The Empire Writes Back!
Sunday, January 6, 2008, 22:32
Mister Pip - Lloyd Jones, 2006
Underbar bok! Årets bästa, säger jag självsäkert, så här sex dagar och tre romaner in på det nya året. Kanske kommer jag att vidhålla detta även i december, ett hundratal läsupplevelser senare. Efterlyste ju just ny, exotisk litteratur. En bit ifrån Jamaica, förvisso, men Pip goes postcolonial på Papua New Guinea lät lovande.
Brittisk manlig lärare befinner sig som enda vit på en stillahavsö under 90-talets inbördeskrig. Den enda kurslitteratur som finns att tillgå är ett ex av Dickens Great Expectations, så det får bli högläsning varje dag. Det är mycket intressant att se hur boken förändrar livet på ön. Både hos barn och föräldrar väcks tankar kring litteratur, kultur och identitet. Obetalbar deadpankomik när föräldrarna bjuds in till klassen för att undervisa om något de kan, om allt ifrån matlagning till moral. Sexualupplysning med hjälp av lychéfruktliknelser! Härligt språk och härliga skratt! Sentimentalitet slipper vi undan, men inte realitet och brutalitet.
Fyra timmar i frisörstolen medan jag absorberade blekmedel och boktips för fulla (vin-)muggar - Rush! J'adore! - och 3 for 2 på Waterstone's längre ner på gatan och Pip! goes the book weasel. De två andra böckerna blev dels en speciell prematur storformatssoftbackedition (långt ord!) av Lionel Shrivers The Post-Birthday World dels "år 2007:s roligaste bok" enligt Marian Keyes - The Observations av Jane Harris.
Strålande solig söndag idag! Ställde väckarklockan tidigt för att säkerställa ostörd sträckläsning med Mister Pip. Sedan ljusterapi i form av promenad längs med highroaden och floden - planlägger nytt projekt, promenera till jobbet varje dag! Det ligger i princip på andra sidan floden, men man måste gå omvägen över Hammersmith Bridge, om man inte har båt. Fantastisk fin gångväg och den kan varieras i oändlighet. Brunch på The Roebuck med vänner och Sunday morning papers the morning after Park City. Apropå pip minns jag en seinfelddiskussion vi haft under pianokvällarna där - var går gränsen mellan pip och stone när det gäller frukt?
3 comments 
Great American Novel? Nja.
Saturday, January 5, 2008, 18:57
Everyman - Philip Roth, 2006
Produktiv Pulitzervinnare. Philip Roth har skrivit 28 romaner. Jag har läst en. Den här. Öppningsscenen påminner lite om Paasilinnas Hoppsan, jag är död, men humorn och historian är bättre, vonnegutsk. Boken gör en loop, från en mans begravning, tillbaka till hans barndom och framåt igen till dödsögonblicket.
Hur blev livet? Inte så grejt: bittra exfruar och buttra barn. Varför? Vår hjälte har varit en skitstövel i relationer. Som 71-åring sitter huvudpersonen i sin condo vid kusten och beklagar sig - alternativt oglar unga tjejer som joggar förbi honom, både bokstavligt och bildligt talat. Hans bror har alltid varit /framgångs/rik och avundsjukan har t.o.m. orsakat psykosomatiska besvär. Mörk historia, men föredömligt kort. Jag beundrar romaner som säger MYCKET på LITET utrymme. Två andra som kan det där är Camus och Coetzee.
Boken räckte precis hela tågresan Växjö-Köpenhamn. Perfekt! För att hålla abibliofobin at bay hade jag även packat Doris Lessings tegelsten The Golden Notebook i handbagaget. Har hört att det är en feministbibel, men blev även bafflad av den coola konstruktionen. En slags ramberättelse om två unga frigjorda londonkvinnor, en kämpande författare som skriver i olika anteckningsböcker, vardagliga händelser i en, känslor i en, politik i en m.m. Det finns t.o.m. en innehållsförteckning som anger var The Blue Notebook, resp. The Red Notebook eller The Yellow Notebook börjar. Mkt intressant, men tyvärr ett sömnpiller, särskilt i kombination med British Airways rödvin.
Uppdaterad tågromantik ang. en gammal betraktelse i samband med Tunnel Vision. Den franska sångaren och slampoeten Grand Corps Malade säger att kärlek är som en tågresa i Les voyages en train. Toute émue, blir jag, av både texten, framförandet, videon och aristens bakgrund med dykolyckan.
Tack för info, Bokcirkeln!
Wish You Were Queer
Thursday, January 3, 2008, 10:19
Så här vid Läsårets början blir man alltid sugen på att vidga sin läshorisont. Min styvsyster har förmedlat japansk kultur i några år, från seriös inside information som att t.ex. tsunamin aldrig rapporterades i hårt styrda japanska medier, till finkultur som Human Tetris och Pac-Man - TV-opium för folket. En gammal favoritbok om den för oss absurda japanska jobbkulturen är Amélie Nothombs Stupeur et Tremblements. Ovanligt lättläst på franska, annars finns den översatt till svenska, med den olycksaliga titeln Underkastelsens sötma. Filmversion finns också, dock ännu mer surrealistisk än boken.
