Singoallas grotta IRL
tisdag, juli 21, 2009, 15:26
Sorgbarn, är fru Helena mycket skön? Smeker riddaren ofta sin maka? Älskar han henne mycket?
-- Ja, svarade Sorgbarn, och Singoalla vände bort sitt ansikte och dolde det mot den kalla klippan.
Den-där-man-inte-kan-få, åh, det är det värsta, värsta. Stackars Singoalla, stackars Erland och stackars lilla Sorgbarn. Romantik, men inte rosa och fluff, utan Olycka och Död. Uhh-hoh, Love Hurts. För 152 år sedan skrev Viktor Rydberg den sorgliga kärlekssagan, som utgör eftermiddagens svartvita epos på SVT, vars tablå i Smålandsposten ledde till en spontan dagsutflykt.
Alla känner till singoallakex och singoallatop, men inte många vet att Singoallas grotta kan skådas i verkligheten, det är t.o.m. skyltat. Se vägbeskrivning. Det är inte fråga om defiktionalisering utan en plats som inspirerade Viktor Rydberg då han arbetade som informator på Bergs Herrgård i närheten även om namnet Singoallas grotta förstås tillkom efter att boken skrivits.
"Men vi lämne riddaren och följe Sorgbarns väg i skogen! Så fort, att hans bleka kinder färgades av rodnad, hade Sorgbarn ilat bland granarna längs insjöns strand, till dess han kom till en sammangyttrad hop av branta klippor, väldiga delar av ett berg, som urtidens krafter söndersprängt, och vars stycken nu på villsamt sätt stodo lutande mot eller vältrade på varandra.
Sorgbarn inträngde i irrgångarna bland dessa klippor, klättrade än upp, än ned, och stod äntligen i en grotta, dit endast matt dager letade sig väg mellan hällar, slängda som tak över lutande granitblock. Käck hade följt gossen på hans bland ris och snår knappt skönjbara stig.
Grottan var bebodd."
Titta, där står en fager yngling. Det är ju...Erland!
Gick så klart in i grottan och lekte Singoalla en stund, lika entusiastiskt och lika ograciöst som vid gestaltandet av Den franske löjtnantens kvinna. Om bara inte grottan var så otillgänglig - man måste jackass:a sig och t.o.m klättra! - skulle platsen passa in i Reaktor Sydosts nya filmprojekt, Cinévert som gör mig väldigt uppspelt. Jag vill inte ta ordet eldsjäl i min mun - det innebär ofta en underbetald kulturarbetare - men någon eller några skickliga entreprenörer med kultur som kapital har kommit på att man kan förlägga konceptet utomhusbio till kulturhistoriskt intressanta platser och dessutom anpassa valet av film efter det - eller vice versa. Ibland blir det inomhusbio p.g.a. platsens beskaffenhet, men t.ex. igår projicerades Delikatessen på en slakterivägg i Alvesta. Är det inte genialt? På programmet står senare Frost/Nixon i tingshuset i Ishult (var ligger det?), De andras liv i en underjordisk försvarsanläggning i Ljungby, Skenbart i en järnvägstunnel i Karlskrona m.fl. Grande finale blir Blues Brothers på bilkyrkogården i Ryd. Chapeau!
I en annan artikel i ovan nämnda local rag skådar Bokhora i kristallkulan och det ser onekligen lovande ut hittills. Både läslyckan och boknördometern peakar.
Lägg till kommentar 
The Sky is Not the Limit : per aspera ad Jymden
måndag, juli 20, 2009, 09:21
Psykologivecka pågår och låt oss denna dag fundera lite på betydelsen av placering i syskonskaran. Armstrong var äldst av tre syskon. Av de 23 första amerikanska astronauterna var 21 förstfödda söner eller enda barnet. En annan källa säger samtliga. Senare studier har visat att tendensen för äldsta syskonet (av manligt kön) att (bli pushad att) sikta mot stjärnorna mest kan observeras hos personer födda på 30- och 40-talet.
