Incredulous. Såg min flatmate ut när vi konverserade i köket och jag svarade "spöklik kyrkogård i norra London" på frågan vad som stod på agendan denna söndag. Jag älskar kyrkogårdar. Favoriterna är Père Lachaise i Paris och sjömanskyrkogården i Sète i södra Frankrike. Vill gärna besöka den där kyrkogården i Wien, dit Ethan Hawke och Julie Delpy promenerar i Before Sunset. Finns det fler vackra kyrkogårdar i världen?

Highgate Cemetery tar betalt både för entré (£2) och privat fotografering (£1), vilket är vulgärt, även om pengarna påstås gå till restaurering. Man kan köpa en karta (£1) till Västra kyrkogården och gå omkring själv, medan Östra kyrkogården endast är öppen för guidade turer (£5) Highgate Cemetery visade sig sedan tillhöra de största, vackraste och mest dramatiska kyrkogårdarna, med tusentals tätt placerade sneda gravstenar täckta av murgröna. Till och med staketet runt kyrkogården har nästan kollapsat och utgör en stark kontrast till alla tjusiga mansions mittemot, i sluttningen uppför Swain´s Lane. Båda platserna är på sitt sätt gated communities...

På Highgate vilar bl.a. Karl Marx, George Eliot och en av Foyle-bröderna - männen bakom den stora bokhandeln på Charing Cross Road. Alltid fastnar man även för andra, mer anonyma öden, som anas genom gravinskrifterna. Ville den stora (?) skådespelerskan "The Glorious Sheila Gish", som enligt IMDB haft biroller i både Danielle Steels Jewels, en TV-version av Anna Karenina och Huset Eliott, verkligen ha sin grav just där? Den ser lite malplacerad ut, ett slags gothic mini-Graceland mitt i alltihop. Själv drömmer jag om en bitterljuv New Orleans-begravning, med jazzande svarta män i melankolisk procession. Minns ni scenen i Double Jeopardy, där Ashley Judd blir instängd i en gravkammare på en sådan kyrkoård?





I tisdags såg vi en TV-version av Flowers for Algernon med EnB-grupperna. Visserligen har jag haft ett gott öga till Matthew Modine ända sedan Crazy for You-videon, men den var rätt kass. Hur som helst slog det mig att min London-tillvaro ofta är som för musen Algernon i labyrinten. Att bildligt eller bokstavligt talat springa för fullt åt ett håll, bli stoppad av att kopieringsmaskinen är sönder, skrivaren ur funktion, klassrummet upptaget, lektionen inställd eller att jag missat bussen, att Silverlink är tillfälligt suspended eller just den tunnelbanestationen jag skulle av på, eller byta vid, är avstängd. Så, jag springer åt ett annat håll, och upptäcker därmed ofta något nytt och intressant. Idag var det kvarteret runt tunnelbanestationen Hampstead - Londons svar på Montmartre med kullar och små gränder, mysiga caféer, pubar, restauranger och affärer.

Hela Hampstead Heath är så grönt, så skönt, så fantastiskt. Visst är det typiskt storstad att det sitter en fransyska med en cello och vilar på en parkbänk? Våra vänner i TV-serien Spaced rastade hunden på Hampstead Heath, och parkområdet förekommer i en mängd andra filmer. Tänkte vara finurlig och ta en trevlig busstur - högst upp, längst fram, med Paula Spencer som sällskap - med C2 därifrån till Oxford Circus, genom Camden Town och Kentish Town, men ett vrålande, stinkande gäng lager louts, även de på en slags söndagsutflykt, förmörkade upplevelsen.




Workers of all lands, unite, imorgon är det måndag igen. P.g.a. min flatmates nya jobb måste jag för första gången boka duschtid, kl 06. Känner mig i oslagbar form efter en helg med mycket frisk luft, mycket träning, mycket ångbastu, mycket jacuzzi, mycket bokläsning, mycket vin, mycket choklad och mycket sömn. Ikväll simmade jag helt ensam i poolen på Esporta. Zen.

