SVT-syndromet: Läsdagboken (R)
fredag, augusti 7, 2009, 10:47


Ikväll kl. 23.15 på SVT1 visas filmen The Door in the Floor, baserad på en roman av John Irving, men bara på första delen. Jag gör en SVT och repriserar några tidigare inlägg:

Om romanen, A Widow for One Year, ur Läsdagboken 2004:

"En bok som nyligen blivit film, men tyvärr tydligen bara baserad på första halvan av romanen. Vad jag kan se utger sig filmen The Door in the Floor för att handla om nästan-medelålders-Marions sommarromans med tonårskillen Eddie. Boken är så oändligt mycket mer än så och det är som vanligt en fröjd att läsa! Bara kapitelöversikten bekräftar att man hamnat i John Irvings värld. Några exempel:

Eddie is bored - and lonely too
A Masturbating Machine
The Leg
The Red and Blue Air Mattress
The Moleman
The Prostitute's Daughter

Karaktärerna är irvingskt underbara i all sin ofullkomlighet och oförutsägbarhet. Huvudperson är Marions dotter Ruth Cole och vi gör tre nedslag i hennes liv, från 4 års ålder till ca 40. Vid första tillfället vaknar barnet Ruth mitt i natten av att hon hör "a sound like someone trying not to make a sound". Ljudet kommer från mammans sovrum, där hon roar sig med underårige Eddie. Ruths beskrivning av ljudet hon hört är så bra att hennes pappa Ted skriver en ny barnbok med just den titeln (en annan är förresten just The Door in the Floor - meta, meta!). Ted och Marion är skilda, mest p.g.a. hans casanovafasoner faktiskt, men de bor bredvid varandra, och Ruth är ett ganska oälskat tröstbarn de skaffade efter att ha förlorat sina två söner i en bilolycka. Låter det lite dysfunktionellt, som Dr Phil skulle sagt? Javisst.

Faktum är att jag föredrar bokens senare halva, som utspelar sig mitt i Amsterdams red light district. (Det framkallade tragikomiska tågluffarminnen från bl.a. ett vandrarhem med skylten NO HARDER DRUGS ALLOWED i receptionen). Som vanligt med Irving vimlar det av bröst och sex och här når det inslaget sin klimax, så att säga. Men just där, på kanske världens mest kärlekslösa kvadratkilometer finner vår Ruth den riktiga kärleken och det är så välförtjänt, tycker vi som följt henne genom halva livet. Hon, liksom alla andra karaktärer blev så levande, och när jag lade ner boken efter över 600 sidor med dem, gick det inte att börja på en ny förrän nästa dag."

Om filmen, The Door in the Floor, ur Läsdagboken 2005.

Om jag minns rätt skrev Johanna L, pre-Bokhora, en speciell shoutout till denna Råg-Rut. Som psykologisk fallstudie kan man kalla karaktären resilience-Ruth. Visst är New England en av de allra härligaste bok- och filmmiljöerna?
kommentarer 2 kommentarer 2 ( 12 visningar )   |  permalink   |   ( 2.9 / 174 )

Regina Spektor besjunger baobabträdet och Tori Amos hjärtar Neil Gaiman
torsdag, augusti 6, 2009, 11:32


En wiki för alla oss som älskar litterära anspelningar i popkulturen.
Detta inspirerar mig att fortsätta på sidorna om intertextualitet och defictionalization här på Läsdagboken.
kommentarer 3 kommentarer 3 ( 17 visningar )   |  permalink   |   ( 2.9 / 146 )

Fyra nyanser av gröna böcker och ett rött biblioteksprojekt
tisdag, augusti 4, 2009, 14:30


Bland bloggande boknördar har fenomenet färgutmaningar dykt upp under våren, bl.a. angående färgen orange. Vad är modebloggarnas motsvarighet till detta - "alla era nyanser av lila pashminasjalar?" eller gadgetbloggarnas - "alla era nyanser av pianolackade portabla hårddiskskal"?

