DVD: Black Books - The Complete Collection

Sida vid sida med the Bucket woman är Black Books det enda som kan få mig på gott humör när jag är sjuk. Senast när uppiggning behövdes för några veckor sedan upptäckte jag till min fasa att säsong 1 var spårlöst försvunnen! Åtgärd: tidig julklapp till mig själv.

Många godbitar finns på YouTube, t.ex:
The Cleaner
- Bernard, look! Look! Look!... I'm a prostitute robot from the future!


USB-uppföljning / julklapp nr 2 blev en sammetsklädd lounge lamp att julmysa med vid laptopen.


Mysiga Kingston: shoppingstad i samma klass som York och dessutom en massa mysiga franska caféer. Snabb tågförbindelse härifrån via Richmond.

Lucia, julmat, terminsavslutningar och fest i olika former... Londontempot har skruvats upp ytterligare under veckan, kanske för att jag ska lämna stan imorgon: Tisdagar har varit min hatdag (schemamässigt) under hela terminen, men den här veckans bästa dag var just tisdagen - kanske inte lika spektakulär som The First Day Off, men långt ifrån just another Manic Tuesday...



Pallade inte parlamentet igen, men mötte upp elever och kollegor senare för att gå på mordrättegång på Old Bailey. Mkt spännande! Bestämde träff med H i Brixton senare på kvällen, men innan det gick jag äntligen till Somerset House och tittade på The Camden Town Nudes (the seedy, the shabby, the sordid - I love it, särskilt så som Sickert framställer det) ovanför skridskoåkarna och sedan över till Southbank och den Baudelaire-inspirerade utställningen Paintings of Modern Life.

Så, Manic Street Preachers. Konsertens klimax nåddes för min del redan under introt till första låten; Motorcycle Emptiness! Resten av kvällen kändes som artigt men uppsluppet pillow talk med Bradfield & the boys, som hade oväntat mycket energi och spelglädje, jämfört med Amy Wino... som för övrigt ställt in båda veckans gig på Brixton Academy... if we tolerate this....

Your Love Alone... utan Nina Persson är som Little Baby Nothing utan Traci Lords och jag saknade Suicide is Painless. Annars var vi båda helnöjda. Stor och engagerad publik som kunde varje textrad, särskilt i The Everlasting. Brixton Academy utnämnes härmed till coolaste venue hittills för det lutande golvet och utomhuskänslan. Någon har lagt upp You Stole the Sun From My Heart på YouTube från just vår kväll!

Den trendiga nya franska chansonen möter den nygamla neorealismen i Frankrikes bidrag till Cannesfestivalen 07. Les chansons d'amour är en musikalfilm. När Catherine Deneuves dotter Chiara Mastroianni går omkring på Paris gator med paraply är det en tydlig anspelning på Les parapluies de Cherbourg.För övrigt handlar det om kärlek med HBT- och typiskt (?) franska ménage à trois-inslag.

Genren funkar faktiskt - det är ju Paris! - även om filmen tar sig själv på allt för stort allvar. Intrigen innehåller dock åtminstone en överraskande vändning då den anslår en ordentligt seriös ton. Kul med miljöer från 10:e arrondissemanget och Bastille. Favoritscenen är den från Cimetière du Montparnasse.

Hela filmen skulle kunnat komprimerats och blivit en av kortfilmerna i Paris Je t'aime.
Se även 2 Days in Paris



... och Guldpalmen för bästa biogodis går till Richmond Filmhouse. Wasabiärtor - j'adore!

Spinebreakers är en ny brittisk bokcommunity för tonåringar. Penguin ligger bakom idén och webplatsen är mkt inbjudande med författarintervjuer och massor av bokkul med en penchant åt popkulturen: Beck redesignar bokomslag, Nick Hornby pratar böcker och musik. Intervjuer med band som GoodBooks och Mr Hudson & The Library. Well done!


Min boyfriends gadgetgalenskap har smittat av sig på mig. Har drömt ganska länge om Philips postbling-Swarowski-USB-stickor, men nu klappar mitt hjärta bara för den fiffiga franska uppfinningen USB Wine! Kolla videon!

och nu - Vive les vacances, det är jullov!

Four Past Midnight - Stephen King, 1990

In the midnight hour... kan mycket hända, konstaterar både Wilson Pickett och Stephen King. Har en mkt lång kärlekshistoria med den B-filmartade miniserien Langoljärerna och varje år den dyker upp i undervisningen tänker jag: "nu ska jag äntligen läsa originalet". Den brukar kallas novella, och det kanske är normalt med 300-sidiga sådana med kingmått mätt. Kan bara konstatera att filmatiseringen tätt följer boken, nästan som ett manuskript. Skräck är verkligen inte min styrofoammugg, men om jag vågar ska jag även läsa The Library Policeman.



