Det blir survivaltema i den här bloggposten. Först, filmen World Trade Center. Spännande, utan att vara spektakulär, i rekonstruktionen av 9/11. Nicholas Cage spelar brandman med farligt uppdrag och tvivelaktig mustasch. Råkar han illa ut? Oh, ja. Älskar han sin perfekta fru och sina fyra perfekta barn? Oh, ja. Gaaah, den där amerikanska idealiseringen av äktenskapet och familjen gör mig galen. "Tell my wife I love her". Applåder i slutet, då? Oh, ja, men filmen var på tok för lång; 2h 29 min klarar jag bara om det är Danielle Steel. Allra mest gripande var eftertexterna, som berättade vitt på svart, you know, att över 2700 människor dog i attacken och att endast 20 överlevde. Stora salen på Empire på Leicester Square bidrog till mastodontformatet. Bra ljud och fantastisk ljussättning med stjärnhimmel.



Återupptäckte en favorit från förra året: smultronstället Postman´s Park på King Edward Street, strax norr om S:t Paul´s Cathedral. Begrundade minnesplattorna över människor som dött då de räddat livet på andra. Samma kväll såg vi om de bästa scenerna ur filmen Closer , med Jude Law och Nathalie Portman i Postman´s Park, final fuck-diskussionen mellan Clive Owen och Julia Roberts på National Portrait Gallery, och andra.



Lyssnar intensivt på Evanescence nya. The Open Door är en suggestiv titel och omslaget är goth-vackert, men jag hittar tyvärr inte någon ny Bring Me to Life eller My Immortal.

Till sist har jag visat valda scener ur Touching the Void i skolan nu och det var succé. Samma magiska, förväntansfulla och sorgsna tystnad i samtliga klasser. Några kom särskilt fram och tackade efteråt för att de fått se den, och jag tackar i min tur läsdagboksläsaren Maria, som skickade den ända från Chile. Filmrepliken "Bloody hell, I´m gonna die to Boney M" glömmer man inte.

Flowers for Algernon - Daniel Keyes, 1966

Redan efter ett antal sidor var jag beredd att placera den här boken på min Topp Tio Någonsin. Jag är så glad att jag upptäckte denna underbara bok. Både titeln och författaren var nya för mig när min native-kollega föreslog den till EnB-gruppen. Kan tänka mig att hon läste den under sin studietid och att boken blev en omedelbar klassiker när den, tillsammans med första filmversionen, kom ut på 60/70-talet. Varken handlingen eller språket känns daterade, vilket är ett kriterium för att vara klassiker. Från början var Flowers for Algernon en prisbelönt novell, men författaren skrev om den till en lika prisbelönt roman.

Boken handlar om Charlie Gordon. Han är förståndshandikappad och arbetar som golvsopare i ett bageri. En dag blir han utvald att delta i ett experiment på ett universitetssjukhus. I en sensationell jämförande studie med laboratoriemusen Algernon höjs Charlies IQ genom operation. Det fina med boken är att språket speglar Charlies mentala resa. Kapitlen är skrivna i första person, i form av Progress Reports. I början stavar Charlie Progris Riport, och skriver:

"Dr Strauss says I shoud rite down what I think and and remembir and evrey thing that happins to me from now on. [...] Burt is very nice and he talks slow like Miss Kinnian dose in her class where I go to lern reeding for slow adults. He explaned me it was a raw shok test. He sed pepul see things in the ink. I said show me where."

Senare blir språket allt mer avancerat allteftersom intelligensen ökar, men den nya intelligensen, insikten och självständigheten innebär nya problem för Charlie. Svåra barndomsminnen dyker upp i hans medvetande och han får en stark längtan efter bekräftelse, kärlek och sex. Dessutom börjar musen Algernon visa tecken på "erratic behaviour" efter en tid, och Charlie inser att han själv kommer följa samma öde.



Flowers for Algernon är för dig som gillade Mice & Men, Being There, Forrest Gump, Rain Man eller I am Sam. Så lite popkultur-referenser: Simpsons-aficionados minns säkert episoden då Homer råkade få in en penna i hjärnan och plötsligt blev överintelligent. Det är en tydlig anspelning på Flowers for Algernon, då avsnittets titel stavas HOMR, med R:et bakvänt, precis som CHARLY i filmen om Charlie Gordon. I ett avsnitt av Vänner överväger Joey och Chandler att flytta till en mindre lägenhet med sämre standard. Chandler säger då till Joey: - Haven´t you ever read Flowers for Algernon?