Egentligen misstänker jag att ovanstående statistik säger lika lite som att 10 av 43 astronauter var födda i Fiskarnas tecken, enligt en annan studie. Själv är jag horoskophatande Vädur tillika Storasyster, formerly known as Enda Barnet, och har påtagligt prestationsinriktade storasysterdrag pour le bon men också rebelliska lillasysterdrag, dessutom har konstellationerna ändrats över tid p.g.a. styvfamiljssammansättningar. Säkert är att det finns flera böcker i ämnet, bl.a. Storasyster, lillebror... och Äldst, yngst eller mittemellan.
Genom programmet Teachers in Space fick Christa McAuliffe, född 1948, chansen att åka med Challenger -86. Ett rymdprojekt med mycket tragisk utgång.
I sammanhanget är det lämpligt att repetera de bedårande latinska namnen på månens mörka fläckar och varför inte läsa (om) Alice Sebolds The Almost Moon, lyssnandes till Sting, "Teacher on Stage", eller något av följande:
Sinatra
Dean Martin
Indochine
Tematrio: Frankrike. OTT, javisst, men det var väl inte otippat?!
söndag, juli 19, 2009, 10:41
Bastille Day-vecka, pågående boule-SM utanför köksfönstret, sjukt dåligt samvete för att jag prioriterat italienskan hela året och mer tid till förfogande än vanligt tarvar tematrio. Lyrans Noblesser önskar franska boktips, men, desolée, bara TRE titlar är impossible. Presenterar därför några mer obskyra subgrupper utöver dessa tre franskspråkiga klassiker som MÅSTE läsas:
1. La vie devant soi - Romain Gary
2. L'Etranger - Albert Camus
3. Exercices de style - Raymond Queneau Parläses med fördel med Cécile Slankas Comment lui dire adieu? och hennes moderna stilövningar i att göra slut.
Modern klassiker, men filmen blev bättre än bokoriginalet, tyckte jag i allafall när jag var 13 och det blev ju revival förra sommaren på Betty Blues strand:
Philippe Djian - 37, 2 le matin Som kuriosa kan nämnas att det även finns en Six Feet Under-inspirerad litterär TV-serie i minst sex säsonger (sic!) av densamme. Se Doggy Bag
Franskt exempel på intertextualitet, blev fin Isabelle Huppert-film, men vem skulle, när det begav sig, stå i videobutiken och välja en film med titeln Spetsknypplerskan???:
La Dentelličre - Pascal Laine
Bisarra och morbida godnattsagor pour adultes:
Histoires ā dormir sans vous - Jacques Sternberg
Fransk defictionalization , som kan skådas i Montmartre:
Le passe-muraille - Marcel Aymé
Franska tearjerkers:
L'Arbre de Noël - Michel Bataille
Moi j'attends - David Cali & Serge Bloch
Hysteriskt rolig bok om en Självmordsaffär:
Jean Teulé - Le magasin de suicides
En Gare du Nord-tågutropares hemliga liv. Lysande slut!:
Voix sans issue - Céline Curiol
Bok & film-par om kulturkrock Belgien-Japan:
Amélie Nothomb - Stupeur et tremblements. Hon har även bl.a. skrivit om en yrkesmördare som radiostyrs av Radioheads musik.
Från pre-Läsdagbokseran minns jag även att jag gillat Gides L'Immoraliste, Malraux La voie royale och Sartres Huis-Clos samt Les mots.
Skulle tro att de flesta finns i svensk översättning. I sommarens franska läshög ligger bl.a. No et moi av Delphine de Vigan. Fler franska boktips?
Let me psychotain you!
lördag, juli 18, 2009, 17:07
... eller kan man säga 'theratain'? Dr Phil ā part finns det en mängd underhållande albeit tvivelaktiga psykoterapeuter out there. Programidén med Jack Killians forna radiopratande amatörpsykolog-cum-avdankad-polis-koncept i Midnight Caller förfinades t.ex. i det mer torrt akademiska Frasier.
Just nu går jag i indirekt In treatment-terapi två halvtimmessessioner om dagen och observerar voyeuristiskt Gabriel Byrne och hans analysander. En av dem säger: "I bet it takes a lot of coffee to listen to these fuck-ups." Den amerikanska versionen är baserad på den israeliska succéen Be'Tipul. KBT-trenden och Cipramil/Zoloft-hypen till trots finns det fortfarande märkligt många TV-soffor, så att säga, enligt freudiansk tradition.
