Dinner for Two - Mike Gayle, 2002

Har kollat efter den här boken i varenda bokhandel jag passerat i veckan. Jackpot idag på W.H. Smith i Richmond! Efter den ofrivilliga bookcrossingen på Eurostar, med så lite kvar av boken, hamnade jag i läslimbo och blev helt des-läs-orienterad. Märkligt var det idag att köpa en bok och sedan ha läst färdigt den en halvtimme senare, och nu efteråt, utan mitt vanliga bokkladd med understrykningar, utropstecken och smileys i marginalen, befinner jag mig i recensionslimbo.

Efter att ha läst det hårresande rättegångsprotokollet från stureplansvåldtäktsmålet var det lugnande att läsa om de genuina toppenkillarna i Mike Gayles londonvärld, även om de tyvärr är fiktiva. Ofta är huvudpersonen en matlagande musiknörd, som avgudar sin flickvän och dessutom är allmänt trevlig och social gentemot vänner och flatmates.

I Dinner for Two heter musiknörden Dave Harding. Han är gift med glossy mag-redaktören Izzy och enda molnet på deras parhimmel är att de längtar efter att få barn, men flera försök misslyckas. Strax därpå går Daves musiktidning i konkurs, så han ser sig tvingad att bli 'agony uncle' i en ungdomstidning. Ett av breven från tonårstjejerna handlar inte om de vanliga problemen, utan det är från en tjej som säger sig vara Daves dotter efter ett one-night stand på Korfu 14 år tidigare. Vad ska Dave göra nu? Ska han berätta för Izzy att han redan är pappa? Vad ska hända med äktenskap och faderskap?

Ingen baksidestext jag hade fallit för i vanliga fall, men boken är väldigt bra. Tidigare har jag läst - och gillat - Brand New Friend och His'n'Hers. Samtliga kan placeras i facket 'lad lit light' och det bästa är att lads kan uppskatta Gayles böcker lika mycket som chicks. Rekommenderas för A-kursen i engelska t.ex.

Länk till Mike Gayles websida.

Upptäckte just TV-kanalen teachers.tv. En fantastisk resurs! Tror att deras samlade material är mkt bättre än hela lärarutbildningen på Sveriges högskolor och universitet put together. Spelade för skojs skull in ett program på Sky-boxen. Det handlade om en av de praktiska saker man aldrig pratade om på lärarutbildningen, märkligt nog, nämligen hur man som ny lärare kan handskas med stökiga elever. Varje måndag är det "Beginning Teacher"-kväll för NQTs (Newly Qualified Teachers) om jag förstått saken rätt. Har inte satt mig in till fullo i websidan, men det verkar som man kan se filmerna på nätet också. Bara en snabb surfrunda gjorde mig helt uppspelt. Kompetensutveckling, karriärcoaching, metakognition och lektionstips! Här är ett urval av de ämnen som behandlas i programmen:



Secondary NQTs - Survival secrets
This programme follows six NQTs through their first year of teaching, highlighting the highs and the lows experienced throughout the last 12 months. This programme will be useful to any PGCE students, NQTs or those involved in the support or management of new teachers. Many new teachers experience feelings of exhaustion during the first term, but most agree that the next two terms become easier, once they've found their way around the school, the timetable and their workload. Taking a look back, our NQTs discuss the main difficulties they've faced, offering their suggestions for other new teachers on how to avoid similar problems.



Language and grammar - formal and informal texts
In this programme, Barbara Bleiman from the English and Media Centre reflects on a lesson for a Year 9 English language class which uses text messages and emails to teach about formality, effective language and grammar choices.



Ease the load ... I don't wan't to work through breaks
It's always important to keep your work/life balance in check, especially when you have five children and a busy job! Tony Curtis works as a teaching assistant at King Edmund's Secondary School in Yates, near Bristol, and has five children aged between one and 14-years-old. According to Tony, he can't say no to the demands of the school and often finds himself working through his breaks in order to minimise the work he takes home. He has taken on so many duties at the school that he finds it difficult to organise his time effectively.



Get that job - as a head teacher
Elaine, Joy and Chris are members of the senior leadership team at Colne Community School in Essex. They all share an ambition to one day run their own school, but have they got what it takes? In this programme, all three get the chance to prove they are capable of becoming their school's next headteacher. Each gives a presentation, undergoes a formal interview and takes part in an interactive task, designed to test their team and leadership skills.

