Hur många minuter per dag ägnar svensken åt bokläsning?
Wednesday, July 9, 2008, 10:02
Ur Sundsvalls Dagblad:
"Att bokläsning ger bättre hälsa och livskvalitet är ett känt faktum och nu under semestertider ökar bokläsandet. Pocketutgivningar och ljudbokens ökade popularitet gör läsandet ännu mer tillgängligt under lata sommardagar." Läs hela artikeln
Idag presenterar många lokaltidingar Research Internationals och Svenska Annonsörers statistik över svenskarnas läsvanor. Så här ser det ut i antal läsminuter per dag landet runt. Inte så oväntat läser man mest i storstaden - tack vare högre utbildningsnivå? stimulerande bok- och kulturutbud? jobbpendling = lästid?. Däremot förvånar Gotland - eller ska man se det som stockholmarnas andra hem och semesterö med hög hängmattetäthet? Minst lästid har Jämtland, Jönköping och Dalarna:
Stockholms län: 24,6 min/dag
Uppsala län: 22,7
Gotlands län: 22,2
Skånes län: 20,9
Västra Götalands län: 20,7
Östergötlands län: 20,2
Södermanlands län: 19,2
Västerbottens län: 18,8
Kalmar län: 18,6
Värmlands län: 8,6
Hallands län: 18,3
Västernorrlands län: 18,1
Västmanlands län: 17,9
Kronobergs län: 17,6
Örebro län: 7,5
Blekinge län: 17,3
Gävleborgs län: 17,0
Norrbottens län:16,6
Dalarnas län: 15,9
Jönköpings län: 15,8
Jämtlands län: 15,2
Statistiken skulle vara glädjande om det verkligen innebar att varje person i länet läste medelminutrarna varje dag. Vilken insats för folkhälsan och bildningsnivån om läkare började ordinera lästid X antal minuter per dag! Till sist, hur många läsminuter per dag har jag själv då? Kanske 60 min i snitt, under s.k. lata sommardagar upp till 10 sköna lästimmar/dag!
Liknande statistik från Storbritannien med mer holistisk livsstilssyn och naturligtvis inkluderar britterna 'pet care' och 'gardening' i mätningen av fritidssysslor. Just nu är det en stor debatt om age banding på barnböcker. Jag instämmer med JK Rowling och många andra: åldersmärk INTE barnböcker!
I USA anser man att Reading is Fundamental, åtminstone inom organisationen RIF grundad 1966, och försöker med olika medel motivera barnen och öka deras 'skill and will' när det gäller läsning.
... och den fransktalande kan här tillgodogöra sig lässtatistik från Frankrike.
add comment 
"Ibland längtar jag ingenstans. Det kanske är frihet."
Monday, July 7, 2008, 21:36
Mörker som gör gott - Thomas Engström, 2003
Tappert men tröstlöst brukar jag alltid browsa Åhléns 29.50-pocketrea trots att jag vet att det alltid resulterar i trötta, trista felköp. Thomas Engströms debutroman är undantaget. Baksidestexten fick boken att glöda i mina pockethungrande händer:
"Tobias Ekman är en trettionioårig överviktig universitetslärare, bosatt i Boston. Han lever ett monotont enstöringsliv, i exil både från sitt hemland Sverige och kärleken. Framgångsrikt håller han tillbaka sitt spruckna förflutna med hjälp av videotittande, snabbmat och litteratur - ända tills det ringer på dörren. Där står Otto, en tonåring som påstår sig vara Tobias son."
Originalitet är creddigt. Inget ockuperat Frankrike, inget proletär-Sverige ā la Finspång, inte Stureplan, inte cancer, inte cirkus, inte dvärgar, inte bitterfittigt utan: Boston! Akademisk miljö! Självkritisk expat-slacker och About a boy-liknande intrig! Den senare håller tyvärr inte, men jag tycker mycket om stämningen. Engström är juristutbildad översättare, vilket kan förklara den omsorgsfulla språkbehandlingen. Hade gärna hört mer om Helsingborgstillvaron än de korta, filmiska glimtarna av postgymnasiala ångestår, som dämpades med amfetamin och Norra Stranden-promenader och hur beroendet stoppades. Gillar huvudpersonens lördagsvana: "Lördag är min shoppingdag, och rutinen är att jag köper några filmer (helst en för varje kväll ända fram till nästa lördag) och två böcker: en roman och en fackbok." Har någon läst TE-bok II: Dirty Dancer?
