Om igelkottens elegans och en tågutropares hemliga liv
Tuesday, July 1, 2008, 09:56


L'élégance du hérisson - Muriel Barbery, 2006

En av de senaste årens mest hypade romaner i Frankrike. Utkommer på svenska under 2009 på Sekwa. Tankarna går till de vilsna människorna i Gavaldas Ensemble, c'est tout och de verkar bo i samma kvarter. Ett filmmanus ligger i pipelinen och Josiane Balasko (Le gazon maudit och Trop belle pour toi m.fl.) är påtänkt för rollen som portvakterskan Renée - socialt hämmad, småfet, ful änka med bildningskomplex. I samma hus bor den 12-åriga Paloma, fylld av tonårsangst deluxe och bildningsförakt von oben. Läsaren följer deras tankar i parallella kapitel, men tyvärr är det tråkigt även om det känns högtidligt att sitta med Gallimards klassiska kartonnage i handen.




Voix sans issue - Céline Curiol, 2005

Fin omslagsbild på den franska pocketutgåvan fångar stämningen precis och i Sverige verkar Sekwa ha rott hem rättigheterna till även den här franska succéromanen. Bravo! Synd att översättaren valde att inte överföra den dubbeltydiga titeln, som anspelar på uttrycket voie sans issue - 'ingen utväg' eller 'återvändsgränd'. Kanske kunde den svenska titeln blivit 'Sista utropet'. Det är en Jelinek-artad, mörk historia om en anonym tågutropare på Gare du Nord och hennes hemliga, destruktiva liv bland transvestiter, gifta män och annat löst folk i det nattliga Paris. Det skulle inte förvåna mig om den blir film med Isabelle Huppert i huvudrollen. Jag har länge vetat att jag skulle älska den här romanen och det gjorde jag mycket riktigt. Slutet är makalöst bra!
3 comments 3 comments ( 32 views )   |  permalink   |   ( 3.1 / 422 )

Självmordsaffären och andra sagor för vuxna
Monday, June 30, 2008, 10:07


Le Magasin des Suicides - Jean Teulé, 2007

Framkastar härmed teorin att böcker med illgula omslag alltid är roliga, men hur ofta skrattar man egentligen högt vid bokläsning? Är egentligen lättroad, men kan bara komma på att det har hänt vid Loe-läsning och Egalias döttrar. Med den här boken hände det flera ggr! The Addams Family meets Monty Python. Så skruvad, så skruvad dystopisk satir om en självmordsaffär i ett litet franskt samhälle. Bara efter att ha läst baksidestexten, på fnac under tågbyte i Valence, var jag tvungen att texta Sophie, som delar min smak för det morbida:

- Ur sortimentet: giftsvampar, rep, japanska seppuku-kit, Turing-äpplen och betongklumpar med kedjor för défenestration så att man inte blåser iväg och räddas av ett träd eller liknande. En uteliggare kommer in och ber om det billigaste självmordsalternativet och får då en av affärens biologiskt nedbrytbara plastpåsar att kväva sig i. På påsen står affärens slogan ' Har du misslyckats med ditt liv? Hos oss kan du lyckas med din död"
- 'carte de fidélité' finns inte och 'carte de crédit' kommer inte på fråga. En typisk deadpandialog mellan butiksmedarbetarna kan vara '- Vi har inte haft många kunder idag. - Nej, det är ganska dött.' Av naturliga skäl säger man heller aldrig 'au revoir' när kunden lämnar butiken.
- Affären drivs sedan tio generationer av familjen Tuvache. Mamma Lucrčce har alltid berättat godnattsagor för barnen om Kleopatra, Hemingway och Sappho. Varje kväll tittar man på nyheterna tillsammans och njuter av naturkatastrofer och inbördeskrig. Ibland roar sig familjens tonåringar på discot 'Kurt Cobain'. Alla i familjen sköter sitt jobb och sin roll - dottern blir förälskad i en en kyrkogårdsvaktmästare, men sonen utgör ett stort hot mot familjeföretaget. Han ser alltid la vie en rose och är alldeles för optimistisk. Ska han kunna få resten av familjen på andra tankar?

