"You have beautiful thighs" - walk the walk med la Youtubiana Italiana!
onsdag, augusti 19, 2009, 20:35
Behövde lite ny input till en betraktelse kring italienskt kroppsspråk och bland mycket skräp fanns de här små trevliga klippen, även om många av favoriterna inte är med här. Se nästa Lingua eller min och Sarahs lilla skola sul Libro delle Facce. Il botten was nådd när ett klipp ur filmen La professoressa di lingue dök upp. Gissa genren? Möjliga heta titlar/vinklar skulle möjligen kunna vara Rörmokaren, Brevbäraren, Sjuksköterskan eller Sekreteraren, med någon saucy undertitel, men Språkläraren??? Mamma mia, che disgrazia! Bara i Berlusconis Italien, bambini...
Lägg till kommentar 
IT'S A GIRL-ballongen som brast : bara i Anne Tyler-böcker, barn...
måndag, augusti 17, 2009, 21:34
Digging to America - Anne Tyler, 2006
En augustidag 1997 samlas två familjer i ankomsthallen på Baltimores flygplats. En dubbel uppsättning MOM och DAD-badgebeklädda föräldrapar står redo med bilbarnstolar för att ta emot varsin adoptivbebis från Kina. Gräva till Kina, gräva till Amerika, get it? Tilldragelsen dokumenteras med videokamera och denna Arrival Day ska komma att föra de två mycket olika familjerna samman under många år framöver, men firandet blir allt mer absurt ju längre tiden går.
Ja, bara i Anne Tyler återfinns den här varma, vardagliga tonen och samtidigt skärpan, personporträtten, baltimoremiljöerna. Den här gången var temat tillhörighet och boken var en present från ett mycket bra månadsmagasin, Psychologies. Av Tyler har jag tidigare läst, och gillat, A Patchwork Planet och just nu är hon aktuell med Noah's Compass. Egentligen ville jag läsa An Amateur Marriage, men avvaktar eftersom jag redan av någon anledning har läst om och lyssnat på andra skilsmässostories (om det är en sådan) den här sommaren, t.ex. i Jefferson Klingberg samt i senaste podcastserien, P1-pärlan Flytten
Till tonerna av melankoliskt Amélie-accordéon talas det om flytt i fyra program: vi flyttar hemifrån, vi flyttar ihop och isär, flyttar till ny lägenhet, till eller från hus - oavsett orsak måste man förhålla sig till det. Logistiken tar ofta över det känslomässiga, men med skilsmässoparet var det så märkligt: han verkade t.ex. ha kompromissat bort sig själv - hade separationen rent av kunnat undvikas om han fått bära ner böckerna och vinylskivorna från vinden och sticka ut och springa lite då och då och vad tänker, känner och vill hon egentligen? Vad är det vi gör med varandra? 89-åriga Berta flyttade ut ur huset hon bott i sedan 1944 för att ge plats åt barnbarnet och hennes flickvän och där möter vi ytterligare tre genuina personer med insikt. Bra lyssning!
What a convenient coincidence! På morgondagens personliga agenda står... att packa upp flyttlådor och skruva ihop Billybokhyllor på jobbet, men efter det här riskerar jag att bli jobbig och börja faffa runt och filosofera istället för att rationellt rafistulera. Kanske tar jag till och med fram det parisiska dragspelet* så snart jag lokaliserat min franskinstitution slash basker- & baguettedepå.
* Faktum är att risken/chansen är större att jag tar fram ett annat instrument. Såg idag att en vän/kollega som flyttade, ja, flyttade, före sommaren hade lämnat kvar en djembetrumma till mig. Glad! Det var nästan 10 år sedan jag spelade, p.g.a... orsaker, men för mig är just denna djembe ett monument. Av tradition har jag alltid erbjudit mig att bära just den på väg hem genom det nattliga London efter vännens pianospelningar de senaste åren. Möjligen har jag ett litet hörn för den här på mina 7 (?) kvadrat. Har ju även höstliga kajakplaner.
Mid-August Lunch: matriarkalisk mozzarellaporr & molto mys
söndag, augusti 16, 2009, 20:09
På bio: Pranzo di Ferragosto / Augustilunch i Rom
Kan man tänka sig en bättre tidpunkt att se denna charmiga film än vid lunchtid under italienarnas Ferragosto-helg? I begynnelsen var det en Jungfru Maria-relaterad religiös högtid, men Mussolini - "the gentleman who made the trains run on time" - gjorde den till nationell högtid i samma liga som jul och påsk.
