Varför finns det så få roliga komedier?
fredag, juli 24, 2009, 11:19
På DVD: Nick & Norah's Infinite Playlist
Norah: - Your hair is really soft:
Nick: - Yeah, I asked for the Ellen Degeneres hair cut.
Love is a mix tape och det är en fröjd att följa Nick & Norah i New York-natten i denna indie-romcom för 90-talister och alla oss som gillade Juno. Bra soundtrack med bl.a. Vampire Weekend. Som typ medelålders lingvist noterar jag bl.a. betydelseförskjutning av uttrycket 'sloppy seconds' och en del annan tillrättalagd slang i dialogen. 1000 pluspoäng för innovativ, feministisk sexscen på slutet!
En mer hardcorerealistisk galen natt i New York tror jag att man finner i boken Lowboy av John Wray. Den bara kom till mig nu under psykologiveckan; ser fram emot att läsa den och säkert blir den film så småningom.
En kommande komedi är My Life in Ruins av Big Fat Greek-wedding-gänget. Tom Hanks och Simpsonsmanusskribenten Mike Reiss är inblandade. Oprah har den här säsongen talat om ikigai och moai och här har vi en amerikansk collegeprofessor utan kefi. Kan leda till ny Greklandsrevival och möjligen även ökat antal studerande på kurser i Antikens Kultur- och Samhällsliv.
Vilka andra filmer har man/jag/du/ni skrattat åt på sistone? Har de roliga filmerna blivit färre, eller är det jag som valt bort genren? En titt i Filmdagboken vittnar om mängder av dramafilmer, men påminner om att jag förra året skrattade åt Be Kind Rewind och Bienvenue chez les ch'tis, diverse Simon Pegg-filmer samt ett par italienska, that's it.
kommentarer 5 
