E blanc, I rouge, U vert, O bleu... Paris Noir!
Wednesday, July 16, 2008, 12:40


The Woman in the Fifth - Douglas Kennedy, 2007

Douglas Kennedy är stor i Frankrike och en författare jag ständigt återkommer till, för intressanta karaktärer och miljöer, utmärkt språk med duktigt driv i såväl dialog som intrig. Stämningen är ofta trollbindande från sida ett. Håller fortfarande The Big Picture som etta på spänningstoppen, men gillade även State of the Union och A Special Relationship.

Förstameningen "That was the year my life fell apart, and that was the year I moved to Paris." och det i titeln utlovade livet i 5:e lockade. Därefter slog jag slumpvis upp sidan 58: "Late that night, Omar took a shit". Som sagt, originalitet är creddigt och detta avgjorde bokinköpet tillsammans med Att-Bygga-Upp-Sitt-Liv-Efter-Att-Ha-Förlorat-Allt-temat.

Handlingen i övrigt: Harry Ricks, amerikansk universitetslektor, flyr landet efter att hans affär med en ung student uppdagats. Han åker till Paris och p.g.a. olika omständigheter måste han bo i ett risigt 'chambre de bonne' i 10:e. Han blir dessutom intrasslad i kvarterets undre värld, styrd av en slags turkisk maffia. Ricks mentala räddning blir eskapistiska dagliga biobesök i 5:e. En dag träffar han också en vacker, mystisk kvinna av ungerskt ursprung, men här tappar jag själv greppet om Svarta Änkan-motivet. Titeln till trots anser jag att boken kunde klarat sig utan själva 'the woman in the fifth', eller att hon kunde varit mindre dramatisk för att det skulle vara mer realistiskt. Ändå, mkt läsvärd bok!



Oui, oui, franglofilin sprakade på Bastille Day i London:
Båttur med Jason's Canal Trips från Little Venice till Camden. Besökte bl.a. huset där Verlaine & Rimbaud bodde på 8 Royal College Street. Förhållandet var stormigt och under den där sommaren 1873 blev det t.o.m. skottlossning under ett svartsjukebråk. Verlaine sköt Rimbaud. Under denna turbulenta tid övergick Rimbauds missbruk från absint till opium och han började skriva Une saison en enfer. Som kuriosa kan nämnas att Zelda Fitzgerald senare översatte verket till engelska under en sjukhusvistelse i Schweiz. Har någon sett filmen Total Eclipse om deras liv tillsammans? Den verkar bortglömd - kalkon, kanske? Åh, jag älskar verkligen Camden - fortfarande! Mest är jag nyfiken på Camden Catacombs, men de är tyvärr stängda för allmänheten p.g.a. översvämningsrisk.

Bon ben, efter ett förberedande snabbesök på Bute Street i South Ken ocn en flaska rosé i Green Park avslutades Bastille Day - och vår 8-årsdag! - med bio i Covent Garden, filmversionen av förra sommarens franska läsning, Mes amis, mes amours. Någon Notting Hill var det sannerligen inte, men rätt ok. Varför gör Frankrike så oförglömligt starka dramafilmer, men så simpla komedier?



Mes amis, mes amours, så kan den här sköna långhelgen sammanfattas. Chiswickmys och citybröllop med tutande trafik utanför. Nice engelsk bröllopstradition - förutom hattar och fascinators - att gästerna går till puben före vigseln, men efteråt hade jag stort entertainmentansvar som toastmadame. Nu är my favourite couple my favourite MARRIED couple!
2 comments 2 comments ( 21 views )   |  permalink   |   ( 3 / 155 )


<<First <Back | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | Next> Last>>