How lovely att återuppta en gammal fredagkvällstradition från slutet på 90-talet; att titta på This Life. London, flatshare, twentysomething-ångest, början-på-karriären-fasen, Egg, Miles fickleness och min cyniska men kärlekstörstande hjältinna Anna med sin leopardswagger (notera 90-talsordvalet) och postmoderna superlativ som Massive! Magic! och Wicked! För kännedom är det "fierce" som gäller nu bland brittiska ungdomar.

Avundsjuk på Lillasyster, som ska fira nyår i London, och sova i min säng på The Grange - om det blir aktuellt med sömn en sådan natt vill säga. Apropå 90-tal har jag i skrivande stund återfunnit en barndomsvän på msn, sett bilder på hennes ursöte 6-årige son, fick tillfälligt 30+fertilitets-twang i magen, men kom sedan till sans och bjöd över henne på valfri weekend i London. Hennes glada kommentar var "Kan bli som New York -95".

Språkmakargatan har ett inspirerande nyårslöfte inför 2007, att utveckla sitt ordförråd. Läsdagboken hoppar genast på tåget. Förutom lite halvhjärtat Wordfinder-klickande slår jag alltför sällan upp ord i lexikon nuförtiden, trots att jag talar tre språk flytande och att det är min förbannade plikt att hålla åtminstone två av dem synnerligen aktiva och uppdaterade.

Värst är det med franskan. En bra källa är de dagliga web-nyhetssändingarna på France2. Var noga med att skriva .fr sist i adressfältet, en annan vanlig domän tar dig till värsta porrsajten. Klicka på JT en vidéo i menyn till vänster för att se "live"nyheter. Det finns också bra nyhetssammanfattningar i skrift. här har jag lärt mig allt från la grippe aviaire (fågelinfluensa) till la console de jeu vidéo nintendo WII (ja, vad kan det vara?). Just nu ligger den hjärtevärmande nyheten om de röda tälten för uteliggare i Paris ute på sidan. Blivande presidenten (hoppas, hoppas!), med det vackra namnet Ségolène Royal, har nyligen besökt dem där vid Canal St Martin - där Amélie Poulain för övrigt kastade smörgås i den eponyma filmen. Uteliggare kallas sedan länge för SDF - Sans Domicile Fixe / Utan Fast Bostad. Älskar akronymer!

Har Hebbes berömda bok reviderats nyligen? Lånade den på biblan för ca 5 år sedan och häpnade över de ålderdomliga uttrycken, men avdelningen för franska lånord - som ingen modern svensk använder längre - har förgyllt mången fransklektion.

... och bästa källan till nya ord i engelskan är forfarande Wordspy. Vet du t.ex. vad jumbrella* eller flog** är?

* stort parasoll över uteservering
** en kommersiell blogg



Idag på gymmet hånflinade jag åt Björn Afzelius Tusen bitar-intro under nedvarvningen, tills jag hörde att det var en italiensk version. Så vacker! Vem är den manlige sångaren? Italienska sånger som Umberto Tozzis Gente di mare, i]Ti amo eller Laura Pausinis La Solitudine får mig alltid att genast vilja damma av min gamla kursbok Piacere eller anmäla mig pronto till en ny kurs. Faktum är att det finns språkkurser som medlemsförmån på underbara Esporta.

Animerade filmer gör mig rastlös, med några få undantag. Cars, årets lilla smakprov i Kalle Anka på julafton, är jätterolig och välgjord. Öppningsscenen är ett stort bilrace på en arena i Los Angeles. När man tittar noga består publiken också av - bilar! Istället för godisförsäljare kör små bilar upp och ner längs bänkraderna, men de ropar inte: "Peanuts and popcorn", utan "Köp roliga knoppar till antennen!".

Landsvägsromantiker unite! Get your kicks... o.s.v. Filmens hjälte är racerbilen Blixten, med Owen Wilsons röst. På grund av... omständigheter hamnar han i den hopplösa lilla hålan Radiator Springs. En gång låg den längs Route 66, men numera kör alla bilister förbi på en annan vägsträcka. En av invånarna driver det roliga motellet Cozy Cone, där man bor i en gigantisk vägkon, en annan är en gammal hippie som säljer organic fuel och råder Blixten att börja med yoga för att sänka sin RPM. Den viktigaste bekantskapen blir Doc Hudson/Paul Newman, själv gammal racerförare. Konflikten består i att byborna först avskyr Blixten, sedan hjälps åt att coacha honom så han har chans att vinna det stora racet Piston Cup. Förutom de visuella effekterna, mycket humor, ordlekar och detaljer som "Braking News" på CNN, bootcamp i svår terräng för smutsängsliga stadsjeepar och roliga gästspel av bl.a. Jay Leno/Jay Limo och Michael Schumacher.

Veckans sämsta film var Göta Kanal 2 - Kanalkampen - rasistisk och farsartad. Förvisso var det trevligt att få en glimt av svensk sommar med sol, vind och vatten, och så såg vi den med trevligt sällskap av släkten på biografen Cosmos i Katrineholms Folkets Hus på Juldagen.