"Now we know [...] what happens to today when it becomes yesterday, what happens to the present when it becomes the past. It waits - dead and empty and deserted. It waits for them. It waits for the time-keepers of eternity, always running along behind, cleaning up the mess in the most efficient way possible..."


En variant av jigsaw reading. FPM ingår i höst/skräcktemat 'Fall for Fear' - ett av mina allra första små kreativa projekt, som föddes ur en tedious textbook-protest på en konservativ skola. Verkligen väl investerad tid eftersom materialet följt med mig sedan första läraråret och alltid funkat (till skillnad från en hel del annat crap jag gjort, ska ödmjukt tilläggas).

1. Lyssna och läs utdraget ur textboken Springboard 2. Heder åt den som valt ut just dessa sidor, nu vet jag själv hur svårt det är att pricka rätt vid läromedelsförfattande. Sluta precis efter "And that's when Dinah began to scream..."

2. Alla presenterar varsin hypotes om vad som hänt med passagerarna, form och omfattning anpassad till grupp och nivå.

3. I lärarhandledningen finns en välskriven synopsis av resten av storyn. Jag klippte sönder den i ett 20-tal stycken och laminerade samt skrev några ord i förstameningarna i rätt ordning på OH. Nu finns en informationsklyfta - bra i klassrummet då alla måste och vill lyssna noga. Alla måste förbereda högläsning av sin lilla snutt, men ta några i taget för att inte avslöja för mycket. Det är en del svåra ord som lozenge, aurora borealis och ethereal.

4. Leta upp scenen med Dinahs skrik på filmen. Se ungefär till Brian säger att de ska flyga till Bangor, Maine.

5. Kort Stephen King-bio/bibliografi utifrån det sistnämnda.

6. Upprätta karaktärlista med Craig "I'm going to Boston" Toomy och Rudy "I'm hungry" Warwick m.m. i samband med att de presenterar sig i filmen

5. Läs-titta-diskutera. Man kan utan vidare hoppa över en timme i mitten (flygplatsscenerna, som dessutom innehåller onödigt våld)

6. Filmteknik: dramaturgisk modell över exposition, build-up, climax (i det här fallet antiklimax; skräck & skratt = bra kombo), resolution/dénouement etc. Mkt lättidentifierbart i den här filmen.

Film: The Singer (Quand j'étais chanteur)

Åh, en ny söndagspärla! Brunswick Centre med Renoir Cinema i Bloomsbury - ett stenkast från Russell Square tube station, i händelse av regn, och bara 30 min härifrån med Piccadilly Line. Kuriosa: bioscenen i A Clockwork Orange spelades in i en av salongerna. Vidare Yo! Sushi och andra bra restauranger + bra shopping med Richmond-liknande utbud. Brukar undvika biografer inrymda i shoppingcenter, men nu är jag sååå glad att jag åkte dit!



Starttid 13.00 för söndagsbio är föredömligt. Såg filmpärlan The Singer med Gérard Depardieu som dekadent dansbandsföredetting i det hopplösa Clermont-Ferrand i centrala Frankrike. Han har karakteristisk uppknäppt satinskjorta samt hårblekningsmedel och ansiktssolarium för hemmabruk. I öppningsscenen sjunger han Michel Delpechs Pour un flirt avec toi - Frankrikes motsvarighet till Det börjar verka kärlek banne mej, och detta följs av fler lökiga låtar av julioiglesiansk kaliber, men filmen är också ett utmärkt drama.

Om den kvinnliga huvudrollsinnehavaren är bekant, behöver det inte bara bero på hennes Jean Seberg-stil, utan även på att hon spelade lesbiska Isabelle i Den spanska lägenheten-filmerna. Den manliga birollsinnehavaren har vi sett i La moustache.


Filmens soundtrack framkallade minnen från studietiden i Paris, då jag inte hade någon TV i min lilla studio, bara en radio med dålig mottagning. Den enda kanalen som funkade var Radio Nostalgie och det påverkade min musiksmak, t.ex. motown och Gainsbourg. Så, vid den här tiden för 13 år sedan (OMG!) satt jag där i 16e, läste Voltaires Zadig inför den muntliga sluttentan och tittade ut över Paris takåsar till tonerna av b l.a:
Harley Davidson - Brigitte Bardot
Je t'aime, moi non plus - Serge Gainsbourg & Jane Birkin
Le coeur grenadine - Laurent Voulzy

Filmen The Singer påminde också lite om Little Voice med Michael Caine och Ewan McGregor. Vistelserna i både Scarborough och Montpellier var alldeles... underbara. Sådant man borde tänka oftare på för att liva upp sig i le traintrain quotidien.

