpligt mål för en söndagsutflykt. Flanera längs ån och på den berömda gamla stenbron. Ta en Kir Royal i skuggan på ett café. Det lär inte bli aktuellt för mig den här sommaren men jag har givit mig själv ett mission possible i Bordeaux-trakten: fotografera ett solrosfält. En gammal dröm jag hade glömt bort. På La Camilla-tiden ville jag t.o.m. bli fotograf.


I sitt västra hörn av Frankrike är Bodil Malmsten verksam. Välj in henne i Svenska Akademien - nu! Inte kan det falla på att hon flyttat till Finistère och inte kan komma till torsdagsmötena. Hör ni Old People, hört talas om World Wide Web? Eller Air France?

Är du lik en kändis? Det är jag. Ofta. Varje gång Kulturnyheterna med Karin Magnusson (t.h.) rullar igång på SVT säger J: - Nu kan du se dig själv på TV. Igår hände det när jag hade mamma på tråden, men hon höll inte med: - Du ser gladare ut, och du har väl aldrig blå jeans, sade hon. Mummy knows best.

I högstadiet var jag lite lik Liza Minelli, i gymnasiet La Camilla (bild 1 och 2), så till den grad att det ropades - Obsession... efter mig i korridorerna. Senare anammade jag Agent X9-stilen och nya smeknamnet blev Modesty, men nu på senare år har jag bara hört jämförelser med Robinson-Zübeyde och konstnären Gunilla Mann.

Tydligen har jag, som är så svensk, tydliga afrodrag, vilket är skitcoolt! Vi testade just oss själva i Face Recognition på http://www.myheritage.com, och där blev jag lookalike med allt ifrån Irene Cara, Oprah Winfrey, Tyra Banks och Condoleezza Rice till mer långsökta Kate Bush, Rachel Weisz, Kristin Davis, Lindsey Lohan, Britney Spears OCH hennes lillasyster, Michelle Pfeiffer, Elaine i Seinfeld och Pamela i Dallas. De som återkom flest gånger när jag körde igenom olika foton var Francoise Hardy (bild 3), Liza Minelli, Joan Collins och Roseanne Barr. Jaha.



Bilder från hänryckningens tisdagseftermiddag då alla som läser franska på skolan var hemma hos mig och åt ost och kex, frukt och chokladkaka. Vi skålade förstås i cider. (Tack för blommor och Pilgrim-smycken!) Den här veckan har jag medvetet jobbat stenhårt för att kunna slappa ordentligt nu. För att riktigt understryka det köpte jag en mys-outfit på Benetton tidigare idag. Känner mig väldigt färgglad i turkosa byxor och turkos jacka med rosa glitterbokstäver och som pricken över i:et en rosa smoothie i handen. L/o/i/vet kan börja!



Dagens utflykt gick till J:s föräldrahem, lilla Duvelund, djupt inne i den småländska skogen, faktiskt mittemot Linnés Råshult. I bilen lyssnade vi på Håkan Nessers senaste, Människa utan hund, som vanligt fenomenalt skriven - och uppläst, av Nesser själv. På måndag blir det roadtrip igen, till Halmstad, eller hur Sophie? Igår såg vi DaVinci-koden och somnade båda två, men nu, äntligen, ska jag hänrycka mig i böckernas värld och njuta av att vara en Människa med katt även om Charlie numera är en Katt utan svans.