Funderar just nu på inslag av psykologi i populärkulturen - hjälp mig gärna med det!
Jag är ute efter TV-serier som de här eller scener ur filmer ā la:
Roligt Rorschach-test 7 minuter in i The Virgin Suicides. Rorschach-begreppet fick också en revival i år i Watchmen.
Underbara Stéphane pratar om drömmar i The Science of Sleep
Donnie Darko undergår hypnos
Att leva med en förälder med bipolär sjukdom, i det här fallet Michael Douglas i King of California
Nanni Moretti har fått nog!
Till sist, två klassiker: ECT-scener i den franska favoritfilmen Betty Blue, 37,2 le matin (förutom hennes allmänna wacko-isering, bless her!) och Gökboet.
Psykologivecka pågår: "när du kastar pastasås på mig är det ett sätt att uttrycka frågan 'älskar du mig?' "
onsdag, juli 15, 2009, 15:43
Nextopia. Livet, lyckan och pengarna i förväntningssamhället - Micael Dahlén, 2008
Den här snygga boken var verkligen slut på förlaget ett tag och nu känns den förstås sååå 2008, men Läsdagboken gillar språkligt nyskapande, samhällsanalytiska och populärpsykologiska böcker, i det här fallet skriven av en professor på Handelshögskolan i Stockholm. Dalén skriver om den moderna iPhone-hypande IBL-människans lycka alt. olycka, tidsbrist, timing, trailerism och andra marknadsföringsknep på 00-talet, s.k. förväntisar, marshmallowtestet m.m. och det är intressant läsning.
Via sajten Psykologifabriken kan man lyssna på eller ladda ner roliga små podcasts i serien Radio Rorschach med "praktiska snabbkurser i avancerad psykologi". Precis den input jag letat efter! Nöjd! Har legat på stranden och skrattat åt pastasåskastande och annat. Mitt minne fungerar egentligen bäst med visuell kodning, så jag lyssnar på alla program 2 ggr för att komma ihåg = dubbelt nöje.
I morgon sommarpratar Ann Heberlein i P1 och jag tror det blir ett gripande program om bl.a. bipolär sjukdom med Morrissey som soundtrack. Ligger redo på Tofta kl. 13.00 och räknar med att behöva snyta mig i strandhandduken ett par ggr.
Se förra sommarens
Psykologivecka I
Psykologivecka II
Psykologivecka III
Bravissimo, Birro!
onsdag, juli 15, 2009, 10:09
"Ja, då står jag här.
En livs levande svartklädd poet."
Marcus Birro gästar Allsång på Skansen för att tala om folklighet. Då han får syn på scenassistentens Dan Andersson-tatuering kramar han henne spontant (?).'Ömhet' är ordet, med Birros göteborgska uttal. Det går in i själen med samma kraft som Robert Smiths sätt att säga "I'm a stranger" nedan.
Standing on a beach with a book/gun in my hand (ringa in rätt alternativ)
måndag, juli 13, 2009, 10:25
Älskade AdLibris höll på att hamna i onåd förra veckan, då det mailledes meddelades att samtliga titlar var 'slut på förlaget' (was???), vilket gav mig lika stor anledning att ilsket muttra 'che cazzo...' som när jag samma dag stod på det italienska postkontoret och försökte skicka ett tungt bokpaket till mig själv till gotländsk destination med brittisk avsändaradress. 'Det bryter mot LA REGOLA' fräste den italienskt oflexibla posttanten och smällde igen luckan. WTF. För en gångs skull var abibliofobin inte irrationell, men faktiskt kunde både AdLibris och det italienska postverket trots allt leverera i tid. Nulla semesterdies sine Preem-pit stop i rondellen för att hämta bokpaket innan man svänger mot O-hamn och kvällsfärjan.