Richmond FIlmhouse ligger bara ett ankmatningsbrödbitskast härifrån, på andra sidan floden, och lockar alltid med insiktsfulla filmval, gott filmvin från baren och klurigt förpackade Curzonsnacks, t.ex. wasabiärtor. Idag inledde man med ett litet talk om "the use of non-professional actors" med en mängd filmklipp, bl.a. från iranska filmer, men redan de gamla italienska neorealisterna använde detta grepp, som nu återuppstått för att göra augustilunchen sådär charmigt autentiskt.
Gianni är en man i övre medelåldern. Han bor i Rom och hankar sig fram ekonomiskt i ett bostadsrättskomplex i Trastevere tillsammans med sin gamla mamma, en krävande donatellaversacesque 80+dam. Under den stekheta augustihelgen får han även två andra äldre kvinnor att ta hand om. Det ska ges mediciner och lagas mat, mest lagas mat och lagas mat. Sade jag att det lagas mycket mat i den här filmen? Den obligatoriska scooterfärden* i ett förföriskt vackert Rom får vi förstås också. Själv satt jag och hade lite stillsam CIRCE-revival från augusti förra året i Trastevere. Bellissima! En liten tröst är att vi numera ska jobba på ett annat American University. Kan man hoppas på proseccopauser på campus?
* Här i London, nu i augusti, presenterar Italian Film Society evenemanget Vespa & Film och visar bl.a. Roman Holiday & Respiro på det coolissimo caféet Scooterworks i Bermondsey.
Bara i London, bambini, bara i London!
Leggere e viaggiare: armchair travel för anglofiler och italofiler
lördag, augusti 15, 2009, 14:03
Sökte böcker som utspelar sig i Florens och fann en enorm lista på Fictional Cities, en själfull sajt av den londonboende, kattälskande bibliotekarien Jeff Cotton. Jag är allt annat än besviken. Som god Nextopian inleder jag höstlovspeppen redan innan sommarlovet slutat, men fann också ett hav av Londonböcker* på samma ställe och vem vill inte läsa om den magiska staden Venedig?
* Trodde jag läst "alla" Londonböcker, men kunde placera John Lanchesters Mr Phillips och Stewart Homes Down and Out in Shoreditch and Hoxton på önskelistan.
Akta er, indiekillar, här kommer NME-redaktören och hon är...
fredag, augusti 14, 2009, 12:42
För första gången i musiktidningens 57-åriga historia är chefredaktören en kvinna, från 1 sept. Karriärstege är ett främmande begrepp i min värld, men här kan man tala om det då Krissi Murison började på NME 2003 som junior staff och därefter har jobbat sig upp, vilket bör bekräfta att det inte är fråga om en pk:ig kvotering under nådens the Noughties sista år, 2009, utan att hon är jävligt kompetent - för att fortsätta Skugge-allusionen.
Passar på att påminna om att idag är sista manusdag för årets tredje nummer av Lingua, som för övrigt fick sin första kvinnliga redaktör redan 2007 efter endast dryga 70 år.
Filmnytt i Nextopia: må Lovely Bones-peppen blomstra!
måndag, augusti 10, 2009, 09:54
Hög tid att tänka ht. Förra året rådde Obamania i många klassrum världen över, kan man tänka. Efter en titt på kommande filmpremiärer kan man konstatera att det blir mer relevant än någonsin att damma av de gamla brittiska klassikerna samt införliva nya moderna klassiker i undervisningen. Att som engelsklärare inte slå motivationsmynt av detta under läsåret 2009/2010 vore korkat:
Bäst att verkligen tydliggöra att det handlar om LEKTIONSTIPS idag, för alla nyexade, panikgooglande engelsklärare. Been there, so be my guest, på villkor att du, språklärare eller lärarstuderande, genast går med i LMS, föreningen för dig! Det finns en särskild plats i helvetet för språklärare som inte hjälper varandra.
9 sept: Dorian Gray: Narnia-Ben Barnes och Colin Firth m.fl.
6 nov: A Christmas Carol: Jim Carrey, Gary Oldman, Colin Firth, Robin Wright Penn, Bob Hoskins...
26 dec: Sherlock Holmes med bl.a. Robert Downey Jr och Jude Law.
