Ovanligt fall av klassisk betingning: när jag ser en bild på Ayatollah Khomeini blir jag sugen på mammas mockarutor. Bakgrund: kvällsfika framför kvällsnyheterna med familjen under 70/80-talet (i det här huset vid Nottjärn i Ludvika). Förutom att man blev en bra simmare och skridskoåkare blev konsekvenserna ett livslångt allmänbildnings- & nyhetsknarkande.

I väntan på Rapports Årskrönika o.dyl. roar jag mig med The Guardians årliga Bumper Quiz. Nytt för i år är 2007 in Books - "like the bumper quiz, just more bookish".

TV-serie på DVD: Spaced, season 2

Se trailer

Tillbaka till Tim & Daisy och de andra i det galna hyreshuset i norra London. Säsong två var nästan roligare än ettan. Synd bara att Bill Bailey inte var med lika mycket. Favoritepisoden är den där Daisy får jobb på en restaurang och alla i personalen visar sig vara misslyckade författare precis som hon själv och hasar omkring på golvet i vita arbetskläder som i Gökboet. I samma avsnitt finns också en rolig Fight Club-parodi.

Hela serien består av ändlösa anspelningar på filmer, mest åt action/Sci-Fi/skräck/splatter-hållet, så jag tar inte alla, men har hysteriskt kul ändå! (Helena, you'll have a ball!) Ett fullgott Black Books-substitut. Under 2008 måste jag själv leta efter en ny flatshare i London (South Ken - here I come?). Simon Pegg - are you available? Men, orkar man verkligen bo med en slacker som drönar framför TV:n i en Saccosäck, spelar spel och ropar Yaaaaay! varannan minut? undrar The Jullovs-slackeresse par excellence, även om jag tänkte på jobbet igår, när jag såg Kommissarie Lynleys nya bostad vid Hammersmith Bridge. Därefter fick man njuta av turistvyer från Rom och - tillbaka i London - fick dramat en snygg upplösning på Hungerford Footbridge.



TRIVIA
Lite filmskvaller och typisk TV-inbreeding bland brittiska komiker:
- Simon Peggs flatmate i verkliga livet var Nick Frost, som blev hans bästa vän och också är med i Spaced.
- Frost spelar även den roliga larminstallatören i Black Books.
- Simon Pegg spelar Bill Baileys chef när han lämnar Black Books och tar jobbet i den stora bokhandeln. I Spaced är det tvärtom: Bill Bailey är Simon Peggs chef på serietidningsantikvariatet (?).
- Simon Pegg var påtänkt för Rowan Atkinsons roll i Love Actually och tackade nyligen nej till att spela Rorschach i The Watchmen. WHY???

Smuts - Katarina Wennstam, 2007

SMUTS! skriker omslaget och vid första anblicken trodde jag att boken ingick i Alvtegens SVEK-SKULD-SKAM-serie. Även Smuts är en spänningsroman och handlingen utspelar sig i Alvtegens Nackatrakter. Skillnaden är att det ligger betydligt mer realism bakom storyn - det handlar om sexhandeln i Sverige idag. Wennstam utreder och bekräftar det där påståendet 'sexköpare finns i alla åldergrupper och samhällsklasser' och konstaterar att både efterfrågan och tillgång är stor. Skrämmande, upprörande och engagerande.

En krona av varje såld bok går till organisationen ECPAT och det gläder mig att tack vare pocketrevolutionen finns boken tillgänglig överallt. Själv köpte jag den på en OK-mack on the road från Halmstad. Wennstam har tidigare skrivit reportageböcker om våldtäktsmän och våldtäktsrättegångar och jag hoppas att hon orkar fortsätta med det här arbetet.

Läs om Flickan och skulden
Läs om En riktig våldtäktsman

Human Traces - Sebastian Faulks, 2005

BSIF-awarden till trots (se nedan) är Sebastian Faulks älskad av britterna. Birdsong blev nr 13 på BBC:s Big Read Top 100-lista. Faulks verkar föredra att skriva episka romaner i andra världskrigets skugga. De böckerna har jag inte för avsikt att läsa, men gärna A Fool's Alphabet.

"I wouldn't say it was fun writing this novel but it certainly was interesting".

På Bokmässan i Göteborg visade det sig att Faulks inte bara är en skrivande människa utan även en god talare. Hans seminarium var ett av de allra bästa och högläsningen ur Human Traces framkallade samma magiska stämning som Jeanette Winterson och Michel Faber tidigare år.