PS. Är det här en fransk grej från början? I The Singer frågar Depardieus karaktär Marion om hennes "nom d'actrice porno" - porrstjärnenamn. Har hört lite olika versioner tidigare, men enligt den här filmen får man fram det genom att ta sitt andranamn tillsammans med namnet på ens första husdjur. So, I'm Inger Beauty... and yourself?

(... efter den svarta dvärgkanin jag fick som 6-åring. De tidigare grodynglen och de vandrande pinnarna fick aldrig några namn och min grannes skötselråd för de senare var "de klarar sig utan mat och vatten", så de levde inte så länge...)




Fransk feelgoodfilm, som också utspelar sig i Auvergne. Passar perfekt som förstafilm för 6:or i samband med att de lär sig de första verben, être et avoir... Inlärningsmässigt är de också på samma nivå som CP-barnen (CP = Cours Préparatoire!!!); att räkna till 10, att lära sig skilja på un ami och une amie m.m. Dessutom gillar de den!

... och äntligen har Piaf-filmen kommit ut på DVD. Se gråtometern. Utvalda scener tillsammans med A l'écoute-programmet från -93 blir en bra lektion och testar många färdigheter. Filar på en idé, inspirerad av häftet, om att eleverna kan rita en egen tidslinje med milstolpar i livet. Eget exempel:
1973 Camilla est née à Katrineholm (presens eller dåtid beroende på nivå)
1974 La famille déménage et s'installe en Dalécarlie
1979 Sa soeur, Josefin, est née. A l'hôpital, Camilla recoit un cadeau - un lapin!
1980 Camilla commence à l'école
1983 Encore un déménagement, cette fois à Halmstad
1985 Ses parents se séparent
1987 Camilla commence ses études de francais
[- - -]
Med risk för att låta cynisk skulle man även kunna krydda med viktiga eller roliga "historiska händelser" på makro/mikronivå: t.ex. mordet på Palme eller att E.T. och och filmen G hade premiär samma år. Intressant att jämföra med elevernas liv, som utspelar sig i en annan era!

Art Garfunkel har en imponerande läsdagbok! Den sträcker sig så långt bak som till det magiska året 1968 och är i sig ett underbart tidsdokument. Inte visste jag att han var så bookish - han borde stått längst fram på skivomslagen! Läsdagboken börjar med Rousseaus Bekännelser och några stickprov här och var visar att han även efter det läst ett stort antal franska, ryska, brittiska och amerikanska klassiker.

Förmodligen uppskattar Art verkligen The Sound of Silence och skulle kanske föredragit textraderna "Read on, Silvergirl..." ( Bridge Over Troubled Water), "Reading books in the afternoon with Cecilia up in my bedroom...", "Heaven holds a place for those who read..." (Mrs Robinson)... och "Are you going to the Book Fair...?" (Scarborough Fair)

... och nu börjar man ju fundera vilka låtar det egentligen finns där böcker, läsande eller skrivande nämns i texten:

Paperback Writer - The Beatles. Videon spelades in här vid Chiswick House.
The Look of Love - ABC, med det syntaktiskt mystiska "If you judge a book by the cover, then you'd judge the look by the lover"
The Girl Least Likely to - Morrissey säger: "Well, she lives for the written word. And people come second, or possibly third."

Ge fler exempel!

ABC - Ida Jessen, 2005

Bokmosters recension av ABC inspirerade kvällens danska djupdykning i Kabusa-högen. Trevligt med nordisk litteratur! Sträckläste denna obehagliga fallbeskrivning av en problematisk parrelation. Problemen beror bland annat på klasskillnad, vilket är så tabu att påpeka, men som blir så uppenbart t.ex. i umgänge med vänner.

Intressant att se vad som händer när denna kärlekslängtande och lite naiva 40-åring träffar en kvinna med ryggsäck, så att säga. Dessutom är hon manipulativ och kontrollerande. Mannen bör dock också blameras för sina eskapistiska eskapader - en copingstrategi som innebär att han "åker på kurs" lite då och då, eller rättare sagt tar ledigt från både familj och arbete och in på ett hotell i en annan stadsdel.

Se även Marie Hermansons Ett oskrivet blad

Dagens deviser: "Idag har jag så mycket att göra att jag gör det imorgon istället" (illustratören Gunilla Dahlgren) och "Det är aldrig försent att skita i något" (Anna-Lena Brundin) - så skönt med en läskväll mitt i the run-up to Christmas.

Huis-Clos - Jean-Paul Sartre, 1944

Dagens tema: soffor? (Freudmuséet & Sartrepjäs.)