The Vanishing Act of Esme Lennox - Maggie O´Farrell, 2006

Iris bor i sin mormors gamla hus i Edinburgh, där hon driver secondhand-shop och är älskarinna åt en gift man. En dag får Iris ett telefonsamtal om att hon har en okänd släkting på mentalsjukhus. Det visar sig vara mormoderns syster Esme Lennox, inspärrad sedan 60 år, något som fullständigt tystats ner inom släkten. Sjukhuset ska nu stänga och Iris måste hysa henne i sitt hus några dagar. Här ska Esme för första gången prova Iris badkar:

"She takes the soap from its dish and rubs it between her hands, like Aladdin with his lamp. A delicious sweet scent rises from it and she brings it up to her face and inhales. She wonders what the pair next door would say if she told them this was her first unsupervised bath for over sixty years. She eyes the razor on the bath edge and smiles. The girl has left it there so casually. Esme has forgotten what it is like to be among unsuspicious people."

O´Farrell berättade på Foyles att den här romanen inspirerats av en nära väns psykiska sjukdom, och att hon gjort research i autentiska journaler från mentalsjukhus för kvinnor. I hennes bok ges upprättelse åt de kvinnor som spärrats in av fel orsaker, inte alls psykisk sjukdom, utan bara att de inte ville leva konformistiskt med konventionellt familjeliv o.s.v. Tankarna går till Betty Blue, What I Loved, Spetsknypplerskan och Boken om Blanche och Marie . Tipsa gärna om fler titlar - det här är mycket intressant.

I fragment från Esmes och mormoderns barndom i det koloniserade Indien växer bakgrunden fram. Öppningsmeningen är "Let us begin with two girls at a dance" och det slog mig att den brutna, men samtidigt cirkulära strukturen i O´Farrells prosa påminer just om dans; en egen värld, en svepande rytm, rörelser och händelser som binds samman och speglas i två olika människor. Nu har jag bara My Lover´s Lover kvar, sedan har jag läst alla O´Farrells fantastiska romaner, senast The Distance Between Us. Har varit missnöjd med bokläsandet hittills i höst. Endast några trötta sidor mycket sent på kvällarna, och ofta somnar jag med boken i handen och lampan tänd, men Maggie O´Farrell måste alltid sträckläsas. Perfekt för en lördagseftermiddag i sängen.

Download TWO audiobooks FREE

... sade en annons i TimeOut. Tio minuter senare hade jag Roddy Doyles senaste i min iPod, och konceptet No Commitment fick en ny betydelse. Jag brukar alltid fastna i det där första momentet "before you begin, just download this user-friendly software", men det här var verkligen inte svårt. Ja, jag erkänner att jag inte läst det finstilta, men min bokbudget är ju alltid generös. Vill gärna ha förslag på gratisbok nummer två. Ska jag t.ex. ta Marian Keyes senaste, trots att jag redan läst den, eller ska jag vara förnuftig och ta Canterbury Tales till eleverna?

Efter den här veckan var jag lite evenemangstrött inför helgen. Lördagsäventyret begränsade sig därför till närområdet. I en ny, större London A-Z med fler kartor upptäckte jag en stor park bakom Esporta. Den heter Gunnersbury Park och visade sig vara i klass med Hyde Park eller Regent´s Park, komplett med dammar, tennisplaner och glasskiosker. Fab! Så nära! Gick en lång runda och lade mig sedan på en parkbänk och lyssnade på boken. Förutom Heathrow-planen distraherades jag som vanligt av människorna runtomkring: såg förälskade par, sportiga par som kastade pinnar till sin hund, en galet stolt farmor till ett sött barnbarn, en pappa som lärde sin son cykla i nedförsbacke och en annan pappa som lyckades med konststycket att samtidigt jonglera både spädbarn på armen, äldre sonens drakflygning i parken och en ivrig hundvalps rastning. Minsann ingen walk in the park, det där. Chapeau. (= Hatten av)



Självaste Stephen King har sagt: "I love audiobooks. It is like an infection. Once you catch this you´ve got the bug and you continue to listen." Väldigt träffande, med tanke på annonsen nedan. Tror att hans karaktär Bethany Simms inspirerat min mössmania i höst. Har även skaffat en Raspberry Beret - the kind you find in an Oasis store... Årets Langoljär-elever hade förresten en annorlunda favoritkaraktär: den präktiga lärarinnan Laurel Stevenson, förmodligen för att de sett henne i Prison Break.

For she´s a jolly good fellow sjöng tio glada kollegor för full hals för mig igår. Orsak: Esportakväll med aktiviteter och after work. Första gången någon har sjungit den till mig, tror jag. Vad jag älskar min halvbrittiska arbetsplats! Väldigt många är dock sjuka på jobbet den här veckan, men jobbar ändå. Då vill jag själv sjukskriva mig för att undslippa deras germs. Flu jab? Kanske lite senare i vinter, och kanske skyddar den mot langoljärer också? Som synes har även NHS reklamaffisch inspirerats av Stephen King.