Den här julen pratade vi mkt om NY och Jamaica p.g.a. hennes... förändrade facebookstatus, för att eufemisera. Förmodligen därför fastnade jag senare för Greetings from Jamaica - Wish You Were Queer hos Gröna Rummet. Fler boktips från eller om Västindien? Själv glömmer jag aldrig Louise Deans Becoming Strangers. Filmen Heading South (Vers le sud) bygger på tre noveller av Dany Laferrière från Haïti.
Milan Kundera sägs ha myntat uttrycket grafomani som en "symptombeskrivning av tidsandans explosion av verbala uttryck, skrivna eller talade kan göra detsamma" och detta har ju fått en revival i bloggosfären. Maggie O'Farrell berättar om sin grafomani i The Guardian. På frågan - What are you working on at the moment? svarar hon - A book set in London in the 1950s. Påmindes om ett av O'Farrells boktips från Foyles-kvällen: The Yellow Wallpaper av Charlotte Perkins Gilman. Den går rakt in på önskelistan tillsammans med de andra nya titlarna från jullovets googlande, TV-tittande och andra sociala aktiviteter.
Spectatia skriver om det nytänkande nyårslöftet The Audiobook Diet och meddelar den fantastiska nyheten att Coetzees Disgrace ska bli film med John Malkovich. Yay!
Jullovets största Angst, latinkursen, avklarad, halva iallafall. Har lärt mig ett fantastiskt nytt verb: advesperascere - ung. att 'kvällna'. Så vackert! Sista dagen i Sverige på ett tag. Gillar snön! Såg att jag ska till Sthlm om 2 veckor (och Paris om exakt 4. Youpie!), men stashar ändå upp med en massa svensk pocket och Läkerol Sötlakrits. Det hör inte heller till vanligheterna att jag transporterar en ansenlig mängd shoppingfynd TILL London. Uppskattar British Airways incheckningsalternativ "I'm not sure yet" när det gäller antal väskor... Ny klädfavorit är det danska märket phobia. Gillar idén bakom deras plagg, t.ex. framifrån: proper rutig tweeddräkt, med shorts ist.f. kjol eller byxor, och baktill är ordet 'phobia' broderat, dock inte death metal-aktigt utan subtilt och snyggt!
I den kulturella Londonkalendern för januari antecknar jag Doris Lessing på Southbank Centre den 22 och Esther Freud den 25.
Simon Pegg for Dummies
Wednesday, January 2, 2008, 20:10
Film Studies - Andrew M. Butler, 2005
En bok från baren på Renoir Cinema. Ingår i serien Pocket Essentials. Snabbgenomgång av filmteknik, filmteori och genrer. Lurar lite på ett temaområde till Engelska C. Kanske ett term paper med minst tre olika tolkningar av samma film och/eller roman? Tar gärna emot tips!
Repetition och kraschkurs i filmlingo: vad sägs om Fight Club ur ett psykoanalytiskt perspektiv, crane shot, zoetrope, blaxploitation, queerteori, the Eurocentric bias, Third Cinema, avant garde, nouvelle vague, chick flicks, buddy movies, kitchen sink drama, screwball, slapstick, slasher m.m. m.m. Mycket känns igen från littvetenskapen, t.ex. Saussure, Derrida, Lacan och Kristevas teorier.
Pegg-eggade efter säsong två av Spaced har vi haft spontan Simon P-festival här i soffan i trenne dagar. Här är min topplista:
1. Spaced
2. Shaun of the Dead
3. Big Train
4. Simon Pegg gästar Top Gear
5. Hot Fuzz
Big Train är ett humorprogram i god Monty Python-tradition. Allt på listan är bra, men varning för Hot Fuzz. Den var bara bra första kvarten, sedan urartar den till splatterskjutfest för tonåringar. Konstaterade nyligen komiker-inbreedingen i brittisk TV och den eskalerar för varje episod man ser: förutom The Big S förekommer Nick Frost lika flitigt som Dylan Moran, Bill Bailey, Jessica Stevenson, Martin Freeman och Bill Nighy m.fl.
Caveat Peggster: Gör inte som vi och ät lasagne till den viscerala Shaun of the Dead, men det blir många skratt! Dialogen måste vara mkt skickligt skriven om man får mig att skratta hjärtligt åt dåliga deadpanrepliker som: - Can I get any of you cunts something to drink? Annars stämmer Butlers redogörelse av feministisk teori mycket väl på Shaun..."The female characters are there to titillate, to be in distress and be rescued, and occasionally to guarantee the heterosexuality of the hero." För mig tillhör filmen SKRÄCKgenren även om jag INSER att det kusliga soundtracket är IRONISKT och jag blir tyvärr lite rädd PÅ RIKTIGT av t.ex. skuggan bakom duschdraperiet, även om förutsägbarheten säger mig att det är Shauns flatmate. Så, det är som Pegg själv säger: en zom-rom-com!
