The Secret Life of Bees
onsdag, januari 7, 2009, 18:15
Vad var det som inte stämde, har jag funderat på sedan igår. Har ett varmt läsminne från boken (juni i Läsdagboken 2003), men flmatiseringen fungerade inte riktigt.
Vad kan egentligen gå snett i en Will & Jada Pinkett-produktion med Motown:igt soundtrack, amerikanska södern med persikofält och solrosor och Paul Bettany som T.Ray*? Hade gärna sett Oprah Winfrey spela en av de excentriska systrarna Boatright, vid sidan av Queen Latifahs sida, men man har valt Alicia Keys. Kanske är det för mycket dialektcoachning och konstlad kuliss.
* What kind of person is against reading?
kommentarer 2 
British Psycho, so it goes.
tisdag, januari 6, 2009, 18:28
Engleby - Sebastian Faulks, 2007
"My name is Mike Engleby, and I'm in my second year at an ancient university."
'Bästa någonsin'-listan är inte ett särskilt levande dokument, men trots en trist förstamening fascinerar Engleby och kvalificerar sig helt otippat bland Camus L'étranger, Vonneguts Slaughterhouse-Five och andra favoriter. Tänk Patrick Bateman meets John Nash - och Meursault! - fast i brittisk Public School-miljö.
Briljant, cirkulär och cynisk duty-dance:ig romankomposition i form av psykologiskt porträtt med perspektivbyte inkl. peripeti, skrivet med stor stilistisk skicklighet. Faulks är förvisso för ung och folklig, men likväl Nobelprismaterial. Förra året bör jag ha tänkt Human Traces, Horace! men nu: Engleby, Englund!
Ska bli en 'set book' i någon gy-kurs, inte minst psykologi. Bästa argumentet mot droger finns på sid 35:
"I don't need drugs because I can deal with reality as it is. Reality is no problem for me."
Famous Last Foyalty Words
måndag, januari 5, 2009, 19:15
Interaktiv utställning i Foyles flaggskeppsbokhandel på Charing Cross Road. Se tidigare inlägg om Hemingways svårkopierade Six Words-koncept. Uppskattar mikronovellerna ännu mer i kombination med grafisk form. Några exempel:
Texterna:
1. That Kiss song says it all. (anon?) Men, vilken?
2. Couldn't cope - so I wrote songs (Aimee Mann)
3. Now I blog and drink wine. (Peter Bartlett) Genial bild!
4. The road diverged. I took it. (Rachel Farris) Robert Frost-inspirerat och bra.
5. Revenge is living well without you. (Joyce Carol Oates)
6. Besökarna uppmanas hänga upp sina bidrag överallt.
7. Six words not enough for a... (Laura Hillenbrand)
8. London: Glam and Gravitas - Good Life! (generat fniss)
En halv gul sol - ett enastående eduepos!
söndag, januari 4, 2009, 11:53
En halv gul sol - Chimamanda Ngozi Adichie, 2006
Öppningsmening: "Husbonden var lite galen; han hade tillbringat alltför många år utomlands och läst allt för många böcker, han pratade för sig själv på kontoret, svarade inte alltid när man hälsade på honom och han hade alldeles för långt hår."
En 679 sidor lång historielektion om Nigeria, berättad med fiktionens friheter ur ett humanistiskt-akademiskt jamsrotperspektiv med både garv och gravitas. Läses med lätthet rent litterärt, trots tung och tragisk social kontext och perpetuella politiska peripetier. Vi 70-talister har inga minnen av nyhetsrapporteringen från Biafrakriget även om uttrycket biafrabarn levde kvar. Nu är det reclaimat och det delas ut en mängd andra postkoloniala smockor. Här är en scen där den oförglömliga karaktären Ugwu ska börja i skolan och husbonden säger:
"Utbildning är en prioritet. Hur ska vi kunna motstå exploatering om vi inte har verktygen som behövs för att förstå exploatering.[...] Det finns två svar på de saker som de kommer att lära dig om vårt land: det sanna svaret och det svar du måste ge för att få godkänt på proven i skolan."När man sedan läser om British Councils bibliotek känns det som en stor malplacerad, imperialistisk bluff. Sedan universitetstiden är man ovan att läsa översatt engelskspråkig litteratur. I det här fallet är den lyckad, men jag hakade upp mig lite på detaljer, t.ex. översättningen av "Dunsta och dö" eller kvinnan med en klänning sydd av en biståndssäck där det sades att bokstäverna M J Ö syntes och L:et var insytt i sömmen. Viss visualiseringsdiskrepans föreligger.
Nickar instämmande åt den välskrivna recensionen på Bokmania, håller med Bohemian Rhapsody om att det här är Årets utländska positiva överraskning, även om jag inte läst så många böcker sedan nyårets början. Tackar samtidigt E för bokpresenten!
