Londonladlit vs. Stockholmschicklit
Saturday, December 27, 2008, 13:02


My Legendary Girlfriend - Mike Gayle, 1997

"A novel for anyone who has ever dumped, been dumped or live in a dump".

Gayles böcker har aldrig gjort mig besviken, inte minst tack vare språket. Trevlig tendens, det där, att namnge böckerna efter Pulp-låtar. Tyvärr visade sig den här utgåvan vara ett märkligt korr med markeringar i marginalen och diverse strykningar. Hallå, det där är mitt jobb!

Se även:
Mike Gayles egen sajt, t.ex. "Stuff about my working day" är rolig läsning

Tidigare inlägg i Läsdagboken om:
Dinner for Two
Brand New Friend
His'n'Hers



Matilde - Denise Rudberg, 2006

Trots att båda böckerna tillhör samma genre, en högre stående art av underhållningslitteratur, skulle Rudbergs bok inte ens motsvara vikten av en Babsanfjäder i en vågskål jämfört med ovanstående bok. Gayle skriver mer originellt och chosefritt. Den här passagen framkallar illamående: "De beslutade sig för att träffas dagen efter över en lunch och Matilde föreslog Riche. Det skulle avgöra hur den här tjejen från landet var. Om hon klev in på Riche och var obekväm i den miljön skulle hon aldrig passa i i deras koncept". Sänder samtidigt en julhälsning till alla stockholmsvänner och släktingar, ni passar in i mitt koncept, snyggingar!

Virtuellt pressklipp: Metro har kartlagt modebloggarnas språk. Gah! När kommer första bokbloggarditon?
Dagens outfit: mysbyxor befläckade med Djungelvrålsalt
Monstercravings inför läsåret 2009: Aoibheann Sweeneys Among Other Things, I've Taken up Smoking. Vill ha! Wow! Verkar helt fab!

Coming up i Läsdagboken: pat lit och Vic lit!
5 comments 5 comments ( 38 views )   |  permalink   |   ( 3 / 218 )

Decamerone goes mudpack
Friday, December 26, 2008, 13:48


The Spa Decameron - Fay Weldon, 2007

För dig som gillar rituell säsongsanpassad läsning är här en bok, vars handling utspelar sig just under veckan mellan jul och nyår. Tio brittiska damer åker på spa. Mellan och under behandlingarna underhåller de varandra med anekdoter och berättelser enligt Boccaccios medeltida koncept. Utan intertexten hade det blivit platt kverulanttantlitt, men nu: småkul!

Gå till specialsidorna om:
Intertextualitet eller det närbesläktade fenomenet defictionalization.
2 comments 2 comments ( 11 views )   |  permalink   |   ( 3 / 206 )

Kan man skämta om självmord?
Tuesday, December 23, 2008, 10:59


Gör vad du vill - Erlend Loe, 2007

Svar: Ja, uppenbarligen, om timingen och målgruppen är rätt och om man är lycklig nog att inte ha några beröringspunkter med den egna livssituationen, jfr. fallet cancerböcker nedan. I somras skrattade jag högt vid läsningen om den franska Självmordsaffären.

Av en händelse (?) experimenterar Loe med samma tanke i senaste boken, där hans huvudperson visar suicidaltendenser efter att föräldrarna omkommit i en flygolycka. Hon får bl.a. erbjudande om att bli redaktör för Självmördaren - "det är väldigt lite kontinuitet i redaktionen" och tänker vidare "Om jag gör några Muhammedteckningar och trycker dem i Självmördaren kanske det kommer en muslim och tar mig av daga. Allehanda absurdistiska tabubrott, alltså, och Loes mörkaste hittills. Inte min cup of poison.

Se även inläggen All time Loe och Loe and behold.
5 comments 5 comments ( 17 views )   |  permalink   |   ( 3 / 238 )

Do not stand at my grave and weep
Monday, December 22, 2008, 18:20


Things I want my Daughters to Know - Elisabeth Noble, 2008

Fyrbarnsmamman Barbara är döende i cancer men är en ytterst närvarande gestalt genom hela boken, vars handling flashbackas och flashforwardas genom hennes efterlämnade brev och dagböcker. Läsaren lär känna både henne och de fyra döttrarna på djupet. Döttrarna är väldigt olika på ett Monday's Child/Tuesday's Child-liknande sätt samtidigt som deras beteende beror på placering i syskonskaran.

