A Tale of Two Cities
Sunday, February 24, 2008, 23:52


Metrostop Paris. History from the City's Heart - Gregor Dallas, 2008

Nyutkommen bok i airport edition med vackert omslag och trevliga små historier kring Paris metrostationer. Nytt för mig var bl.a. att Denfert har med l'enfer att göra, att det finns fler freudianska psykoanalytiker i Paris än på någon annan plats i världen och att Anaïs Nin skrev en hel bok om sin abort. Fick en ny, mer positiv, bild av Gide - intelligentare och intellektuellare 'immoralist' än jag trodde. Favoritkapitlet handlar förstås om Père Lachaise. Hela boken ger ett bra överblick för franglofiler. Har t.ex. aldrig tänkt på att Oscar Wilde och Alfred Dreyfus satt i fängelse samma år.

Dags för en egoresa till Paris snart på tu man hand med mig själv med många no-no:s: INTE Eiffeltornet, INTE Champs-Elysées o.s.v. Målet är att upptäcka nya platser och känna som amerikanskan i sista kortfilmen i Paris je t'aime : "Je sentais que j'aimais Paris et que Paris m'aimait aussi".



Har sett tre filmer i helgen - samtliga med Frankrikeanknytning. Jag och E pratade lite för mkt under första timmen på Atonement för att förstå handlingen till fullo, men andra timmen var gripande och just nu är det säkert många som funderar på hur många Oscars filmen ska få inatt? Animerade filmer gör mig rastlös, men Ratatouille har en härlig Parismiljö. Tyckte bäst om Persepolis av de här tre. Liksom vid läsningen av seriealbumen lär man sig mycket om Irans historia, men vardagslivet är det mest intressanta: när Marjane rakar benen till Eye of the Tiger eller spelar luftgitarr till Iron Maiden, mormodern med sina jasminblommor i BH:n och hur de snöar över filmduken och gör den mörka filmen ljusare.

I allmänhet instämmer jag med Bodil Malmsten och läser verkligen inte böcker för att känna igen mig, men på sistone har jag noterat två romankaraktärer som delar två små excentriska (?) egenheter med mig: Irina som äter Cheerios utan mjölk till frukost och Olga som sover utan persienner. Tack vare det senare blir jag early bird även på helgerna, Park City o.dyl. till trots. I morse åkte jag in till National Gallery för att reka inför The Latin Love Lesson och det slutade med en Camilla in Wonderland-experience. Lunchade på Leicester Square och bläddrade förstrött i ett London Walks -prospekt från kryptan under St Martin-in-the-Fields. Läste till min stora glädje om en tur runt Little Venice - kastade mig på Bakerloo Line, en kvart senare klev jag upp vid mötesplatsen Warwick Avenue och sprang rakt i armarna på en kollega. Det var en alldeles magisk tur runt Maida Vale och guiden var en riktig entertainer. Han reciterade långa stycken ur världslitteraturen och kryddade det med en hel del kuriosa, t.e.x. att området numera kallas 'Media Vale' efter att Jude Law, Björk, Kelly Osbourne och några U2-medlemmar m.fl. flyttat dit. Även Billy Idol och Sid Vicious har bott i området och faktum är att Richard Branson i sina salladdagar startade Virgin från sin bostad - den fula husbåten nedan:




Sunday Times lästes idag på Tootsies. Veckans boktips från kulturdelen är Helen Dunmores Counting the Stars om Catullus och Clodia*. Efter Esporta och lite Chiswickmys hos M har det blivit dags att lägga sig och räkna stjärnorna - och Heathrowplanen - sedan är jag snart redo för en new persiennfri dawn på The Grange och en new day imorgon med morgoncykeltur längs floden:



* Se även Steven Saylors The Venus Throw
add comment add comment ( 3 views )   |  permalink   |   ( 3 / 212 )

