Varför finns det så få roliga komedier?
fredag, juli 24, 2009, 11:19
På DVD: Nick & Norah's Infinite Playlist
Norah: - Your hair is really soft:
Nick: - Yeah, I asked for the Ellen Degeneres hair cut.
Love is a mix tape och det är en fröjd att följa Nick & Norah i New York-natten i denna indie-romcom för 90-talister och alla oss som gillade Juno. Bra soundtrack med bl.a. Vampire Weekend. Som typ medelålders lingvist noterar jag bl.a. betydelseförskjutning av uttrycket 'sloppy seconds' och en del annan tillrättalagd slang i dialogen. 1000 pluspoäng för innovativ, feministisk sexscen på slutet!
En mer hardcorerealistisk galen natt i New York tror jag att man finner i boken Lowboy av John Wray. Den bara kom till mig nu under psykologiveckan; ser fram emot att läsa den och säkert blir den film så småningom.
En kommande komedi är My Life in Ruins av Big Fat Greek-wedding-gänget. Tom Hanks och Simpsonsmanusskribenten Mike Reiss är inblandade. Oprah har den här säsongen talat om ikigai och moai och här har vi en amerikansk collegeprofessor utan kefi. Kan leda till ny Greklandsrevival och möjligen även ökat antal studerande på kurser i Antikens Kultur- och Samhällsliv.
Vilka andra filmer har man/jag/du/ni skrattat åt på sistone? Har de roliga filmerna blivit färre, eller är det jag som valt bort genren? En titt i Filmdagboken vittnar om mängder av dramafilmer, men påminner om att jag förra året skrattade åt Be Kind Rewind och Bienvenue chez les ch'tis, diverse Simon Pegg-filmer samt ett par italienska, that's it.
kommentarer 5 
Lars Kepler träder fram
torsdag, juli 23, 2009, 18:41
Der Schwedische Farbror Freud och jag
onsdag, juli 22, 2009, 20:10
Mitt psykiatriska liv - Johan Cullberg, 2007 och Skaparkriser, 1997
Cullberg är en av mina humanistiska homeboys. Ända sedan Bokmässan 07 har jag väntat på pocketversionen, men nu fick det bli den inbundna varianten. Memoarerna är indelade i tre delar: uppväxtår, studieår och psykiatri. Fruar, exfruar och barn får stå tillbaka och det är jag tacksam för i det här fallet. Det religiösa ruminerandet kunde också strukits, if you ask me.
En Erland, men inte Viktor Rydbergs dito, dyker däremot upp i det dramatiska öppningskapitlet såväl som då och då senare i boken. Denne Erland är Johans äldre bror, som fick diagnosen schizofreni redan på 50-talet och familjen har sedan dess med vanmakt bevittnat diverse s.k. behandlingsmetoder. I psykiatrireformens efterdyningar förstår man de anhörigas förtvivlan över att ha en familjemedlem som inte bara får farliga psykoser utan hängde med Christer Pettersson i Sollentuna centrum, inte kan hantera pengar, glömmer att låsa dörren till lägenheten m.m. men tavlor målar Erland, vackra tavlor, varje dag.
Prästson, ehuru "ivrig onanist", och en liten crush på barnflickan, ja, ingen ovanlig coming-of-age-period. Anmärkningsvärt är kanske att p.g.a. några incidenter i ungdomen grundlades en latent homofobi, som senare skulle leda till hård kritik från Priderörelsen, men efter detta medvetandegörande och en konfrontativ men konstruktiv tvåpartsdiskussion på förlaget tänkte Cullberg om.
Mest intressant och relevant för mig just nu är bokens del tre. Här får läsaren en överblick över svensk psykiatri från 50-talet fram till nu och varje steg i Cullbergs karriär säger något om respektive samtid. Inspirerad av Aldous Huxleys Doors of Perception testade han under liknande former meskalin under läkarutbildningen och under patologilektionerna röktes det för fullt, det t.o.m. fimpades på de döda kropparna, som tillhörde "dårar från Umedalens sjukhus och som saknade anhöriga".
Ett bevis på ett humanistiskt synsätt anser jag bl.a. vara Cullbergs syn på den vita rocken. Av princip bär han den inte för att undvika att patienterna får en "passiviserande föreställning" och för detta blev han anmäld av en kollega på Karolinska.