Tyvärr är inte boken så osentimental som den vill vara, men det kan vara en bok för den som uppskattar en dos bra Contemporary British English och verkligen bokcirkelbok galore för sandwichgenerationen, kan man tänka: - Vad skulle du lämna efter dig för råd till dina döttrar? Det här var min första cancerbok sedan pappa dog 2002 och det var ok, så Anna, min älskade och I taket lyser stjärnorna, bring'em on.

Besök bokens webbplats.
add comment add comment ( 4 views )   |  permalink   |   ( 3.1 / 136 )

Nyårslöfte: Italienåret 2009
Sunday, December 21, 2008, 22:35


Complimenti till den som åstadkommit denna sajt med Eros Ramazzottis texter översatta till olika språk parallellt med originaltexten. Denna italiens Mauro Scocco, fast med högre smörfaktor, och t.ex. Laura Pausini sjunger tydligt och bra för oss som har svårt att uppfatta ord när språket talas i högt tempo. Eros själv kan/vill inte ens hålla intervjuer på engelska, kan tilläggas. Har för övrigt en brittisk växjövän, som lärde sig svenska genom att lyssna på Lundell och det märktes på ordförrådet i början.

Just står det i tidningar att Lia Boysen "lärde sig franska på en månad" inför den nya filmen Les grandes personnes och det provocerar mig. Definiera vad det innebär att kunna ett språk! Inte är det att faux débutant-läsa enstaka repliker med hyfsat uttal. En kul grej med trailern ovan är det för fransmännen interna skämtet Ingmar, från Krisprollsreklamen.

Under nästa år hoppas jag kunna nå åtminstone nivå C1 i hörförståelse, B2 i läsförståelse och B1 i muntlig och skriftlig produktion. Bedömer inte att det finns yttre hot mot min nuvarande motivation. Not with the fire in me now! Kunde inte fått en bättre julklapp än en italiensk housemate, som flyttade in igår. Utvärdering - inte i januari 2009, Lia-style - utan i december 2009, här i Läsdagboken, som så klart har för avsikt att oförtröttligt blogga vidare för 8:e året!

Vet inte hur jag ska förhålla mig till julklappsköpande i år. Det känns vulgärt att splasha cash mitt under credit crunchen och vad jag själv önskar mig är abstrakta saker utöver badbomber och frottéhanddukar; lära mig italienska, bli en bättre människa... Tänker fler som jag?


Trots allt är jag inte så knusslig, här är den perfekta julklappen för språk- och bokälskare Så kreativt att göra smycken av gamla lexikon och Scrabblebokstäver. Freedom är en favorit och visst tycks det finnas samband mellan att älska böcker och att älska kartor? På Akademibokhandeln finns sällskapsspelet Portobello Market. Någon som provat?
add comment add comment ( 4 views )   |  permalink   |   ( 3 / 180 )

Stephen King: airport edition-avdelningens bęte noire deluxe!
Saturday, December 20, 2008, 13:03


Just After Sunset - Stephen King, 2008

Dubbel skräckupplevelse: Stephen Kings senaste, i kombination med okarakteristisk turbulens i luftrummet mellan LHR och CPH trots vackert decemberväder. BA-flygningar brukar vara en i alla bemärkelser bekväm upplevelse, men inte den här ggn. Dock inget mystiskt norrsken i sikte, inte heller några illasinnade langoljärer.

I den här novellsamlingen uppskattar jag allra mest 'on writing'-avsnitten i för- och efterorden. Bland annat får man veta att ett novelluppslag föddes då King försökte föreställa sig hur det skulle vara att fastna i en bajamaja, som vält framåt med dörren nedåt. Förfärligt klaustrofobiskt! En annan novell, Graduation Afternoon, sprang ur Kings egen cold turkey-fas i avvänjningen av en smärtstillande halvt hallucinogen medicin precis vid tiden för den av en av bokhororna bevistade Londonturnén i samband med utgivningen av Lisey's Story för ganska exakt två år sedan. Om man kollar på dateringen efter slutorden satt King alltså i sitt parallella universum och filade på slutklämmen samtidigt som vi var på Bokkollo, 8 mars!