Bookchase
Saturday, February 23, 2008, 20:41


Rapport från nyhetshyllan på Waterstone's: Bookchase, ett TP-liknande sällskapsspel om böcker!
Istället för tårtbitar samlar man miniatyrböcker i en liten hylla.
Ni är alla bokseedade till Bokkollo-mästerskapet!
1 comment 1 comment ( 5 views )   |  permalink   |   ( 3 / 201 )

Thän swänska naiviteten
Saturday, February 23, 2008, 12:22


På pottkanten - Gisela Chand, 2007

Det nyfeministiska förlaget Alida skickade en "dräpande satir över det engelska samhället". Slängde mig i soffan efter jobbet igår och hoppades på trevlig läsning. Boken är en ensidigt e-post-ulär brevroman om svenska Anna som gifter sig med Arthur, en rik brittisk läkare. Something to write home about och wow:a systern med - tills de får barn. Anna ser sig då tvungen att sluta arbeta, blir bitterfittig frusterad och fattig Fulham-hemmafru och det visar sig att mannen är en snål arrogant skitstövel som jobbar 07-20 varje dag + helger, ignorerar barnet och pinkar på toaringen. Till råga på allt är svärmor en Barbour-bitch.

Det finns en del intressant demografisk och socioekonomisk fakta, men någon "dräpande satir" är det inte fråga om. Mer som om ena parten i en mailväxling tryckt på 'print' från send-mappen i Outlook och skickat en bunt till förlaget - och det var väl avsiktligt. Det är svårt att betrakta boken som ett inlägg i debatten p.g.a. Magdalena Graaf-prosan (hon var för övrigt också hemmafru här i västra London förra året och skulle nog uppskatta den här boken). Kontaminerade idiom à la 'lägga sordin på laxen' och farsartad fraseologi: århundradets bondförkylning,det kom en tanta, hoppa som en guttaperkaboll, en äktenskapmäklerskas våta dröm, jag såg ut som om någon kört upp en istapp i röven på mig, den tid den gröna gubben visar sig på trafikljusen är lika lång som den tid det tar för en dubbel dos laxermedel att rusa genom tarmarna... Du-tilltal, istället för 'man' och anglicismer därtill.

Bokens efterord säger allt. Författaren hoppas att boken "öppnar ögonen på många av dem som någonsin funderat på att bli utlandssvenskar". För att vara en svensk välutbildad tjej i sina bästa år är huvudpersonen mkt dåligt påläst och oförberedd på vad det kommer att innebära att vara förälder och särskilt i London. Är detta ett kulturellt problem eller har hon gjort ett dåligt val av partner, kan man fråga sig, och måste det blir så här när man får barn?

Tyvärr befästs en del stereotypiserade faktoider om London: enkelglasfönster, dålig luft, brist på natur och att det anses vulgärt om tjejer dricker hela pints m.m. Jag respekterar författarens uppfattning, men det där är inte mitt London. Däremot ökar toleransen mot de dwellande lattemammorna som ibland kongestionerar vår arbetsplats och på måndag ska jag ställa den här boken synligt i en bokhylla nära dem.

Best regards,
lycklig londonsvensk med double glazing, (o)sunda pubvanor, frisk luft och vacker natur omkring mig


PS. LIFE, LOVE & LEGACY. Uppföljning av gårdagens inlägg, se nedan. Fick just ett newsletter från British Museum om en kommande Hadrianus-utställning. Klicka på teasern och rys! Bokar in en gammal favorit, Marguerite Yourcenars Hadrianus minnen, till sommarens omläsningsvecka.
add comment add comment ( 2 views )   |  permalink   |   ( 3 / 240 )

Remember, Remember...
Thursday, February 21, 2008, 21:39


W.H. Auden skrev inte bara Funeral Blues, utan också en Roman Wall Blues för en hemlängtande romersk soldat posterad vid Hadrianus mur i den ensliga utposten Britannia för nästan 2000 år sedan:

Over the heather the wet wind blows,
I've lice in my tunic and a cold in my nose.

