Defiktionaliserad amore IRL
söndag, april 19, 2009, 19:45
Il libro dell'amore - Massimo Fenati, 2006
Gullig liten bok om gaypingvinerna Gus & Waldo. De tycker olika om nästan allt, men de älskar varandra ändå! Som singlar var både Gus & Waldo olyckliga, satt hemma med mikromat ā la torsk i bechamelsås eller hängde på Starducks och såg lyckliga par passera utanför på gatan. Som par reser de tillsammans, shoppar, skaffar ipod och plasma-TV, går på gym och konstutställning trots att de har helt olika viljor och syn på saker. Till slut återstår pingvinparterapi, l'ultima spiaggia - hur ska det gå?
Roliga illustrationer och hög igenkänning för alla par, t.ex. "båda gillar att vara hemma, fast på olika sätt" där den ena går omkring och pysslar och städar medan den andra ligger på soffan och läser Cosmopenguin och PQ och äter choklad. Det hela påminner mig om Natalia Ginzburgs essä från 1962, Lui e io:
"Lui ha sempre caldo; io sempre freddo. D'estate, quando č veramente caldo, non fa che lamentarsi del gran caldo che ha. Si sdegna se vede che m'infilo, la sera, un golf. Lui sa parlare bene alcune lingue; io non ne parlo bene nessuna. Lui riesce a parlare, in qualche suo modo, anche le lingue che non sa.
Lui ha un grande senso dell'orientamento; io nessuno. Nelle cittā straniere, dopo un giorno, lui si muove leggero come una farfalla. Io mi sperdo nella mia propria cittā; devo chiedere indicazioni per ritornare alla mia propria casa. Lui odia chiedere indicazioni; quando andiamo per cittā sconosciute, in automobile, non vuole che chiediamo indicazioni e mi ordina di guardare la pianta topografica. Io non so guardare le piante topografiche, m'imbroglio su quei cerchiolini rossi, e si arrabbia.
Lui ama il teatro, la pittura, e la musica: soprattutto la musica. Io non capisco niente di musica, m'importa molto poco della pittura, e m'annoio a teatro. Amo e capisco una cosa sola al mondo, ed č la poesia. Lui ama i musei, e io ci vado con sforzo, con uno spiacevole senso di dovere e fatica. Lui ama le biblioteche, e io le odio. Lui ama i viaggi, le cittā straniere e sconosciute, i ristoranti. Io resterei sempre a casa, non mi muoverei mai. [...]"
- Så i vilken films fotspår åker ni nu i Italien? frågade ex-kollegan när vi möttes på LMS Språkdagar i Uppsala, hårt prövad här på afterworkpubarna förra året av mina entusiastiska traveloger om bl.a. Daphne du Maurier country och Betty Blues strand.
Faktum är att en sak på Rom-listan var Ponte Milvio, för att se om det fortfarande fanns hänglås efter att Moccia startade trenden i Ho voglia di te, som jag skrev om i höstas. Det fanns massor! Numera inte runt lyktstolpen, sedan den gett vika, utan på skenor längs med broräcket. De forna falska-Prada-väsk- eller -pappersfjärils-såpbubblemaskin-florescerande armbandsförsäljarna har tänkt om och börjat saluföra små hänglås istället. Självklart satte vi också dit ett, precis på vår 8 år och 9 månaders-dag, lui e io!
Intressant nog har hänglåstrenden spridit sig till CInque Terre, till den überromantiska gångstigen Via dell'Amore längs berget mellan Riomaggiore och Manarola. Rapportera hit om du sett kärlekshänglås någonstans!
Willy Wonka-choklad, Bubba Gump-räkrestaurang och Montmartremannen som kunde gå genom murar... Fler exempel på defictionalization.
kommentarer 6 