Noterade con förtjusning att Eva Bonnier startat en behjärtansvärd Klassikerklubb på AdLibris, men handen på bokhjärtat, är det verkligen till klassikerna man behöver hjälp att hitta? Knappast. Aktuell just nu är i alla fall Camus Främlingen och den placerade jag själv överst på Dödslistan förra året.
Sommarstiltje råder i bokbloggosfären av antal inlägg och kommentarer att döma, men Fant - författare till Grundläggande Genetik nedan - var vaken och kunde samma eftermiddag bekräfta Camus-anspelningen jag skrev om igår. Förslag på öppningsmeningar i kommande romaner: 'Det första jag kan berätta för er är att vi bodde på sjunde våningen'... eller 'Det var den dagen min mormor exploderade...' eller 'XX har lösgjorts från tiden'... för att tydliggöra för stressade recensenter.
Rätt svar till rubriken. Elementärt.
1 pock1 om dag1
söndag, juli 12, 2009, 10:24
Grundläggande genetik - Mikael Fant, 2008
Grundläggande geografi, i kombination med en för humanister avskräckande och därigenom vilseledande titel, måste ha gjort att jag inte noterat varken undertitel eller utgivning av denna utmärkta debut. Inte ens omslagets Eero Aarnio-fåtölj hade percepterats av undertecknad. Det gjorde däremot bokhore-Johanna L. (Hur många boktips har jag fått av dig genom åren? Otaliga! Stort tack.)
Säg stockholmsroman och man tänker Söderberg och Fogelström eller mer noir/girly/vulgo; Lapidus, Leeb, Strandberg, Rudberg eller Rydberg. Fant tillför här något nytt, trots att han egentligen är malmöit, tror jag. Det börjar med Camus-artade övertoner ā la "aujourd'hui maman est morte" och fortsätter med god dramaturgi genom perspektiv- och epokbyten. Intrigen kretsar kring huvudpersonens sökande efter vad som tog modern av daga samtidigt som han funderar på sina egna dagars upphov, d.v.s. den biologiske fadern, men det är mer komplicerat än så.
Vad jag gillar med den här boken är språket och detaljer som Jakobs jobb som redigerare på DN samt droppande av titlar från fransk chanson, film och litteratur - särskilt Sagan och Sartre, men i extramaterialet även Romain Gary och då blir jag per automatik vänligt inställd...
... och där uppstod ännu ett tillfälle att nämna att tidernas bästa roman, La vie devant soi, nyligen utgivits i nyöversättning på Norstedts. Lyckliga den som har läsupplevelsen Med livet framför sej framför sig.
Btw, om jag fortfarande bodde på The Grange skulle jag gå in i rummet mittemot och lägga den på byrån. Berörd B förstår.
Himmel - Torbjörn Flygt, 2008
Sommarboktips från Bohemian Rhapsody. Vände (bok)ryggen åt Flygt när han gick från underbara Underdog till deckargenren, men det här är en helt vanlig roman om några människor under Malmös himmel, även om vi har lite dåliga erfarenheter av dylikt efter ex-kollegans porriga boktips Nina och sundet, eller hur, Sophie?
Vardagslivsskildringen med ett persongalleri utöver det vanliga är bokens styrka; en frustrerad SFI-lärare, en orealistisk spelmissbrukare, en otrogen arkitekt, en osäker troféfru, en förtryckt pizzeriaägarfru och hennes välförtjänta Komvuxförälskelse. Flygt, honey, I'm home!
Alltid hos dig - Maria Ernestam, 2008
En annan fellow bokbloggare myntade nyligen uttrycket littslatt och det är den värsta otjänsten man kan göra en bok. Den yttre läskontexten är onekligen avgörande för läsupplevelsen. I det här fallet minns jag att jag köpte pocket1 en sen söndagkväll i mars på Arlanda, trött i huvudet efter tre dagars konferens, och blädderläste 252 av 301 sidor, dessutom dubbelt dåsig av BA:s gratisvin och distraherad av panikplanering inför kommande arbetsvecka i London.
Vilken kontrast att som nu - utsövd, avslappnad, fysiskt mätt men mentalt läshungrig och mottaglig - lägga sig i hängmattan och läsa böckerna i lugn och ro från första till sista sidan i en sittning, eller är den korrekta termen 'ett bra ligg'?