Har så smått gått och väntat på att någon glad bibliofil skulle bygga en regnbågsfärgad Pride-bokhög. Tills vidare hoppar jag på Snowflakes utmaning om gröna böcker. Det är ett trevligt sätt att bonda med sin bokhylla och återupptäcka gamla favoriter:

Améliegrönt är väl en nyans för sig, andra omslag går åt limegrönt eller turkos och om det räknas som grönt eller blått vet jag inte. Hos mig fanns klassiker som Lady Chatterleys älskare och The French Lieutenant's Woman, barnboken Linnea i målarens trädgård i fransk översättning och Den fula ankungen. Fick anledning att damma av min första italienska nybörjarbok från 1992 och en allt annat än upphetsande fransk grammatik. Konsten att älska står bredvid Om tingens natur - den senare en bokvinst från den lika generösa som geniala Latinbloggen. Den som behöver skratterapi kan med fördel läsa Loes Expedition L. För chick-lit-with-a-twist-fantasten har vi Caipirinha med döden och Cuban Heels. Lad lit-kungen par excellence är ju Mike Gayle, men svenska Jens Ganmans debut Mess utgör en god svensk motsvarighet. (vad hände med Ganman? har han skrivit fler böcker?)


Annars har jag tänkt RÖTT hela dagen. Triggern fanns hos Fiktionista i form av en länk som ledde vidare till en ny förälskelse - en illröd måttbeställningsbar Modesty-matta. Så sent som igår bestämde jag mig för att byta ut mina gamla Billy mot nya röda BILLY. De nya kombinationerna var inte lika flexibla färgmässigt som jag trodde, så det lutar åt en lång rad vita överskåp med glasdörrar - och så stegar förstås! Till detta tänker jag mig en åskbollsinspirerad fåtölj. Ett billigare alternativ är dock att beställa den via brittiska ebay. När jag bodde i Chiswick provsatt jag en Real McCoy-Åskboll på The Old Cinema. Tyvärr är den inte så bekväm, så den är mest för Charlies skull för "När en katt ligger och sover i ett rum finns det inte mycket mer för en inredare att göra där." för att citera Ernst Kirchsteiger.

Detta RÖDA RUMMET-projekt blir perfekt pyssel på det röda lovet, jullovet, vilket blir nästa gång jag återser mina kära böcker. Jag känner mig extra upprymd eftersom jag inte haft något intresse för inredning på länge, vilket är lite konstigt eftersom jag brukade lägga ner massor av tid på t.ex. Läsrummet och Läsbalkongen. Senaste åren har jag börjat tänka lite mer Thoreau - Simplify! Simplify! - och Into the Wild-inspirerat, men sent skall supermaterialisten vakna, hur o-credit crunchigt det än kan verka. Strand-on-the-Green-studion hade ju shabby chic-potential och nu på Fritz kan det aldrig bli annat än shabby, men det är en grön och skön variant av Londonliv.

Lovar att återkomma runt den 24 dec med fotodokumentation av projektet iförd tomteluva! Kanske blir det rött, det rödaste Röda Rummet ever, kanske blir det något helt annat, on verra!
kommentarer 5 kommentarer 5 ( 18 visningar )   |  permalink   |   ( 2.9 / 161 )

Det flåser en ball luftdröm in från Kyssland...
söndag, augusti 2, 2009, 11:04
Sommarpocket, sommarpodcasts och nu sommarväder. Rubriken är lånad från Robban Brobergs roliga felpratarmonolog. En drift med det nationella väderangstandet, kanske, eller internationella. I England ägnar sig även Qatar Airways åt väderordlekar i små inslag före vädret and I just can't get enough: BBC English - fast det är SkyNews - ett slags intertextualitet, allmän anglofiliporr och eskapism:





Detta påminner mig om den fantastiska flygningen med Ethiopian Airlines från Rom förra sommaren, vilket känns som en dubbel coup de grâce-dolk i ryggen just nu när jag sitter och sörjer över att jag inte har någon augustikurs att se fram emot i år. De västvärldskors vi bär...

Se även Air France-reklamfilmen av Gondry.

