Fiktion & Värklighet, Post-Florens
måndag, november 2, 2009, 19:14
Stationery-Stendhalismo, det var ett ord jag slängde ur mig, men dagen därpå drabbades jag. Så kreativt och kaxigt att döpa en kontorsserie till KAOS. Vi svenskar tänker lite mer fyrkantigt, Ordning & Reda, icke desto mindre kreativt. I min lilla Italienbok från brittiska stationeryfavoriten Paperchase hade jag skrivit 'snygg arkivpärm till italienkurserna' på inköpslistan och eccola, en pärmtriptyk med Florensmotiv. Detta överträffar alla förväntningar! Hurra för British Airways, vars personal bara log och sade - What's THAT? åt det otympliga handbagaget. Här i reklamen kan vi öva det knepiga verbet volerci:
Det var en inspirerande vecka med många intressanta kursare som guldkorn bland de slöa tvångsstuderande tonåringarna , tänk bl.a. Björn Ranelids okända tvillingbror, men mer lågmält karismatisk, iförd blå sammetskavaj - en person som med holländska r berättar att nu när döttrarna blivit vuxna har han lämnat det krävande jobbet i reklambranschen bakom sig för att resa omkring i Italien och studera språket och kulturen. Mamma mia, ottimo progetto! Saknar redan köksbordssamtalen med vår kreativa 'värdfamilj': pappa undervisar i arkitektur på universitetet, mamma jobbar i konstbokhandel och alla tre barnen är kulturarbetare på ett eller annat sätt. Den originella våningen med loft i olika nivåer ovanför piazzan, Ferrariröda köksluckor, italienskt (nähä!?) kakel i badrummet och den coola hunden bidrog också till bekvämlighet och hemtrevnad.
En av fördelarna med att bo i London är förstås att det ALDRIG är tråkigt på riktigt att komma hem, bara lite övergående sorg över att en ledighet går mot sitt slut. Dock känner jag igen mig i Anders Ehnmarks beskrivning av sin pappa, som fick en bister uppsyn när det vankandes vardag, för visst gör det ont när höstlovsbubblan brister:
"Min far var romanläsare. I hela sitt liv läste han en bok per kväll, helst en roman, utom när han drack whisky med Eskilstunas civil servants. Politik läste han till måltiderna. Tidningar och tidskrifter singlade ner från bordet, medan han åt.
Kvällarna ägnade han åt fiktionen. Han läste rökande och utan att låta sig störas av något omkring sig. Då och då kom det röksignaler till tecken på att han skrattat i sitt inre. Hans leende var soligt men inåtvänt.
När omvärlden gjorde sig påmind stelnade han och fick ett strängt ansiktsuttryck. När han steg tillbaka in i sin egen värld återtog han sitt soliga leende. Han var hjärtegod, men man visste inte mot vem."
Saxat ur Expressen 24 okt.
Lägg till kommentar 
