SVT-syndromet: Läsdagboken (R)
fredag, augusti 7, 2009, 10:47
Ikväll kl. 23.15 på SVT1 visas filmen The Door in the Floor, baserad på en roman av John Irving, men bara på första delen. Jag gör en SVT och repriserar några tidigare inlägg:
Om romanen, A Widow for One Year, ur Läsdagboken 2004:
"En bok som nyligen blivit film, men tyvärr tydligen bara baserad på första halvan av romanen. Vad jag kan se utger sig filmen The Door in the Floor för att handla om nästan-medelålders-Marions sommarromans med tonårskillen Eddie. Boken är så oändligt mycket mer än så och det är som vanligt en fröjd att läsa! Bara kapitelöversikten bekräftar att man hamnat i John Irvings värld. Några exempel:
Eddie is bored - and lonely too
Karaktärerna är irvingskt underbara i all sin ofullkomlighet och oförutsägbarhet. Huvudperson är Marions dotter Ruth Cole och vi gör tre nedslag i hennes liv, från 4 års ålder till ca 40. Vid första tillfället vaknar barnet Ruth mitt i natten av att hon hör "a sound like someone trying not to make a sound". Ljudet kommer från mammans sovrum, där hon roar sig med underårige Eddie. Ruths beskrivning av ljudet hon hört är så bra att hennes pappa Ted skriver en ny barnbok med just den titeln (en annan är förresten just The Door in the Floor - meta, meta!). Ted och Marion är skilda, mest p.g.a. hans casanovafasoner faktiskt, men de bor bredvid varandra, och Ruth är ett ganska oälskat tröstbarn de skaffade efter att ha förlorat sina två söner i en bilolycka. Låter det lite dysfunktionellt, som Dr Phil skulle sagt? Javisst.
Faktum är att jag föredrar bokens senare halva, som utspelar sig mitt i Amsterdams red light district. (Det framkallade tragikomiska tågluffarminnen från bl.a. ett vandrarhem med skylten NO HARDER DRUGS ALLOWED i receptionen). Som vanligt med Irving vimlar det av bröst och sex och här når det inslaget sin klimax, så att säga. Men just där, på kanske världens mest kärlekslösa kvadratkilometer finner vår Ruth den riktiga kärleken och det är så välförtjänt, tycker vi som följt henne genom halva livet. Hon, liksom alla andra karaktärer blev så levande, och när jag lade ner boken efter över 600 sidor med dem, gick det inte att börja på en ny förrän nästa dag."
Om filmen, The Door in the Floor, ur Läsdagboken 2005.
Om jag minns rätt skrev Johanna L, pre-Bokhora, en speciell shoutout till denna Råg-Rut. Som psykologisk fallstudie kan man kalla karaktären resilience-Ruth. Visst är New England en av de allra härligaste bok- och filmmiljöerna?
kommentar 1 