... och om man gillar Teulé gillar man säkert Sternberg




Journal d'Hirondelle - Amélie Nothomb, 2006

Nothomb skriver alltid stor litteratur på föredömligt få sidor, ofta under 100. Stupeur et tremblements (Underkastelsens sötma) ligger fortfarande högt på min topplista och även den här kändes udda och underhållande. Franskspråkig litteratur är ofta experimentell på ett intellligent sätt och vem faller inte för författarens egen bokbeskrivning "C'est une histoire d'amour dont les épisodes ont été mélangés par un fou". Det handlar om en yrkesmördare som drivs av Radioheads musik på samma sätt som Alex i A Clockwork Orange triggas av Beethoven. Lite magisk realism och kärlek bjuder belgiskan också på i den här lilla pärlan.
3 comments 3 comments ( 24 views )   |  permalink   |   ( 3 / 416 )

Mer Gruissan, mer Djian
Sunday, June 29, 2008, 14:45


Doggy bag, saison 1 - Philippe Djian, 2005

Djian ville testa ett nytt grepp, att skriva en bok med TV-seriens formspråk. Han säger sig ha inspirerats av Six Feet Under, Sopranos och Desperate Housewives och är nu inne på sjätte säsongen. Syftet är att locka TV-tittare tillbaka till litteraturen. Se intervju.

"French Psycho"-personligheter, familjebråk, älskarinnor, dödsfall.... centralfigurerna kunde hetat bröderna Ewing, men de heter Sollens och handlingen kretsar kring deras familjeföretag, en bilfirma. Öppningsmeningen är en kommentar om deras sekreterare: "- Certains hommes couchaient avec Béa dans le but d'obtenir une réduction sur l'achat de leur voiture." villket påminde mig om att jag faktiskt ogillade Djians stil när jag läste Betty Blue-romanen i tonåren. Liksom hos Houellebecq och Beigbeder finns en obehaglig cynism och en fallocentrisk misogyni. Désolée, Djian, jag stänger av bokTV:n här efter första säsongen och zappar vidare i bibliosfären.

Måste medge att Djian är mångsidig. Just nu aktuell med den några år gamla novellen Mise en bouche i ny grafisk form. Vad jag kan se handlar den om ett gisslandrama på dagis.

Samtidigt var Djian självklar läsning på Betty Blue-stranden. Blev besviken på att det inte fanns några som helst spår kvar efter filmen/romanen. Hade halvt väntat mig att den lokala pizzerian skulle heta 'Chez Betty et Zorg' eller att någon sliten filmposter skulle hänga kvar på en vindpinad anslagstavla, men rien, absolument rien! Halvön var betydligt mer isolerad än jag trodde, men de lokala Presse-Tabac:erna hade hyfsat bokutbud, dock inte 37, 2. '- Den gamla boken, nej, den säljer vi inte längre.' Fick leta på det lokala lilla biblioteket i Gruissan för att åtminstone titta på omslaget.



Hela området från 1850, med de speciella stugorna på pålar, är K-märkt, så allt är sig likt. Det som också är sig likt är ljuset, det fantastiska ljuset på stranden, och den lite trashiga Bonnie & Clyde-atmosfären. Det är lätt att förstå regissörens val av inspelningsplats. Sista dagen frågade jag hyresvärden/stugägaren och taxichauffören om de mindes filminspelningen. Båda fick något dimmigt i blicken och sade: - Ah oui, Béatrice Dalle... . Den där Dalle-Femme Fatale-effekten finns alltså kvar, c'est rassurant. Den förstnämnde påstod sig haft en liten fling med den redan då drogberoende Dalle och ännu mer nedgången var hon flera år senare då de träffades av en slump i Pyrenéerna då han åkte skidor med barnen. Dessutom är den lustige lille mannen i början av filmen hans farbror. Båda berättade att ett fejkhus konstruerades på stranden för inspelningarna och det var det som Betty brände ner. Ouf! Hon fick nog inte tillbaka depositionen.