The rain comes pattering out of the sky,
I'm a Wall soldier, I don't know why.

The mist creeps over the hard grey stone,
My girl's in Tungria; I sleep alone.

Aulus goes hanging around her place,
I don't like his manners, I don't like his face.

Piso's a Christian, he worships a fish;
There'd be no kissing if he had his wish.

She gave me a ring but I diced it away;
I want my girl and I want my pay.

When I'm a veteran with only one eye
I shall do nothing but look at the sky.


Åh, jag är helt inne i British history nu och allt jag gör verkar kretsa kring Yorkshire. Igår posterutställning m.m. på Imperial War Museum (Oh, I remember Scarborough och längtar tillbaka dit varje dag!) Det är Britannia som är hjältinnan på postern - och myntet. Just nu pågår en stor debatt kring 50 p-myntet efter att Gordon Brown sagt att han vill ta bort Britanniamotivet. Paradoxalt nog är hans mål samtidigt att få till en ny Cool Britannia-revival. Läs mer i Daily Mail.

Rule Britannia! Britannia rule the waves...

Såg att Anne Brontë skrev om Scarboroughs South Bay i Agnes Grey. ( Läs hela artikeln.) Jag instämmer i varje ord:

"... when my foot was on the sands and my face towards the broad, bright bay, no language can describe the effect of the deep, clear azure of the sky and ocean...there was just enough heat to enhance the value of the breeze, and just enough wind to keep the whole sea in motion, to make the waves come bounding to the shore, foaming and sparkling.

My footsteps were the first to press the firm, unbroken sands; nothing before had trampled them since last night's flowing tide had obliterated the deepest marks of yesterday, and left it fair and even, except where the subsiding water had left behind it the traces of dimpled pools, and little running streams...



Scarborough Beach, vi 06-tiden en augustimorgon förra året
add comment add comment ( 2 views )   |  permalink   |   ( 3.1 / 229 )

Beyond Bad
Tuesday, February 19, 2008, 20:23


Beyond Ugly - Constance Briscoe, 2007

BOAT i sikte! Airport lit när det är som sämst och jag blir bara arg. Handlingen i korthet:
- Claires mamma har under uppväxten fått dottern att tro att hon är ful.
- Claire konsulterar en Harley Street-plastikkirurg för att åtgärda sin 'flare'-näsa och 'teapot'-mun m.m.
- Claire jobbar på ålderdomshem för att finansiera operationerna.
- Claire är samtidigt toppstudent på universitetet i Newcastle.
- Claire får telefonsamtal. Det är plastikkirurgen som föreslår fler operationer om hon "ändå ska förändra sig."
- Claire börjar göra karriär som jurist och är hela tiden DUKTIG för att kompensera.

Hela tiden tyckte jag att det fanns en massa lösa trådar i handlingen. Att Beyond Ugly är uppföljare till en annan bok (Ugly) visste jag inte och det förklarar bristerna i bakgrundsfakta, men det är knappast förmildrande omständigheter i dessa misärmemoarer på miserabel rapportprosa.

Lite senare...

Peeved är jag nu också efter att ha offrat kvällens simhalvtimme för pekoralet Lily Allen & Friends på BBC Three. Martin Freeman lyfte just kvällens program lite, annars mkt låg humor och väldigt YouTube-influerat. Lily verkar satsa på att bli en bad girl och det blir så fel.

Nä, nu är jag gnällspik. Be Kind. Rewind*: nu måste jag skriva om något positivt, annars känns dagen misslyckad. Dagens höjdpunkter var... en slapp kväll med choklad och glossies och den nyligen avlämnade flatmaterapporten att Bill Bailey siktats på frukostställe här på Chiswick High Road. Jobbmässigt var det roligaste nedan nämnda Latin Love Lessons inkl. planering av studiebesöket på National Gallery och intro av årets intertextualitetsprojekt på EnB. Vi börjar med Wuthering Heights/Kate Bush och Jane Eyre/Wide Sargasso Sea.

