Usain Bolt-flanören strikes again
söndag, september 12, 2010, 23:24


Maggie O'Farrell skrev en gång hur romanfigurerna hade "one of those London nights where nothing comes together, when the city seems to conspire against you."[...] Har just haft en helt motsatt flow:ig Stockholmshelg!

Styrelsemöte i dagarna två på Kommendörsgatan: energiboosten stor, master-of-the-universe-känslan maximal, arbetstempot är högt och fritiden minimal. Fantiserade om att 10-rummaren var min, eller åtminstone några av de många hyllmetrarna fransk litteratur. Vad skådar mitt norra culture vulture-öga från balkongen, om inte Humlegården, dit den nya Hjalmar Söderberg-statyn anlände igår för avtäckning.

Stiliga Söderberg! Spontana utrop och uppsluppen konversation uppstod kring statyn. En av Östermalmsdamerna upplyste mig om att rödahandsk-referensen härstammar frånFörvillelser och jag berättade om min närläsning av Le jeu sérieux under D-uppsatsarbetet i franska.

Söndagsfrukost intogs på ett stilla Stortorget i Gamla Stan. Log i cappuccinomjugg åt namnet Café Satir i Svenska Akademiens byggnad framför oss. Efter mötet och Söderberg usainboltade jag och Modesty till Centralen i förhållandevis maklig culturevulturetakt inkl. Monki-shopping och pit stops vid finfina flaggskepps-Akademibokhandeln vid Hötorget - ville bl.a. se Johanna och de andras "Mitt livs bokhylla"- och Bibliotek Plattan. Båda nyöppnade nu i aug-sept.




Hälsa på Ferlin i all hast, sista utpost- Pocket Shop:pa, RÖSTA - poi volare! Tänkte en del på Knausgårds svenskåsikter, baserade på några års boende i Stockholm: att "vi" är präktiga, ängsliga, konflikträdda och konformistska. Haha! Mycket nöjd med 1 och 2 ligger* jag just nu i lydboksstartgroparna med Min Kamp 3. Problemet är just att jag *LIGGER - efter sådana här dagar somnar jag på en sekund och sover lika litteraturlöst som drömlöst. Bonne nuit!
kommentarer 3 kommentarer 3 ( 8 visningar )   |  permalink   |   ( 2.9 / 181 )

Vad gör de på Läsdagboken efter 23?
onsdag, september 8, 2010, 17:40


En typisk Londondag för mig är att gå upp 6, gå hemifrån vid 8-tiden och komma hem 22-24. Denna tid innefattar alla vakenaktiviteter i en vanlig människas liv: lång BBC-morgon med kaffe, morgonsim på Cedars med cappuccino & tidningsläsning, jobb på kontoret, biblioteket eller caféer, träffa vänner & kollegor, park- och pubhäng, bio, gigs, ärenden, shopping, bokläsning, cykelturer etc. Den här veckan har ett särdeles förträffligt potentiellt popkulturintag väntat därhemma. Kombineras med fördel med intag av äppelpaj ā la capitaine.

1. Lydboken, nu sluttampen på Min Kamp 2. Inspireras att som Knausgård och vännen Geir läsa mer biografier och idéhistoria. Deras vardagliga cafésamtal påminner närmast om universitetsseminarier.

2. Mock the Week-repriser på Dave och den här veckan visades det Never Mind the Buzzcocks (vill såå gärna ha en sån där studiomugg till ovanstående morgonkaffe) där Frankie Boyle agerar gästprogramledare. En lyckad variant där två världar möts i en komisk tårta på tårta! Taking the piss, som vanligt, säger Frankie "I've always hated this program, but I do have a book to sell and a mistress in London".

3. Mad Men-avsnitt. I tidigare säsonger har det talats om Atlas Shrugged av Ayn Rand, vilket påminde mig om att jag alltid velat läsa den, men nu lägger jag även Japanstudien med den vackra titeln The Chrysanthemum and the Sword till önskelistan.
kommentarer 3 kommentarer 3 ( 17 visningar )   |  permalink   |   ( 3 / 200 )

L'illustratrice, eller: Cherchez la femme!
tisdag, september 7, 2010, 21:35


La Révolte des accents - Erik Orsenna, 2007

Mer av den franske akademiledamoten Erik Orsenna. Ser att jag gillade La grammaire est une chanson douce men den här blev för abstrakt och platt, trots de godaste intentioner att konkretisera och levandegöra skiljetecknens betydelse. Baksidestexten är suggestiv och målsättningen sträcker sig långt utöver de humoristiska Eats, Shoots & Leaves-förmaningarna. Bland annat besjälas de franska accenterna:

"Depuis quelque temps, les accents grognaient. Ils se sentaient mal aimés, dédaignés, méprisés. Ā l'école, les enfants ne les utilisaient presque plus. Chaque fois que je croisait un accent dans la rue, un aigu, un grave, un circonflexe, il me menaįait. - Notre patience a des limites, grondait-il. Un jour nous ferons la grčve"

Se även: den franska semikolondebatten.