Ett exempel på hur man kan introducera karaktärer på ett effektfult sätt finns i Harvey's Dream:
"You kept a scrapbook devoted to the girls, and in it they were still young and still interesting in their possibilities: Trisha, the eldest, wearing a top hat and waving a tinfoil wand over Tim, the cocker spaniel; Jenna, frozen in mid-jump halfway through the lawn sprinkler, her taste for dope, credit cards and older men still far over the horizon; Stephanie the youngest, at the county spelling bee, where 'cantaloupe' turned out to be her Waterloo."

Bland själva novellerna är mina favoriter Willa och N. Den senare handlar om Cthulhu-mytens effekt på en psykiaters OCD-patient och har blivit animerad videoserie i 25 delar Klicka här för att titta.



N som i Nesser... slötittade SVT efter hemkomsten och plötsligt dök Håkan Nesser upp efter Kim Novak-filmen och avslöjade vem som höll i yxan - eller rättare sagt vad indicierna pekar på i det komplicerade autentiska fallet. Någon som tog den planterade Agatha Christie-ledtråden redan på bok- och filmstadiet? På sin webbplats skriver Nesser nu från sitt nya hem i London och det här låter lovande:

Jag börjar tro att jag kommer att skriva en roman som spelar i den här staden vad det lider. Kommer kanske inte att kunna låta bli


Bagpipe of bones?
Så lite mer kulturnytt: såg att Brian Eno jobbar på soundtracket till The Lovely Bones med premiär under 2009. Alla engelsklärare, boka genast in romanen i era kursplaneringar, säger Eder Educatrix och trotsar julledigheten mentalt.
2 comments 2 comments ( 16 views )   |  permalink   |   ( 2.9 / 162 )

Vad säger dina saker om dig, snoopee?
Monday, December 15, 2008, 17:00


Snoop! What your stuff says about you - Sam Gosling, 2008

Din mailadress, ipod-playlista och facebookprofil liksom handslag, ordval, gångstil m.m. avslöjar vem du är - och bokhyllan och skrivbordet förstås! Ingen blir väl förvånad av att höra detta, men det intressanta är vad en psykolog säger att sakerna säger om oss. Det är t.ex skillnad på att ha familjefoton på jobbskrivbordet som 'social snack' (jfr. solroskärnor, power bars eller russin) eller som 'identity claim', 'self-regulator' i skrivbordslådan eller statement ā la brag wall. En synlig surfbräda lutad mot väggen signalerar att personen vill vara en intressant sensationssökare och bli associerad med den livsstilen. Gosling sammanför personlighetspsykologi och populärpsykologi. t.ex. den traditionella traitpsykologins Big Five kallar han semi-innovativt och popkulturflirtigt för OCEAN's Five:

O Openness
C Conscientiousness
E Extraversion
A Agreeableness
N Neuroticism

Småroligt, men inte så mycket nytt. Gosling har mest varit runt och snoopat på amerikanska campusdorms. Vi gjorde en klassrumsaktivitet av detta på psykologin. Alla skrev ner 10 saker i sina rum + 10 favoritlåtar, sedan gissade vi andra vem det var.

Det optimala stället att snoka på är 'en-suite bathrooms', säger han. Eftersom de ofta ligger avskilt från resten av huset används de ofta som 'psychological sanctuaries' och säger mycket om personen i fråga. Så, nu ska vi snoka hemma hos mig:



Första intrycket är välkomnande, tillhör badrummet en extrovert livsnjutare, som gärna har gäster? Eller en introvert typ, med stort behov att att avskärma sig från omvärlden? Mysfaktorn är hög, med många stearinljus, den Malibu Beach-turkosa väggfärgsnyansen, Polperro-tavlorna och kryddhalsbandet från Grenada tyder på behov av eskapism. Det senare är en gåva från en elev och det hänger ev. där för att upprätthålla självbilden av att jag är en hyvens mänska, som är värd att ge presenter till. Takfönstret och loftatmosfären kan symbolisera ett 'per aspera ad astra'-motiv kombinerat med 'head in the clouds'-personlighet, dock absolut inte Rapunzel! Molton Brown-tvålarna har samma doft som de på Park City och genom klassisk betingning blir jag alltid på partyhumör av dem. Samma effekt har stolen från Rock & Rose, utöver den rent praktiska funktionen.