Några andra glimtar ur Cullbergs långa psykiatriska liv:
handledning av doktorander beviljande eller icke beviljande av sen abort, något han idag beklagar jourhavande vid akutpsykintaget på S:t Görans Sjukhus banbrytande öppenvårdsprojekt i Luleå med Clarence Crafoord (japp, Willes pappa) skribent av en mängd debattartiklar redaktör för psykiatri i Läkartidningen framgångsrik författare av bl.a. psykologiklassikern Kris och utveckling samt Skaparkriser med psykoanalytisk tolkning av Stig Dagermans och August Strindbergs resp. inre problem.Liksom Wille C minns han också missarna och det är viktigt för att memoarerna inte ska se ut som ett skrytsamt CV. Resten är psykiatrihistoria och egentligen även litteraturhistoria. Allt är tänkvärt och läsvärt.
"All blog entries ever written?" När jag googlar en för mig kär popkulturell eller litterär företeelse, t.ex. Bokmässan, hamnar jag ofta här på Läsdagboken. I sökandet efter Cullberg hittade jag Bokmässan 06, vilket var det senaste mötet med nyligen avlidne Frank McCourt. Då var han aktuell med Teacher Man, men det är framför allt Angela's Ashes man minns och filmversionen är oförglömlig.
Singoallas grotta IRL
tisdag, juli 21, 2009, 15:26
Sorgbarn, är fru Helena mycket skön? Smeker riddaren ofta sin maka? Älskar han henne mycket?
-- Ja, svarade Sorgbarn, och Singoalla vände bort sitt ansikte och dolde det mot den kalla klippan.
Den-där-man-inte-kan-få, åh, det är det värsta, värsta. Stackars Singoalla, stackars Erland och stackars lilla Sorgbarn. Romantik, men inte rosa och fluff, utan Olycka och Död. Uhh-hoh, Love Hurts. För 152 år sedan skrev Viktor Rydberg den sorgliga kärlekssagan, som utgör eftermiddagens svartvita epos på SVT, vars tablå i Smålandsposten ledde till en spontan dagsutflykt.
Alla känner till singoallakex och singoallatop, men inte många vet att Singoallas grotta kan skådas i verkligheten, det är t.o.m. skyltat. Se vägbeskrivning. Det är inte fråga om defiktionalisering utan en plats som inspirerade Viktor Rydberg då han arbetade som informator på Bergs Herrgård i närheten även om namnet Singoallas grotta förstås tillkom efter att boken skrivits.
"Men vi lämne riddaren och följe Sorgbarns väg i skogen! Så fort, att hans bleka kinder färgades av rodnad, hade Sorgbarn ilat bland granarna längs insjöns strand, till dess han kom till en sammangyttrad hop av branta klippor, väldiga delar av ett berg, som urtidens krafter söndersprängt, och vars stycken nu på villsamt sätt stodo lutande mot eller vältrade på varandra.
Sorgbarn inträngde i irrgångarna bland dessa klippor, klättrade än upp, än ned, och stod äntligen i en grotta, dit endast matt dager letade sig väg mellan hällar, slängda som tak över lutande granitblock. Käck hade följt gossen på hans bland ris och snår knappt skönjbara stig.
Grottan var bebodd."
Titta, där står en fager yngling. Det är ju...Erland!
Gick så klart in i grottan och lekte Singoalla en stund, lika entusiastiskt och lika ograciöst som vid gestaltandet av Den franske löjtnantens kvinna. Om bara inte grottan var så otillgänglig - man måste jackass:a sig och t.o.m klättra! - skulle platsen passa in i Reaktor Sydosts nya filmprojekt, Cinévert som gör mig väldigt uppspelt. Jag vill inte ta ordet eldsjäl i min mun - det innebär ofta en underbetald kulturarbetare - men någon eller några skickliga entreprenörer med kultur som kapital har kommit på att man kan förlägga konceptet utomhusbio till kulturhistoriskt intressanta platser och dessutom anpassa valet av film efter det - eller vice versa. Ibland blir det inomhusbio p.g.a. platsens beskaffenhet, men t.ex. igår projicerades Delikatessen på en slakterivägg i Alvesta. Är det inte genialt? På programmet står senare Frost/Nixon i tingshuset i Ishult (var ligger det?), De andras liv i en underjordisk försvarsanläggning i Ljungby, Skenbart i en järnvägstunnel i Karlskrona m.fl. Grande finale blir Blues Brothers på bilkyrkogården i Ryd. Chapeau!
I en annan artikel i ovan nämnda local rag skådar Bokhora i kristallkulan och det ser onekligen lovande ut hittills. Både läslyckan och boknördometern peakar.
The Sky is Not the Limit : per aspera ad Jymden
måndag, juli 20, 2009, 09:21
Psykologivecka pågår och låt oss denna dag fundera lite på betydelsen av placering i syskonskaran. Armstrong var äldst av tre syskon. Av de 23 första amerikanska astronauterna var 21 förstfödda söner eller enda barnet. En annan källa säger samtliga. Senare studier har visat att tendensen för äldsta syskonet (av manligt kön) att (bli pushad att) sikta mot stjärnorna mest kan observeras hos personer födda på 30- och 40-talet.
