Un fiore per Fallaci - individualista, giornalista, femminista...
fredag, oktober 30, 2009, 21:19
"Voglio morire a Firenze. [...] Morirò in piedi, come Emily Brontë"



Lettera a un bambino mai nato - Oriana Fallaci, 1975

I den toscanska eftermiddagssolen besökte jag den ultimata fiktionistan Fallacis grav. Ironiskt nog riskerade jag liv och lem längs den livligt trafikerade vägen för att hitta den där lilla kyrkogården strax utanför Florens stadsgräns. Colpa mia, men när jag köpte rosen (på bilden) passade jag på att fråga den blott postgymnasiala floristen med ganska misstrogen ton om han möjligen visste var på kyrkogården Fallaci ligger. Svaret blev ett stort leende och ett - CERTO! Kan ses som en opinionsundersökning angående hennes popularitet.



Kyrkogården är originellt utformad och påminner närmast om en amfiteater. En plats värdig La Fallaci. Jag läste någonstans att någon gick till hennes grav och lade en dagstidning varje dag den närmaste tiden efter hennes död, eftersom hon var journalist, så hon skulle fortsätta vara uppdaterad. Carino!

Senare på kvällen läste jag sista kapitlen i brevet till det ofödda barnet - kvällslektyren de senaste veckorna. Jag har läst i den vanliga pappersutgåvan och samtidigt lyssnat till Fallacis inläsning på CD, där hon även valt ut ett slags soundtrack med klassiska stycken av bl.a. Grieg som effektfulla ljudillustrationer mellan de korta kapitlen.

Jag gillar hennes raspiga röst; simonedebeauvoirig, tidvis teatral och melankolisk. Det är så innerligt skriver att jag tar för givet att boken är självbiografisk. Ja, det är ett brev. Till ett barn. Som aldrig föddes. När det ofödda barnet tilltalar sin mamma från "outretombe" med pålagt eko blir det nästan för starkt och sorgligt.

Fallaci är rakt igenom rak och saklig, därför rekommenderar jag inte boken till någon med erfarenhet av missfall, abort, infertilitet eller ens en helt vanlig, sund och efterlängtad graviditet, eller kanske är det just då man ska läsa boken? Själv tyckte jag i alla fall att det var en fördel att vara långt ifrån ens tanken på föräldraskap. Läsaren måste beakta 70-talskontexten den skrevs i, men huvudtanken är att barnalstrande inte är en biologisk plikt utan ett val. Una scelta.

På konversationstimmen idag pratade vi om den här artikeln och en nästan bisarr parallell - eller kontrast - blev det när jag en timme efter kyrkogårdsbesöket stod och beundrade Botticellis Venus födelseUffizi. I valet och kvalet ang. besök på det berömda galleriet med sin legendariska kö har jag varit hela veckan, men när jag råkade gå förbi en halvtimme före stängning var det knappt någon där. Kunde se allt jag ville utan minsta trängsel och botanisera Botticellipussel i museishoppen i lugn och ro. (Men, va, hur?!! ) Jo, jag är mycket snabb på konstmuséer - det där intensiva intresset för t.ex. konst och vinodlingar sparar jag till övre medelåldern, om det blir aktuellt.

Najs utsikt från takterassen på Rinascente - ännu en liten Lonely Planet-pärla!



Got my Moyo working igen, men nu stänger kontoret för dagen!
Buona notte, sogni d'oro!
Lägg till kommentar Lägg till kommentar ( 12 visningar )   |  permalink   |   ( 3.1 / 228 )

Bokkampanj i Berlusconiland
fredag, oktober 30, 2009, 13:44


Leggere è il cibo della mente. Nationell annonskampanj ackompanjerad av TV-reklam. Man brukar ju säga att läsning är näring för själen, men här går man ett steg längre. Listigt att spela på två starka italienska kulturella koncept: il cibo - mat - och passaparola - att saker/jobb/potentiella partners/nyheter/bra böcker vanligen sprids genom rekommendationer från familj och vänner. TV-tittande är normalt bokläsningens kanske största konkurrent, men med tanke på italiensk TV, kanske inte? Berlusconi som läsfrämjare? Ja, uppenbarligen.