Förstameningar är viktiga, men hur inbjudande är "An evening mist , salted by the western sea, was gathering on the low hills - reed-spattered rises running up from the rocks then back into the gorse - and bracken-covered country - and on to the roads that joined the villages, where lamps and candles flickered behind the shutters of the grey stone houses."? Andra kapitlet då? "In England, the week before Christmas 1876 was cold, nowhere more so than in the wind-troubled flatlands whose coast lies between the flatlands and the Humber estuary. Tedious, tedious. Tre gånger under hösten har jag börjat läsa boken, för att sedan lägga undan den, men den var en perfekt jullovsbok.

Human Traces är den typen av roman som, när man väl kommer in i den, fångar och fascinerar läsaren så starkt att man inte omedelbart kan börja på en annan bok efteråt. Det har hänt mig med bl.a. The Crimson Petal and the White och White Oleander. Boken är 786 sidor lång och kan nog blir seg för den som inte har ett brinnande intresse för psykologi, psykiatri och anatomi.

Två unga läkarstudenter, en fransman och en engelsman, möts i en kuststad i Frankrike och blir goda vänner. Deras första natt på stranden för tankarna till Charles & Sebastian i Brideshead Revisited, men där slutar de homoerotiska övertonerna. Man följer deras privatliv: vänskap och kärlek, men framförallt deras karriärer ända fram till första världskriget.

Därtill skriver Faulks om samhällsförändringarna vid den tiden, t.ex. Darwins inflytande och den tidiga psykiatrin med de enorma mentalsjukhusen och forskningen, t.ex. synen på schizofreni, och olika behandlingsformer där man ännu inte kopplade ihop kropp och själ. Han påpekar bl.a. att ordet 'asylym' betyder 'utan bot' på latin. Skickligt 'Show! Don't tell'-grepp att gå igenom psykiatrins historia i samband med att en av killarna packar upp sin kurslitteratur i bokhyllan i studentrummet. Senare får läsaren uppleva den berömda hysteriscenen under Charcots föreläsning "live" i Paris.



Mkt intressant bok, med undantag för vissa obehagliga obduktions- och operationsscener. Både dramaturgiskt och innehållsmässigt lämpar sig romanen för att bli miniserie på BBC: London, Paris, Bretagnes vilda kust, österrikisk alpmiljö, Afrikas savanner - olyckliga och lyckliga äktenskap, att förlora ett barn, Den Mystiskt Psykiskt Sjuka Släktingen och Hysteriska Kvinnor är bra ingredienser.

Även privat verkar Faulks vara en hyvens man, trebarnsfar och allt. "Very attractive" tycker min engelska kollega... hmm... sant är iallafall att han fått det exklusiva uppdraget att skriva en ny Bond-roman inför 100-årsjubiléet.

Nu ska jag åka till Kalmar och mysa med S, men kommer säkert ruminera lite mera i bilen kring den gode Faulks...

UPPDATERING
... en sak jag funderade på var sjukhusscenen där vissa områden i hjärnan, där minnen finns lagrade, stimuleras med elektricitet och patienten verkligen återupplever händelsen. Vilka minnen skulle man välja då? Eller skulle man som i Eternal Sunshine... be läkaren radera?

Slumpvandring - Majgull Axelsson, 2000
Den förfördas hemlighet - Gioconda Belli, 2005
Special Topics in Calamity Physics - Marisha Pessl, 2006

Läsårsskifte inspirerar till rensning i bokhögen. De här tre stackars romanerna har legat bredvid sängen hela hösten och bara blivit splittrat slumplästa sena kvällar. Av Slumpvandring minns jag nästan inget, bara att den var för proletärartad och inte alls fångade mig som hennes andra romaner har gjort, t.ex. Långt borta från Nifelheim och Den jag aldrig var.

Jane Eyre möter DaVinci-koden; nyöversatt från Norstedts. Gioconda Belli var på Bokmässan i Göteborg i år och jag tror att tidskriften Karavan publicerat ett 'Samtal med Gioconda Belli' nu i decembernumret. Det är min mycket goda väns favoritförfattare och jag kan förstå att hon är en njutning att läsa i originalspråk av den som är bevandrad i spansk historia. Lärde mig en hel del om Juana la Loca, bl.a. att hennes syster var Katarina av Aragonien - Henrik VIII:s första fru. Välkommen info för en angstande antirojalistisk British History-lärare. Divorced, beheaded, died, divorced, beheaded, survived.

Så till Pessls överhypade tegelstensroman. Littreferensspäckad akademisk road movie-inspirerad whodunnit om Blue van Meer och hennes osympatiska pappa. Jag gillar den inte: för lång, för jobbig, för tråkig, men vem skulle inte vilja skriva en 669-sidig roman, där kapitelrubrikerna namngivits efter de största verken ur västerländsk kanon. Synd att det inte fungerar. Bokens websida är härlig, omslaget jättevackert, Visual Aid-illustrationerna är fina och språket är lite innovativt på sina ställen.