Posh Graffiti-bokstäverna ovanför badrumsspegeln påminner om 'inspirational posters' och om de säger författaren: "Apparently, anxious people high on neuroticism are using the self-affirmations and inspirational messages of posters to regulate their tendency to worry about things and become blue. The posters are a visual form of medication". Inte visste jag att jag var rena Woody Allen! Ja, det är inte lätt med självanalys. Just nu har mina housemates en clusterfuck-vecka och själv är jag sjuk idag, så det finns all anledning att krypa ner i badet - länge! - sammanbitet mumlandes affirmationen J.O.Y... J.O.Y... J.O.Y...

Se Sam Gosling i en underhållande entimmes Authors@Google-föreläsning, där Dr Gosling bl.a. säger att urringningar är tecken på narcissism och att det tycks vara en manlig egenskap att vilja ha utsikt över vidder från hemmet. Enligt den tesen är jag en 'view guy'! Gillar Master of the Universe/Sitting on the Dock of the Bay-känslan när båtarna och Heathrowplanen glider förbi och zenlika Morning Has Broken-uppvaknanden i gryningen.


4 comments 4 comments ( 7 views )   |  permalink   |   ( 3.1 / 136 )

Maskulin militär blir dansande dervish
Monday, December 15, 2008, 01:20


Antydde nedan att jag just nu är desenchantée då det gäller fransk film. Magique et magnifique var däremot den lite äldre DVD:n Beau Travail, från favoritaffären Dada - formerly known as Fopp? Filmen seglar raka vägen upp på min Topp 10 Någonsin!

Konstfullt filmat om den närmast mytiska franska Främlingslegionen. I det förföriskt vackra, men liksom i många andra afrikafilmer vagt hotfulla, Djibouti fördriver fransoserna - några av dem med tvivelaktig eller tragisk bakgrund - tiden med att fiska, dyka, bootcampbädda sängarna, stryka skjortor eller skala potatis minutiöst, fysträna i motljus eller träffa de lokala damerna på lokal och däremellan finns homoerotiska övertoner. Hypnotiserande film, som trots lakonisk berättarstil säger mycket och stannar kvar länge i själen.

Den obevekliga våldet är förstås aldrig långt borta. Filmen har ett magiskt, men bisarrt och surrealistiskt slut. Inte blir det mindre förbryllande för att soundtracket till slutscenen är Coronas Rhythm of the Night. Är filmens budskap "l'enfer, c'est l'eurodisco", cf. Sartre?
3 comments 3 comments ( 8 views )   |  permalink   |   ( 3 / 133 )

When in Rome, face in hole!
Sunday, December 14, 2008, 17:17


Blir rastlös av teckande filmer, särskilt det ständiga och störande ljudet, men Disneys Hercules visade sig lika användbar för latinkursens realiadel som lågbudget-TV-serien om Odysseus. Man möter många kända mytologiska figurer, t.ex. Zeus, Hera, Hades, Narcissus och Pegasus. Mina favoriter är ödesgudinnorna, The Fates. Egentligen är de Moira - väver livets väv - Kloto - spinner tråden - Lakesis - mäter tråden - och Atropos - klipper av livstråden. I DisneyPedian bland bonusmaterialet får man lite edutainment om Olympen och gudarna, men fortfarande föredrar jag de snygga presentationerna på 2-disc-utgåvan av Troja , se t.ex. Apollo eller Artemis.

Nu finns Google Earth Ancient Rome - intressant!

Min 12-åriga kusin tipsade just om Face in Hole så jag testade mig själv som Julius Caesar.

Igår såg jag den mytologiskt alluderande Juno och blev positivt överraskad. Ingen maybe-baby-mes-moralisk teen movie här inte, intressanta karaktärer och välskriven dialog.

Dagens filmcitat på imdb råkade vara från en känd film om antikens Rom:
"There was a dream that was Rome. You could only whisper it.
Anything more than a whisper and it would vanish, it was so fragile."