Igår, efter passaparola av la professoressa, gick jag förbi det vackra Biblioteca delle Oblate - ett florentinskt bibliotek i framkant - inrymt i ett gammalt kloster, med bl.a. en inspirerande Dante-esque lässal. Nu på avanzato går vi in på nyanser: man skiljer t.ex. rent lingvistiskt på en vanlig libro (bok) och en libraccio (en dålig bok), samma för film - filmaccio. Det vanliga verbet för att läsa är leggere, men för att läsa lite förstrött säger man leggiucchiare.

Camilla likes this.
kommentar 1 kommentar 1 ( 21 visningar )   |  permalink   |   ( 2.9 / 199 )

"Pappa, jag vill ha en italienare." - ode till ett fordon
torsdag, oktober 29, 2009, 13:19


Vespa - Valerio Boni, 2006

Went to the Museo Piaggio and got carried away... Lonely Planet-guiden hade en pytteliten ruta om denna pärla och platsen, Pontedera, visade sig vara en av tågstationerna mellan Florens och Pisa. Det här var ingen vanlig liten turistvänlig bilderbok från museishoppen utan vykortsstorleken till trots en bok med oväntat mycket stoff, storia och substans, skrivet av en expert. Boni köpte sin första Vespa på 70-talet och har varit redaktör för Auto Oggi i flera decennier. Vespan föddes 1946 efter en förfrågan från Enrico Piaggio till ingenjören Corradino D'Ascanio. Med Pontederafabrikens aeronautiska expertis utvecklades en första prototyp enligt kriterierna "snabb, bekväm och med täckt motor". Inom kort började vespan massproduceras och resten är /kultur/historia.





Förutom att beundra Vespor i alla möjliga modeller, färger, storlekar och utföranden inspirerades jag av gamla reklamaffischer för dagens skolarbete - att hålla ett miniseminarium om valfritt ämne. Det blev ITALIA - l'amore e la libertà, från kärlekshänglåsen bakåt till vespan, filmer som Roman Holiday, Respiro och La Dolce Vita och hur de påverkat vår överdrivet romantiska bild av Italien.



Budskapet är tydligt: Njut av livet, friheten och kärleken! Var inte en sardin i en bilburk. Vai! Vespa! och varför inte med Lunapops hyllningslåt till Vespan som soundtrack?
kommentar 1 kommentar 1 ( 112 visningar )   |  permalink   |   ( 3 / 195 )

Stendhalismo - en litterär sjukdom
måndag, oktober 26, 2009, 20:45


Året var 1817 och de franske författaren Stendhal befann sig i Florens på besök. Då han stod framför basilikan på Piazza Santa Croce kändes all den omgivade skönheten plötsligt överväldigande. Han fick psykosomatiska symptom som hjärtklapping och yrsel. Förvirring och hallucinationer uppstod och han fick uppsöka sjukhus. Fortfarande sägs det att florentinska läkare varje år måste behandla ett dussintal turister drabbade av Stendhals syndrom. Alternativa sjukdomsnamn är hyperkulturemi eller Florenssyndromet. Affascinante!

Il Duomo dominerar stadsbilden förstås : den var det första jag såg igår, men vår adress är faktiskt just Piazza Santa Croce, vilket är perfekt och skolan ligger ett stendhalskast härifrån. Gillar för övrigt att ordet för ett hyreshus i allmänhet är 'palazzo'! Jag går på italienska varje fm kl 9-13 och ikväll är mio amore på matlagninglektion. Allora, un pomeriggio pieno di shopping! Lider nog av en släng av Fornarismo inför höstkollektionen även om 23-gradig värme inte är så inspirerande för just detta. Senaste tendenzan för klädaffärer är att skicka med en oversized shoppingkasse i tjock plast med varje inköp och det underlättar ju inte heller precis, även om jag hellre släpar på Miss Sixty än Marks & Spencer (och hellre gråter i en Ferrari än... etc.)


Har förstås också besökt alla boklådor som kommit i min väg, hittills ganska stora, opersonliga och anglofierade, t.ex. MEL och Edison, men lite bokhandelismo måste man ju få ha. Bok nr 1, Non ti mouvere, pratade vi om på Londonlektionen i lördags och den åkte rakt upp på önskelistan. Har även blivit film med Penelope Cruz, Don't Move.



