Your woman in Salerno
måndag, juni 15, 2009, 13:41
Vadå reality check? Salerno är underbart! Inte en turistisk badort per se, utan en vanlig stad vid havet. Bor i en lgh på 100 kvadrat con balcone con vista sul mare och en flatmatematch made in heaven; en trevlig journalist från Australien. Il Progetto Italiano kan börja!
kommentarer 3 
Irritable Bookshop Syndrome?
lördag, juni 13, 2009, 15:29
Behövde böcker till boot camp inför Italien och testade den italienska nätbokhandeln ibs. Tutto a posto, men DHL-leveranser ger mig högt blodtryck: 1:a försöket, påminnelselapp, märkliga telefontider, 2:a försöket, hotelse om att paketet skickas tillbaka eller så får man sjäv hämta det i en hangar bortom Heathrow. Till slut funkade det att redirect:a till jobbet. Vanlig post hade dock varit betydligt behändigare.
Volevo i pantaloni - Lara Cardella, 1989
Annetta bor i en by på Sicilien. Hon märker att de som bär byxor får fler fördelar och större frihet än de som bär kjol och bestämmer sig för att bli man. När hon inser att det inte går återstår bara att diventare puttana. Filmversionen skiljer sig en del från originalverket, men det är ett bra feministiskt vardagsmanifest med mörka bottnar och många diskussionsämnen: grupptryck, förtryck, aga och incest. Slutet provocerar mig.
In the Mood for Platonic Love?
lördag, juni 13, 2009, 10:56
DVD: My Blueberry Nights
Jude Law och Norah Jones som nighthawks på en diner, därefter blir det roadmovie och vi möter Rachel Weisz som uttråkad polisfru i en småstad och Natalie Portman som kaxig pokerbrud. Är svag för den här typen av originella filmer där foto och soundtrack samspelar perfekt med story och dialog och skapar den där speciella stämningen: Wild at Heart, Thelma & Louise, Lost in Translation...
Såg även Friends with Money och tackar Hermia för filmtipset.
Who's Afraid of Rock'n'Roll-döden? Glamrockens och litteraturhistoriens vingslag.
fredag, juni 12, 2009, 18:15
På väg till den ena arbetsplatsen cyklar jag ofta förbi Hogarth House på Upper Richmond Road, men jag visste inte att det fanns ett Marc Bolan-monument längre fram mot Barnes/Putney. Det var en elev som sade att han går dit för att lugna nerverna och få inspiration. Intressant!
Året var 1977 då 29-årige Bolans flickvän körde honom genom Barnes och deras Mini kraschade mot ett träd i en kurva. På trappstegen finns mässsingsplaketter som berättar om övriga bandmedlemmars öden, det ena värre än det andra; från bilolycka i Portugal till att kvävas till döds på ett cocktailbär. Åh, dessa Children of the Revolution och deras tragiska öden: Janis Joplin, Jim Morrisson m.fl. Förstår nu att detta är helig mark och eventuellt skälet till att vår käre Final Countdown-sångare valt att slå ner sina postglamrockiga bopålar i Bolans närhet. Kanske får vi så småningom en knatte med efternamnet Tempest på klasslistan och den omisskännliga pudelpermanentade looken?
Idag, för allra, allra sista gången på väg hem från den andra arbetsplatsen i Twickenham cyklade jag genom Richmond Park, och inhandlade den av Park Stories-novellerna som utspelar sig just där. Den här passagen väckte min nyfikenhet. Kunde det verkligen stämma?
"Clare walked towards the Ian Dury Bench, placed there in the memory of the musician, who had loved the park. She thought she would sit for a moment, despite the cold. This interactive bench was solar-powered and you could plug in your headphones and listen to some of Ian Dury's songs and his appearance on Desert Island Discs".
Svar, ja. Välkommen till parkbänk 2.0! Reasons to be cheerful. För mig är Ian Dury hjälte sedan han skrev Adrian Mole-vinjetten på 80-talet.