"Everyone is responsible for the page-turning tempo of his or her Life Story" Dad said."

"While lecturing I always imagine myself a Doric column on the Parthenon, he said."

"I did my best to live in it. Aloneness settled over me, heavy, like that thing they put over you during X-rays."

So many books, so little time. Liksom Sophie blir jag väldigt rastlös av tjocka böcker, men nu läser jag Sebastian Faulks storslagna roman Human Traces. Läste att han en gång fick en Bad Sex in Fiction Award för Charlotte Gray och det är en sak som de här tre romanerna faktiskt har gemensamt och skulle kunna long-listas för nästa gång det blir aktuellt. Ett Pessl-exempel:

"When he was on top of me, he looked calm and inquisitive, as if he were lying at the edge of a swimming pool, staring at something shiny at the bottom, contemplating diving in."

Omvärldsanalys och rapport från post-jul-surfrundan: StoryCode.co.uk är en ganska ny boksajt. Bokläsare kodar in böcker med Synopsis, Readability Rate m.m. Bäst gillar jag If you liked this...-funktionen. Det är inte nödvändigt att slösa tid på att registrera sig. Klicka bara på 'Recommendations' under 'Find' och skriv in några titlar eller författare du gillar, så ploppar det upp listor med liknande böcker. Själv ägnade jag endast 5 minuter åt att bekanta mig med StoryCode, men fick en massa boktips. Nickade dessutom instämmande åt att Camus-diggare leds vidare till Coetzee, att Maggie O'Farrell har en del gemensamt med Sylvia Plath, Sue Monk Kidd, Murakami och Jodi Picoult m.m.


Böckernas MacGyver: Bokpyssel från YouTube. Notera den fina katten som dyker upp i bakgrunden.

Bokbloggen KimBookTu visar foton och beskrivningar av boknördars bokhyllor. Klicka på 'YourShelves'.

Brangelina & TomKat - beware! Det hetaste paret just nu får kanske pressnamnet "Sarkobruni" - Frankrikes president, den mångförslagne Sarkozy har en liaison dangereuse (?) med den sköna Carla Bruni... De befinner sig just nu på semester i Egypten och har synts hand i hand, med sfinxen och svärmor i bakgrunden.

Fler bonnes nouvelles när Gauloise-landet par excellence nu blir rökfritt! Nästan mer ofattbart än att fransmännen skulle acceptera euron. Jag var på plats i Paris när Sarko (tyvärr) vann över Ségo och blev president och jag kommer att vara på plats i Paris den 1 februari när rökförbudet träder i kraft. Jag säger: Félicitations! och Vive l'amour, Vive la santé och Vive la France! Men varför lämnade Bruni the dishy philosopher?

Bra Lisa Ekdahl-liknande Bruni-låt: Quelqu'un m'a dit

... men plötsligt skäms jag för att jag sitter och skriver om så ytliga saker när Benazir Bhutto just mördats...

3 dagar i Halmstad: packar Sebastian Faulks 800-siding Human Traces
+ några till som antiabibliofobisk åtgärd. KBT = Kognitiv BokTerapi.

Firmin, Adventures of a Metropolitan Lowlife - Sam Savage, 2006

Blev nyfiken på Firmin i somras i samband med den allmänna bostonhypen inför E:s fantastiska semester. Nu fick jag tillfälle att läsa den självimporterade boken.

En familj växer upp i källaren till ett bokantikvariat i Boston. De är 13 syskon och mamman har svårt att få maten att räcka till så barnen måste börja tugga i sig böckerna inom räckhåll, men det har de inget emot - de är råttor! Firmin är ett av råttbarnen och kommer plötsligt på att han föredrar att betrakta böckerna som food for thoughts istället för riktig mat, så han börjar sluka böckerna i bildlig bemärkelse istället:

"I wouldn't eat for two days. I would read Byron. I would read Wuthering Heights. I changed my name to Heathcliff. I lay on my back. I looked at my toes. After that I would throw myself into my work with increased energy. I was Jay Gatsby."

Boken verkar vara en allegori över människans litterära coming-of-age och en betraktelse över bibliomani, tror jag. Önskar att jag hade gillat den mer än jag gjorde. Författaren är filosof (och cykelreparatör, fiskare och snickare...) och svårtolkad, men kanske är syftet underhållning. Bäst att inte överanalysera, som i fallet Banksy , då ett av hans fans mailade och sade:
- Ahhh, I get it! RAT is an anagram of ART.
Banksy: - ? ? ?