Tittar på BBC Breakfast med ett öga. Från Cheltenham Literary Festival rapporteras det nya fenomenet Read Dating; som speed dating, men man pratar om böcker i ett antal minuter innan man flyttar runt. Det utlovas att "no one will be left on the shelf". Roligt! Man kan t.ex. jämföra sin Topp Tio Någonsin med potentiella partners. Topp Tio när det gäller böcker alltså. Hur ser era Topp Tio Någonsin ut?

Veckans litterära allusion är utan tvivel BBC Breakfasts inslag om att äldre människor måste stå i kö för vaccin och missar livsviktiga flu jabs. Why? Jo, detta fick väl en grafisk designer i uppgift att illustrera i TV-rutan. Denne inspireras av en av mina favoritfilmer; Stephen Kings Langoljärerna , och skapar en scen ombord på en buss, där en oskyldig pensionär blir anfallen av de små, håriga, vassa monstren, till autentiska ljudeffekter från filmen. Mycket snyggt! Detta livade upp hela min morgon.

Upptäckte Four Past Midnight första veckan på mitt första lärarjobb på gymnasiet. Den Stora Kommunala Traditionella Skolan förespråkade läromedelscentrerad undervisning, så det var bara att bita ihop och börja i Springboard 2. Blärk, tyckte jag men förfördes till min förvåning av öppningstexten, Stephen Kings Four Past Midnight. Den intresserade mig så mycket att jag gick och hyrde filmen samma kväll och resten är B-filmhistoria. Nu, 5 år senare, har jag sett utvalda delar av TV-serien snart 20 ggr med olika grupper, så den ingår nu (dessvärre) i hundratals svenska ungdomars kulturella referensram. Speciellt killar på yrkesinriktade program älskar den, och favoritkaraktärerna är alltid Craig Toomey och Bob Jenkins. Tyvärr har jag aldrig kommit mig för att läsa originalnovellan i sin helhet. Heter boken One Past Midnight? På bilden till höger ses för övrigt Stephen King göra en karakteristisk cameo. I början på november kommer han till en bokhandel i London.



Mina 7:or pratar jämt om Final Destination-filmerna, så det var lämpligt att läsa Appointment in Samarra. Då berättade de att flickan i The Ring heter just Samarra. Spännande, men, tyvärr, riktiga skräckfilmer har jag alldeles för svaga nerver för.

The Road Not Taken

Two roads diverged in a yellow wood,
And sorry I could not travel both
And be one traveler, long I stood
And looked down one as far as I could
To where it bent in the undergrowth;

Then took the other, as just as fair,
And having perhaps the better claim,
Because it was grassy and wanted wear;
Though as for that the passing there
Had worn them really about the same,

And both that morning equally lay
In leaves no step had trodden black.
Oh, I kept the first for another day!
Yet knowing how way leads on to way,
I doubted if I should ever come back.

I shall be telling this with a sigh
Somewhere ages and ages hence:
Two roads diverged in a wood, and I--
I took the one less traveled by,
And that has made all the difference.

Robert Frost

Svenskarna charmar sin väg genom världen. Idag fick jag ett brev undertecknat av alla språklärare på RUTC , där de tackade för svensklektionerna och skrev att våra studenter är "friendly, articulate and well able to present their native language" och att de gjorde det med "efforts, good will and good humour". Trevligt! Annars brukar det heta att svenska ungdomar är slöa och utan ambitioner. P.g.a. det evenemanget behövde vi en one-off förra tisdagen och det blev att betrakta ovanstående bild och skriva en dikt om den. Idag läste de upp resultatet, för att därefter läsa den dikt bilden var avsedd att illustrera, The Road Not Taken. Alltid lika inspirerande. Lyssna här, kan det vara Frost själv som läser?