... och för ytterligare franko/anglo/italofili:
Salerno 2009
Rom 2008
Scarborough 2007
Bordeaux 2006
Montpellier 2005
kommentar 1 kommentar 1 ( 3 visningar )   |  permalink   |   ( 3.2 / 127 )

Ode om sommarpocketklassikern 'Tag 4, betala för 3'
fredag, juli 31, 2009, 12:17


Lajvbrowsade böcker på Akademibokhandeln inför Ölandsvistelsen med en önskan om att läsningen skulle vara så lättsam att det skulle gå att ligga på strandmadrassen på såväl Böda* som i Byxelkrok och samtidigt småprata med familjen. En kompromiss med anledning av oförstående anklagelser om att läsning är en asocial sysselsättning.

Sommarboken - Tove Jansson, 1972

Då och då har det slagit mig att jag skulle vilja läsa den här boken, oftast i någon opassande månad som november eller februari. Det bör vara sommar när man läser en sommarbok och man bör befinna sig på en solig, somrig ö - Storbritannien räknas inte - och gärna i sällskap med familjen. I boken befinner sig sexåriga Sophia på en ö i Finska viken tillsammans med sin pappa och gamla farmor. I själva verket var det inte en sommarbok, utan en slutet-på-sommaren-bok i 22 fristående kapitel. Mörkare än jag trodde, men med underbara illustrationer.

"Är det sant att du är född på adertonhundratalet? skrek Sophia genom fönstret, ganska näsvist.
Adertonhundraåttiotvå, svarade farmorn med stor tydlighet. Om det säger dig nånting.
Nej! ropade Sophia och sprang sin väg.
Ön välsignades med milda nattregn. [...] Ingen kom och hälsade på och det var ingen post. [...]Allt var bra oh ändå beskuggat av en djup melankoli. Det var en augustimånad med häftiga och vackra väder men vad som än hände var det för farmodern ingenting annat än den tid som lades till tid, så som allt är fåfänglighet och ett jagande efter vind. Pappan bara arbetade vid sitt bord."



Jag tror vi behöver prata faktiskt - Jon Jefferson Klingberg, 2008

Kunde aldrig ana att en skilsmässobok skulle bli en av sommarens storfavoriter. Karl-Mikael och Kristin har varit ett par i 12 år och 33 dagar och befinner sig i bokens början i sommarstugan med sina två barn. Plötsligt en eftermiddag uttalar Kristin orden från titeln och skilsmässan är ett faktum, även om den förstås inte kommer så 'plötsligt' egentligen. Dessutom har hon träffat en annan, en betydligt yngre tennisspelande brat, fruktar berättarjaget K-M och nu får vi följa hans första år som skild.

Något senare visar det sig att vår "stackars" K-M hela tiden haft en het mailflirt med kulturtjejen Alva och då är det ju mindre synd om honom. Vännerna vet inte om det här och försöker trösta; Jarmo föreslår t.ex. att han ska "ligga med en tjej med rätt stora bröst", vilket jag garvade åt minst en kvart.

Gillar dagboksformen där man får ta del av tankar och listor som "Par jag känner som håller ihop", "Mina största rädslor/förhoppningar inför att skiljas från Kristin" och irrationella irritationsmoment som bubblar upp t.ex. när K-M sopar golvet (läs: sopar upp spillrorna av kärnfamiljslivet): "Det påminner om vad jag är mest arg på i vår relation. Att jag lät mig övertalas att slänga våran fullt fungerande Volta."

Kapitlet 'De kors vi bär' är fullständigt lysande skrivet och vidare vedermödor som det olidliga varat som webbredaktör och vilsen människa överhuvudtaget är ganska gripande. Min enda invändning är mot inslagen av meningslös kändisspotting, det förstår jag inte alls. Vem bryr sig om att Magnus Carlsson eller ens Moneybrother går förbi när hela livet håller på att braka ihop?