Kanske kommer En halv gul sol fortfarande leva kvar och som Hermia says "värma mitt läsminne", vilket Mister Pip lyckades göra hela förra 'läsåret'. Vilka har mer läst En halv gul sol och vad tyckte ni?
Eternal Sunshine...
lördag, januari 3, 2009, 11:34
Kliv in i Gondrys surrealistiska värld på SVT2 ikväll 21.10. Hade för avsikt att se den på DVD här exakt sama tid, men det blev igår istället. Såg åter med förundran scenerna i bokhandeln och den minnespsykologiska leken med 'spotlight memory'-teorin, vilket orsakar raderingen på skyltarna och bokryggarna runt omkring paret. Öppningsscenen i The Science of Sleep är numera ett stående inslag i Psykologi A-kursen inför Levanders kapitel om sömn och dröm.
"How happy is the blameless Vestal's lot!
The world forgetting, by the world forgot.
Eternal sun-shine of the spotless mind!
Each pray'r accepted, and each wish resigned."
- - - Alexander Pope - Eloīsa to Abélard, 1717
Fann lokalhistorisk förankring ett basaltkast från jobbet! Tarvar studiebesök.
He was never a francophile.
fredag, januari 2, 2009, 18:53
The Sky's the Limit! Smart av Sedaris att pitcha sin senaste bok i ett magasin med målgrupp oss arma abibliofobiska, anglofila passagerare fastspända i flygplansstolen. Notera bildillustrationen, Viaduc des Arts, med parispärlan Promenade Plantée ovanpå.
NPR Lyssna på diverse utdrag ur Sedaris böcker.
Läsdagboken om Me Talk Pretty One Day
Läsdagboken om Dress Your Family in Corduroy and Denim
I den förstnämnda krönikan säger Sedaris:
"I have been in Paris for nine years now and the beauty of it can still take my breath away. I'll cross a bridge a thousand times and can still be stunned. Maybe it's the time of day, the light or even the weather. I can't believe that any place is as beautiful as Paris."
där namnet Paris kan bytas ut mot stad efter smak. Omedelbart efter framkomsten tog jag en obligatorisk Strand-on-the-Green-stroll som en beachcomber på flodbädden. Såg att det vita The Ship House (t.h. på mittenbilden) står tomt nu. Skulle kunna bli den perfekta bokhandeln: Book-on-the-Green, med café och uthyrning av roddbåt för poesi ā la Bridget Jones. Colin Firth bor ju här i Chiswick och kan säkert rycka in med vit skjorta och allt. Om även Hugh Grant skulle komma roendes skulle det inte vara så konstigt eftersom han har hus på andra sidan floden, i Barnes. "Fuck me, I love Keats!".
"Under the slate grey Victorian sky"... hmm, skönjer ett visst viktorianskt märkligt Morrisseytema den här veckan.
Watch Watchmen!
torsdag, januari 1, 2009, 11:51
Quam minimum credula postero. The End of Läsdagboken 2008 is the Beginning of Läsdagboken 2009. Ursäkta den ominösa inledningen på det nya året, men nu kan man se trailern till filmatiseringen av Watchmen med premiär under våren 2009.
Ser fram emot att se Dr Rorschach och hoppas att Kitty Genovese-sidestoryn är med liksom favoritscenen med fotot ovan. Om Smashing Pumpkins tackat nej till att medverka på soundtracket kunde man kanske frågat Moz. Who put the A in Armageddon, egentligen?
Har för avsikt att fördjupa mig ytterligare i grafisk romangenren. I jungianska termer är det min 'bokskugga', så våldsamt och dystert dystopiskt, det går emot allt jag står för, men jag fokuserar på den konstnärliga aspekten.
Satirikern Juvenalis levde under Hadrianus - som snart ska gestaltas på film av Mr Bond! - och Marcus Aurelius tid och myntade inte bara uttrycket Quis custodiet ipsos custodes?, "Who watches the watchmen?", som inspirerade Alan Moore, utan även Panem et circenses, bröd och skådespel, samt det för bloggosfären ständigt aktuella Tenet insanabile multos scribendi cacoethes et aegro in corde senescit. om att många lider av den kroniska sjukdomen skrivarsjuka. Självmedicinera et obdura!
Carpe lux!
- Vi måste nog låta sy upp dräkter. Vaknade imorse, Nyårsdagen, med denna mening ringande i öronen. Det var vännens krassa konstaterande efter ett post-tolvslagshugskott i bistra nyårsnatten då vi började planera litterär utflykt till Lyme Regis. Under eftermiddagens ljuvliga sjöpromenad i solen gavs tillfälle att ha improviserat kostymgenrep på bryggorna. Sist lekte vi Brideshead Revisited i Oxford och mer patetiskt än det levande filmquizet kan det ju knappast bli. Impromptu nyårslöfte: sluta aldrig vara lekfull! T.o.m. Oprah sade sig inte kunna minnas när hon hade riktigt roligt senast och suckade "I work too much". Det här The School of Life-evenemanget känns som ett måste i januari.