En lika stor som oväntad behållning är de mycket fina illustrationerna. Har cherché la femme och hon heter Montse Bernal och är verksam i Barcelona.



I Nantes kan man få en art nouveau-upplevelse på Brasserie La Cigale. Under inspirationsresan hittade jag också en historiebok i min smak: Métronome: L'histoire de France au rhytme du métro parisien. Förlaget Sekwa har ju sensibiliserat oss svenskar för No och jag och titta vilket fint omslag den brittiska utgåvan fått.


kommentarer 4 kommentarer 4 ( 8 visningar )   |  permalink   |   ( 3 / 180 )

Frankophile goes to Hulotwood
måndag, september 6, 2010, 20:31


Les vacances de Monsieur Tati- Stéphane Pajot, 2003

Sommaren 1951 skickade Jacques Tati ut sina medarbetare med uppdraget att finna inspelningsmiljö till Semestersabotören. Franska kusten finkammades från Dunkerque i norr till Bayeux i söder och valet föll på lilla Saint-Marc-sur-Mer. Detta är en dokumentärbok med intervjuer och tidningsfaksimiler om hur filminspelningen påverkade byborna och alla som hade med Hôtel de la Plage att göra. Man får bl.a. veta att regissören egentligen ville göra filmen i färg, men att budgeten inte tillät det. "Je l'ai beaucoup regretté. Mon idée était de montrer, au début du film, tous les types avec la peau blanche. Et plus les vacances avancaient, plus ils bronzaient..." På kvällarna, efter en hel dags filmande, drog sig Tati undan, "le clown finira seul".





Själv anlände jag till St Marc mitt i natten förra fredagen efter diverse förseningar, men känslan var euforisk när jag öppnade fönstret mot stranden och fick syn på klipporna från filmen och bronsstatyn av - med Hermias ord - vår snubblande, trubblande klant. Stort tack till ex-kollegan B för denna formidabla semesteridé som förmedlades i all hast på Charles de Gaulle-flygplatsen vid ett slumpartat möte för fyra år sedan.

Två vänner från Australien konstaterade en gång att i där, down under, känner många sig antingen som en "Indian Ocean person" eller en "Pacific Person" (we wish!), men när det gäller Frankrike insåg jag nu att jag föredrar Atlantkustens dramatik, precis som Bodil Malmsten m.fl.

Strandhotellet är fortfarande småskaligt och smakfullt, på något sätt har man förenat det lilla formatet och den speciella atmosfären med modern turism, även om Hulot egentligen är överexploaterad: Hulotskyltar på vägen och i entrén, inne i lobbyn, i matsalen, på barstolarnas baksidor, som tavelmotiv i baren etc. M.Hulot-pizzeria? Mais oui! Några kanske minns hur jag nästan förgäves letade spår av filmen på Betty Blues strand. Dalles karaktär har förstås aldrig varit folkkär på samma sätt!

Just nu går L'illusionniste överallt på Londons biografer till min stora glädje, men i bokens filmografi står den som "inachevé" listad under "films non réalisés". Inte nu längre! Dottern Sophie, som den filmen indirekt handlar om, var 5 år vid inspelningarna ovan, men för några år sedan gick hon fadern till mötes på hans 'grandes vacances éternelles' vid evighetens stränder.

För soundtrack och mer info eller bokning, klicka på Hôtel de la Plage. Jag valde "chambre classique, vue mer".

... och i nattlydboken Min Kamp 2 berättar Knausgård att han vid mer än ett tillfälle bott i flera månader på en ö med bara tre invånare. Här på brittiska öarna är vi över 60 miljoner... men det händer fortfarande att jag fantiserar om Yttre Hebriderna.
kommentar 1 kommentar 1 ( 8 visningar )   |  permalink   |   ( 2.9 / 225 )

Rock & Rose, geek & chic - keep glam and carry on
söndag, september 5, 2010, 15:20


En av de där måste-se-sakerna efter londonuppehåll är favoritrestaurangen Rock & Rose på Kew Road, på väg hem till mig från Strand-on-the-Green nedan. Särskilt på kvällen lyser den upp hela kvarteret med sin Ms Havisham-meets-Meatloafvideo-look.

Såg i Look Magazine att Rock'n'Rose även är namnet på en nätbutik. Gillar de geekiga smyckena Letters from Berlin och Scrabble me senseless. Har ni sett Mad Men-avsnittet där Don är full och tar fram skrivmaskinen mitt i natten för att skriva ett brev till en person vi kan kalla Miss X, för att undvika spoiler. Herr Draper 2010 skulle möjligen textat* henne på sin iPhone och sedan lagt sig i soffan för lite eskapistiskt porrsurfande på densamma.