Det börjar bli kyligt i London, och fuktigt; har väntat i tre dagar på att tvätten ska torka. Ikväll är jag dock väldigt uppspelt efter Esportas "DJ in the gym"-kväll, och chillar nu med Oprah´s Favourite Snack: päronskivor med hyvlad parmesan. Påstås dämpa sötsuget, men för säkerhets skull brukar jag kombinera med en chokladkaka.

October´s Party

October gave a party
The leaves by hundreds came -
The Chestnuts, Oaks, and Maples,
And leaves of every name.
The Sunshine spread a carpet,
And everything was grand,
Miss Weather led the dancing,
Professor Wind the band.

The Chestnuts came in yellow,
The Oaks in crimson dressed;
The lovely Misses Maple
In scarlet looked their best;
All balanced to their partners,
And gaily fluttered by;
The sight was like a rainbow
New fallen from the sky.

Then, in the rustic hollow,
At hide-and-seek they played,
The party closed at sundown,
And everybody stayed.
Professor Wind played louder;
They flew along the ground;
And then the party ended
In jolly hands around

George Cooper

Läste min favorithöstdikt med de små 3:orna. De älskade den och ställde glatt upp på idén att dramatisera den. Det var bara det att alla ville vara Professor Wind, när jag beskrivit honom som den coolaste DJ:n där i skogsgläntan. Ingen ville vara passiv och spela löv... Rektorn samlade många pluspoäng hos mig när han kom in och sade: - Visst är autumnal ett vackert adjektiv? Jag älskar alltid hösten, men just den här hösten i London kommer nog gå till historien som en av de bästa, av uppenbara skäl. Kanske slår den t.o.m. Paris -94.

Ny blogg: Bohemian Rhapsody

Rösta nu!

Jag är förälskad igen - i Eva.

Come Back to Camden är en ballad från Morrisseys näst senaste album, där han sjunger smäktande om "the slate-grey Victorian sky", "drinking tea with a taste of the Thames" och en "discoloured dark brown staircase". Très London! Camden har stått på lördagslistan i flera veckor, och igår kom jag på att man kan åka Silverlink, den bortglömda vita linjen på tube-kartan, direkt härifrån Gunnersbury till norra London. P.g.a. trafikproblem (standardfelet signal failure...) fick alla kliva av vid Willesden Junction, vilket för mig ledde till ett spontanbesök på IKEA Wembley . Serien FLÄRKE är som gjord för mig här, med billiga bokhyllor, TV-bord m.m. För 20 pund kan man antingen få en minicab och åka hem med varorna direkt, eller få dem levererade önskad tid. När jag väl came to Camden väntade Nina där, och vi shoppade vilt hela eftermiddagen på favoriten Punky Fish och marknaden. Till sist gick vi från Camden Lock, längs med kanalen, till Primrose Hill och lade oss i gräset och åt Marabou från IKEA. Utbrast - Åh, där vill jag bo! ca 25 ggr på vägen. Jag älskar verkligen Camden - så stökigt, så punkigt, så coolt!





En kille i 1:an på gy har noterat att jag och Nina verkar känna varandra sedan tidigare och frågade om jag var hennes mamma. Stort garv, men det stämmer att jag vakar med ett lite moderligt öga över henne. Vår hemskola har börjat publicera våra nyhetsbrev nu på förstasidan www.vaxjofria.se.

Är boken bra? Äkta chick lit, eller bara chic lit? För mig är det nästan för sent eftersom jag ofrånkomligen kommer se Meryl Streep och Anne Hathawy framför mig som huvudpersonerna. Filmpremiär här nästa vecka.

Jag är förälskad - i Bath! Vilken pärla; romersk anknytning och arkitektur, bra shoppingstad med mysiga caféer, pubar och restauranger. Tänk att läsa ett år på universitetet i Bath, t.ex. Notera att i Bath är till och med Ben & Jerry utsmyckat med joniska volutkapitäl. En sak som vi tyvärr inte hann med den här gången var The Jane Austen Centre (på Gay Road!), men jag räknar med att återvända inom kort.



Jag blev också förälskad i butiken Paperchase, där det fanns snygga ipod-skal och anteckningsböcker m.m. Tydligen har de sin flagship store här i London på Tottenham Court Road. I de romerska badens museishop fanns en bra nybörjarbok i latin. Svenska läromedel i latin bygger gärna på autentisk text och nybörjarmeningar kan vara "Slaven väver en matta" och annat tråkigt. Den här boken har en mer kommunikativ approach och vardagligt ordförråd. Mer om den snart.