Det är inte så ofta man brister ut i kollektivt, hysteriskt, smittande skratt så tårarna rinner, men så blev det när jag skulle återberätta filmens handling för londonvännerna innan resan. Insåg allt mer hur bisarr handlingen egentligen är och de sista meningarna frustades fram en och en mellan stora skrattsalvor som säkert ekade över hela Whitby: .... lång XXX-scen, passionerat par träffas för första gången i dagsljus, sliten Mona Lisa-plansch, Betty har odiagnosticerad borderline och bränner ner huset, får jobb som som servitris men hugger en gäst i armen med en gaffel, rövar bort ett barn och återfinns med denne i ett indiantält i en leksaksaffär, får missfall, klipper av håret och sticker ut ett öga, tas in på mentalsjukhus. Zorg klär ut sig till transvestit och kväver henne till döds med en kudde, men Betty återföds som lugn och klok vit katt. Ah oui, le film qui m'a marqué le plus. The French film of my life. Ska självklart se om la version intégrale ikväll!

En annan som älskade Gruissan var Charles Trenet (La mer, Douce France m.fl.) Han skrev:

Gruissan, Gruissan, mes amours
Je pense ā toi, depuis bientot toujours
Et je pense ā la chance
de revenir en vacances
sur la plage qui s’éveille
au soleil [...]


Återkommer snart med fler bokbetraktelser och trendspaning från Frankrike. Funderar på nästa filminspirerade resmål. Det lutar åt Tokyo och Lost in Translation. Andra förslag? Arigato, Arigato.

Anser annars att jag för längesedan lämnat 80-talet mentalt, men smålog åt nattens TV-tablå med en annan film från 1986, Härom natten - en något mer normal love story för tonåringar.
3 comments 3 comments ( 44 views )   |  permalink   |   ( 3 / 443 )

Gruissan, 27,2° le matin
Tuesday, June 24, 2008, 15:40


Franskt bokkollo på Betty Blues strand.

A+



Samma varje dag: sovmorgon, baguetter & croissanter på altanen, Starsix med fransk musik på M6, sol, bad och böcker på stranden med avbrott för musslor & rosévin. Därefter eftermiddagslur och mer läsning uppe på det mysiga loftet, grill och strandpromenad i solnedgången.



Den melankoliska karusellen från filmen finns inte kvar, men baren Le Bikinis silhuett påminner om den på långt håll och blev ett favoritställe!
1 comment 1 comment ( 6 views )   |  permalink   |   ( 3 / 481 )

Egoresan till Paris
Friday, June 20, 2008, 00:09


Bio på mk2 bastille om en franskmarockansk tjej, som varken känner sig fransk eller marockansk... Halvbra, men vad gör väl det när man är i Paris! Sistaminutenbokade ett 'hotel de charme'. De brukar inte vara särskilt charmiga, men det här är perfekt för mig! Att Georges Simenon skrev The Outlaw här hade inte med just det här kvarteret att göra. Det ligger i Le Marais, precis vid ingången till Place des Vosges och har renoverade rum med synliga takbjälkar o.dyl. Fortfarande parisiskt charmigt, men lite åt loft conversion-hållet med B&O-TV och trendig badrumsinredning med massagedusch. Just nu på TV:n är det en intressant debatt om franska kulturen/språket/identiteten med Marjane Satrapi, Charlotte Rampling och Karl Lagerfeld m.fl. Wifi är en välsignelse.


Efter ankomsten hade jag planeringsmöte med mig själv på Place des Vosges. Ville egentligen inte lämna lugnet under träden, men gick bl,a. till Musée Carnavalet, där den stora skatten är de bevarade butiksskyltarna från det gamla Paris. Så vackra! Man kan även se hur det såg ut i de litterära salongerna på 1600-talet m.m.



Paris haussmannvita arkitektur är mycket ljusare och luftigare än Londons och bara det känns befriande. Har även gått Promenade Plantée, två ggr faktiskt, och titta, här sitter Anna Gavalda signerar sin senaste roman i en kvällsöppen bokhandel här nere på rue St Antoine. Kunde förstås inte motstå frestelsen att möta solnedgången vid floden.