Just nu är det 4 för 3 på Åhléns 29.50-bord och bland utbudet noterades Maja Lundgrens Pompeji och en mängd tidiga Håkan Nesser-titlar.
"Jag har förstått att det är viktigt att man vårdar sin blogg."...
säger Leif - juridikens Göran Greider - i den nystartade GW-bloggen. Hurra! Har haft både ofrivilligt läs- och bloggavbrott p.g.a. flytt och nu peakar eskapismbehovet. Boktips?
Över 120000 personer laddade ner Jens Lapidus Aldrig fucka upp från DN:s sida. Läs vad jag tyckte om Snabba cash. Själv lyssnar jag på Jeremy Irons uppläsning av Lolita men ser fram emot DN:s gåva Ur vulkanens mun. För mig är det betydligt mer kognitivt krävande att läsa med öronen än med ögonen, men författaruppläsningar är fantastiska!
Annars, quoi de neuf? Mansinthe-grejen känns lite litterär, eller hur? Eller bör man genomskåda det kommersiella Absolut Hunk:ade bakom gröna fé-släppet? Tänker MM som Verlaine: "Moi, ma gloire nest quune humble absinthe éphémčre."? eller har han inspirerats av Oscar Wilde "What difference is there between a glass of absinthe and a sunset?"
På Wordle kan man skapa spännande ordmoln. Så vackert! Funnet hos Ikas ord.
Frankofilin tar aldrig paus. Nu blir det Jihad på SVT.
Comment lui dire adieu
Thursday, July 3, 2008, 11:04
De nio muserna kan jämföras med vanliga vänner och bekanta; några umgås man med dagligen, några mailar man då och då och några skickar man pliktskyldigast julkort till en gång om året. De som inte tillför positiv energi undviker man och vissa vill man umgås mer med än tiden tillåter.
Teater och lyrik är två konstformer jag sällan ägnar mig åt, men härom veckan såg vi en riktigt bra pjäs i Thalias tradition, d.v.s. en komedi, på mysiga Lucernaire i Paris. Lite misty var vi efter besök i teaterns bar, efter happy hour på Indiana Café, men vi skrattade hjärtligt åt Cécile Slankas Queneau-inspirerade Comment lui dire adieu. Vi fick vi höra en mängd olika sätt att göra slut och det hela ackompanjerades av Gainsbourgs roliga kultintro från Comment te dire adieu.
Gainsbourg dog 1991, men myten och musiken lever i högsta grad. Av en slump hade jag tidigare under dagen gått förbi Gainsbourgs hus på rue de Verneuil och just nu är Lolita-killen Julien Doré från Nouvelle Star aktuell med den Gainsbourginspirerade Les limites. Se originalet Är inte så imponerad, lyssnar istället vidare på BB Brunes.
Egoresans andra och tredje dag tillbringades i sagoparken Buttes Chaumont och på rue du Commerce (bra tips, CC!). Det var skönt att gå mycket och att få ny Paris-input på egen hand. Se Egoresan, dag 1
Så, står det fortfarande oavgjort mellan Paris och London? Vélib och wifi-parker är stora succér i Paris. Samtidigt ser man allt fler utslagna människor och uteliggarnas situation är sorglig. Är det rätt eller fel att låta dem bygga bo med husdjur, tält, sprit och allt vid t.ex. ett varmt fläktuttag vid ingången till ett parkeringshus och titta åt andra hållet när man kör förbi?
Fortfarande blir man sämre bemött som kvinna i Frankrike och på ett mycket ytligare plan frågar jag mig också om man kan bo i ett land där alla engelskspråkiga TV-program fortfarande dubbas? (När jag själv bodde där hade jag ingen TV.) Sarko vill avskaffa TV-reklam i Frankrike, men också kanaler som France 24. Fel, fel, fel!
Vad hände med Xavier, Wendy och de andra i lgh i Barcelona?
Wednesday, July 2, 2008, 09:08
Missa inte nya numret av Plaza Kvinna! Man kan tro att den medfölljande DVD-filmen är en B-romcom, men det är Les poupées russes - uppföljaren till L'Auberge Espagnole - i dålig disguise. Ganska mörk bild av det nya Europa och 25+-generationen, men Eurostarromantik och andra trevligheter. Romain Duris är fortfarande het i Frankrike. Sedan Den spanska lägenheten har han minsann spelat både mäklare och Moličre. Regissören Cédric Klapisch är aktuell med en ny Paris-film. Vill se en av hans tidiga filmer, Chacun cherche son chat, en komedi om och för kattmänniskor. Fnacade Dans Paris i Valence och även i den syns Duris.