Från King Henry's Mound kan man genom ett hål i lövverket se St Paul's Cathedral mycket tydligt, möjligen inspirerat av Piranesis nyckelhål på Aventinen i Rom.
Vår nya arbetsplats ligger precis vid parkingången och man kan redan se hur väl man kan utnyttja närmiljön i undervisningen, men först sommarlov i över två månader. Get it on!
"It is a truth universally acknowledged that a zombie in possession of brains must be in want of more brains."
onsdag, juni 10, 2009, 23:14
Grahame-Smith, Seth - Pride and Prejudice and Zombies, 2009
Egentligen inte min genre i vare sig originalverison eller som spoof, men det här är galet roligt och kommer att intensifiera intertextualitetbudskapet nästa läsår.
Illustrationerna är träffsäkra, t.ex. den på sid 303:
"The creatures were crawling on their hands and knees, biting into the heads of cauliflower, which they had mistaken for stray brains".
"Elisabeth lifted her skirt, disregarding modesty, and delivered a swift kick to the creatures head."
Hos Du är vad du läser kan man läsa om John Kessels långnovell Pride and Prometheus med mycket meta. Ladda ner som pdf eller podcast här.
Il Giardino Segreto [paw rihk-titt]
tisdag, juni 9, 2009, 22:35
The Secret Garden - Frances Hodgson Burnett, 1911
Ett gäng MacMillan Readers-titlar i nya audioutgåvor - även nedladdningsbara - inkom till redaktionen för en tid sedan, bl.a. Touching the Void, vilken jag har ett särskilt förhållande till, men för några dagar sedan fick jag för mig att lyssna på The Secret Garden. Storyn, som tar läsaren från Indien till Yorkshire är ju underbar och jag är mycket svag för hörböcker med ljudillustrationer, i det här fallet en melankolisk melodi före varje kapitelrubrik samt fågelkvitter varje gång barnen träder in i den hemliga trädgården. Fantastiska böcker, jag ska beställa molti av dem inför ht.
Av en händelse hade vi den vackra och sorgliga men feelgoodiga filmatiseringen i en jobbhylla, bok & film samma kväll - j'adore! Tjejen i huvudrollen är samma som två år senare skulle komma att spela Dinah i Stephen Kings Langoljärerna, vilken jag också har ett mycket speciellt förhållande till.
Till saken hör att vi har en egen secret garden här hemma och att vår kära excentriska kapten då och då jobbar i den hemliga trädgården på andra sidan floden. Han har berättat att det rosa lilla lustiga huset är en konstnärsateljé och visat bilder på dammar, statyer, lavendelbuskar och blomsterrabatter och nu i söndags öppnade Trumpeters' House grindarna och hade Garden Party för allmänheten.
Let them eat cake
Såååå engelskt med tanter i hattar, thé- och kakvouchers och bossanovaband på pation. Kände kapten V:s ande sväva över trädgården med välmenande, men tydliga skyltar, vilket är legio ombord. Han har också berättat att statyn vid dammen föreställer familjens yngsta barnbarn. Intressant också att kliva in i konstnärsateljén och titta på utsikten från andra sidan floden mot oss.
Skylt ovanför min dörr och vem behöver egentligen Twitter och secret gardens med sådana här ljuvliga tapeter?
When the Going Gets Tough går man på måndagsromcom
måndag, juni 8, 2009, 21:59
På bio: Last Chance Harvey
Recensenternas bedömningar har hittills varierat från fem stjärnor till en. Filmen är sevärd för Londonmiljöerna: Southbank, Hungerford Footbridge, Somerset House m.m. men någon ny Before Sunrise är den inte och romansen mellan de två medelålders tråkmånskaraktärerna funkar inte riktigt. Dustin Hoffman spelar tafatt jingelskrivare och Emma Thompson enkättant på Heathrow, men det hjälper inte. Det är helt enkelt för förutsägbart även om det var lagom nivå för min måndagströtta hjärna efter en hel dag med betygsmeddelanden.*
Vilka är era bästa Londonfilmer?