Bohemian Rhapsody skrev häromdagen att det egentligen bara finns två intriger i litteraturen: 1. att någon företar en resa och 2. att en främling kommer till stan. Samma gäller för film, och här har vi flera exempel på båda.

Tearjerker på tearjerker. Knappt hade tårarna torkat efter bloggbesök hos deckarmamman Camilla Läckberg förrän inredaren Nate Berkus, av The Big O kallad "cutie-pie", var med som gäst i Oprah och berättade om hur han förlorade sin pojkvän Fernando i tsunamin. För en gångs skull hade TV3 tajmat sändning efter säsong, även om programmet var ett år gammalt. Minns dagarna efter tsunamin för två år sedan. Hur läskoman byttes mot nyhetskoma. Hur man tittade på tidningarnas websidor där de saknade listades. Hur man höll andan vid varje musklick. Hur ovisst det var om det skulle saknas någon i klasserna vid skolstarten efter både tsunamin och Stormen Gudrun.

Motmedel mot melankoli: Palladium-fika och Yogalates på Hälsostudion m. god vän.

Pinsamt, Aftonbladet. Sarah Waters, heter hon. Har haft Tipping the Velvet i Bokkylskåpet sedan Bokmässan 2004, men trots ett enastående seminarium, med Sarah Waters och Michel Faber, blev boken i princip Hornby-dödförklarad p.g.a. svårartad Dickens-aversion, men nu funderar jag på att låta den bli den Magiska Förstaboken läs-året 2007.

Waters egen websida

En nyhet i Läsdagboken 2007 blir en Filmdagbok. Redan nu brukar jag skriva om film, men för minnet behöver jag en översikt liknande funktionen Författarindex, fast för film. Just nu kan jag t.ex. knappt komma på en enda film jag sett under 2006, men här är min Topp 5, tror jag.

1. Breaking and Entering
2. The Queen
3. Volver
4. Heading South
5. The History Boys

Läste någonstans att Jude Law fyller år imorgon, 34. Det är så lätt att glömma de som fyller år i mellandagarna. Själv har jag använt Birthday Alarm i ett år och då fått iväg present, kort eller mail i god tid, även om de geografiska avstånden ibland är stora. Det går ut på att vännerna själva anmäler sig. Här är länken för er som ännu inte skrivit in er födelsedag:

- - -
Hi

I´m setting up a birthday calendar and need your help. Just click the link below and enter your birthday details. (It´s quick, easy and you can keep your age secret!) http://www.birthdayalarm.com/dob/39873841a863457291b363

Thanks
Camilla

- - -

Årets biogodis är inte Jude Law, utan supergoda Minstrels. Smakar som jätte-Never Stop:

Vit som marmor: ett romerskt mysterium - Carina Burman, 2006

Nyutkommen pocket och julklappsbok för mig, och säkert många andra. Men, hur trovärdig blir en 1800-tals-romanfigur döpt till Euthanasia Bondeson? Yrke: författare och amatördetektiv. Jag delar hennes - och Burmans? - passion för antikens Rom, men har så svårt, så svårt för den där skröniga, mustiga, förnumstiga berättarstilen, i alla blurbs eufemistiskt kallad "rapp".

Författaren är säkert ett intellektuellt geni; stilmedveten och genusmedveten, men varför låter hon de kvinnliga huvudpersonerna t.ex. stå och och swoona över marmorstatyernas manliga bakdelar? Ska det vara någon slags Slitz-backlash? Pinsamt och "tantsjukt". Cecilia Hagen-syndromet gör sig påmint i Stolta Svenskanknytningar. Ständiga referenser till föregående Euthanasia-bok blir till irriterande säljpitchar, "när jag var i London", "jämfört med London", "precis som i London"... gaaah! Vad romanen däremot lyckas med är att påminna mig om att jag vill åka till Rom - subito!

Avundsjuk på en viss medbloggare med Romresa på agendan 2007. Väljer att stanna i Rom i tankarna genom att åter vända mig till Steven Saylors romerska privatdetektiv Gordianus The Finder, den här gången i The Venus Throw. Där står man inte, som hos Burman, på avstånd och betraktar staden, utan man lever i den, ungefär som Jag, Claudius vs. nya TV-serien Rome.

För den som trots allt längtar efter antika marmor-rumpor rekommenderar jag antika avdelningen på British Museum i London eller Glyptoteket i Köpenhamn.

Ett ufo gör entré - Jonas Gardell, 2001
CD-bok

Titeln lät som en av Gardells roliga kortprosesamlingar och sju CD-skivor lagom långt för hela bilfärden Småland-Sörmland tur och retur. Efter öppningsmeningen stönade jag: - Neeeej, inte Sävbyholm igen! På Sveriges vackraste vägar, på väg till och från urmysigt julfirande på Äppelbo, satt vi och återupplevde den jobbiga tonårstiden genom Juha, Jenny och de andra från En komikers uppväxt.