Med andra månadsmagasin följer Tusen strålande solar* som talbok, Smuts! och en hel del annat bra. Bättre koll på det utbudet brukar jag ha under Gotlandsveckorna, där den lilla ICA-affären i Tofta frekventeras flitigt av undertecknad då civilisations- och Marabouhungern blir för svår.
* Förutsägbart nog blev A Thousand Splendid Suns Esportabokcirkelns första bokval. The Kite Runner revisited, eller? Missar torsdagens möte, men om någon säger något motiverande om TSS kanske jag kan komma mig för att läsa den.
Efterlysning av dikt!
Tuesday, July 1, 2008, 21:47
Bröllopsförberedelser pågår.
Tänkte travestera en dikt jag tyvärr inte riktigt minns.
Rimflätning, rytm och struktur går ungefär så här...
la-di-da?, said he
la-di-da, said she
la-da-di?, said he
la-da-di, said she
Hoppas på hjälp!
Om igelkottens elegans och en tågutropares hemliga liv
Tuesday, July 1, 2008, 09:56
L'élégance du hérisson - Muriel Barbery, 2006
En av de senaste årens mest hypade romaner i Frankrike. Utkommer på svenska under 2009 på Sekwa. Tankarna går till de vilsna människorna i Gavaldas Ensemble, c'est tout och de verkar bo i samma kvarter. Ett filmmanus ligger i pipelinen och Josiane Balasko (Le gazon maudit och Trop belle pour toi m.fl.) är påtänkt för rollen som portvakterskan Renée - socialt hämmad, småfet, ful änka med bildningskomplex. I samma hus bor den 12-åriga Paloma, fylld av tonårsangst deluxe och bildningsförakt von oben. Läsaren följer deras tankar i parallella kapitel, men tyvärr är det tråkigt även om det känns högtidligt att sitta med Gallimards klassiska kartonnage i handen.
Voix sans issue - Céline Curiol, 2005
Fin omslagsbild på den franska pocketutgåvan fångar stämningen precis och i Sverige verkar Sekwa ha rott hem rättigheterna till även den här franska succéromanen. Bravo! Synd att översättaren valde att inte överföra den dubbeltydiga titeln, som anspelar på uttrycket voie sans issue - 'ingen utväg' eller 'återvändsgränd'. Kanske kunde den svenska titeln blivit 'Sista utropet'. Det är en Jelinek-artad, mörk historia om en anonym tågutropare på Gare du Nord och hennes hemliga, destruktiva liv bland transvestiter, gifta män och annat löst folk i det nattliga Paris. Det skulle inte förvåna mig om den blir film med Isabelle Huppert i huvudrollen. Jag har länge vetat att jag skulle älska den här romanen och det gjorde jag mycket riktigt. Slutet är makalöst bra!
Självmordsaffären och andra sagor för vuxna
Monday, June 30, 2008, 10:07
Le Magasin des Suicides - Jean Teulé, 2007
Framkastar härmed teorin att böcker med illgula omslag alltid är roliga, men hur ofta skrattar man egentligen högt vid bokläsning? Är egentligen lättroad, men kan bara komma på att det har hänt vid Loe-läsning och Egalias döttrar. Med den här boken hände det flera ggr! The Addams Family meets Monty Python. Så skruvad, så skruvad dystopisk satir om en självmordsaffär i ett litet franskt samhälle. Bara efter att ha läst baksidestexten, på fnac under tågbyte i Valence, var jag tvungen att texta Sophie, som delar min smak för det morbida:
- Ur sortimentet: giftsvampar, rep, japanska seppuku-kit, Turing-äpplen och betongklumpar med kedjor för défenestration så att man inte blåser iväg och räddas av ett träd eller liknande. En uteliggare kommer in och ber om det billigaste självmordsalternativet och får då en av affärens biologiskt nedbrytbara plastpåsar att kväva sig i. På påsen står affärens slogan ' Har du misslyckats med ditt liv? Hos oss kan du lyckas med din död"
- 'carte de fidélité' finns inte och 'carte de crédit' kommer inte på fråga. En typisk deadpandialog mellan butiksmedarbetarna kan vara '- Vi har inte haft många kunder idag. - Nej, det är ganska dött.' Av naturliga skäl säger man heller aldrig 'au revoir' när kunden lämnar butiken.