Miniquiz: Chancery Lane. I vilken brittisk TV-serie förekommer den här tunnelbaneuppgången ofta?

Även en rikitigt jobbig jobbmåndag med dubbelbokade sena kvällsmöten m.m. blir till en måndag med hög livskvalitet om man får gå på ett gig efteråt. Wills band spelade på The Slaughtered Lamb och det blev en spontan och spännande sen måndagsutflykt, men alltid när jag går där runt Barbican blir jag djupt tacksam för att jag inte bor där i betong-London. Jag trivs bäst på öppna green:ar. Se Lingua-omslaget nedan.

Hur många gånger i livet händer detta? En tidning dimper ner i brevlådan. Du själv är på omslaget. För att läsa tidningen: bli genast medlem i LMS. När jag visade eleverna hur de ser i i tryck på bannern till den nya versionen av websidan, som ska lanseras inom kort, utbrast en kille: - Du lever ju dubbelliv! Lärare... redaktör och värsta bloggaren! Förvisso, men hellre det dubbellivet än swinger t.ex.

Står frivilligt utanför schlagerbloggosfären, men jag måste bara säga: Ukraina! och félicitations till Frankrike, som äntligen segat sig ur balladträsket.

Livet i London, Om konsten att inte ha tråkigt - Per Nordangård, 2000

Hittade den här lilla boken i en hylla på jobbet. Möjligen har författaren haft någon anknytning - tonårsbarn? - till Svenska skolan under sina år som Lilla Londons största morgontidnings utrikeskorrespondent här i Stora London. Vilket drömjobb! Krönikesamlingar är utmärkta kvällsböcker och vänta-på-bussen-böcker och tre-stopp-på-District-Line-böcker.

Nu delar jag varken Herr Nordangårds smak, livsstil eller Herman Lindqvistska prosa, men en sådan här bok om London skulle jag själv vilja skriva. Även i de märkligaste guideböcker hittar man något guldkorn (cf. Werkmäster, där det tipsades om Betty Blues strand). Nordangård skriver om Ascot, country clubs och engelska kungahuset och jag bläddrar snabbt. Träffande är begreppen storstadströtthet och frisörångest, Londons sköna klimat, Eurostar-känslan och Stadskampen mellan London och Paris, att man ofta inte gillar London vid första besöket, men sedan förförs av "de excentriska livsnjutarnas stad".

Den här typen av böcker brukar finnas på Bokrean, men varför vänta när den endast kostar 34:- på Bokus. Som sagt har Nordangård två yrken, läs gärna i GP:s nätupplaga vad han nyligen skrivit om Tony Blairs tid som premiärminister.

- - -
Att ha tråkigt som londonbo är en större konst än att inte ha tråkigt. Efter förra helgens excesser och inför nästa helgs högtravande och högbevakade (i samband med besök av svenska kungahuset) hundraårsjubileum på jobbet har jag sett till att den här helgen är helt tom i almanackan. Städa, träna, tvätta, vattna blommor, rätta prov och färdigställa LMS nya websida inför lanseringen.

Frisörångest: Toni & Guy eller Rush? Mental stadskamp: London eller Paris? Min frankofili brukar få en skjuts efter ett frankrikebesök och min treat den här helgen blir att gå och se den nya franska filmen Mon meilleur ami av Patrice Leconte. Kanske på Richmond Filmhouse eller Gate Cinema i Notting Hill.

I Paris inhandlade jag två uppiggande saker till hemmet; en platt, blommig vattenkanna - utmärkt för oss som flyttar mycket - och en miniräknare till alla NP, men den är allt annat än mini. Har alltid varit fascinerad av saker som är antingen över- eller underdimensionerade. I min franska favoritaffär nr 1: Morgan köpte jag en "londonhatt", fast ett par skor, d.v.s. ett plagg som är så rätt i den miljön man inhandlar det i, men känns ganska fel när man kommer tillbaka till sin vanliga miljö. Gillar Morgans vårkampanjslogan: LOVE IS BACK!