29 jan 2010: The Lovely Bones. Äntligen! Can't wait! Nytt sedan postertrycket är att Ryan Gosling ersatts av Mark Wahlberg.
5 mars 2010: Alice in Wonderland: Johnny Depp, som The Mad Hatter, vem annars? + Helena Bonham Carter, Stephen Fry, Alan Rickman, Michael Sheen, Anne Hathaway m.fl.
Datumen avser UK-releaserna, men så här stora filmer brukar väl ha världspremiär.
Tidskrift-athon: O Populärpresstempora, O Magasinmores!
söndag, augusti 9, 2009, 11:30
Sommarläsning, sommarradio och sommarväder; nu är det hög tid att tala om sommartidningar! Högst i kurs hos mig står de tidningar som skickar med en bok, särskilt de sommardagar man befinner sig i någon stuga in the sticks och med möda lyckas ta sig till närmaste landsorts-ICA. Med Laura får man den svenska utgåvan av Dumpa Matthew, med det mycket snygga popkonstinspirerade omslaget. Det är londonbaserad chick lit med lite mer edge, humor och intelligens än vanligt. Fallon arbetade tidigare på TV och har varit med och producerat serierna Teachers och underbara, underbara This Life. Fallons partner sedan 1984 är Ricky Gervais och de bor i ett stort hus i Hampstead med katten Ollie. Sympatiskt!
Popkonstporr to the people! Plaza Kvinna prånglar på oss filmen Factory Girl, där Andy Warhols musa Edie Sedgwick i 60-talets New York porträtteras av Sienna Miller. Betydligt bättre än jag vågat hoppats på trots att min idol Basquiat aldrig dyker upp, det gör däremot Dylan.
Med tidningen Tara fick man tidigare i sommar DVD:n Dan in Real Life. Så korkat att göra om den svenska titeln till Min brors flickvän, vilket avslöjar förvecklingarna i förväg. Tonen är en folklig variant av Woody Allen, men Juliette Binoche är dessvärre en blek komedienne.
Populärpsykologi galore finner man i tidningen PS! och med den följer förstås självhjälpsdravel, i det här fallet Munken som sålde sin Ferrari av Robin Sharma. Redan idag uppstår tillfälle att upprepa Bodil Malmstens ord från igår: Fuck you, alla feelgoodfantaster! Den här gången tyckte jag dock att PS! blivit bättre än första gången jag läste den: reportaget om min Maria & Sara var inspirerande och från en annan artikel tar jag med mig begreppet 'episodisk, utvidgande karriärtyp' inför kommande jobbintervjuer.
Under ett tidskrift-athon med en god vän på biblioteket plöjdes papperstidningar av skiftande slag. Bl.a. försökte vi oss på Tempus, Sveriges svar på The Economist?, efter tips från My New Bok-BFF. Vi konstaterade att innehållet nästan står lite över vår intellektuella förmåga, åtminstone vår normala intressesfär, sådant man önskar att man var mer insatt i. Utbudet av tidskrifter är hjärtevärmande i sig: Allt om flugfiske, Får jag lov, VVS-forum, Dialäsen, Åka Skidor, Lingua - vilken mångfald! Utöver livsstilsmagasin brukar jag ibland bläddra i bl.a. specialtidningarna Kattliv (drömma om mjuka Maine Coon eller leopardliknande Bengaler) , Illustrerad Vetenskap (alltid något om det antika Rom), Digital Foto (för nya Photoshoptricks) och Auris (för tinnituströst). En tidning jag aldrig kommer att varken låna eller köpa är Queen, men nya läsmagasinet Filter ser lovande ut.
Tyvärr missade jag första numret men det bästa som hänt på tidskriftfronten i år är utan tvekan bokälskarnas magasin ViLÄSER och snart kommer Norstedts Album med Bokhora som gästredaktörer.