Italien börjar ÄNTLIGEN bli wifi-vänligt, även om man fortfarande måste legitimera sig och finna sig i att Berlusconi får tillgång till en kopia av passet varje gång. I skrivande stund från La Luna Rossa, en ganska typisk neoflorentinsk, d.v.s. kosmopolitisk, bar.
kommentarer 2 kommentarer 2 ( 37 visningar )   |  permalink   |   ( 3.2 / 166 )

To LP or not to LP...
söndag, oktober 25, 2009, 00:37


Voglio viaggiare tycks fortfarande vara Per Martins motto. Det slog mig igår att jag inte varit i Florens sedan -93, då vi tågluffade i hans järnvägsspår från Hamburg till Korfu, ungefär, i svepande, europeiska cirklar.

Åtgärd: inköp av reseguide, vilket jag alltid är kluven till. "Måste ses", "värt ett besök", "nämn för kocken Luigis svärmor på restaurang X att du är svensk så tar hon fram Limoncellon" eller "här fanns sydvästra Europas näst största kvarnhjul mellan 1892-1905" är formuleringar som får mig att sätta mig på ett tåg i motsatt riktning. Blev vänligt inställd till Lonely Planet efter Napoli och Amalfikusten-utgåvan i somras, men Toscana & Umbria-varianten saknar den där personliga tonen och de popkulturella referenserna.

Se Florens och sedan... åka till Chianti? Satte mig på Bacco och läste och planerade igår och servitören tyckte att jag skulle åka till Cortona. Senare såg jag att det var inspelningsplatsen för Under the Tuscan Sun, så perché no?

Fortsatt slap-up bootcamp under lördagen med lång post-lezione-lunch på Zafferano och gravidanzaanpassad eftermiddagsdrink på Scooterworks så var Dagen D, som i Dolce Vita till ända och ändå har vi vintertiden på vår sida.

Voglio dormire, e poi viaggiare, imparare, scrivere, leggere, mangiare... amare...
kommentarer 4 kommentarer 4 ( 54 visningar )   |  permalink   |   ( 3 / 172 )

"I am not a man. I am Cantona"
onsdag, oktober 21, 2009, 21:39


Läsdagboken feat. Fiktionista lanserar begreppet 'killklasskanon', där verk som Stone Cold , The Girlfriend, och Touching the Void ingår. Böckerna har gemensamt att de ofta går hem hos den viktigaste och/men mest svårflirtade av målgrupper - icke studiemotiverade, bokhatande boys. Om man tänker vidgat textbegrepp har vi här ännu ett lämpligt verk; Ken Loachs senaste film, Looking for Eric. Mina fotbollsälskande högstadiemecs tjöt - JAAAAA!!! när filmen blev aktuell så här i poststrejkens, trötthetens och nådens vecka några dagar innan höstlovet.

I Astrid Lindgrens - Döden, döden-anda kan det vara vettigt att säga - Fuck, fuck före filmen, så har man tagit udden av det för svenskar onödigt laddade f-ordet som förekommer kanske 500 ggr, men på ett mkt harmlöst sätt. I filmen finns både diskbänksrealism och feelgood; Cantona dyker upp som personlig coach till en olycklig brevbärare från Manchester och försöker hjälpa honom på traven med diverse obegripliga franska ordspråk och aforismer:

"Sans danger, on ne peut pas dépasser ses limites. "

"On a toujours plus de choix qu'on ne le pense. "

"Pour les surprendre, surprends-toi d'abord."

"J'adore cette femme, elle a des couilles. "


Deadpan, deadpan = I love it! Hela filmidén verkar vara inspirerad av den presskonferens då Cantona sade något kryptiskt om fiskmåsar. Underbart underhållande!

Har någon förslag på fler verk till killklasskanon? Om detta må skrivas i Lingua, men det känns alltid så hybrisartat att publicera sig själv. Välkommen med det eller andra artikeluppslag till red!
Lägg till kommentar Lägg till kommentar ( 15 visningar )   |  permalink   |   ( 2.9 / 163 )

The new Amazon thingie - just the thing to kindle a love affair?
tisdag, oktober 20, 2009, 21:14


Har haft en love affair med Amazon i många år, men läsa böcker på en the kindle thingie? Gillar gadgets generellt och har fingrat på en Sonyreader på Waterstone's, men jag är skeptisk... I don't do läsplattor, men vem vet, har överraskat mig själv med radikalt reformerade mediavanor förr. Övertygande vittnesmål och shoutouts postas med fördel i fältet nedan. Har någon provat/köpt?
kommentar 1 kommentar 1 ( 26 visningar )   |  permalink   |   ( 2.9 / 159 )

Magnificent Seven #2: Gravespotting och slumpcykling i indiansommarsol
söndag, oktober 18, 2009, 19:51



Just nu är Niffeneggers nya överallt - senast på Bokhora idag - och har säkert bidragit till inspirationen till höstprojektet att besöka resterande sex av Londons viktorianska, själfullt asymmetriska Magnificent Seven-kyrkogårdar.

