Nya Nothomb
fredag, oktober 24, 2014, 07:54


Franska London. Ben oui, jag har en litterär, något alkoholiserad vänskap med detta kvarter. Även cineastisk, gastronomisk... Parafraserat från staff picks-hyllan inne på La page. En 'coup de coeur de Charlotte'. Glömmer aldrig min första Nothomb, Stupeur et tremblements, om kontorskultur i Japan. Har också läst någon annan om en seriemördare som triggas av Radiohead. Belgiskan skriver tunnisar med nerv och stringens. Föredömligt.


Lägg till kommentar Lägg till kommentar   |  permalink   |   ( 0 / 0 )

Enjoy yourself, it's later than you think #woodyallenwednesday 1988-96
torsdag, oktober 23, 2014, 00:02


"He's made a movie a year for decades - and we can't hide our broadest smiles when Woody Allen's white credits pop up on a black screen and the jazz music kicks in", skriver TimeOut.

Varje onsdag, om jag är hemma, ser jag en Woody i kronologisk ordning och nu har det varit flera fina filmer på raken. Another Woman med Gena Rowlands oförglömliga voiceover, Crimes and Misdemeanors, som jag tyckte så mycket om, "I always get said at these kind of events.". Manhattan Murder Mystery hade jag inte höga förväntningar på, eftersom jag blir uttråkad av kriminaldrama, men gillade.



Bullets over Broadway började ganska irriterande, med Hon Med Skrikiga Rösten, som John Cusacks arketypa 'struggling artist' i 20-talets New York tvingas ta hänsyn till i rollbesättningen, för att hennes sliskiga, äldre gubbpartner finansierar uppsättningen och har anknytning till the mob. Dialogen är mycket enerverande, faktiskt ett ofta använt woodygrepp med upprepningar ā la:

- Hey, I gotta surprise for you.
- You gotta surprise for me? Yeah?

- I wanna break up with you.
- You wanna break up with me, huh?


Den högljudda, talangbefriade unga damen eskorteras av en gangsterkollega och det visar sig att denne är duktig dramatisk skribent, så han räddar hela pjäsen i egenskap av spökskrivare. Jim Broadbent överraskar som matmissbrukare. Dianne West är rolig som bedagad dramaqueen. Förvecklingar, förvecklingar. New York, New York.



Månadens skrattfest var Mighty Aphrodite, med den galna grekiska kören. En hel vecka har jag gått omkring och fnissat åt replikerna i detta manus.

Chorus: Children grow up, they move out! Sometimes to ridiculous places like Cincinnati, or Boise, Idaho! Then you never see them again!
Chorus Leader: You'd think they'd at least pick up a phone!
Laius: But is there a growing void in the Weinrib marriage?
Chorus: We didn't say there was! We're all just speculating on possible motives! Children are serious stuff!



[...]
Greek Chorus: Oh, Zeus! Most potent of gods! We implore thee! We need your help! Zeus! Great Zeus! Hear us! Hear us! We call out to thee!
Zeus: Um, this is Zeus. I'm not home right now, but you can leave a message and I'll get back to you. Please start speaking at the tone.
[beep]
Greek Chorus: Call us when you get in. We need help!


Lite senare säger sierskan Kassandra - I see Acropolis! Och kameran zoomar in en grekisk New York-sylta. I see great comedy!



Kvällens film var Everyone Says I Love You och jag vet att jag försökt förr, men stängt av, för att jag inte stod ut med sångnumren. Nu var jag mer stoisk och insåg att den osjungna dialogen mellan sångutbrotten är lika genial som vanligt. Oktober, kärlek, boklådor och melankoli i New York, Paris och Venedig. Och ETT sångnummer, som är RIKTIGT roligt!





Enjoy, enjoy... hur ska jag nu kunna sova?
kommentar 1 kommentar 1 ( 1 visning )   |  permalink   |   ( 0 / 0 )

London calling den kaffedrickande fraktionen av #boblmaf
onsdag, oktober 22, 2014, 00:43


Mmm, älskar doften av nybryggda ord in the morning.
Lägg till kommentar Lägg till kommentar   |  permalink   |   ( 0 / 0 )

Scenografiska anteckningar från Notting Hill
måndag, oktober 20, 2014, 23:11


Mourir sur scčne, hade jag gjort, omgiven av så många vackra böcker. Även källarhålsfonden består av papiermachéade handskrivna ark. Rummet kallas dessutom The Print Room. Källarmänniskan är Harry Lloyd och Notes From Underground, utifrån Dostojevskijs verk, är en enmanshow på The Coronet.
Lägg till kommentar Lägg till kommentar   |  permalink   |   ( 3 / 2 )

Bortglömd Londonbok, kartnördar & anglofiler!
söndag, oktober 19, 2014, 12:58


"Mick is on his way to the Smoke from the provinces. He's got six guys to find with only their names to go on and no more help than the phone book and an A-Z. Stuart is determined to walk each of the capital's roads, streets and alleyways. But what will he do when there's nothing left of his A-Z but blacked out pages?

