The Secret Brideshead Brokeback History of the Great Dorian Gatsby
måndag, juni 21, 2010, 19:32


The Lessons - Naomi Alderman, 2010

Från deadpan till dreaming spires, dekadens och årets bästa brittiska roman! Den här boken borde inte undgått mig under browsandet i Oxfords boklådor härom veckan, men förmodligen var jag sommarlovssugen och inte alls mottaglig för en titel som den här. Det var här i Richmond på den mysiga independentbooksellern The Open Book vi möttes, jag och den nyutkomna storpocketen med fina silhuettfigurer på omslaget. Som synes på kartan ligger bokhandeln precis vid Richmond Green, så det är bara att lägga sig ner och läsa efter inköpen.



Ta nu rubrikens samtliga romaner och noveller, tillsätt trots allt originalitet, oförutsägbarhet och den där oföränderliga Oxfordmiljön med subfuscs och carnations, som man fortfarande ser studenterna bära på stadens gator. Jag tycker mycket om det melankoliska Gaudeamus/Gather Ye Rosebuds-motivet även om det är naivt och irriterande i Marks inkarnation:

Ja, enter Mark: en rik, självisk, skitstövel som ber ett antal bekanta flytta in i sitt hus. En av dem är det mer blygsamma, men beundrande, berättarjaget, James Stieff. Hoppas det tillhör fiktionens värld, den här entourage-mentaliteten, att en enda person - ofta som här en nyckfull, labil junkie - ständigt tillåts dominera de andra i gruppen.

Huset är ett enormt georgianskt mansion, ganska förfallet, men vackert med murgröna, fiskdamm och marmorstatyer. Huset och trädgården beskrivs med adjektiv som moss-sodden, cracked, discoloured, faded, ivy-covered eller decayed och jag tänker på Ms Havishams hus i Great Expectations eller Faulkners A Rose for Emily, men en passage skakade jag på huvudet åt. Man måste skratta åt denna spekulativa swingerfantasi: "In a black and white tiled room, a couple was having sex on a mildewed sofa. They seemed oblivious of the people passing by the open doorway. His chest was bare. She was dressed as a 1920s flapper with black feathers in her hair and a beaded cocktail dress [...]"

Föredrar de mer indirekta anspelningarna på fåfänga och förgänglighet. Kanske har jag förletts och distraherats av något, men jag hittar bara en enda tidsmarkör i boken och det är att låten Girls & Boys spelas i bakgrunden vid ett tillfälle. Är det Blur tar det oss till 90-talets Cool Britannia. Karaktärerna kommunicerar också via fast telefon och pappersbrev, men det senare kan ju vara ett Oscar Wilde- eller Proustpretto påhitt.

Se även:
Författarens egen webbplats och blogg

Läsdagboken leker Brideshead


Frankie Boyle-veckan är förbi, men han hade en strålande kommentar om den här sortens människor:

"I'd never send my kids to public school, partly because it's socially divisive, but mainly because I think they produce shallow people. [...] I don't want the friends they have to fall back on to be cunty, CV-padding, tax-discussing Scottish dentists and lawyers."
kommentarer 7 kommentarer 7 ( 37 visningar )   |  permalink   |   ( 3 / 166 )


<< <Tillbaks | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | Nästa> >>