Egentligen misstänker jag att ovanstående statistik säger lika lite som att 10 av 43 astronauter var födda i Fiskarnas tecken, enligt en annan studie. Själv är jag horoskophatande Vädur tillika Storasyster, formerly known as Enda Barnet, och har påtagligt prestationsinriktade storasysterdrag pour le bon men också rebelliska lillasysterdrag, dessutom har konstellationerna ändrats över tid p.g.a. styvfamiljssammansättningar. Säkert är att det finns flera böcker i ämnet, bl.a. Storasyster, lillebror... och Äldst, yngst eller mittemellan.
Genom programmet Teachers in Space fick Christa McAuliffe, född 1948, chansen att åka med Challenger -86. Ett rymdprojekt med mycket tragisk utgång.
I sammanhanget är det lämpligt att repetera de bedårande latinska namnen på månens mörka fläckar och varför inte läsa (om) Alice Sebolds The Almost Moon, lyssnandes till Sting, "Teacher on Stage", eller något av följande:
Sinatra
Dean Martin
Indochine
Tematrio: Frankrike. OTT, javisst, men det var väl inte otippat?!
söndag, juli 19, 2009, 10:41
Bastille Day-vecka, pågående boule-SM utanför köksfönstret, sjukt dåligt samvete för att jag prioriterat italienskan hela året och mer tid till förfogande än vanligt tarvar tematrio. Lyrans Noblesser önskar franska boktips, men, desolée, bara TRE titlar är impossible. Presenterar därför några mer obskyra subgrupper utöver dessa tre franskspråkiga klassiker som MÅSTE läsas:
1. La vie devant soi - Romain Gary
2. L'Etranger - Albert Camus
3. Exercices de style - Raymond Queneau Parläses med fördel med Cécile Slankas Comment lui dire adieu? och hennes moderna stilövningar i att göra slut.
Modern klassiker, men filmen blev bättre än bokoriginalet, tyckte jag i allafall när jag var 13 och det blev ju revival förra sommaren på Betty Blues strand:
Philippe Djian - 37, 2 le matin Som kuriosa kan nämnas att det även finns en Six Feet Under-inspirerad litterär TV-serie i minst sex säsonger (sic!) av densamme. Se Doggy Bag
Franskt exempel på intertextualitet, blev fin Isabelle Huppert-film, men vem skulle, när det begav sig, stå i videobutiken och välja en film med titeln Spetsknypplerskan???:
La Dentelličre - Pascal Laine
Bisarra och morbida godnattsagor pour adultes:
Histoires ā dormir sans vous - Jacques Sternberg
Fransk defictionalization , som kan skådas i Montmartre:
Le passe-muraille - Marcel Aymé
Franska tearjerkers:
L'Arbre de Noël - Michel Bataille
Moi j'attends - David Cali & Serge Bloch
Hysteriskt rolig bok om en Självmordsaffär:
Jean Teulé - Le magasin de suicides
En Gare du Nord-tågutropares hemliga liv. Lysande slut!:
Voix sans issue - Céline Curiol
Bok & film-par om kulturkrock Belgien-Japan:
Amélie Nothomb - Stupeur et tremblements. Hon har även bl.a. skrivit om en yrkesmördare som radiostyrs av Radioheads musik.
Från pre-Läsdagbokseran minns jag även att jag gillat Gides L'Immoraliste, Malraux La voie royale och Sartres Huis-Clos samt Les mots.
Skulle tro att de flesta finns i svensk översättning. I sommarens franska läshög ligger bl.a. No et moi av Delphine de Vigan. Fler franska boktips?
Let me psychotain you!
lördag, juli 18, 2009, 17:07
... eller kan man säga 'theratain'? Dr Phil ā part finns det en mängd underhållande albeit tvivelaktiga psykoterapeuter out there. Programidén med Jack Killians forna radiopratande amatörpsykolog-cum-avdankad-polis-koncept i Midnight Caller förfinades t.ex. i det mer torrt akademiska Frasier.
Just nu går jag i indirekt In treatment-terapi två halvtimmessessioner om dagen och observerar voyeuristiskt Gabriel Byrne och hans analysander. En av dem säger: "I bet it takes a lot of coffee to listen to these fuck-ups." Den amerikanska versionen är baserad på den israeliska succéen Be'Tipul. KBT-trenden och Cipramil/Zoloft-hypen till trots finns det fortfarande märkligt många TV-soffor, så att säga, enligt freudiansk tradition.