En av franskfavoriterna från universitetstiden: tre människor blir infösta i ett svart, sparsamt möblerat rum. Dörrvakterna har tagit ifrån dem faciliteter som speglar och tandborstar. De förstår att de är döda och har hamnat i helvetet. Lamporna släcks aldrig och man kan inte stänga ögonen, däremot finns inga tortyrredskap eller liknande, men det är mkt varmt och de tre börjar så småningom gå varandra på nerverna.

Sartres slutsats: L'enfer, c'est les autres

Fruktade indisk accent och bollywoodisering eftersom spellokalen var Bhavan Centre, men allt var mkt autentiskt. Min favoritkaraktär, den lesbiska postkassörskan Inès, var supercool i skinnbrallor och chokerhalsband!

Nu: Sex and the City-mys i The Grange-soffan. Ämnar hibernera iförd dagens shopping: grönrandig stickad knälång benettonklänning m gigantisk polokrage = underbart påfund!

och från Freudbutiken Freudian slips

Så ung? och så duktig! - Katarina Pietrzak, 2002

Senaste tillskottet i min lilla psykologinstitution. Intressant att studera fallstudier, inte med fiktiva tonåringar som Sture, Maja, Åke och Britta... utan genom intervjuer med stressade offentliga personer, bl.a. Gudrun Schyman och Anna-Lena Brundin. Katarinas konklusion: kvinnor har duktighetskomplex

Infallsvinkeln, genusperspektivet och problemställningen puzzlar mig, kan inte bestämma mig för om jag gillar den eller inte. Jag skulle vilja se en liknande bok om 'att räcka till' med Filip & Fredrik, Stefan Holm, Fredrik Lindström, Peter Jihde eller Christer Fuglesang. Ha!

Känner samtidigt igen mig i nästan allt, naturligtvis, t.ex. det där "vem är du när scenlamporna slocknat?". Har däremot aldrig gråtit av jobbrelaterad stress, vilket verkar vanligt och en allvarlig varningssignal. Mellan varje kapitel finns pedagogiska genomgångar av olika aspekter av stress i det moderna samhället.

Copingstrategier då? Kvinnorna i boken återkommer till samma typ av kreativa, men handfasta aktiviteter: plantering, broderi m.m. I say: Minstrels, vin, värmeljus, David Grays Sail Away... och snart katt! Livsnjutarpersonlighet, esportapool och hibernering har räddat mig. Hur gör du?

Dagens i-landsproblem: I'm in a bit of a kerfuffle. Just nu känner jag stress, oro och melankoli orsakad av att det redan är 4 december och jag ännu inte hittat en schysst chokladkalender.

Standing in the Shadows of Motown

DVD-dokumentär baserad på prisbelönt bok om de okända musikerna bakom de stora Motown-artisterna. De kallar sig The Funk Brothers. Om man ser med subtitles kan man sjunga med hela tiden till What Becomes of the Brokenhearted, You Keep Me Hanging On, I Heard it Through the Grapevine och Ain't No Mountain High Enough.


Bootsy Collins med Do You Love Me är en riktig humörhöjare, medan reunionkonserten på slutet var mkt sorglig, där de musiker som inte lever längre presenterades för publiken ändå, med ett stort foto bredvid instrumentet de skulle spelat. "Here in spirit": Eddie 'Bongo' Brown, Earl 'Chunk of Funk' Van Dyke m.fl. Bless them.

J* var snäll och lånade mig den här DVD:n. Gjorde för övrigt en mkt liten insats som perkussionist hos honom på Park City igår. Jag och E kunde inte hålla oss när vi hörde vår theme song Nobody told me och kastade oss över trumpinnar och nuggets (små 'ägg' som låter som tamburin ungefär). I närheten fanns också en djembe åt en trummande barndomsvän från Oxford, men den rörde jag knappt. Har glömt för mkt för att spontanjamma.



Plötsligt, mellan två låtar, annonserades min julklapp: en T-shirt! Inte med tryck 'Minstrels byggde denna vackra kropp' eller så, utan 'Pink Freud!' Verkligen kul, och jag ska ha den på mig på psykologiutflykten på onsdag! Ovetandes om detta hade jag också en liten julklapp med mig med musikaliska förtecken: en back-to-black-svart Amy Winehouse-tändare med inbyggd flasköppnare (QED) till parets romantiska rökpauser på Lexham Gardens terrass.

Just nu brinner jag dock bara för Bokhoras hotpants. Cheeky!

*På hemvägen igår berättade J att det var han som hade 'How old are we now'-drömmen ur Robins bok En gripande passage där barn möter vuxen.