Vi som hade alla rätt - Kristina Thulin & Jenny Östergren, 2008

Eftersom böcker ofta väljs ut med största omsorg enligt en mängd parametrar, bl.a. beroende på var jag befinner mig, vilket humör jag är på och vilket språk jag känner för att läsa på, måste de potentiellt läsbara passera flera filter innan de hamnar på min läslista. Av denna anledning är det sällan jag behöver såga en bok, men nu måste det ske p.g.a. fjantintrig och en karikatyr tecknad med alltför grova streck: TV4:s morgontv har blivit kvällstv, Fredrik Virtanen är Juha Hipponen, Steffo Törnqvist är Loffe Sundqvist m.fl. och S-partiets snyggminister - ja, vem kan det vara? Båverman och Rångberg - ma che cazzo di nome...?! Varför förvanska när det är så uppenbart ändå?


Sin ensamma kropp - Elsie Johansson, 2008

En 72-årig kvinna gör bokslut över livet. Samma briljant skildrade obehag som i Kvinnan som mötte en hund med rötter i proletärsverige. Ge den här boken till din mormor/farmor/mamma och carpe fucking diem, för det blir ändå aldrig som man tänkt sig; kanske värre, kanske bättre. Medvetet eller omedvetet svävar två trendbegrepp inom psykologin över boken: Acceptance & Mindfulness.

Se tidigare inlägg om sommarpocket 2009: Flygt, Fant & Ernestam


En riktigt fin överraskning i pockethyllan var nyutgåvan av en gammal favorit: Förorternas Buddha eller The Buddha of Suburbia. Bästa Londonboken, kanske bästa brittiska ever, även om jag ser nu att jag tillfälligt glömde den när jag skrev senaste Dödslistan.

Inte tog jag med en endaste svensk titel heller; nu måste jag tänka om och modifiera. Den ultimata svenska sommarpocketen ever är dock utan tvekan Drömfakulteten av Sara Stridsberg.



* Det blev inget slappt strandhäng på Böda - bara i Byxelkrok - utan ytterligare 4h i havskajak hyrd hos Renata. Hon äventyrar vidare utan Göran och paddlar bl.a. till Blå Jungfrun och övernattar under bar himmel. Låter lovely!
kommentarer 2 kommentarer 2 ( 60 visningar )   |  permalink   |   ( 2.9 / 203 )

Confessions of a Podaholic
torsdag, juli 30, 2009, 16:34


Planlösa Promenader har jag aldrig gillat, men ge mig en sjö att gå runt, en god vän eller lite Skullcandy i form av en podcast och jag pinnar på med en kadens värdig en Duracellkanin. GPS-loggen vittnar om okarakteristiska rundor på 11,7 km och bestämmer man sig för att gå varje dag så hey, presto har man ett hälsosamt beroende, hur osportig man än är.

Börjar bokrelaterat: Biblioteket, med den för Kulturradion karakteristiska akademikerskånskan, är en ny boknördsbefrämjande radiofavorit, särskilt hemma-hos-reportaget från Paul Auster & Siri Hustvedt i Park Slope-huset. Det kändes personligt, nära och gav verkligen en inblick i deras vardagsliv och verk.

En annan höjdpunkt är programmet om sommarläsning med en gästande Göran Greider - en av mina husgudar. Inte heller den store GG tycks få de där böckerna på den omsorgsfullt ihopknåpade och rituellt utvalda Sommarlistan lästa utan han finner det numera bäst "att bara sitta som en Buddha och låta böckerna komma ändå". Deckare är dock inte välkomna i den greiderska läshögen; på sommaren är själen fri så "varför läsa om psykotiska människor som begår bestialiska mord?". Abibliofobi? Jadå, han hade någon skön kommentar om att befinna sig på sommarstället och plötsligt inte ha en bra bok är som en trevlig fikagäst som aldrig dyker upp.



Spanarna är en gammal favorit. Alltid lika aktuellt, ständigt lika spirituellt och ger en slags skruvad snabbkoll på Sverige. Hos Tendens finns fortfarande programmen om Punken 30 år och man kan repetera bandnamn som Helikoptern Kräks, Laserjesus och Terminalpatienten.