Her Fearful Symmetry utspelar sig på och omkring Highgate Cemetery. Den är väl den mest berömda av de sju, men jag inte så angelägen att besöka den igen den närmaste tiden. Däremot tipsade veckans TimeOut om guidad tur idag på Tower Hamlet i Östra London. Tyvärr visade det sig omöjligt att ta sig dit p.g.a. engineering works både på District Line och Hammersmith & City.

Så till Plan B, som i Brompton Cemetery och Plan C som i cykel! Som synes på kartan är det inte fasansfullt långt mellan Richmond och Fulham, fågelvägen eller genom Richmond Park, men jag bestämde mig för att cykla längs floden och det blev en 6 timmars cykeltur och en riktig trip down memory cycle lane...

Först gamla jobbcykelvägen, fast åt andra hållet, mot Kew och flodpromenad längs älskade, älskade Strand-on-the-Green, som jag tvingades lämna i februari, (även om jag inte har det så tokigt nu heller). Vidhåller att det är den vackraste platsen i London! Pilträden, roddbåtarna, de tre urgamla pubarna och The Tunnel Cottage - åh, åh, åh!

Upp förbi The Grange, där jag bodde i 2 år, Chiswick High Road revisited och frukost på Hothouse Café "where everybody knows your name" och där de fortfarande vet hur jag vill ha min Full English - hash brown, mushrooms, bacon, scrambled eggs, white toast & black coffee och efter en stund ett Caramel Short Bread.

Vid Hammersmith Bridge träffade jag kort en kollega, sedan var det dags att lämna bekvämlighetszonen och ge mig ut på mer okänd mark, med hjälp av kartan. Faktum är att det finns cykelvägar även inne på själva kyrkogården och den är mycket vacker och ofta använd som inspelningsplats för olika filmer.

Insåg hur nära jag var South Ken och slumpcyklade dit. Fortsatte genom Kensington Gardens och därifrån är det nära till Notting Hill... men besinnade mig och vände mot Hammersmith efter lite shopping på High Street Ken. Vilken välförtjänt pint på The Old Ship!



... och nu sitter jag här med rosor på kinden och kvällssolsken i blick. Det skulle vara roligt att göra samma tur i kajak, men då måste jag nog vara mer vältränad och planera expeditionen seriöst görankroppskt - vem vill vara sponsor? Boka annonsplats på min paddel tidigt! Early bird...
kommentar 1 kommentar 1 ( 43 visningar )   |  permalink   |   ( 3 / 197 )

Böcker, baguetter och brutalfeminism
lördag, oktober 17, 2009, 21:39


Voilà, voilà, voilà. I videon står Cherhal inne i Shakespeare & Co. och håller i en bok med titeln En Flammes. Är det en passning till den excentriske bokhandelsinnehavaren Georges sätt att klippa håret?

Books, Baguettes & Bedbugs. The Left Bank World of Shakespeare & Co - Jeremy Mercer, 2005

Den kanadensiska journalisten tillbringade en tid som inneboende författare i den legendariska bokhandeln och lärde känna George och den mängd andra människor som alltid kommer, stannar, skriver, läser och går. Det finns ett problem med boken och jag tror det beror på att intrig saknas. Det kanske är meningen att vara Kerouacinspirerat, men intrycket blir bara att det är vanity-tryckta tämligen obearbetade dagboksanteckningar.

Den där George, förresten, är onekligen en eldsjäl, men egocentrisk och krävande med motbjudande höga Hugh Hefner-tankar om sig själv. Jag skulle verkligen vantrivas i ett liknande konturlöst kollektiv med obligatorisk pannkaksfrukost TILLSAMMANS. Parisromantiken uteblir förstås inte - alla som besökt bokhandeln kan nog skriva under på att det vilar en viss magi över platsen. Se här t.ex. den sovande bokhandelskatten och en tur runt lokalen till tonerna av Satie.

