Heathcliff, bite me! (i baktakt)
fredag, augusti 21, 2009, 19:52
Noterar att Wuthering Heights-omslaget blivit twilightat samt begåvats med blurben 'Bella & Edward's favourite book'. Med Love Never Dies som tagline hoppas blodsugande förlagskapitalister nå nya svindlande försäljningshöjder. Förra terminen när jag höll upp orginalet med de karga Yorkshirehedarna på omslaget och påpekade Stephenie Meyer-sambandet under ett intertextualitetsprojekt räckte någon upp handen och sade entusiastiskt: - Så det är en vampyrbok?
Lärdom: Let's call a spade a spade.
I min TBR-hög ligger Windward Heights, Maryse Condés västindiska variant av den odödliga Brontëstoryn, som det alltid tycks finnas anledning att återkomma till. Handlingen utspelar sig på Guadeloupe och Cuba och får fungera som sängvärmare under någon novemberkväll.
Nästa vecka visar ITV en ny TV-version i två delar av Wuthering Heights. Här berättar manusförfattaren hur han har tänkt, bl.a. fick inte Mr Lockwood vara med alls. Det är han däremot i filmversionen från 90-talet med Ralph Fiennes som Heathcliff och Juliette Binoche som Catherine.
På EnB-kursen brukar vi först lyssna på Kate Bush-sången. Enda informationen som ges är att det är en låt inspirerad av en berömd och beundrad bok. Man gissar plot, theme, characters, setting etc. och det letas kontraster, känslouttryck och naturbeskrivningar typiska för epoken. Därefter läser vi i romanen fram till fönsterscenen, ser de första 8 minuterna och jämför. En stor skillnad är att i boken är det en drömscen, i filmen mer "verklig". Efter detta intro har många blivit Brontëbitna, ber att få låna hem boken och läser färdigt på eget initiativ. Det blir alltid bäst när inre motivation ersätter yttre.
kommentarer 3 