Nytt för mig i år är Radiopsykologen, en kognitiv terapeut i etern en gång i veckan inom ramen för Tendens, tror jag. En aning frustrerande att lyssna på med långa tystnader och mmm:anden. Vill utropa eureka när en som är oroad över sitt aggressiva beteende i trafiken till slut får ett konkret råd ; att försöka räkna till 10... en tjej känner sig ensam och ska skriva ner hur hon käääänner sig när ensamheten blir som värst...

Man kan också se det som autentiska, aktuella fallbeskrivningar och allmän empatiövning: den nyskilda trebarnspappan som "tokgråter i köket" varje morgon innan barnen vaknar, den norrländska kvinnan vars man lämnat henne efter 40 års äktenskap, men innan han flyttade hade han den goda smaken att säga att han varit olycklig de senaste 20 åren. En eloge till "Erika" från den 2 april. Hon orsakar en oväntad epifani då hon sätter ord på något jag alltid känt och tänkt, men inte kunnat formulera ens för mig själv. Det är precis som med McFreudpsykpocketarna - alltid lär man sig något om sig själv eller om andra.

Ett och annat Cirkus Kiev har det också blivit, men I'm not så värst amused. Minns med sorg det mycket lovande lördagsmorgonprogrammet Jonas val och dess tragiska öde för några år sedan. Vad hände egentligen?



Av Oscar Henriksons kommentar att döma dröjer det möjligen inte länge innan vi kan få nya psykologiska epifanier angående pastasåskastande och annat i Radio Rorschach. Utmärkt!

Redan nu måste man planera realtidslyssnande då Bodil Malmsten sommarpratar den 8 aug. Det gör mig ont att läsa att hon vantrivs i den nya staden. Hennes Finistèreflytt var en av de största inspirationskällorna till en egen tillvaro som post-post-gymnasial-pre-pension-neo-utlandssvensk i vuxen ålder.
kommentarer 4 kommentarer 4 ( 20 visningar )   |  permalink   |   ( 3 / 178 )

Someone in Sudan is cruisin' for a bruisin' and it's not Lubna.
torsdag, juli 30, 2009, 13:49


Voleva i pantaloni


PS. Italiensk eftermiddagsfilm på TV7 : dramakomedin L'Ultimo Bacio.
Lägg till kommentar Lägg till kommentar ( 3 visningar )   |  permalink   |   ( 3 / 180 )

Mission Psykologivecka acccomplished, men blev jag en bättre människa?
lördag, juli 25, 2009, 16:51


Fru Freud och jag - Anna Lytsy, 2009

Ljusgränsen - Katrine Marie Guldager, 2007

Två små knubbiga inbundna som båda ger inblick i psykoanalys ur analysandens perspektiv. Lytsys bok är skönlitterär, utgiven på ett s.k. normkritiskt förlag. Bokens huvudperson ligger på Fru Freuds soffa 4 ggr/v i 7 år. "En psykoanalytiker är alltid lugn, neutral, en blank projektionsduk" utan åsikter. Trots detta leder Fru Freuds frekventa fallostolkingar till ett årslångt "kukbråk" och detta återberättande av drömmar får mig att... just somna. Böcker om alternativa livsstilar är alltid välkomna, men den här är lite för lång och jag har svårt att engagera mig i huvudpersonen och hennes våndor i valet mellan den hopplöst spleen:iga konstnärssjälen Leo eller den kvinnliga kollegan Nika.

Guldager skriver självbiografiskt, dessvärre dagboksaktigt, i kronologisk ordning och jag blir åter uttråkad även om jag uppskattar Dante-inslagen och den danska miljön. Hon gick också i psykoanalys 4 ggr/v i hela 9 år och skyller behovet av ångestreducering delvis på "det struktur- och formlösa 70-talet". Den här boken är till sin natur mer direkt informativ och tar upp psykoanalytiska begrepp som överföring, konflikt- och persontriangel. Personligen tvivlar jag på den här terapiformens effektivitet och skulle själv bli frustrerad och provocerad av en tyst terapeut bakom ryggen. Tydligen tar de inte ens anteckningar under en session - synnerligen arbiträrt.