På resor med eleverna (se t.ex. Paris vs. London 1-1) har vi/jag ibland bott på gothic romance-cum-bedbugs-budgethotellet Esmeralda precis runt hörnet till vänster och hängt på alla möjliga barer och restauranger i kvarteret har jag väl gjort med jämna mellanrum sedan tidigt 90-tal, men att baren - vars mosaik jag många gånger beundrat - runt hörnet åt andra hållet till höger heter Polly Maggoo har jag ALDRIG tidigare noterat och både foto och font stämmer från filmaffischen ser jag nu.



Sjukt Parissugen nu! Har inte varit där sedan i mars. På bokpärmens insida har jag skrivit att jag påbörjade läsningen ombord på ett BA-plan mellan Heathrow och Paris, på väg till Betty Blues strand förra året. På samma sida har jag gjort noteringar ang. egodagarna i Paris. Minns mitt planeringsmöte med mig själv på Place des Vosges och när jag läser anteckningen Träffa A. kl. 19 på Indiana Café transporteras jag i tanken till Montparnasses bio- och barboulevard där l'heure bleue möter happy hour och alla är snygga, småfulla och lyckliga!



Nu under Italienåret tillåter jag mig själv så klart att prioritera italienskan, men en dag i Rom i somras fick jag en släng av dåligt samvete för franskan och köpte några sommarböcker på La Librairie Française bakom Pantheon. Tiden gick och sommarböckerna blev höstböcker.

Den klarast lysande läsupplevelsen är No et moi av Delphine de Vigan; crossover om en posh parisisk tonåring som ska skriva projektarbete om hemlöshet och blir bekant med den hemlösa tjejen No. Vet att den finns i svensk översättning på Sekwa.

Les tribulations d'une caissière är en fransk stormarknadskassörskas bittra blok. Undvik! Vad fick mig att köpa den här, fortasse requiris. Tre år på Maxi, men jag tyckte om det för att det var deltid som gav deg, ett visst flow, faktiskt, och en sund socioekonomisk kontrast till navelskådande seminarier, ändlösa fikaförmiddagar på campus, Oprahslöa eftermiddagar och D-uppsatsångest.

Dom kallar henne "highbrow bitch". Har haft en smärre impromptu domestic Despentes-festival med boken King Kong Theorie och - efter 9 års tvekan - filmversionen av Baise-Moi. Båda har självbiografiska inslag och framkastar kontroversiella teorier eller nakna analyser ang. våldtäkt, prostitution och porrindustrin. Blir mest skrämd och beklämd av denna hämnddrivna "kvinnliga frigörelse", men nästa Virginieverk blir romanen Bye bye Blondie.
Lägg till kommentar Lägg till kommentar ( 24 visningar )   |  permalink   |   ( 3 / 213 )

Bokryggsbabbel!
fredag, oktober 16, 2009, 23:18
Magix har en rolig idé och hennes uppmaning till alla bokbloggare out there lyder:

Låt böckerna beskriva ditt liv!
Besvara frågorna genom att använda titlar från böckerna i din bokhylla.


DISCLAIMER: om det är obegripligt beror det inte på radikalpoetiska pretentioner eller provokationer
utan på att antalet titlar är begränsade i husbåtsbiblioteket.


Titlarna är klickbara och länkar till det inlägg där boken nämnts. Ergo, en slags best of - och sämst of - Läsdagboken. En annan gång kanske man kan besvara frågorna med rubrikerna från lite random blogginlägg?



Är du man eller kvinna? På Y-fronten intet nytt

Beskriv dig själv Simple Stargazing

Hur mår du? Past Mortem

Beskriv stället du bor på Offshore med ingång - läs: landgång - från The Secret Garden

Vart skulle du vilja resa? Weekend in Paris

Beskriv din bästa vän Jag är en sån som bara vill ligga med dig

Vilken är din favoritfärg? The Sheltering Sky

Hurdant väder är det just nu? The Almost Moon

Vilken är din favoritårstid? Dress Your Family in Corduroy and Denim

Om ditt liv vore ett tv-program, vad skulle det heta? Stilövningar

Vad betyder livet för dig? Amo, amas, amat... and all that

Hurdant är ditt parförhållande? His'n'Hers

Vad är du rädd för? Skaparkriser

Dagens aforism The song is you

Vilket råd skulle du vilja ge? Gör vad du vill

Hur skulle du vilja dö? Självmordsaffären

Ditt motto Slumpvandring
kommentarer 4 kommentarer 4 ( 39 visningar )   |  permalink   |   ( 3.1 / 169 )


<< <Tillbaks | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | Nästa> >>