Det senare är naturligtvis att föredra även om Situation nr 1 utgör livsnödvändig eskapism. Uppskattar alltid Ernestams västkustmiljöer och i det här fallet själva romanidén, men av ovanstående skäl kom jag aldrig in i boken, knappt ut heller, uppenbarligen. Se istället Busters öron och Caipirinha med döden. Hur är Kleopatras Kam?
Fler sommarpockettips för hängmattan?
The Reading Woman's Roliga Pryl
onsdag, juli 8, 2009, 11:23
Oftast tycker jag inte att cosidetti "roliga prylar" - särskilt inte "för den som har allt" - är det minsta roliga, men en sådan här skulle onekligen liva upp min laptop...
... och äntligen har Modesty-resväskan kommit ut i handeln! Den får agera substitut för drömbokskåpet.
Regnsurfandet resulterade också i en nätt 3,3-metersgadget som kommer att förgylla Londonhösten. Can't wait!
Well, she lives for the written word... men nu ska jag prioritera socialt umgänge några dagar. Ci vediamo!
Don Underground - Mind the Lapp
tisdag, juli 7, 2009, 10:22
Italien - Tomas Lappalainen, 1999
Klamrar mig andligen och bokligen kvar vid Italien. Efter Savianos Gomorra och Tobias Jones bok om The Dark Heart of Italy är Lappalainens bok inte så chockerande i all sin antidolcevita-realism, men det intressanta är att den skrevs redan för 10 år sedan, långt före de andra, och Lappalainen var redan då insatt i bl.a. problemet med sophanteringen*. Skickligt strukturbygge kring Manzonis dikt om ett enat Italien, "una d'arme, di lingua, d'altare, di memorie, di sangue e di cor" och listigt val av neutral titel, så ingen naiv mozzarella-lallande Toscanaturist blir avskräckt i onödan. Ergo, en bok för alla.
Med störst intresse läser jag kapitlen om språkfrågan. På ett privat plan gillar jag också författarens beslut att åka till Italien och immersera sig efter ett "Nu jävlar ska jag lära mig italienska ordentligt"-manifest, precis som io. Anekdoten med The Lapps försök att provocera en förmodat f.d. fascistoid taxichaufför genom att verbalt antasta Victor Emmanuel-monumentet är mkt komiskt.
Det har kallats Skrivmaskinen, Löständerna, Bröllopstårtan, Pianot m.m. och inte är det fagert, där det ligger i den stora rondellen vid Mussolinis balkong på Piazza Venezia, men om inte annat är det stora mausoleiliknande monumentet ett bra riktmärke för turister. Vad många inte vet är att man kan åka upp till toppen och titta på utsikten, bara man orkar gå halva vägen i marmortrapporna först. Ett riktigt schysst café med fräsch macedonia finns det också. Själv inmundigade jag en vattenmelon with a view.
Boktips från vår lärare Claudio i Salerno. Ännu en bok om antikens Rom med men nytt, fräscht grepp där man får följa livet i staden, una giornata nell'antica Roma, under ett dygn, timme för timme. Läser på originalspråk, så efter ca en vecka har jag knappt kommit til gryningen, men den verkar mkt lovande. Kom nyligen i engelsk översättning, A Day in the Life of Ancient Rome.
Klassikervärldens enfant terrible, Mary Beard, ska alltid vara värst - trashtalkar alltid stackars Boris- och listar 10 Latin Quotes for the Underground.
*Förra året var sophanteringen här på Gotland närmast camorraartad efter höjda avgifter och ökade krav på källsortering. Utmärkt initiativ och helt rätt förstås, men t.ex. äldre människor hade knappt återhämtat sig efter digitalboxinförskaffandet förrän det var dags att börja källsortera och desperata sommargäster dumpade sopor nattetid på öbornas tomter. I år råder sop-zen då kan man köpa engångssäckar för 83:- i matvaruaffärer o.dyl. och enkelt ställa utanför någon bekant som har vanligt permanent sophämtningsavtal, Tack för det, Renhållningsverket!