Mina är fortfarande Breaking and Entering och Closer. En önskelondonbok på film skulle vara The Post-Birthday World så man kunde följa Irina köpa morgontidning och croissant kring Borough Market . Förra veckan var jag där två dagar i rad, bl.a. för den sköna Brooklynkänslan med det upphöjda järnvägsspåret. Fattas bara att det transformeras till en londonsk Coulée Verte.*Latinkursen longa est, men gutta cavat discipulos och det yttersta beviset på att den lett till inre motivation (förutom att man som Latinbloggen får agera tatueringsfrågelåda**) måste vara när eleven gått till Marc Jacobs för att inhandla armband med latinska sentenser och säger: - Ecce, magistra, Själv tänker jag 'Ad viam novam Bond, subito!'
**Om jag själv skulle skaffa en (till) hade jag valt uttrycket 'infragilis et tenera'.
Didactic Death Match: Italien vs. Frankrike 1-0
söndag, juni 7, 2009, 19:28
Viva Voce - ELI förlag, 2001
Tretton intervjuer med tretton italienare med olika yrken och geografisk och socioekonomisk bakgrund: bland annat en 10-årig skolflicka från Ancona och hennes 35-åriga mamma da sola. Vidare en pensionär som en gång var tvungen att lämna Sardinien för att få jobb, en parkeringsvakt med rough Napolidialekt samt discjockeyn Tommaso, som berättar om il mondo della notte. Ignorerade de första 62 sidorna med övningar, där går gränsen för min motivation, men lyssnade igenom hela CD:n med intervjumanus in mano. Uppskattar denna input av autentiskt språk.
Ett besök på The Italian Bookshop är alltid inspirerande. Även om undervisningen på institutet är förvånande traditionell - kassettband, grammatikövningar på dåliga A4-kopior m.m. - är det tydligt att det finns mycket roligare pedagogiskt material på italienska än på franska. Det kan handla om att lära sig grammatik genom att studera låttexter eller språkstudier av reklamfilmer.
Samma syndrom har skådats för spanskan, antagligen för att det är ett nyare undervisningsspråk, åtminstone i den svenska skolan. Eller är det så att andra lingvistiska gräsmattor inte är grönare - är det bara en släng av slutet-på-terminen-trött book envy? Skicka några fräscha fransktitlar om ni har! Utöver listboken är det enda jag funnit på sistone en riktigt bra fransk ungdomsfilm, Je vais bien, ne t'en fais pas, om syskonskap, föräldraskap, tonårsliv, ätstörningar, sorg och med en rejäl peripeti. Ganska lågmäld, inte OTT, inte BTB, below the belt, det går ju knappt att hitta en oporrig fransk film, knappt ens Astérix där Laetitia Casta flashar sina fejkboobs för oskyldiga Obélix i tid och otid.
Har bekantat mig lite närmare med Nanni Moretti. Hans filmer är verkligen personliga och genuina 'slice of life'-skildringar. Favoriten hittills är Caos Calmo om en TV-producent som hanterar sorgen efter sin hustrus död på ett ovanligt sätt; han bestämmer sig för att inte gå till jobbet utan istället tlllbringa hela dagarna i parken utanför dotterns skola. Många komiska inslag med alla besök han får i parken eller när han fördriver tiden genom att vanka fram och tillbaka och räkna upp "alla flygbolag jag rest med - British Airways, Lufthansa..." och "alla adresser jag bott på...". Genom dottern lär man sig palindromet 'I topi non avevano nipoti'.
Även Morettifilm nr 2 - La stanza del figlio - har tema sorg. Jobbiga "Tänk om jag inte..."-tankar om ett oåterkalleligt faktum. Här spelar Moretti en freudiansk psykolog, som plötsligt får egna problem och tappar tålamodet med sina neurotiska patienter.