I Esportas bar ligger alltid en complimentary Daily Mail. Språkmakargatan skriver om vitsiga tidningsrubriker och brittisk press måste vara världsbäst på det. Älskar att leta litterära referenser som Look Mac in Anger på sportsidorna eller The Cool of the Wild i resereportaget om Zanzibar etc. Den här veckan medföljer gratis DVD-filmer i en Romance DVD collection . Har siktat in mig på Marian Keyes Watermelon och Rosamunde Pilchers The Shell Seekers. Eventuellt också lite nostalgi i 80-talsfavoriterna Jackie Collins Lucky och Chances, om de inte känns alltför daterade.

På BBC:s kanaler går nu flera TV-serier baserade på böcker: både Jane Eyre och Wide Sargasso Sea samt Anna Karenina med Sophie Marceau m.fl. Tyvärr följer jag ingen av dem, men ser fram emot DVD.

Under titeln Dog Days gick idag den svenska filmen Hundhotellet som skolbio på Haymarket, i syfte att vara ett pittoreskt inslag i svenska ambassadens kultursatsning Small Feet Go Far . Jag gillar egentligen inte animerade filmer, men regissören Per Åhlin är mannen bakom Karl-Bertil Jonssons julafton och några av Sveriges största skådespelare hade lånat sina röster till karaktärerna. Att höra Hasse Alfredsson, Björn Kjellman, Tomas von Brömssen, Peter Harrysson och Johan Rabaeus välbekanta röster gav mig en slags hemlängtan.

Filmen utspelar sig på engelska landsbygden och är en mysig Agatha Christie-pastisch. Tyvärr lockade filmen sorgligt få besökare, men vi som var där hade jättekul. Känner mig nu motiverad att se Trion från Belleville, som jag tror har ungefär samma humor. En annan glad överraskning var när jag köpte Minstrels i bions godiskiosk och fick en stor påse Maltesers på köpet, vilket i sin tur ledde till att jag fick en gratis bok: Galaxy choklads special edition av The Devil Wears Prada! Här ska racerläsas; vill se filmen i helgen.

Läsdagboken är med i Språkmakargatans korsord. Roligt!

... gick till Kiran Desai, för boken The Inheritance of Loss. Vinnaren annonserades live från Guildhall på 10-nyheterna igår kväll, men tyvärr somnade jag i soffan efter en mkt spännande dag. Desai har indiskt ursprung och just igår var vi på studiebesök i hinduiska templet. Vem kunde ana att det låg ett mini-Taj Mahal i London? Eleverna (och vi) fascinerades bl.a. av hur gudarna matades m.m. Blev inspirerad och började planera semester i Indien. Jag gillade religion som skolämne och mindes ganska mycket detaljer om hinduismen, mer än om islam, förutom att vi växte upp under Inte utan min dotter- och Satansverserna-eran.



Templet råkar ligga i närheten av IKEA Wembley, så det var lämpligt att äta lunch och shoppa där innan nästa besök på London Central Mosque. Hela svenska skolan frossade i köttbullar; tjejerna hittade den runda sängen i favoritrummet (tapeterna! garderoben! kristallkronorna!) och killarna körde omkring varandra i kundvagn. Alla som börjar få hemlängtan tyckte att The Swedish Food Hall var himmelriket. Själv handlade jag en gigantisk krukväxt och ett soffbord på 5 minuter - och Malacosnören, Marabou, glögg och pepparkakor. Nu orkar jag inte åka till IKEA mer på ett tag.



Så provocerande, och deprimerande, att behöva täcka över huvud, hals och hår med en sjal för att överhuvudtaget kunna gå in i moskén. Het debatt pågår just nu i UK för att Gordon Brown vill att muslimska kvinnor inte ska ha heltäckande slöja på offentliga platser. Jag är så glad att jag är en fri, svensk kvinna som klär mig hur jag vill och monterar mina egna IKEA-möbler. Soffbordet i allafall.




Nu är det mysigt på The Grange! Lite tomt, kanske, utan Boyfriend eller Flatmate den här veckan, men vad gör det när man har A Bookshelf of One´s Own. Då trivs man alltid. FLÄRKE-hyllorna visade sig vara alltför instabila för att stå själva längs väggen, men jag har alltid velat ha hyllor bakom sängen, kanske inte fyllda med läromedel, men är det compact living så är det. Misstänker att bokhyllorna kommer att vara fulla inom några månader.