Systrarna Brontë blir särskilt intressanta nu när skolresa till yorkshire med Whitby och Scarborough ser ut att bli verklighet i juni. Det visade sig finnas ett väldigt fint vandrarhem i Whitby uppe på East Cliff, vid den vackra kyrkogården och de 199 stegen.

Ang. intertextualitet kan nu det gamla innehållet (Läs mer)bl.a berikas med Don't Look Now/Casino Royale, Fanthorpes point-of-view-dikt till Uccellos målning, Shelleys dikt & Somerset Maughams The Painted Veil (Läs mer)samt Great Expectations/ Mister Pip. De senare tillsammans med Carol Ann Duffys dikt Havisham:



HAVISHAM
MEAN TIME (1998)

Beloved sweetheart bastard. Not a day since then
I haven’t wished him dead. Prayed for it
so hard I’ve dark green pebbles for eyes,
ropes on the back of my hands I could strangle with.

Spinster. I stink and remember. Whole days
in bed cawing Nooooo at the wall; the dress
yellowing, trembling if I open the wardrobe;
the slewed mirror, full-length, her, myself, who did this to me?
[...]
Give me a male corpse for a long slow honeymoon.
Don’t think it’s only the heart that b-b-b-breaks.


Kanske har ni stött på några nya exempel sedan sist?


* Be Kind. Rewind. är titeln på Michel Gondrys senaste film. Den verkar hysteriskt rolig!
1 comment 1 comment ( 20 views )   |  permalink   |   ( 3.1 / 216 )

Notes to Books(h)elf
Monday, February 18, 2008, 00:36


Har några stora no-no:s när det gäller bokval. Två av dem är historiska romaner och romaner om religion. Ändå noterar jag boktipsen Foreskin's Lament (rolig titel, en slags Sedaris?) och Burning Bright om William Blakes liv i London (Teach me, Tyger Tyger!) från Sunday Times boksidor, där bl.a. Jenny Diski huserar d.v.s. recenserar.

Vårhälsning från London
Här är det skinkornas lament efter en nätt liten cykeltur på 5 h. "Thames Path" och "London Cycling Network" - my ass! "Det är aldrig för sent att skita i något" brukar Anna-Lena Brundin säga och härmed lägger jag ner alla planer på att cykla till det andra jobbet i Twickenham. Testcykelturen, med målet att följa floden och undvika trafik, tog över 2 h - med ett galet kånkande med cykeln upp och ner för trappsteg, ramper, slussar m.m. Följaktligen föredrar jag 14 minuters public transport istället. Om arbetsplatsen enl. planerna flyttar till den vackra byggnaden i wharfmiljön i Old Isleworth (bild 2) kommer jag ehuru överväga byte av transportmedel igen.

Idag cyklade jag omedvetet enligt den monotona kvinnliga högtalarrösten (hon kallas visst Sonia) jag plägar höra i väntan på Twick-tåget i Richmond (bild 3-6, I love R!): "Calling at St Margarets (där Sue Townsend sålde korv innan hon skrev Adrian Mole), Twickenham, Strawberry Hill (bild 7), Teddington"... Vid Teddington Lock vände jag trots att jag var ganska nära Hampton Court . Ses en annan dag, Henke!


add comment add comment ( 3 views )   |  permalink   |   ( 3 / 200 )

Litteraturistan länk- och lästipsar
Friday, February 15, 2008, 15:01


Upptäckte Dixikon i och med att de annonserar på LMS webplats. Söker mig allt oftare dit nu för efterlängtad fransk input, senast noterade jag boktipset Les menteurs och hoppas på 68-vibbar. Det var längesedan jag konsulterade Curled Up, men där fanns en bok om Britpop och Cool Britannia-åren .

Varifrån får du dina boktips? Berätta!