2 comments 2 comments ( 26 views )   |  permalink   |   ( 3 / 458 )

Intrusive authoress-athon
Thursday, June 19, 2008, 00:13


Cromwells huvud - Carina Burman, 1998

En s.k. antropologisk komedi i Cambridgemiljö. Om man inte gillar greppet 'närvarande berättare' ska man inte läsa den här boken. Som en irriterande Iprén-man armbågar sig berättaren ner i varje soffa läsaren slår sig ner i. Tycker inte heller om tonen* och boken lämnar mig tyvärr lika oberörd som Vit som marmor, men en tur till Cambridge läggs till höstens kulturella kalender. Först vill jag läsa Sebastian Faulks Engleby. "Its MY student life" sade en god kollega, och det vill jag gärna ta del av.

Har varit free range i ytterligare tvenne dagar och även 'locally grown', fastvuxen med bok i handen i de sköna solstolarna i Chiswick Park, som endast lämnats för Starbuckspåfyllning och simpauser. Brukar ju vara där sena kvällar och det är en helt annan värld under office hours! Hemma har jag njutit av pappershögskatharsis och att vara ensam hemma på dagarna. Förra veckan Äggotrip, den här veckan egotripp till Paris utan elever och Eiffeltorn. Räknar med att åter vara en people person framåt fredag!

* Fick akademisk uppsatsflashback från när jag fick för mig att undersöka 'tonarten' i Vonneguts Slaughterhouse-Five, baserat på den textlingvistiska SPEAKING-teorin. Föredrar numera free range-navelskåderi utan deadlines, ändå har bokfloden har bara tilltagit, eller borde jag säga stigit flera oktaver?
1 comment 1 comment ( 9 views )   |  permalink   |   ( 3 / 491 )

The Curious Incident on the Eye in the Daytime
Tuesday, June 17, 2008, 21:14


The London Eye Mystery - Siobhan Dowd, 2008

En londonfamilj får besök av kusinen Salim. Under en tur på stan får barnen en gratisbiljett till London Eye av en snäll främling. Generöst ger man den till kusinen, som köar och kliver in i en kapsel. De andra barnen väntar där nere, men kusinen kommer aldrig ner igen. Var är Salim? En härlig bok för alla oss som älskade språket och stilen i The Curious Incident of the Dog in the Night-Time. Den är så London och så now.


Den nyutkomna lilla tjocka barn(?)boken säljs i London Eyes shop och på Waterstone's, Amazon o.s.v. Framförallt fångade den mitt intresse som undervisningsmaterial. Egentligen räcker det med första kapitlet, men efter att eleverna framkastat egna teorier vill man ju veta vad som egentligen hände. Det finns också en mängd andra tänkbara övningar och diskussionsämnen i samband med läsningen. Återkommer med det när hjärnan haft sommarlov!


London, men inte now! Efter att ha skjutit upp det i månader har jag nu sett katastroffilmen om scenariot man helst inte vill tänka på, att Thames Barrier inte kan hålla emot en stormflod. Tänk Deep Impact eller The Day After Tomorrow, fast i London. Klichéerna klarar att hålla skräcken at bay och vågen tycktes inte nå så mycket längre västerut än Hammersmith, men jag sörjde hela tiden Strand on the Green - vår närmaste flodstrand med mysiga Chiswick cottages och pubar. Sörjde även bristen på Brit-witty oneliners i filmen, men kul att återse Robert Carlyle.
1 comment 1 comment ( 7 views )   |  permalink   |   ( 3 / 312 )

Den pockettid nu kommer
Monday, June 16, 2008, 19:58


Hennes mjukaste röst - Bengt Ohlsson, 2007

Min första Bengt Ohlsson sedan Gregorius. Kanske också Bengt Ohlssons första sedan Gregorius. Men, en hel bok utan något enda kludd i marginalen måste betyda att jag aldrig kom in i storyn, som går ut på att en kvinna vaknar upp efter en bilolycka och tvingas tänka tunga tankar.