Illustratören har gjort ett bra jobb, men teckningarna bidrar ibland till olustiga Amberville-vibbar, men tar med mig några saker, t.ex. ett nytt ord i engelska, mash note (bildgoogling gjorde mig inte klokare, men Urban Dictionary did the trick!) och Rimbaud-dikten Il pleut doucement sur la ville (fast den tillskrivs felaktigt Verlaine i boken):

Il pleure dans mon coeur
Comme il pleut sur la ville;
Quelle est cette langueur
Qui pénètre mon coeur?[...]

Kliv in i det här fantastiska antikvariatet och berätta genast allt du vet om The Thirteenth Tale! Är den bra?


Savage skriver om öppningsmeningar och menar att Nabokov visade vägen med Lolita. Själv besöker jag sällan antikvariat, men om jag gör det letar jag alltid efter en viss utgåva av Lolita med popkonstliknande omslag. Ett boknyårslöfte för 2008 är att lyssna på Jeremy Irons inläsning och samtidigt läsa om pappersutgåvan. Se kultursidorna i dagens Aftonbladet, där Sara Stridsberg läser nyöversättningen av Lo-Lee-Ta.

Moral Disorder - Margaret Atwood, 2006

Snygg titel, tyckte även Atwood, och lånade den av en manlig författarkollegas misslyckade romanprojekt. Hennes upplägg i form av en novellsamling med samma huvudperson i samtliga noveller gav coming-of-age-förhoppningar och Melissa Banks-pepp, men den här varianten var inte på långa vägar lika underhållande. Litterär lärare och schizofren släkting, ja tack, men 50-talsnostalgi och kanadensisk landsbygdsromantik, nej tack. I tanken blandar jag alltid ihop Drabble med Atwood, men av den senare har jag tidigare läst och uppskattat Penelopiaden och The Edible Woman.


Se och hör Atwood tala om boken och skrivande i allmänhet.

Vilka är dina favoritnoveller genom tiderna? Är inte helt förtjust i novellen som form, föredrar romaner, men spontant, utan inbördes ordning, är mina:

Ariel - Göran Tunström
Reunion - Adam Haslett
Le passe-muraille - Marcel Aymé
Cet homme et cette femme - Anna Gavalda
Pierrot ou les secrets de la nuit - Michel Tournier
Hills Like White Elephants - Ernest Hemingway
Pälsen - Hjalmar Söderberg
Att döda ett barn - Stig Dagerman

UPPDATERING
Tack för påminnelsen, Sophie: Ett halvt ark papper är lysande!

Apropå skrivande har jag alltid tyckt om Strindbergs dikt Vid Avenue de Neuilly där han juxtaposerar slakteri med bokhandel och får det att fungera.

Svensk public service-TV är toppen! Ser t.ex. fram emot Jonas Karlsson som Strindberg (mamma har alltid hypat de stora juldramerna), Jane Eyre-remaken och Marie Antoinette-dokumentären. Heja SVT:s programinköpare! Dagens lunchslötittande råkade tursamt nog sammanfalla med reprisen av Videokväll hos Luuk med oväntad gäst: Bodil Malmsten. Med reservation för att alla citat inte är verbatim:

K: - Bodil, hur strukturerar du ditt skrivande?
B: - Jag börjar med ett helvete... sedan får jag ihop det på något mirakulöst sätt.

K: - Du brukar säga att du inte är social?
B: - Nej... uteserveringar, filtar och värmelampor... jag vet inte hur man gör.

B: - Jag tänker ofta på min mormor och farmor... hur de var begränsade av den tid de levde i och av de män de levde med.
K: - De kunde liksom inte köpa ett hus i Frankrike* och bara dra...

En av hennes medhavda låtar var en Billie Holiday-låt insjungen som duett av det osannolika teamet Françoise Hardy och Iggy Pop. I brist på den låten, några härliga YouTube-pärlor av Sparrisen från 1969 resp. 1964:
Comment te dire adieu
Tous les garçons et les filles

Anlände i extas till fredagsfikat på Palladium med världens bästa växjövänner. Tack för många glada skratt och Firmin-boken! Fick en flashforward till vår pensionärstillvaro, då fikastunden som nu kan brytas av E:s telefon - Åh, nej, det är färdtjänst! (ryggskott) eller bekännelsen: - Jag har impulsköpt ett hus. Hilarious!

*UPPDATERING

Bodil Malmsten berättade just för Nyhetsmorgons Lasse att hon tvingats sälja sitt hus och flytta in i lägenhet. Sorgen var påtaglig, men som hon sade 'Jag är priviligerad. Det är inte alla som får sju år i sitt paradis.'