- Affären drivs sedan tio generationer av familjen Tuvache. Mamma Lucrčce har alltid berättat godnattsagor för barnen om Kleopatra, Hemingway och Sappho. Varje kväll tittar man på nyheterna tillsammans och njuter av naturkatastrofer och inbördeskrig. Ibland roar sig familjens tonåringar på discot 'Kurt Cobain'. Alla i familjen sköter sitt jobb och sin roll - dottern blir förälskad i en en kyrkogårdsvaktmästare, men sonen utgör ett stort hot mot familjeföretaget. Han ser alltid la vie en rose och är alldeles för optimistisk. Ska han kunna få resten av familjen på andra tankar?
... och om man gillar Teulé gillar man säkert Sternberg
Journal d'Hirondelle - Amélie Nothomb, 2006
Nothomb skriver alltid stor litteratur på föredömligt få sidor, ofta under 100. Stupeur et tremblements (Underkastelsens sötma) ligger fortfarande högt på min topplista och även den här kändes udda och underhållande. Franskspråkig litteratur är ofta experimentell på ett intellligent sätt och vem faller inte för författarens egen bokbeskrivning "C'est une histoire d'amour dont les épisodes ont été mélangés par un fou". Det handlar om en yrkesmördare som drivs av Radioheads musik på samma sätt som Alex i A Clockwork Orange triggas av Beethoven. Lite magisk realism och kärlek bjuder belgiskan också på i den här lilla pärlan.
Mer Gruissan, mer Djian
Sunday, June 29, 2008, 14:45
Doggy bag, saison 1 - Philippe Djian, 2005
Djian ville testa ett nytt grepp, att skriva en bok med TV-seriens formspråk. Han säger sig ha inspirerats av Six Feet Under, Sopranos och Desperate Housewives och är nu inne på sjätte säsongen. Syftet är att locka TV-tittare tillbaka till litteraturen. Se intervju.
"French Psycho"-personligheter, familjebråk, älskarinnor, dödsfall.... centralfigurerna kunde hetat bröderna Ewing, men de heter Sollens och handlingen kretsar kring deras familjeföretag, en bilfirma. Öppningsmeningen är en kommentar om deras sekreterare: "- Certains hommes couchaient avec Béa dans le but d'obtenir une réduction sur l'achat de leur voiture." villket påminde mig om att jag faktiskt ogillade Djians stil när jag läste Betty Blue-romanen i tonåren. Liksom hos Houellebecq och Beigbeder finns en obehaglig cynism och en fallocentrisk misogyni. Désolée, Djian, jag stänger av bokTV:n här efter första säsongen och zappar vidare i bibliosfären.
Måste medge att Djian är mångsidig. Just nu aktuell med den några år gamla novellen Mise en bouche i ny grafisk form. Vad jag kan se handlar den om ett gisslandrama på dagis.
Samtidigt var Djian självklar läsning på Betty Blue-stranden. Blev besviken på att det inte fanns några som helst spår kvar efter filmen/romanen. Hade halvt väntat mig att den lokala pizzerian skulle heta 'Chez Betty et Zorg' eller att någon sliten filmposter skulle hänga kvar på en vindpinad anslagstavla, men rien, absolument rien! Halvön var betydligt mer isolerad än jag trodde, men de lokala Presse-Tabac:erna hade hyfsat bokutbud, dock inte 37, 2. '- Den gamla boken, nej, den säljer vi inte längre.' Fick leta på det lokala lilla biblioteket i Gruissan för att åtminstone titta på omslaget.
Hela området från 1850, med de speciella stugorna på pålar, är K-märkt, så allt är sig likt. Det som också är sig likt är ljuset, det fantastiska ljuset på stranden, och den lite trashiga Bonnie & Clyde-atmosfären. Det är lätt att förstå regissörens val av inspelningsplats. Sista dagen frågade jag hyresvärden/stugägaren och taxichauffören om de mindes filminspelningen. Båda fick något dimmigt i blicken och sade: - Ah oui, Béatrice Dalle... . Den där Dalle-Femme Fatale-effekten finns alltså kvar, c'est rassurant. Den förstnämnde påstod sig haft en liten fling med den redan då drogberoende Dalle och ännu mer nedgången var hon flera år senare då de träffades av en slump i Pyrenéerna då han åkte skidor med barnen. Dessutom är den lustige lille mannen i början av filmen hans farbror. Båda berättade att ett fejkhus konstruerades på stranden för inspelningarna och det var det som Betty brände ner. Ouf! Hon fick nog inte tillbaka depositionen.