Funderar just nu på inslag av psykologi i populärkulturen - hjälp mig gärna med det!
Jag är ute efter TV-serier som de här eller scener ur filmer ā la:
Roligt Rorschach-test 7 minuter in i The Virgin Suicides. Rorschach-begreppet fick också en revival i år i Watchmen.
Underbara Stéphane pratar om drömmar i The Science of Sleep
Donnie Darko undergår hypnos
Att leva med en förälder med bipolär sjukdom, i det här fallet Michael Douglas i King of California
Nanni Moretti har fått nog!
Till sist, två klassiker: ECT-scener i den franska favoritfilmen Betty Blue, 37,2 le matin (förutom hennes allmänna wacko-isering, bless her!) och Gökboet.
Psykologivecka pågår: "när du kastar pastasås på mig är det ett sätt att uttrycka frågan 'älskar du mig?' "
onsdag, juli 15, 2009, 15:43
Nextopia. Livet, lyckan och pengarna i förväntningssamhället - Micael Dahlén, 2008
Den här snygga boken var verkligen slut på förlaget ett tag och nu känns den förstås sååå 2008, men Läsdagboken gillar språkligt nyskapande, samhällsanalytiska och populärpsykologiska böcker, i det här fallet skriven av en professor på Handelshögskolan i Stockholm. Dalén skriver om den moderna iPhone-hypande IBL-människans lycka alt. olycka, tidsbrist, timing, trailerism och andra marknadsföringsknep på 00-talet, s.k. förväntisar, marshmallowtestet m.m. och det är intressant läsning.
Via sajten Psykologifabriken kan man lyssna på eller ladda ner roliga små podcasts i serien Radio Rorschach med "praktiska snabbkurser i avancerad psykologi". Precis den input jag letat efter! Nöjd! Har legat på stranden och skrattat åt pastasåskastande och annat. Mitt minne fungerar egentligen bäst med visuell kodning, så jag lyssnar på alla program 2 ggr för att komma ihåg = dubbelt nöje.
I morgon sommarpratar Ann Heberlein i P1 och jag tror det blir ett gripande program om bl.a. bipolär sjukdom med Morrissey som soundtrack. Ligger redo på Tofta kl. 13.00 och räknar med att behöva snyta mig i strandhandduken ett par ggr.
Se förra sommarens
Psykologivecka I
Psykologivecka II
Psykologivecka III
Bravissimo, Birro!
onsdag, juli 15, 2009, 10:09
"Ja, då står jag här.
En livs levande svartklädd poet."
Marcus Birro gästar Allsång på Skansen för att tala om folklighet. Då han får syn på scenassistentens Dan Andersson-tatuering kramar han henne spontant (?).'Ömhet' är ordet, med Birros göteborgska uttal. Det går in i själen med samma kraft som Robert Smiths sätt att säga "I'm a stranger" nedan.
Standing on a beach with a book/gun in my hand (ringa in rätt alternativ)
måndag, juli 13, 2009, 10:25
Älskade AdLibris höll på att hamna i onåd förra veckan, då det mailledes meddelades att samtliga titlar var 'slut på förlaget' (was???), vilket gav mig lika stor anledning att ilsket muttra 'che cazzo...' som när jag samma dag stod på det italienska postkontoret och försökte skicka ett tungt bokpaket till mig själv till gotländsk destination med brittisk avsändaradress. 'Det bryter mot LA REGOLA' fräste den italienskt oflexibla posttanten och smällde igen luckan. WTF. För en gångs skull var abibliofobin inte irrationell, men faktiskt kunde både AdLibris och det italienska postverket trots allt leverera i tid. Nulla semesterdies sine Preem-pit stop i rondellen för att hämta bokpaket innan man svänger mot O-hamn och kvällsfärjan.
Noterade con förtjusning att Eva Bonnier startat en behjärtansvärd Klassikerklubb på AdLibris, men handen på bokhjärtat, är det verkligen till klassikerna man behöver hjälp att hitta? Knappast. Aktuell just nu är i alla fall Camus Främlingen och den placerade jag själv överst på Dödslistan förra året.
Sommarstiltje råder i bokbloggosfären av antal inlägg och kommentarer att döma, men Fant - författare till Grundläggande Genetik nedan - var vaken och kunde samma eftermiddag bekräfta Camus-anspelningen jag skrev om igår. Förslag på öppningsmeningar i kommande romaner: 'Det första jag kan berätta för er är att vi bodde på sjunde våningen'... eller 'Det var den dagen min mormor exploderade...' eller 'XX har lösgjorts från tiden'... för att tydliggöra för stressade recensenter.
Rätt svar till rubriken. Elementärt.