*touché när Andres Lokko påpekade denna anglicism i sitt sommarprogram, men jag tycker det är ett bra ord som borde införas i svenskan i stället för "skicka textmeddelande till" eller "sms:a".



Waterstone's-Wanderlust! Förutom Mad Men är jag djupt absorberad i knasiga Mock the Week-repriser eller Knausgårdiga Min Kamp 2 på kvällarna, men blir nyfiken på bl.a. följande romaner, mer eller mindre nyutkomna i det där typiska Ŗ6-7.99-pocketformatet:
The Slap - originellt anslag
The Beach Hut - p.g.a. eskapistisk titel
A Week in December - Sebastian Faulks skriver alltid intelligenta böcker, se Engleby och Human Traces
One Moment, One Morning - Brightontågmiljö

Just nu läser jag Dara O'Briains Tickling the English. Han är programledare för Mock the Week och hans bok är förstås långt ifrån så cynisk som kollegan Frankie Boyles My Shit Life So Far som jag älskade!

Boken jag helst vill läsa kan jag inte hitta och det är mycket frustrerande! Såg titel och omslag i en liten notis i någon tidning hos frissan. Blått omslag, kort titel ā la 'The X'. Handlar om syskon i en kreativ londonfamilj; en av dem är fotograf, en av dem bor i en husbåt på Grand Union Canal. Mer minns jag inte, men hoppas se den igen någonstans.
kommentarer 2 kommentarer 2 ( 8 visningar )   |  permalink   |   ( 3 / 239 )

Hösten - a moveable stationery feast
lördag, september 4, 2010, 22:19


Åh, the Chiswick people, trevligast i London! Ibland när jag är i Barnes cyklar jag den långa - men mycket, mycket fina - omvägen via Chiswick över Hammersmith Bridge och längs floden. På t.ex. Riverside Studios går det ofta någon genomtänkt double bill och särskilt när jag varit ifrån London ett tag finns det vissa platser/caféer o.dyl. jag bara måste besöka.

Se Strand-on-the-Green i lågvatten, poi morire! Aldrig ska jag glömma det ofattbart lyckosamma gumtree:andet 2008, även om det var lite easy come easy go.

Stannade till utanför Paperchase på Chiswick High Street för att beundra den finurliga höstskyltningen. Ägaren skulle just stänga och kom ut och sade att jag kan få den där Lord of the FILES-planschen om jag kommer in om ett par veckor. Hey, hey, den är ju BILLY-bakside-worthy! Ett typiskt exempel på the Chiswick spirit. När jag bodde där åkte jag ofta hit till Richmond för att mysa, men nu är det tvärtom, eller både och.
Lägg till kommentar Lägg till kommentar ( 3 visningar )   |  permalink   |   ( 3 / 178 )

- Kommer du för att hämta mig? - Jag har sedan länge bläddrat i dina sidor.
torsdag, september 2, 2010, 00:01


L'échappée belle - Anna Gavalda, 2009

Gavaldas senaste kortroman är hennes mest humoristiska hittills, men det finns också en Mot Fyren:sk eftertänksamhet och en närmast tolstojsk familjesyn. Åh, dessa släktträffar med sotto voce-kritiserandet av (var)andras livsstilar - je craque! Hittar ett exempel på en av mina stilistiska favoritfigurer, zeugma. Förtvivlad och förvirrad person väntar på en sorglig automatkaffe och hon dricker den "sans sucre et sans conviction".


Läste boken en solig dag på den lilla piren på Monsieur Hulots strand, glad över att den spontana Bank Holiday -hugskottséchappéen till St Marc-Sur-Mer gått att genomföra. "Book early, pay less"... mon cul... för mig blir det alltid "book late - pay a shitload", malheureusement. Det började med att jag skulle beställa böcker från fnac, men när fraktkostnaden till London uppgick till 80¤ tänkte jag att jag lika gärna kunde whizza över och browsa på plats i Frankrike. Inte because I'm worth it, men because I can. Ergo, ett slags franskt bokkollo, eller läs: skickade mig själv på straffläger för att jag inte läst en enda fransk bok under hela sommaren.


När jag senare under lördagen satt på torget i Nantes med fyra fnackassar filmer & böcker ångrade jag knappast beslutet. Med nätbokbeställningar följer ju inte vin, god mat, biobesök, hotellrum med havs- och Hulotutsikt - där jag gärna stannat en vecka eller två! - eller ett executive room på Novotel Nantes med badkar, wellnesskit & välfylld minibar. Det var perfekt att få inspiration genom TV, musikkanaler och dagstidningar inför terminsstarten.