Judy is set on creating her own unique map of each of the metropolis' boroughs ...an A-Z of sex in the city. Three strangers in search of London's heart and soul, mapping out their stories from Acton to Hackney, Chelsea Harbour to Woolwich, in a comic dance of sex and death."


Baksidestext
, förlåter ni mig, #boblmaf? Det är ju söndag. A-Z-romantiken har jag skrivit om förr. Ett tag fanns det A-Z-mönstrade cykelkläder i sportbutiker. Fett.
kommentarer 5 kommentarer 5 ( 21 visningar )   |  permalink   |   ( 2 / 1 )

Everything will be beautiful and nothing will hurt #kurturday
lördag, oktober 18, 2014, 13:13


Throwback Saturday till silurtiden. Tydligt minne: Första gången jag tänkte 'Jag vill till Cape Cod', var när jag öppnade Slaughterhouse-Five, som genast placerade sig på min Topp 3 evahhh!
Lägg till kommentar Lägg till kommentar   |  permalink   |   ( 0 / 0 )

Queen of Anglomania presenterar: En brittisk 'Howl' för vår tid! #beat
torsdag, oktober 16, 2014, 22:32
Inner North London, top floor flat
All white walls, white carpet, white cat,
Rice Paper partitions
Modern art and ambition

[hela texten här]

Som god spanare anför jag tre tecken på att det här är beat: 9-minutersdikt framförd till jazzmusik av rödvinsdrickande ung man och Storm har blivit både animerad film och en slags grafisk roman - med förord av Neil Gaiman för övrigt.

Den här liveinspelningen är min favoritversion. Hur är det, är Tim Minchin känd i Sverige?


kommentarer 3 kommentarer 3 ( 16 visningar )   |  permalink   |   ( 5 / 1 )

A GREAT British film! Best of 2014?
onsdag, oktober 15, 2014, 22:10


På bio: Pride, 2014

What difference did it make? Mycket!

Thatchertiden är ju bara ett mörker i majoritetens medvetande. Här är en strimma hopp från tiden för gruvstrejken, då en en kärna i LGBT-rörelsen beslutade sig för att stödja de strejkande i Wales. Aktivism som man befarar begränsat sig till klicktivism idag. Fina skådespelare, härligt soundtrack. Kände mig vara på Electric Ballroom i Camden med Jimmy Somerville. Är filmen som Made in Dagenham, The Full Monty eller Billy Elliot, undrar ni? Ja, feelgood och tårar. Så här skriver Mark Kermode i The Guardian:

"I laughed, I cried, and frankly I would have raised a clenched fist
were both hands not already occupied wiping away the bittersweet tears of joy."


Trailer här.
Läs mer.
Lägg till kommentar Lägg till kommentar   |  permalink   |   ( 1 / 1 )

Varje dag är #SocialBookDay #boblmaf
onsdag, oktober 15, 2014, 18:24


Ett initiativ av den italienska kulturportalen Libreriamo.
Budskapet är: läs mer! Lätt.
Lägg till kommentar Lägg till kommentar   |  permalink   |   ( 2.3 / 3 )

Lui, Ibra
onsdag, oktober 15, 2014, 00:56


The girl least likely to googla 'Zlatan's best goals' efter att dessutom, sist av alla, ha sträckläst den svenska pocketvarianten av Zlatanbiografin till sena timmen. Att citeras på en sociologilektion nära dig. Klass, etnicitet, genus. Gillar den italienska titeln Io, Ibra. Jag, det Xboxberoede stora, arga, charmerande, ultrabegåvade barnet i Ferrarin. Ständigt förvånad över denna tendens bland calciatorerna. Krav? Ansvar? Personlig mognad? Han började kaxa sig. Så jag skallade honom. Betahannar, unite.
kommentarer 2 kommentarer 2 ( 8 visningar )   |  permalink   |   ( 2 / 1 )

Fin. Fransk. Freudiansk. #identitet #HBTQ
söndag, oktober 12, 2014, 13:43


Les garįons et Guillaume, ā table!, 2013

Vad är europeiska nätverkskonferenser till för, om inte för att utbyta filmtips. Filmen är fransk-belgisk, om man ska vara korrekt. En bearbetning av en självbiografisk scenshow av och med Guillaume Galliene. Det handlar alltså om hans egen uppväxt.

Tänk Larkinskt "They fuck you up...". Speciellt modern. Som barn var Guillaume bl.a. inte bra på idrott och familjen behandlade honom som flicka, eller androgyn, eller homosexuell. Dramakomedi med mycket psykologi och väldigt seriös agenda.

Stillbilderna föreställer: nyckfull moder, språkresa till Spaniens fulaste stad, Rorschachtest, freudiansk psykoanalys med spökande moder från det undermedvetna, England som symbol för frihet och tolerans!