Stonehenge var sig likt sedan mitt senaste besök för 17 år sedan. När det gäller Bath fick jag lite revansch sedan Språkresan till Bournemouth -89, då vår ledare frågade om vi ville åka till Bath, men det ville vi absolut inte, efter att vi insett att det inte var ett äventyrsbad som Aquakul i Malmö. Så mogna var vi...

Kanske borde jag passa på att läsa Chaucer, The Wyfe of Bath, men ikväll ska jag somna till Lisa Ekdahls I badet. Bath... och imorgon är det dags för Esportas pool igen.

Maria, idag anlände Tocando el Vacio - Touching the Void. Tusen tack, du är en god fé! En annan jag lärt känna genom Läsdagboken är Johanna, och idag blev det klart att hon kommer hit och hälsar på i november. Så roligt! Självklart blir det studiebesök både på skolan och på Esporta.

Richmond upon Thames College är så stort att jag efter en månad ännu inte hittar till någon av cafeteriorna själv, men ofta går the staff tillsammans till restaurangskolan Merits och äter fantastiska luncher. En dag överraskade vår kollega Nisse oss genom att plötsligt recitera en lång dikt utantill vid matbordet. Han sade att det är ett partytrick eftersom han inte kan sjunga. Det var första gången jag hörde Britt G. Hallqvists underbara översättning av T.S Eliots The Naming of Cats - en gammal favorit.

Att ge namn åt en katt, det är knepigt som katten.
Det finns inte många som duger till de´!
Man grubblar sig tokig av grubbel om natten.
ETT namn är för lite. En katt vill ha TRE!

Först har det namnet som används därhemma,
det enkla, rejäla, som Peter och Tom
och Viktor och Jonatan, Hugo och Emma
-förnuftiga namn, som envar tycker om.

Och om man vill undvika banaliteter
så kan man väl flottare namn hitta på
som Plato, Admeteus, Elektra, Demeter
-förnämliga namn men rejäla ändå.

Och sen ska man hitta nåt säreget åt´en,
nåt ovanligt kattnamn med resning och glans
så katten kan känna sig stolt och belåten
och snurra mustaschen och svänga sin svans.

Och sådana namn har jag några på lager
som Munkustrap, Quaxo och Korikopatt
och Bombalurina och Fille Podager.
Det är namn som blott bärs av en endaste katt.

Till sist ska ni veta att misse och missa
har något som inte för människor är,
det namnet som ingen i världen kan gissa,
som katten om natten i hemlighet bär.

Och ser ni en kisse som tyst mediterar
och grubblar, försjunken i länstolens famn
då vet ni me´samma på vad han funderar.

Han grundar och blundar - begrundar sitt namn,
sitt nattliga, kattliga,
evigt ofattliga,
allra förtegnaste, egnaste namn.



My feline friends
Kattspecial hos TheGirlLeastLikelyTo och jag längtar efter min Charlie. Ibland vaknar jag mitt i natten och tycker mig se silhuetten av två mysiga kattöron ovanför min mage, sedan blir jag så besviken när jag inser att det bara är den svarta Marks & Spencer-tygpåsen ovanpå garderoben jag ser i mörkret. Vidare är Ford Puma betydligt vanligare bland brittiska bilägare, och varje gång jag ser en sådan saknar jag min coola lilla bil. Inte för att jag någonsin skulle kunna köra i vänstertrafik, men ändå. Som synes är det heller ingen slump att My Man är Mr Pelz.

Imorgon måste jag hitta rätt på RUTC, för att inte missa bussen till Bath och Stonehenge. Insåg tidigare ikväll att jag inte behövde förbereda något inför morgondagen. Sprang följaktligen ner till Sainsbury´s för att införskaffa choklad och vin till en riktig myskväll. På vägen dit lämnade jag in min nya power suit på kemtvätt. På den mysiga mexikanska restaurangen bredvid pågick en salsakurs och ovanför lokalen utövades Bikram-yoga innanför de stora, höga fönstren. Det hela kändes väldigt Big City Life and I. Love. It.