Boklig Bank Holiday-odyssée
måndag, maj 25, 2009, 18:23
Eric-Emmanuel Schmitt: Oscar et la dame rose 2003, Monsieur Ibrahim et les fleurs du Coran 2001 - blev film 2003, Ulysse from Bagdad, 2008
Utprovning av ny läspolicy; att undersöka ett författarskap i taget. Dessvärre är jag inte så imponerad av Schmitt, snarare irriterad. Temat religion brukar jag normalt undvika, men eftersom jag har många schmittade fransklärarkolleger var jag nyfiken på de här böckerna. Oscar et la dame rose visade sig vara en relativt banal sjukhusroman. Blir snart film, med Max von Sydow i en av huvudrollerna.
Monsieur Ibrahim et les fleurs du Coran gjorde mig riktigt förbannad, då den rakt igenom är en rip-off av min favoritroman La vie devant soi skriven av Romain Gary 1976 (svensk nyutgåva på Norstedts i april 2009 ÄNTLIGEN!!) . Hur kan Schmitt schmita undan med detta plagiat? Samma tvivelaktiga parisiska kvarter, prostituerade, klok äldre muslim förmedlar livsvisdom till yngre, vilsen pojke. Förväxlingsscenen Momo-Moïse finns med i båda, bara lite förvrängd. Oförschämt, Schmitten! Filmversionen var fin, med Omar Sharif och ett alldeles underbart soundtrack!
I den senaste boken inschpireras Schmitt av schälvaste Homeros! I mars 2003 beger sig den unge Saad Saad från Saddams Husseins slash krigets Bagdad mot London, men möter moderna varianter av cyklopen, Calypso etc under resan som går via bl.a. Malta och Napoli. I Kairo möter han sirenerna; svenska gothtjejer på turné med sitt rockband. Småkul.
Min egen odyssé triggades av en liten mäklarannons i förra Sunday Times bostadsbilaga. Själva huset är inte så intressant, men namnet Frinton-on-Sea, Frinton-on-Sea...dit ville jag åka! Bank Holiday = engineering works på de flesta tåglinjer, så det blev många timmar och odysseiska omvägar på tåg, men vad gör det när man är bokoman? Till sist kom jag fram till byn i Essex och tillbringade hela lördagen där. Impulsköpte Sartre's Sink i den lokala lilla bokhandeln och innehavaren skvallrade om att författaren Mark Crick brukade hänga i Frinton med "the lads from Depeche Mode". I hennes affär fanns också den lilla tavlan med titeln "A Lovely Day in Frinton-on-Sea". Indeed, indeed.
Det här är det riktiga England. Kusten där saxerna och vikingarna gick i land, ett stenkast från romarnas brittiska huvudstad Colchester. Stranden ser ut som en tvillingstrand till Betty Blues strand i Gruissan med ändlösa rader av riktigt genuina, enkla beach huts, varav en del är byggda på pålar. Var huset från Sunday Times ovan skulle kunna passa in förstår jag inte alls. Annat som bidrar till byns mysiga atmosfär är en mycket gammal normandisk kyrkogård juxtaposerad med trendiga shabby chic-inredningsaffärer, smoothiebarer, italienska restauranger och utmärkt shopping!
Drink to me, O Muse! Annars har vi i helgen förlustat oss lokalt förutom ett odysseiskt hemvändande igår kväll. Frinton och allt annat kul som händer i livet får mig att tänka på J.C. Cavafys ode till Odysséen:
"Fervently wish your journey may be long.
May they be numerous - the summer mornings
when, pleased and joyous, you will be anchoring
in harbours you have never seen before" [...]
Nästa gång vill jag göra som Spectatia och åka till Chesil Beach. Lyme Regis kvarstår på listan. Inför det besöket har vi t.o.m. haft dress rehearsal!
kommentarer 6 