Nu blir det mer bra brittiskt: Talk to Me på Kanal 5 - med Shauns flickvän i en av huvudrollerna.
Vet någon om det finns distanskurser i filmvetenskap i Sverige?
"This is how the entire course of a life can be changed - by doing nothing."
Wednesday, January 2, 2008, 10:01
On Chesil Beach - Ian McEwan, 2007
"They were young, educated, and both virgins on this, their wedding night, and they lived in a time when a conversation about sexual difficulties was plainly impossible."
Dorset, tidigt 60-tal. Om ett ungt par under tiden före p-pillret och söndagsbilagornas sexspalter och den allmänna s.k. frigörelsen. Den allvetande berättaren ger historisk kontext och framställer finstämt och trevande deras bakgrund, brist på kommunikation och på det följande frustration. Atonement kom jag aldrig igenom. Den här var snabbläst men icke desto mindre tankeväckande. Jfr. Joe och luftballongen i den mkt läsvärda Enduring Love på samma tema. What if..?
Ang. nyårslöftet + ang. ett av citaten i Läsdagbokens nya header: litterär utflykt till Lyme Regis? - Jaaa!!!
Let's Read Like It's 1999!*
Tuesday, January 1, 2008, 11:34
Shouting at the Ship Men - Tim Geary, 1999
Ur en gammal intervju med Lisa Jewell :
Q: Can you recommend two books in paperback or in print?En perfekt start på Läsåret 2008! Här i den nya versionen av Läsdagboken kommer inte Bokkylskåpet och Frysfacket vara med längre, men i Bokkylskåpet stod ett bortglömt "fjärrlån" av Johanna, som har en flair för gömda bokpärlor som den här.
A: The first book I will recommend is the book that I always recommend to anyone who asks what they should read, because it is a beautiful, beautiful novel that came out two years ago and disappeared without a trace. I want it to be a best seller and it's called Shouting at the Ship Men, it's by a writer called Tim Geary and it's published by Orion. The second book that I would recommend is a book that's actually in the best sellers at the moment and it's After You'd Gone by Maggie O'Farrell - it's one of the most beautiful books I've ever read, and one of the truest books I've ever read about love.
En svart dramakomedi om Portia Mills, kanadensisk kärleksinvandrare i London. Hon känner samhörighet med shakespearelandet inte bara p.g.a. sitt förnamn. Ett sekundärt - eller till och med primärt - motiv bakom flytten är att uppleva den brittiska kulturen, ivrigt förmedlad av Portias intellektuella pappa (jfr. Pessl och även här trillar hjälteglorian av) under hela hennes uppväxt. Efter hans självmord har hon levt ganska destruktivt och syftet är att söka tröst och kanske en förklaring.
En bitvis mycket mörk historia blandas med smålustiga, men också uppriktiga och träffsäkra "You say tomato"-observationer från londonlivet. Det är klassmedvetet, ibland dock lite stereotypiserat i överkant. För att förstå titelns innebörd måste läsaren ha tålamod till bokens bakre tredjedel. Liksom i The Shipping News och The Secret Life of Bees m.fl. har vanliga kapitelrubriker ersatts av förnuftiga råd ur en fackbok, i det här fallet om stress-, oro- och konflikthantering ur AMA Medical Guide. Det roligaste och mest unika med den här romanen är den svarta humorn och språket - verkligen en bok för ordnördar, bibliofiler och anglofiler:
"She wears the word, marriage, like a Scarlet M".
"He seems about my age - hanging, I'd guess, by the tips of his fingers to his twenties."
"[...]"English boys have cocktail-party relationships with their parents because they were shipped to school aged seven"
(Pojkvännens snobbiga vänner imponeras av Portias skicklighet i korsordslösning)
- 'My dad was an English professor, Luke, you know that.'
- 'Camilla's dad was a vicar', Jim pipes in, snorting a laugh, 'but that doesn't make her Joan of Arc'.
I think, pity, I'd have helped her carry logs.
En angenäm överraskning med boken var Cornwall-miljöerna! Det påminde mig om mitt nyårslöfte: att upptäcka ännu mer av Storbritannien(-s kust) på helger och lov. Swoonade först över det nya biblioteket i Cardiff (t.v.), men det visade sig vara ett helt annat Cardiff i USA, vilket ledde vidare till parkeringshuset tillhörande biblioteket i Kansas City (t.h). Får jag föreslå en liknande makeover av den gräsliga Gunnersbury Station, helst före fredag, tack.
* Ett underbart londonögonblick förra året var när jag och M klev ner för trapporna i O 2 den där onsdagkvällen precis samtidigt som Prince klev upp på scenen och spelade introt till 1999. Hopplöst daterad titel och sound annars, men just då var den så rätt och så Purple Reign!