Kärnfamilj i förfall verkar vara ett annat vanligt tema liksom utomäktenskapliga affärer. I Ricordati di me har vi en otrogen make, en frustrerad fru, en identitetskrisande kärlekskrank tonårsson samt hans syster med Berlusconibabeambitioner. Det känns som om filmen gjordes mest för att Monica Bellucci skulle få gå omkring och se bella ut.
I Pane e tulipani rymmer en hemmafru till Venedig, där hon får ett mycket roligare liv. Skrattade hjärtligt åt scenen där hennes man frågar sin älskarinna om hon kan tänka sig att stryka några av hans skjortor nu när frun stuckit. - Aldrig i livet, utbrister hon och han mumlar "ja, jag tänkte bara, efter 5 år tillsammans..." Sono pazzi questi Italiani!
Till sist, Tre metri sopra il cielo. En B-tonårsrulle ā la Filmen G med ragazzinernas favorit Scamarcio-The-Bad-Boy. Usel, usel, usel upphöjt till tre, trots succén, men jag fick vissa förklaringar till storyn i hänglåsfilmen/boken Ho voglia di te.
Omnia dici YouTube possint
onsdag, juni 3, 2009, 23:51
Ett annat plausibelt soundtrack till denna dag skulle kunna vara Itchycoo Park. I Oxford kan man verkligen känna litteraturhistoriens vingslag: Tolkien, C.S. Lewis, Lewis Carroll, T.S. Eliot, Oscar Wilde är bara en bråkdel av alla kända oxonianer (?) genom tiderna. Christ Church College lockar fler besökare än någonsin tack vare Harry Potter, men hela staden är mysig.
There's more to life than To-Do Lists, you know, but not much more
tisdag, juni 2, 2009, 23:24
The To-Do List - Mike Gayle, 2009
# 1. Eat more salad
# 13. Give Harry Potter a chance
# 38. Go to the cinema more
# 51. Learn how to use Excel (or at least open it)
# 75. Talk to friends' kids more
# 166. Go green.
# 413. Try wearing hats more.
# 467. Finally win at local pub quiz.
# 1068. Read more non-fiction
# 1124. Try to understand the plot of Donnie Darko without recourse to the internet
# 1243. Chillax more.
Ett urval av de 1277 punkter Mike Gayle skrev ner på sin 36-årsdag, med målet att bocka av samtliga innan nästa födelsedag och hela boken handlar om bakgrund, tillkomst och uppföljning av den mycket långa att-göra-listan med sådana där saker som vanligtvis aldrig tycks bli av, saker man borde göra, någon gång när man har tid...
"Now, while the writing of a list can be a reward in itself, as any veteran To-Do Lister will attest, the real pay-off is the satisfaction that comes from ticking, crossing or scribbing a item off your list. With one neat action a task that has been bugging you for the longest time is utterly obliterated. Pow! It's gone. Nothing beats a hard-won tick off the list."
Gillar, gillar, gillar Gayles alltid lika underhållande böcker! Här får man ha överseende med en del upprepningar och uppradningar av exakt hur många serietidningar han hittar på vinden, vilka myntvalörer som ligger var i huset eller vilka osedda DVD-boxar som står i hyllan, men meningar som "as I was walking along Chiswick High Street" och den här får mig att mysa, mysa, mysa:
"Whole evenings spent in darkened rooms listening to The Smiths,
lost afternoons re-watching Betty Blue[...]"
Läs mer om My Legendary Girlfriend och andra Gayle-böcker.
Den franska sångerskan Rose har skrivit en rolig lista inför nästa möte med pojkvännen:
Liksom många andra fungerar inte heller mitt liv utan listor, men snart går jag in i en list- och schemafri fas, sommarlovet. Can't wait!