Italy from the inside, igen! Förra veckan skrev jag om privatbloggen av alllmänt intresse. Nu har jag hittat en mycket charmig lärare där, som bl.a. lär ut bildelars namn, 'vad finns i klassrummet' m.m. Fanns också en annan användbar länk Best of Italy.
5 comments 5 comments ( 10 views )   |  permalink   |   ( 2.9 / 135 )

Bravissimo! Tearjerkissimo!
Saturday, December 13, 2008, 20:56


Som sagt, privat italiensk filmfestival pågår - passande aktivitet när det öser ner iskallt regn utanför fönstret. Synd att europeisk film sällan får den uppmärksamhet den förtjänar.

Il postino behöver knappast någon närmare presentation. Brukar altid vara alldeles för uppfylld av själva filmupplevelsen och eftertexternas soundtrack för att bry mig om extramaterialet, men på den här utgåvan fanns Neruda-uppläsningar av bl.a. Sting, Madonna, Ethan Hawke, Andy Garcia och Julia Roberts. Fick höra min gamla idol Vonneguts röst för första ggn, men bästissima recitatös är infatto Glenn Close!

Anche libero va bene är en gripande coming-of-age-historia om en familj där mamman är opålitlig och otrogen och försvinner ibland, pappan har svårt att kontrollera sin bitterhet och sina aggressiva utbrott p.g.a. yrkesmässiga misslyckanden, dottern är pubbejobbig och mitt i alltihop står vår lille Tommi.

Quo vadis, baby? är egentligen ett Marlon Brando-citat från den oförglömliga Sista tangon i Paris. Den italienska filmen med samma titel har lite made-for-TV-varning, men är en ganska intressant postmodernistisk thriller i ett dekadent Rom Noir. Det fascinerande fågelfenomenet man kan se i Rom ibland är med.

Kollar filmerna med engelsk text och penna i handen. Den metoden är för mig lika effektiv vid språkstudier som tweenietidens närstudier av sångtexter på vinylalbumspappersinnerfodralen. Förutom koleriska karaktärers alla 'stronza' och 'vafanculo' speglar vokabulären verkligen respektive films innehåll och budskap:
Film numero 1: una isola, la barca, la poeta, pedalare, un sorriso, una farfalla, incinta, une eroe, il premio Nobel, una onda, le stelle...
Film numero 2: - Te posso parlare? - Non mi toccare!, - Vai fuori!, il marito, - Che cretino!, - Chi ne se frega!, esco con... una settimana bianca, traditore
Film numero 3: ho fatto l'amore, -Ti chiamo!, scopare, pazzzesco, ha passato 16 anni, - Voglio sapere!

För övrigt har filmerna flera gemensamma temata, som kan sammanfattas i den alienation som en larger than life-personlighet och livsstil för med sig.

... och nu när latinstudenterna vill åka till Rom och CIRCE-kursarna bjudit in till återträff lär det inte dröja länge innan jag på ett eller annat sätt får se Ponte Milvio live. Här är lite YouTubiana så länge: I lucchetti degli innamorati a Ponte Milvio. Amelie Poulain-ambiance, även om det just nu en réalité är helgens översvämningar som lockar romborna ner till floden.

Just nu finns det en hel rad nya eller kommande filmer jag vill se:
Waltz with Bashir
The Watchmen
Revolutionary Road
The Reader
The Secret Life of Bees

Franska filmer då? Nja, Ciné Lumičre i South Ken stängt till april för renovering, men såg Parlez-moi de la pluie på Richmond Filmhouse och den sade mig ingenting. Den s.k. franska motsvarigheten till Shakespeare in Love, Moličre var också överskattad.

Har allmänheten andra fiilmtips?

I Il Postino finns en komisk scen där Mario frågar om Nobelpriset och Sverige. I senaste numret av Språktidningen såg jag med glädje att Växjö universitet, där jag själv läst moltissimo antal kurser, startat en litteraturkurs vid namn Årets nobelpristagare i litteratur är...
1 comment 1 comment ( 3 views )   |  permalink   |   ( 3 / 139 )


<Back | 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | Next> Last>>