Veckans blast from the 90-talspast är Eddie Vedder (Pearl Jam), som skrivit antimaterialistisk självhjälpsmusik till Sean Penns Into the Wild. Gillade filmen, men blir inte klok på amerikanernas Thoreau-komplex. Filmens budskap står som tänkvärd motvikt till den nu rådande ungdomskulturen bland oroande många gymnasiekillar: den som har råd med flest flaskor Veuve Clicquot vinner, allt medan tjejerna poledansar omkring dem. O tempora! O mores!

Freedom's just another word for nothing left to lose, skulle Janis Joplin sagt. Ikväll ska vi gå och lyssna på Caroline af Ugglas svenska tolkningar av hennes låtar. Ska bli mkt intressant.

Sportlov, and the living is easy. Utöver skönlitteratur har jag läst en hel del tidningar på bibblan och hos frisören. Gillade verkligen krönikan Stilråd från en litteraturista i senaste ELLE. Vem har skrivit den?
6 comments 6 comments ( 67 views )   |  permalink   |   ( 3 / 241 )

Gather ye rosebuds...
Thursday, February 14, 2008, 09:51


Latin Love Lessons - Charlotte Higgins, 2007


- Ska ni göra något speciellt imorgon? frågade jag de närmaste vännerna igår. En svarade något i stil med: - Hmmpfff! Den andra sade: - Jag tycker vi ska supa oss riktigt fulla! Vi enades om att alla alternativ är bättre än geléhjärtan och Lindex-negligé (hilarious, Helena!)

Jag säger: - Put a little Ovid in your life! och lamenterar det faktum att jag inte läst det här decemberinköpet förrän nu. Boken kommer att sätta välkommen piff på latinlektionerna nu när eleverna panikerar över morfologin. Higgins gör en Harry Mount och populariserar t.ex. Ovidius Ars Amatoria till "Ovid's Three-Step Pulling Programme" och likheterna är slående med modern makeovermani, 'metrosexual males' som David Beckham och TV-program som Fab5 och Trinny & Susannah. På detta följer det vanliga: Odi et amo, Vivamus mea Lesbia, Miser Catulle, Dido och Aeneas och Carpe Diem-citat i populärkulturen och även "modernare" poesi (i sammanhanget) som John Donne. Lite Buffy, lite Dead Poets Society , lite Rome , lite I, Claudius. Från den senare minns jag själv av någon anledning avsnittet "Don't Touch the Figs" från gymnasiet* (Go, Livia!) På YouTube finns även Messalinas tvivelaktiga tävling och 'Caligula shares gay porn with Uncle Tiberius', ganska oskyldiga teckningar på pergamentrulle. What have the Romans ever done for us?


Lyssna på ett samtal om boken på BBC Radio 4.

Efter att ha avslutat bokens huvudstoff var jag redan ganska nöjd, men mot slutet finns ytterligare några elevvänliga lättsamma godbitar - som dock förutsätter grundliga förkunskaper för att uppskattas på rätt sätt - t.ex. ett ganska komiskt alfabetiskt personindex där Cleopatra kallas 'polyglot cleverclogs', Dido 'psycho ex-girlfriend', Horatius kort och gott 'shagger' medan Sulla hade en 'penchant for tarts' i vissa sammanhang. Det finns också ett kul quiz, So You Think You're A Latin Lover? med bl.a. följande fråga:

IV. You are a fantastically handsome young swain, son of a river god and a nymph. You pass a prettyish little pond in the woods. Do you:

a) Gaze deeply into its waters, becoming so obsessed with the beautiful creature you see that you cannot drag yourself away, in time starving to death?

b) Gaze deeply into its waters, but as the lovely creature within is unobtainable, make out with that nymph Echo (cute but not so great at initiating conversation) who has been coming on to you lately?

c) Gaze deeply into its waters, but realise you are suffering from an extreme form of narcissistic personality disorder, and seek help accordingly?