Pillret - Ingrid Carlberg, 2008

Anfäkta och anamma, ansenligt allitterationsmaraton av Augustnominerad auktor avhandlar allehanda antidepressanter: Depressioner & Doktorer, Forskare & Freud, Människor & Marknader, Piller & Prat.

Intressant och informativ vetenskapsjournalistik. Nästa gång man ser rubriken "Dold folksjukdom - är du drabbad? Vi har hela listan" i media, ja då är det förmodligen något stort läkemedelsförlags PR-konsult, som är i farten. Både panikångest och depression sägs ha marknadsförts på det detta cyniska sätt. Detta får mig att tveka att ta minsta Treo and don't get me started on the swine flu...

Mr Tourette och jag - Pelle Sandstrak, 2007

Narcissism - Bo Sigrell, 1994,2005

Boken om narcissism är svår, och endast checklistan kan komma till användning, men Tourette*boken kommer garanterat gå hem hos tonåringarna. Under året har vi haft flera sidoprojekt med vad jag brukar kalla McFreud-böcker eller psykpocketar. En som berör alla är Berny Pålsson och hennes böcker tenderar att "försvinna", men när en elev "glömmer" att lämna tillbaka en bredvidläsningsbok tycker jag tamejfan att det är en komplimang till skolan. Boken har hittat hem.

*Har letat länge efter en Tourettes-dokumentär där det inte blir lyteskomik. Alan Yentob och Oliver Sacks gjorde en fantastisk i samband med Musicophilia-släppet: Tales of Music and the Brain. Den ser inte ut att vara tillgänglig längre men här är en annan, I Swear, I Can't Help It från BBC:


kommentarer 2 kommentarer 2 ( 13 visningar )   |  permalink   |   ( 3 / 178 )

Varför finns det så få roliga komedier?
fredag, juli 24, 2009, 11:19


På DVD: Nick & Norah's Infinite Playlist

Norah: - Your hair is really soft:
Nick: - Yeah, I asked for the Ellen Degeneres hair cut.


Love is a mix tape och det är en fröjd att följa Nick & Norah i New York-natten i denna indie-romcom för 90-talister och alla oss som gillade Juno. Bra soundtrack med bl.a. Vampire Weekend. Som typ medelålders lingvist noterar jag bl.a. betydelseförskjutning av uttrycket 'sloppy seconds' och en del annan tillrättalagd slang i dialogen. 1000 pluspoäng för innovativ, feministisk sexscen på slutet!

En mer hardcorerealistisk galen natt i New York tror jag att man finner i boken Lowboy av John Wray. Den bara kom till mig nu under psykologiveckan; ser fram emot att läsa den och säkert blir den film så småningom.

En kommande komedi är My Life in Ruins av Big Fat Greek-wedding-gänget. Tom Hanks och Simpsonsmanusskribenten Mike Reiss är inblandade. Oprah har den här säsongen talat om ikigai och moai och här har vi en amerikansk collegeprofessor utan kefi. Kan leda till ny Greklandsrevival och möjligen även ökat antal studerande på kurser i Antikens Kultur- och Samhällsliv.

Vilka andra filmer har man/jag/du/ni skrattat åt på sistone? Har de roliga filmerna blivit färre, eller är det jag som valt bort genren? En titt i Filmdagboken vittnar om mängder av dramafilmer, men påminner om att jag förra året skrattade åt Be Kind Rewind och Bienvenue chez les ch'tis, diverse Simon Pegg-filmer samt ett par italienska, that's it.
kommentarer 5 kommentarer 5 ( 38 visningar )   |  permalink   |   ( 2.9 / 152 )

Lars Kepler träder fram
torsdag, juli 23, 2009, 18:41

kommentar 1 kommentar 1 ( 25 visningar )   |  permalink   |   ( 3 / 169 )


<< <Tillbaks | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | Nästa> >>