Horn(b)y, happy and grateful
måndag, september 21, 2009, 13:21
Juliet, Naked - Nick Hornby, 2009
Börjar med två brasklappar; dels för att beklaga den låga och långsökta Peter Dalle-parafrasen, dels för att hänvisa till en länk. För innehållsreferat och bakgrund samt bibliografiska, bibliofila och musiknördiga utvikningar rekommenderar jag ett besök på Bokhora, där Helena skriver om Hornbys nya på det ljuvligt initierade och kompromisslösa sätt som blott bokhorehelena behärsar. Spot on. Snart ser ni mig på Stockholms gator bärandes plakat av amerikansk valkampanj-mått skanderandes 'Heltidstjänst på DN Kultur till Helena nu! Inte vet jag om hon vill ha jobbet, men headhunta på bara!
Här i London har man inte kunnat undgå utgivningsdatum då omslaget i storlek ca 5 x 3 meter frekvent flimrar förbi på tunnelbanestationer och överallt i de underjordiska gångarna. Själv föll jag till fiktionsföga i Blackpool förra helgen och kunde snabbt konstatera att den utspelar sig i en brittisk seaside town, fast på östkusten och helt utan Blackpool- och Brighton-bling:
"Gooleness wasn't a sophisticated town. There was no arts cinema, there was no gay community, there wasn't even a Waterstone's [...] and they fell upon each other with relief"
Någon mer än vi som genast hör en viss Morrisseylåt för sin inre...hörsel? Paret det pratas om är Annie och Duncan och nu, 15 år senare, passar det att parafrasera Sartre för att beskriva deras fossiliserade forna förälskelse: L'Enfer, c'est l'Autre. Varje dag är som en trist söndag och Mozzies Armageddon från låten anar man annihilera (är det ett ord?) Annie och Duncans långa förhållande. Anfäkta och anamma!
Hornby närmar sig här Kureishi - eller vice versa - när det gäller analys av samtidens villkor för livet och kärleken hos människan i yngre medelåldern - aouch! touché! . Imorgon ska jag berätta för mina discipuli om Erik Homburger Eriksons psykosociala utvecklingsteori om personlighet och Annie och Duncan skulle kunna vara fallstudie i fasen Produktivitet vs. Stagnation.
Fiffigt grepp med DINK-karaktärer för övrigt. Ponera att andra dinkies vill läsa om dessa dinkies. Denna målgrupp har både lästid och pengar att splasha. Däremot ordet 'naked' i en romantitel tillsammans med ett kvinnonamn... bu för det billigaste tricket i marknadsföringshandboken.
En ny grej jag aldrig tidigare noterat är Hornby som språklig förnyare. Tidigare har jag mest fokuserat på tonen och den är ju alltid charmigt chummy, men tonen skapas de facto av språket. Jag borde vara expert, som krystat fram en universitetsuppsats om tonarten - don't ask - i Vonneguts Slaughterhouse-Five utifrån teorin om den textlingvistiska S*P*E*A*K*I*N*G-modellen där K står för 'key'. De kors vi bär...
Noterar några nya entries in the Nicktionary, även om han inte själv är upphovsman. Beundransvärt är ändå att absorbera och inkorporera the sign o'the times i sitt beprövade prosakoncept:
extended internet family
de personer man har en innerlig och daglig kontakt med via nätet,
förmodligen för att man delar något specialintresse Visst känns det högst bekant?
fuck-it key
tänkt tangentbordsmotsvarighet till att i frustration knyckla ihop det papper man skrivit på och kasta i papperkorgen. "something that made a satisfying ka-boom noise when you thumped it".
Vidare är Hornbys senaste boken för dig som vill läsa om ett ganska vanligt pars vardagsliv med kaffe-och-The Guardian-stunder vid köksbordet men också excessiv popkulturnarkomani, resor i idolers fotspår, vespamods, Northern Soul ( (youtubade genast gammal favorit) och vem som spelade på KB i Malmö 1984.
Till sist, ett favoritcitat, och hela min extended internet family nickar instämmande, eller hur? Igår fikaförlustade jag mig i Stockholm med en annan extraordinärt elokvent bokhora och Förläggarbloggen - trevligt! - och vi var alla tre eniga om både extended internet family-begreppets och nedanstående citats förträfflighet:
"Don't knock people with passions. Especially passion for the arts. They are always the most interesting people."
Ett urval annat Hornbyrelaterat i Läsdagboken:
Hornby live på Foyles
The Complete Polysyllabic Spree
A Long Way Down
Otherwise Pandemonium
kommentarer 2 