Bokens bästa inslag för mig just nu är "Ten Latin Love Paintings in The National Gallery med utförliga beskrivningar i den där humoristiska-cum-sakliga tonen, som bara britter behärskar. Vi kan ju bara whizza in dit på dubbellektionen någon tisdagseftermiddag och titta på målningarna! Samtliga verk kan även ses på muséets webplats ibland med tillhörande ljudfiler. Här är några:

The Judgement of Paris
A Satyr Mourning over a Nymph
The Vestal Virgin Tuccia with a Sieve

Genom den eminenta gruppen 'Humanist -92' på Fejan (Facebook) har vi kunnat uppdatera varandra om våra öden och äventyr sedan gymnasiet. Känner mig väldigt förutsägbar som jobbar med det som redan då var mina största intressen, medan några av de andra jobbar på finansbolag i Sthlm o.dyl. Min flatmate tröstade mig med att 'det är inte alla som vet vad de vill så tidigt och faktiskt kan jobba med det de tycker om'. Ok, nu känns det lite bättre.
2 comments 2 comments ( 22 views )   |  permalink   |   ( 3.1 / 218 )

Defictionalization, igen
Wednesday, February 13, 2008, 23:50


Nu är den nya specialsidan påbörjad! Eller borde jag säga realiserad?

Satt just och funderade på om Lovecrafts Cthulhu-mjukdjur räknas, men i det fallet är det mer fråga om 'spinoff merchandising'. Hmm, hårfin skillnad. Defictionalization verkar ha en starkare 'deflorerande' effekt på skillnaden mellan fiktion och verklighet - kan man definiera det så?
3 comments 3 comments ( 17 views )   |  permalink   |   ( 3 / 241 )

The Post-Birthday World
Wednesday, February 13, 2008, 10:14


The Post-Birthday World - Lionel Shriver, 2007

Shriver skriver om The Road Not Taken. Irina, ryskättad exilamerikansk barnboksillustratör bosatt i London, attraheras av två män och är vid ett tillfälle nära att lämna den ena för den andra. Nästan omärkligt delas storyn upp i två parallella scenarion à la Sliding Doors. Fortsätter hon leva med den trygga, intellektuella Lawrence eller blir hon snooker-WAG till den impulsiva Ramsey? Blir det Daily Telegraph och daffodils eller 'squeezing the orange'?

Lågmälda, extremt detaljerade och välresearchade dubbla hypoteser i 600 sidor är i längsta laget. En hel månads kvällsläsning + lite lov-läskoma är okarakteristiskt långsam lästakt för mig. Läsningen är krävande, p.g..a. den komplicerade intrigen, men också språket. Shriver frossar i franska, latinska och grekiska lånord: penumbra, per se, non sequitur, plethora, anathema... Jag noterar ord jag till min förvåning aldrig tidigare sett på engelska: behoove, lambent, seditious, bathetic, purview, pinion, baize och sådana som man tror man har i det passiva ordförrådet, eller sådana man slagit upp 10 ggr förut utan att de fastnat: bucolic, repudiate, soporific, churlish, abrasive, obsequious, subterfuge, shoo-in... En typisk Shriver-mening är "...there was nothing like the parental imprimatur to put the kibosh on your attraction to a man..."

Tonen är så allvarlig, det tröttnar jag tidvis på, men vid ett tillfälle skrattade jag högt och hjärtligt, vid scenen med T-shirt-fansen under Ramseys sista turnering. Annan kritik skulle kunna vara att hela den 'tändande gnistan' var ett pseudo-vägskäl om man ska vara lite cynisk alt. realistisk, men hela romanidén är intressant, naturligtvis.

Se även We Need toTalk About Kevin - för en ännu mer engagerande läs- och språkupplevelse av samma författare.

The Post-Birthday World kommer på svenska i april, med titel Dagen efter.
1 comment 1 comment ( 14 views )   |  permalink   |   ( 3 / 222 )


<<First <Back | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | Next> Last>>