Lägg till kommentar Lägg till kommentar   |  permalink   |   ( 1.5 / 2 )

Sara Stridsberg + Joy Division!!!
lördag, oktober 11, 2014, 13:42
Breaking news via Bokhora

Se även:
Mind the Book i Macclesfield
Lägg till kommentar Lägg till kommentar ( 1 visning )   |  permalink   |   ( 0 / 0 )

Ett mörkt moln i Yamamotokavaj #Norén
lördag, oktober 11, 2014, 12:27


"Oktobers dagar är ofullbordade katedraler av hårt ljus."

Vad är det som får mig att sträckläsa Noréns dagböcker? Flera timmar. Sena kvällar. Har ju så begränsat tålamod med Teatermänniskan, dramaqueeno sapiens - vissa specimina, no offense! - i verkliga livet. Här funderade jag lite kring det, samt samlade norenismer.

Norén skriver oförblommerat, opaginerat om livet. Tänker. Läser. Skriver. Umgås. Fikar, shoppar och reser, ofta med den favoriserade dottern. Har ångest. Problematiska relationer. Går till ICA, banken, kemtvätten, mäklaren. Är SÅ PRODUKTIV och AKTIV. Delar sin tid mellan Stockholm, Berlin, Oslo, Paris, Bryssel. Och Gotland. Det tysta, vackra och välgörande offseason-Gotland, som också är mitt Gotland. Lunch på Bolaget. Lunch på Bakfickan. Östercentrum med Systemet, Coop och bokhandeln. Köpa lavendel på Linds!

Men mest av allt tycker jag om meningarna däremellan, eller mixen av det vardagliga, triviala, pragmatiska och Det Existentiella:

"Jag längtar efter något, att skriva naturligtvis."

"Jag var nästan lycklig i två dagar. Märkligt."

"Mitt yttre liv förändras en hel del, men jag vet inte hur det står till med mitt inre."

"Jag skulle behöva gå in i ett oändligt timescape och stanna där, ensam med personerna, som jag ännu inte ser."

"Jag ska gå in och fortsätta att sortera. Det kommer att ta hela livet."

"Jag är intill döden trött på min tillvaro, eller snarare på det som jag inte når."

"Jag fick två kbm makadam för en stund sedan."

"Jag har börjat tänka på Heidegger igen."

"Dagarna brinner upp, och inget är kvar."

"Jag köper skrivmaskinpapper imorgon."

"Klintehamn [...] Depressivt."

"Det har kommit några underbara regn."

"Igår innan jag somnade tänkte jag intensivt på Paris, på hur jag vandrade omkring på de fuktiga höstgatorna sent på kvällen."

"Jag gick mest omkring i Marais. Gick till ställen som jag känner igen, för att se om jag hade förändrats. Vill skriva."

"Jag tycker om ensamheten. Jag tycker om den tid som är min."

"Vi är alla proletärer."


Det är för närvarande sommaren 2007, tiden för Hamletuppsättningen i Roma. Mind the Book was there.
kommentarer 2 kommentarer 2 ( 9 visningar )   |  permalink   |   ( 0 / 0 )

Står på Heathrow Terminal 5 och väntar på Fritz Lang-känslan
fredag, oktober 10, 2014, 18:21


Fortsatt förälskad i podcasten Londonist. Innehållet är så NU och så klart fullt av Londonkärlek, liksom moi. Önskar ett par sköna staycationhelger nu efter Crazy September, men konstaterade då att jag fortsatt är lika hett objektumförälskad också i Heathrows Terminal 5.

Bland de mest fascinerande, futuristiska inslagen är de förarlösa poddarna för persontransport från parkeringen. De brukar jag alltid stå och stirra lyckligt på en stund innan jag går in på Departures. En variant av konceptet kan skådas redan i Woody Allens Sleeper från -73! Här tar Londonistredaktionen en tur med en Ultra Global PRT anno domini 2014.



Hos Mind the Book är det alltid 1967*, tror jag att jag skrev någon gång. En annan höjdpunkt är poddavsnittet där Londonist besöker Balfron Tower. För alla anhängare av BRUTALISM**!

* Ja, ungefär.

**Termen kommer av 'béton brut', inte som man tror.
Lägg till kommentar Lägg till kommentar   |  permalink   |   ( 3 / 5 )

Vem är den Modiano-skyldige i #boblmaf?
torsdag, oktober 9, 2014, 14:07
Alltså, någon skrev inspirerande om en äldre roman av Modiano för ett tag sedan.
Vem? Vilken? Var?

Svar: Kristoffer Leandoer! Se kommentar.
Läste just September och Leandoer dyker ofta upp i Noréns dagbok, kvällsläsningen in aeternum. Just nu är det augusti 2006. Vid denna tid flyttade jag till London!
kommentarer 2 kommentarer 2 ( 25 visningar )   |  permalink   |   ( 3 / 5 )


| 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | Nästa> >>