För er som gillar roliga quiz: Hur vuxen är du? Min mentala ålder blev 31,1. Är mkt nöjd! Den kunde varit 57, eller 12... Glöm inte att berätta hur det gick! Sophie, jag räknar med att du nappar på det här.

Let's Go Crazy!!!!!!!!!!!!!!

Dearly Beloved, det har varit en hård kamp mot ticketmasterklockan, blockerade internetsidor och aggressiva ticket touts sedan biljettsläppet kl 09.00 imorse, men nu har jag två biljetter till den 12 september, en av de 21 londonkonserterna. Alla biljetter kostar £31.21 och 3121 är titeln på hans senaste album. Prince Roger Nelson var min största idol under tonåren: When Doves Cry, Purple Rain, Sign O'The Times, Little Red Corvette, U Got The Look, Alphabet Street, Wish U Heaven, Raspberry Beret, Paisley Park, Graffiti Bridge, Cream, Sexy MF... Prince-skivorna är de enda vinlyskivorna jag inte klarat att göra mig av med trots ca. 25 flyttar.

Prince säger att han gillar Amy Winehouse och hoppas få med henne på scen. Om hon inte haft en alltför hård sommar kanske vi får höra henne raspa fram Nothing Compares To U.

Prova själv på Ticketmaster. Fort!

Vilken bok är du?

Jag är Hamlet! Ja, kanske det. Känner att en helg med prokrastinerad provrättning närmar sig.

"Something is rotten in your state. You don't know whether you would rather live or die. And you keep speaking (unwittingly) in iambic pentameter. Even with these setbacks, you have no idea just how awful life can get. With your whole family in turmoil and your love interest soaked, there isn't exactly room for hope in your world. No wonder you talk to yourself all the time!"

Tack, Ikas ord.

Igår testade jag en fransk programvara till interaktiv whiteboard. Jätteroligt! Svårt att säga hur mycket det kommer att revolutionera undervisningen, men det är ett faktum att brittiska språklärare använder det varenda lektion sedan ca 5 år tillbaka. När till och med språklärartanterna på illustrationerna i barnens Oxford Reading Tree-böcker använder interaktiv whiteboard (- Today Mrs Jenkins told us about Paris...), ja, då ligger vi efter!



Se Boardworks websida.

Ett mirakel inträffade under Parisresan. Jag fick inte bara ledigt på lördagkvällen, vilken tillbringades med Ann i Saint-Germain-des-Prés, utan även söndagkvällen. Efter min magical mystery walking tour i 5:e (Notre Dame, Sorbonne, sola i Jardin du Luxembourg, lunch på Place de la Contrescarpe, besök på gladiatorarenan Arènes de Lutèce, moskéns thésalong m.m.) åkte eleverna till Eiffeltornet själva - orkade bara inte pour la eunième fois... - så jag åkte vidare till Etoile. Ensam är man mindre tillsammans.

Först visste jag bara att jag ville göra något som var nytt för mig i Paris och det blev att gå upp i Triumfbågen och titta på de tolv avenyerna uppifrån. Mkt fint. Sedan satte jag mig på Champs-Elysées, på en bar där det normalt visas fotboll på storbilds-TV, men denna kväll valvaka. Det var först pirrig nedräkning och vilda politiska diskussioner innan resultatet offentliggjordes. Det kändes historiskt och blev en metaupplevelse när reportrarna sade i realtid på TV-skärmen: - och här på Champs-Elysées stiger spänningen... Fransmännen jublade åt Sarkozys 53%. Själv sörjde jag. Har gillat Ségolène ända sedan hon var skolminister -98 och då döpte jag t.o.m. Charlies late kattsyster efter henne.

Mer gråt blev det på UGC, biografen intill, där filmversionen av Anna Gavalds senaste roman Ensemble, c'est tout visades. Jag var för trött för att uppskatta den och är också ganska trött på Audrey Tautou. Däremot föll jag för Philiberts och Francks charm. På väg hem till Montparnasse sammanstrålade vi alla av en slump i tunnelbanan och på gatan. Kvällen avslutades på det mysiga lilla Place du général Beuret, utanför mitt hotell Carladez-Cambronne, på L'Angle, d.v.s. den bar där vi både intog sängfösare och frukost ett antal ggr.