Det är inte så ofta man brister ut i kollektivt, hysteriskt, smittande skratt så tårarna rinner, men så blev det när jag skulle återberätta filmens handling för londonvännerna innan resan. Insåg allt mer hur bisarr handlingen egentligen är och de sista meningarna frustades fram en och en mellan stora skrattsalvor som säkert ekade över hela Whitby: .... lång XXX-scen, passionerat par träffas för första gången i dagsljus, sliten Mona Lisa-plansch, Betty har odiagnosticerad borderline och bränner ner huset, får jobb som som servitris men hugger en gäst i armen med en gaffel, rövar bort ett barn och återfinns med denne i ett indiantält i en leksaksaffär, får missfall, klipper av håret och sticker ut ett öga, tas in på mentalsjukhus. Zorg klär ut sig till transvestit och kväver henne till döds med en kudde, men Betty återföds som lugn och klok vit katt. Ah oui, le film qui m'a marqué le plus. The French film of my life. Ska självklart se om la version intégrale ikväll!
En annan som älskade Gruissan var Charles Trenet (La mer, Douce France m.fl.) Han skrev:
Gruissan, Gruissan, mes amours
Je pense ā toi, depuis bientot toujours
Et je pense ā la chance
de revenir en vacances
sur la plage qui séveille
au soleil [...]
Återkommer snart med fler bokbetraktelser och trendspaning från Frankrike. Funderar på nästa filminspirerade resmål. Det lutar åt Tokyo och Lost in Translation. Andra förslag? Arigato, Arigato.
Anser annars att jag för längesedan lämnat 80-talet mentalt, men smålog åt nattens TV-tablå med en annan film från 1986, Härom natten - en något mer normal love story för tonåringar.
Gruissan, 27,2° le matin
Tuesday, June 24, 2008, 15:40
Franskt bokkollo på Betty Blues strand.
A+
Samma varje dag: sovmorgon, baguetter & croissanter på altanen, Starsix med fransk musik på M6, sol, bad och böcker på stranden med avbrott för musslor & rosévin. Därefter eftermiddagslur och mer läsning uppe på det mysiga loftet, grill och strandpromenad i solnedgången.
Den melankoliska karusellen från filmen finns inte kvar, men baren Le Bikinis silhuett påminner om den på långt håll och blev ett favoritställe!
Egoresan till Paris
Friday, June 20, 2008, 00:09
Bio på mk2 bastille om en franskmarockansk tjej, som varken känner sig fransk eller marockansk... Halvbra, men vad gör väl det när man är i Paris! Sistaminutenbokade ett 'hotel de charme'. De brukar inte vara särskilt charmiga, men det här är perfekt för mig! Att Georges Simenon skrev The Outlaw här hade inte med just det här kvarteret att göra. Det ligger i Le Marais, precis vid ingången till Place des Vosges och har renoverade rum med synliga takbjälkar o.dyl. Fortfarande parisiskt charmigt, men lite åt loft conversion-hållet med B&O-TV och trendig badrumsinredning med massagedusch. Just nu på TV:n är det en intressant debatt om franska kulturen/språket/identiteten med Marjane Satrapi, Charlotte Rampling och Karl Lagerfeld m.fl. Wifi är en välsignelse.
Efter ankomsten hade jag planeringsmöte med mig själv på Place des Vosges. Ville egentligen inte lämna lugnet under träden, men gick bl,a. till Musée Carnavalet, där den stora skatten är de bevarade butiksskyltarna från det gamla Paris. Så vackra! Man kan även se hur det såg ut i de litterära salongerna på 1600-talet m.m.
Paris haussmannvita arkitektur är mycket ljusare och luftigare än Londons och bara det känns befriande. Har även gått Promenade Plantée, två ggr faktiskt, och titta, här sitter Anna Gavalda signerar sin senaste roman i en kvällsöppen bokhandel här nere på rue St Antoine. Kunde förstås inte motstå frestelsen att möta solnedgången vid floden.