När man genomlidit ännu en deprimerande barndomsskildring med mobbing, utanförskap, självmordstankar, pubertetsproblem, klassens coolhetshierarki, förortsfylla, urspårade ff-fester med inslag av misshandel och våldtäkt, mot en kuliss av förstååående geografilärare, Gul&Blå-jeans och sodastreams, är Juha 15 år och börjar exhibitionistiskt outa sin homosexualitet, strax innan boken tar slut. Det där är intressant och åt det ämnet borde Gardell ägna nästa bok, eller har han redan skrivit om det? Visst, visst, Ett ufo... är en viktig ungdomsbok, men jag är 30+ och på feelgoodhumör, så jag blev besviken. Att boklyssningen trots allt blev en läsupplevelse värd besväret berodde på Jonas Karlssons eminenta uppläsning, blandat med Gardells egen röst i de återblickande avsnitten. Sorgligt, men försonande.

I gymnasiet läste jag alla Gardells böcker, från Prärievargarna och Vill gå hem till Fru Björks öden och äventyr. Tyckte jag kände igen hårfärgnings/David Bowie-scenen i den här boken. Har det möjligen varit med som utdrag i texthäftet till nationella provet i Svenska B? Eller har jag läst hela boken förut? hmm

Årets bästa hörböcker har varit:
Håkan Nessers Människa utan hund, för språket och spänningen
Adrian Mole, för att han är som en gammal rolig vän
fortsättningen på Grabben i graven bredvid, för inläsningen

1984 - George Orwell, 1949

Den här boken har stått i mammas bokhylla så länge jag kan minnas, och jag har alltid varit lite rädd för den, både för de otäcka ögonen på omslaget, för armageddon-titeln och innehållet. Påtänkt som jullovsbok 2003, inför 20-årsjubileet av själva titelåret, men det skulle dröja till jullovet 2006 innan den blev läst. Det är ett lidande i sig att läsa engelska böcker i svensl översättning och dystopin passade mina dystra resväsklösa dagar i soffan förra veckan. Med Orwells terminologi stod väskan i själva verket kvar på Flygbas Ett i Oceanien.

En mardrömsvärld med ständiga världskrig, stormakter, enpartistat, kollektivet, politisk kamp, Big Brother, kontrollerande TV-skärmar i alla rum, sexförbud, chokladransonering, skräcken för att bli en vaporiserad operson, historieomskrivning och språkkontroll med Newspeak - jag tror att många känner till innehållet i Orwells framtidsskildring, skriven under tidig efterkrigstid. Oceanien idag: CCTV-kameror överallt, ett konstruerat exhibitionistiskt TV-Big Brother m.m. För övrigt: individualism, snarare än kollektivism. Ett enda tydligt minne har jag själv från 1984 - den där flygande mannen på OS-invigningen i Los Angeles. Väldigt USA, väldigt futuristiskt.

Snart är det 2007. Vågar någon författare vända på årtalen enligt Orwells mönster och sia om år 2070? En fransman skrev ganska nyligen framtidsskildringen Globalia, och sedan tonåren står Karin Boyes Kallocain också oläst i bokhyllan - hur är de? En annan framtidsbok från det förflutna är Aldous Huxleys Brave New World. Både den och 1984 ska ingå i ett efterlängtat intertextualitet*-projekt för Engelska B och C, som jag och min native kollega håller på att hopa ikok** inför vt.

*misstänker att det hela kommer att mynna ut i ett härligt "all möjlig koppling mellan populärkultur och klassisk skönlitteratur-projekt". Tipsa mig!

**oförglömligt citat från julfirandet 2006. Källa: kusin Hanna, 10 år

"Den som har en trädgård och en boksamling saknar inget", var det inte Cicero? Ja, nu är My Secret Garden - aka delad vårdnad av halvdöd basilika på The Grange - outad och med den min halvhjärtade inställning till julen. Närmare julgran kommer jag inte. Min resväska har nått Köpenhamn, så chansen finns att julklapparna kommer fram i tid. Fog is lingering in London, så kanske borde jag inte vara så materialistisk, utan glädjas åt att jag själv är här. Årets jul kan bli den mysigaste sedan fjälljulen 2003. Nu drar vi till Sörmlands skogar med samma gäng.

En riktigt god jul paw svenska till alla läsdagboksläsare*; f.d. elever och lärare, kollegor, Flatmate och andra vänner i alla Sveriges städer och världens länder!

Hur blir årets bokjul? Efter pekoralet Bokbussens boktips-special på SVT undrar man ju om en enda tittare blev motiverad att köpa någon bok alls. Ytterligheterna Horace Engdahl och Gert Fylking rekommenderade ytterligheter som Platons Dialoger, Stalin-monografi och Magdalena Graafs självbiografi. Svenska Bokprograms-syndromet.


* en tjej jag lärde känna i Bordeaux tyckte att jag borde skriva Läsdagboken på franska istället, "för att nå fler läsare"...