Myggor och tigrar - Maja Lundgren, 2007

Denna förmodligen redan daterade kultursmocka kan numera avnjutas som initierad travelogue tillika parlör från södra Italien. Oj, vad arg Lundgren måste varit när hon skrev och oj, vad arga kulturmännen måste blivit när de läste! Själv är jag måttligt intresserad av ordagranna upprepningar av vad Björn Ranelid egentligen sade under Bokens Dag i Värnamo 1991, men Maja ska ha cred för att i en bisats ha dammat av Lars Demian, Halmstads egen varietévariant av Dylan.


Bekantas bekanta - Mats Strandberg, 2007

Nej tack, till skillnad från blurbaren vill jag inte "vara bästis med Mats Strandbergs karaktärer", men uppskattar underhållningsfaktorn. Att namnge kapitelrubrikerna efter eurodancelåtar från 90-talet är väl ett säkert lockbete för oss 70-talister. Se även Bokmässan 2007 och Jaktsäsong.

Vilka var dina favoriter på den tiden? Tänker på Beat International med Dub Be Good to Me, Betty Boos 24 Hours , Dee Lites Groove is in the Heart, Alexias Oh la la la och B52:s Love Shack, men i just den här genren:
Black Box - Ride on Time
Haddaway - What is Love?
La Bouche - Be My Lover
Corona - The Rhythm of the Night
Culture Beat - Mr Vain
Whigfield - Saturday Night

Nu är det svenska comfort lit-lagret nästan tömt. Vad är aktuellt i svensk pocketutgivning? Sommarpockettips, tack!
3 comments 3 comments ( 31 views )   |  permalink   |   ( 3 / 291 )

Söndag and the city
Sunday, June 15, 2008, 23:47


Sex and the City - The Movie : Produktplacering och prinsessdrömmar med manustrogna modedockor. Ska man vara cyniker eller Cinderella? En film för fansen, helt enkelt. Gillar idén med bröllop i bibliotek, särskilt NYPL.


Be a free range Londoner kallas en pågående PR-kampanj, som vill synliggöra det gröna, sköna London. Med tanke på Whitbyresans teambuildingtema Ägg (med bl.a. äggrullning och Eggovision Song Contest med räggaedans iförd deviled egg-utstyrsel, kanske det mest bisarra inslaget i undervisningen sedan detta) är det självklart! Vägen till Coronet var lång. Det var mest en slump att jag befann mig utanför kl 18.10, just när filmen började.

Söndagen i the city började med det stora buss 27-äventyret. Den brukar stå här vid Turnham Green, med den lockande men långt härifrån belägna slutstationen Chalk Farm. Idag hade jag tid att testa turen: Chiswick High Road, Hammersmith, High Street Ken, Kensington Church Street, solande människor i Hyde Park, Bayswater, Paddington, Edgware Road, Baker Street och till sist, efter 1,5 h, Camden! Efter Jamaicansk kycklinggryta och japansk Sunrise-mocktail på matmarknaden samt shopping på Punk Glamour gick jag längs Regent's Canal ända till Little Venice och Duffyland. Fin kväll, så det blev Sex and the City-stopp vid Notting Hill Gate på hemvägen. Igår Devonshire Road och Strand on the Green (Jeremy Irons var där!), idag detta: sommarlovet har börjat bra! Må freerangeförfarandet fortgå!
add comment add comment ( 4 views )   |  permalink   |   ( 2.9 / 251 )

Reading in Bed
Saturday, June 14, 2008, 19:06


Reading in Bed - Sue Gee, 2007

... busy working lives behind them...[...]...looking forward to books and outings, conversation and carefree days...

Symboliskt vald sommarlovsbok. Lästes dock inte i sängen utan på ett skönt café i eftermiddagssolen på Devonshire Road - favoritgatan i Chiswick tillsammans med highroaden och Turnham Green Terrace. Lagom tidsfördriv men tyvärr en pensionärsbok. Pluspoäng för akademisk miljö, katter, anglofilmarkörer och feministisk tendens.
1 comment 1 comment ( 19 views )   |  permalink   |   ( 3.1 / 294 )


<<First <Back | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | Next> Last>>