Det blir survivaltema i den här bloggposten. Först, filmen World Trade Center. Spännande, utan att vara spektakulär, i rekonstruktionen av 9/11. Nicholas Cage spelar brandman med farligt uppdrag och tvivelaktig mustasch. Råkar han illa ut? Oh, ja. Älskar han sin perfekta fru och sina fyra perfekta barn? Oh, ja. Gaaah, den där amerikanska idealiseringen av äktenskapet och familjen gör mig galen. "Tell my wife I love her". Applåder i slutet, då? Oh, ja, men filmen var på tok för lång; 2h 29 min klarar jag bara om det är Danielle Steel. Allra mest gripande var eftertexterna, som berättade vitt på svart, you know, att över 2700 människor dog i attacken och att endast 20 överlevde. Stora salen på Empire på Leicester Square bidrog till mastodontformatet. Bra ljud och fantastisk ljussättning med stjärnhimmel.



Återupptäckte en favorit från förra året: smultronstället Postman´s Park på King Edward Street, strax norr om S:t Paul´s Cathedral. Begrundade minnesplattorna över människor som dött då de räddat livet på andra. Samma kväll såg vi om de bästa scenerna ur filmen Closer , med Jude Law och Nathalie Portman i Postman´s Park, final fuck-diskussionen mellan Clive Owen och Julia Roberts på National Portrait Gallery, och andra.



Lyssnar intensivt på Evanescence nya. The Open Door är en suggestiv titel och omslaget är goth-vackert, men jag hittar tyvärr inte någon ny Bring Me to Life eller My Immortal.

Till sist har jag visat valda scener ur Touching the Void i skolan nu och det var succé. Samma magiska, förväntansfulla och sorgsna tystnad i samtliga klasser. Några kom särskilt fram och tackade efteråt för att de fått se den, och jag tackar i min tur läsdagboksläsaren Maria, som skickade den ända från Chile. Filmrepliken "Bloody hell, I´m gonna die to Boney M" glömmer man inte.

Flowers for Algernon - Daniel Keyes, 1966

Redan efter ett antal sidor var jag beredd att placera den här boken på min Topp Tio Någonsin. Jag är så glad att jag upptäckte denna underbara bok. Både titeln och författaren var nya för mig när min native-kollega föreslog den till EnB-gruppen. Kan tänka mig att hon läste den under sin studietid och att boken blev en omedelbar klassiker när den, tillsammans med första filmversionen, kom ut på 60/70-talet. Varken handlingen eller språket känns daterade, vilket är ett kriterium för att vara klassiker. Från början var Flowers for Algernon en prisbelönt novell, men författaren skrev om den till en lika prisbelönt roman.

Boken handlar om Charlie Gordon. Han är förståndshandikappad och arbetar som golvsopare i ett bageri. En dag blir han utvald att delta i ett experiment på ett universitetssjukhus. I en sensationell jämförande studie med laboratoriemusen Algernon höjs Charlies IQ genom operation. Det fina med boken är att språket speglar Charlies mentala resa. Kapitlen är skrivna i första person, i form av Progress Reports. I början stavar Charlie Progris Riport, och skriver:

"Dr Strauss says I shoud rite down what I think and and remembir and evrey thing that happins to me from now on. [...] Burt is very nice and he talks slow like Miss Kinnian dose in her class where I go to lern reeding for slow adults. He explaned me it was a raw shok test. He sed pepul see things in the ink. I said show me where."

Senare blir språket allt mer avancerat allteftersom intelligensen ökar, men den nya intelligensen, insikten och självständigheten innebär nya problem för Charlie. Svåra barndomsminnen dyker upp i hans medvetande och han får en stark längtan efter bekräftelse, kärlek och sex. Dessutom börjar musen Algernon visa tecken på "erratic behaviour" efter en tid, och Charlie inser att han själv kommer följa samma öde.



Flowers for Algernon är för dig som gillade Mice & Men, Being There, Forrest Gump, Rain Man eller I am Sam. Så lite popkultur-referenser: Simpsons-aficionados minns säkert episoden då Homer råkade få in en penna i hjärnan och plötsligt blev överintelligent. Det är en tydlig anspelning på Flowers for Algernon, då avsnittets titel stavas HOMR, med R:et bakvänt, precis som CHARLY i filmen om Charlie Gordon. I ett avsnitt av Vänner överväger Joey och Chandler att flytta till en mindre lägenhet med sämre standard. Chandler säger då till Joey: - Haven´t you ever read Flowers for Algernon?