- artikel om Yannick Agnel, en litteraturintresserad 18-årig simmare. Han gillar Beigbeder, Céline, Camus och Djian, precis som jag!

- Nico Teen Love, ny bra låt med BB Brunes, ett av mina franska favoritband.

- Franska Spindelmannen, Alain Robert, har arresterats igen, denna gång i Sydney.

- Akta er Sarkokillar, här kommer stringenta Ségolčne Royal och hon är jävligt förbannad! Hurra, hon är tillbaka! C'est rassurant.
kommentar 1 kommentar 1 ( 19 visningar )   |  permalink   |   ( 2.9 / 182 )

Playmate of the Year 1857
söndag, augusti 29, 2010, 23:04


Rubriken avser Rodolphe, inte Emma. Sent i september ska synden vakna, då amerikanska Playboy publicerar ett nyöversatt utdrag ur Madame Bovary. Detta tillkännages stolt av fransk dagspress, men The New Yorker har så klart en skön kommentar: "I buy it for the Bovary".

Tänker att det franska 'baisade' åtminstone är ett finare ord än det italienska 'scopata'. Under min franska minisemester har jag, med största möjliga motvilja och 'avoyeurism', bevittnat inte mindre än två fall av coitus al fresco. Och där låg/satt jag med Gavalda och Knausgård. Förvisso gränsar trakten till Flaubertland och kallas Côte d'Amour, men vilka semestersabotörer!
Lägg till kommentar Lägg till kommentar ( 5 visningar )   |  permalink   |   ( 2.9 / 224 )

En Tati är en Tati är en Tati är en...
lördag, augusti 28, 2010, 16:07


L'illusionniste är en alldeles ny och alldeles underbart melankolisk och bitterljuv film baserad på ett bortglömt Tati-manuskript. En scen har jag gått och funderat på i flera dagar nu: den högst Hulot-liknande huvudpersonen, tillika desillusionerade illusionisten, bär Tatis riktiga namn, Tatischeff och i den animerade filmen går han in på biografen Cameo i Edinburgh. Filmen som visas på duken är Mon Oncle och han tittar på Tati! Det här är en av de mest briljanta scener jag någonsin sett på film, men finns ett namn för greppet? Mise-en-abyme, metametametacameo, Gertrude Stein-syndromet, eller vad?

För att lägga ytterligare en dimension till detta kan jag meddela att jag skriver detta från Monsieur Hulots hotell i St Marc sur mer! Ā suivre.
kommentarer 3 kommentarer 3 ( 27 visningar )   |  permalink   |   ( 3 / 171 )

Louisiana, mon amour
måndag, augusti 23, 2010, 19:06


"The idea was that Louisiana during these days in August would be like walking around inside a book."

Bestämde träff med familjen på Humlebaeks tågstation i lördags för en dag på Louisiana. Det är en av mina favoritplatser på jorden och det var för konstens skull jag kom, närmare bestämt för Sophie Calle, men hamnade mitt i Louisianas Litteraturfestival, denna dag med bl.a. Suzanne Brøgger och Sara Stridsberg. Åh, jag fingrade lite på en kartonnageutgåva av Darling River, men den fanns bara i dansk översättning, så jag får fortsätta att invänta pocketversionen. Hoppas att festivalen arrangeras nästa sommar och då ska jag bevaka den bättre.



Min Kamp - Karl Ove Knausgård, 2009

Synd att jag missade Knausgård! Nu vet jag ju att han läst konsthistoria så han trivs säkert också på Louisiana. Lyssnade klart på första lydboken igår och är helt inne i Karl Oves Kamp, trots visst initialt tvivel. Konstaterar med enorm litterär tillfredsställelse att jag aldrig läst något liknande! Detaljerna, stämningen och balansen mellan det inre och det yttre, nuet och då:et : uppväxten i Kristiansand, tiden i Bergen, förhållandet till pappan och storebrorsan Yngve (farmodern! städningen!), och också lite om livet i Malmö idag och den tidigare tillvaron i Stockholm. Jag ser att en DN-skribent noterat exakt samma Strindbergliknelse som en stark passage. Rekommenderar varmt att lyssna på originalspråk - vänta inte på den svenska översättningen!



Är cleavagebilder comme il faut för att få uppmärksamhet i dagens konstklimat? Det är beklämmande. Dock intresserar mig Sophie Calles projekt Take Care of Yourself énormement. Idéen påminner om Slankas Comment lui dire adieu, vilket i sin tur kommer från Queneaus Stilövningar. Alla tre kan användas som lektionsidéer i franska!

Se även utställningen Warhol after Munch. Pågår till 12 sept.
Lägg till kommentar Lägg till kommentar ( 2 visningar )   |  permalink   |   ( 3 / 205 )


<< <Tillbaks | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | Nästa> >>