Tittar på BBC Breakfast med ett öga. Från Cheltenham Literary Festival rapporteras det nya fenomenet Read Dating; som speed dating, men man pratar om böcker i ett antal minuter innan man flyttar runt. Det utlovas att "no one will be left on the shelf". Roligt! Man kan t.ex. jämföra sin Topp Tio Någonsin med potentiella partners. Topp Tio när det gäller böcker alltså. Hur ser era Topp Tio Någonsin ut?

Veckans litterära allusion är utan tvivel BBC Breakfasts inslag om att äldre människor måste stå i kö för vaccin och missar livsviktiga flu jabs. Why? Jo, detta fick väl en grafisk designer i uppgift att illustrera i TV-rutan. Denne inspireras av en av mina favoritfilmer; Stephen Kings Langoljärerna , och skapar en scen ombord på en buss, där en oskyldig pensionär blir anfallen av de små, håriga, vassa monstren, till autentiska ljudeffekter från filmen. Mycket snyggt! Detta livade upp hela min morgon.

Upptäckte Four Past Midnight första veckan på mitt första lärarjobb på gymnasiet. Den Stora Kommunala Traditionella Skolan förespråkade läromedelscentrerad undervisning, så det var bara att bita ihop och börja i Springboard 2. Blärk, tyckte jag men förfördes till min förvåning av öppningstexten, Stephen Kings Four Past Midnight. Den intresserade mig så mycket att jag gick och hyrde filmen samma kväll och resten är B-filmhistoria. Nu, 5 år senare, har jag sett utvalda delar av TV-serien snart 20 ggr med olika grupper, så den ingår nu (dessvärre) i hundratals svenska ungdomars kulturella referensram. Speciellt killar på yrkesinriktade program älskar den, och favoritkaraktärerna är alltid Craig Toomey och Bob Jenkins. Tyvärr har jag aldrig kommit mig för att läsa originalnovellan i sin helhet. Heter boken One Past Midnight? På bilden till höger ses för övrigt Stephen King göra en karakteristisk cameo. I början på november kommer han till en bokhandel i London.



Mina 7:or pratar jämt om Final Destination-filmerna, så det var lämpligt att läsa Appointment in Samarra. Då berättade de att flickan i The Ring heter just Samarra. Spännande, men, tyvärr, riktiga skräckfilmer har jag alldeles för svaga nerver för.

The Road Not Taken

Two roads diverged in a yellow wood,
And sorry I could not travel both
And be one traveler, long I stood
And looked down one as far as I could
To where it bent in the undergrowth;

Then took the other, as just as fair,
And having perhaps the better claim,
Because it was grassy and wanted wear;
Though as for that the passing there
Had worn them really about the same,

And both that morning equally lay
In leaves no step had trodden black.
Oh, I kept the first for another day!
Yet knowing how way leads on to way,
I doubted if I should ever come back.

I shall be telling this with a sigh
Somewhere ages and ages hence:
Two roads diverged in a wood, and I--
I took the one less traveled by,
And that has made all the difference.

Robert Frost

Svenskarna charmar sin väg genom världen. Idag fick jag ett brev undertecknat av alla språklärare på RUTC , där de tackade för svensklektionerna och skrev att våra studenter är "friendly, articulate and well able to present their native language" och att de gjorde det med "efforts, good will and good humour". Trevligt! Annars brukar det heta att svenska ungdomar är slöa och utan ambitioner. P.g.a. det evenemanget behövde vi en one-off förra tisdagen och det blev att betrakta ovanstående bild och skriva en dikt om den. Idag läste de upp resultatet, för att därefter läsa den dikt bilden var avsedd att illustrera, The Road Not Taken. Alltid lika inspirerande. Lyssna här, kan det vara Frost själv som läser?

Det börjar bli kyligt i London, och fuktigt; har väntat i tre dagar på att tvätten ska torka. Ikväll är jag dock väldigt uppspelt efter Esportas "DJ in the gym"-kväll, och chillar nu med Oprah´s Favourite Snack: päronskivor med hyvlad parmesan. Påstås dämpa sötsuget, men för säkerhets skull brukar jag kombinera med en chokladkaka.