Författarskap, klokskap och jäkelskap av Bodil Malmsten
lördag, augusti 8, 2009, 15:34
Hon kallar sig "tillknycklad tant med läppstiftet på trekvart" och vill inte "låta som en utlandssvensk kverulant" när hon levererar den verbala samtidsanalytiska smockan "Fuck you, alla feelgoodfantaster" mot Sverige. Vilken härlig eftermiddag vid sjön med Bodil! Svårt att sammanfatta - eller ens tyda - mina solslöa anteckningar på en postitlapp på solglasögonfodralet, men här är några höjdpunkter utöver själva sommarpratet:
Iggy Pop sjunger Prévert Inte illa framfört även om uttalet lämnar lite övrigt att önska. J'ai oublié med Grand Corps Malade Lägerledaren som blev slampoet efter en dykolycka har figurerat förr här på Läsdagboken. Gillar även Les voyages en train och nu senast den starka Education Nationale. Keziah Jones version av All Along the Watchtower Gammal favoritlåt. Senast användes Hendrix original i en stilfull scen i filmen WatchmenNoterade också en tänkvärd rad ur en Dylanlåt: "The soul of our nation is under the knife". Vem var det som dissade hela livscoachgrejen nyligen i en krönika och undrade vad det är för fel med att vara ful och olycklig? Såg ett oförglömligt citat på en stol i Elle Interiör igår och både det och själva möbeln hemsöker mig fortfarande: Your imperfection turns me on
Det är fortfarande ingen ordning på mina podcasts
lördag, augusti 8, 2009, 10:54
Sista utropet, voix sans issue: missa inte P1:s sommarprogram kl 13.00 idag av och med alla frankofila bibliofilers högt beundrade Bodil Malmsten.
Ceci est un fortsättning på inlägget Confessions of a Podaholic.
Ann-Sofies programtips Livet och Döden visade sig vara i högsta grad lyssningsvärt. I de två podprogram jag provade hördes bl.a. Christine Falkenland och Ann Jäderlund tala om det psykoanalytiska begreppet 'urscenen' och Jonas Inde berätta om hur han tog sig ur en djup depression, slutade dricka och började spela tennis. Programledaren Eric Schüldt fick pris som Årets Radiorookie förra året och det är skickligt att nå sådana existentiella djup - eller höjder - på endast en halvtimme!
Så en annan lite äldre, men lika älskad, radiofavorit, Vetenskapsradions Språket. Anna-Lena Ringarp och hennes sköna sidekick Lars-Gunnar Andersson besvarar lyssnarnas frågor härligt pedagogiskt och jovialiskt:
vad är det för oskick i TV med tremulerande R? varifrån kommer uttrycket fridens liljor? heter det kakafoni eller kakofoni? hur gör man när man får barn i en flerspråkig familj? hur är en person som säger sig vara 'jalu'? vad menar ungdomar när de säger 'in your face'? hur kan stavningen av ordet müsli ha nästlat sig in i det svenska språket? Ganz schrecklich!Programmet kan särskilt rekommenderas till utlandssvenskar som vill hålla sig ā jour med det svenska språket. Ofrånkomligen tillhör jag och många andra språkligt sett Generation L - som i Linda Skugge - där tal och text blir till ohämmade anglicism-athon. Fruktar fossilisering och Anita Ekberg-effekten slash Victoria Silvstedt-syndromet.
Sjävklart prenumerar jag även på Språktidningen eftersom den "finurliga utpressningen" ännu bär frukt. Ibland har jag önskat en tydligare inriktning, antingen mot det svenska språket, övriga s.k. moderna eller klassiska språk, men det senaste numret har de todo un poco:
Sommarlovslediga lärare i sv, en och latin med allmän språkkunskap anmodas att spara bilagan som lektionsidégenerator under ht. Det finns t.ex. en sida för den 26 september med EU:s valspråk översatt till samtliga officiella EU-språk.
Språksticklers, unite! men ibland har man lust att liksom Vampire Weekend brista ut i ett Who gives a fuck about an Oxford comma?
SVT-syndromet: Läsdagboken (R)
fredag, augusti 7, 2009, 10:47
Ikväll kl. 23.15 på SVT1 visas filmen The Door in the Floor, baserad på en roman av John Irving, men bara på första delen. Jag gör en SVT och repriserar några tidigare inlägg:
Om romanen, A Widow for One Year, ur Läsdagboken 2004:
"En bok som nyligen blivit film, men tyvärr tydligen bara baserad på första halvan av romanen. Vad jag kan se utger sig filmen The Door in the Floor för att handla om nästan-medelålders-Marions sommarromans med tonårskillen Eddie. Boken är så oändligt mycket mer än så och det är som vanligt en fröjd att läsa! Bara kapitelöversikten bekräftar att man hamnat i John Irvings värld. Några exempel:
Karaktärerna är irvingskt underbara i all sin ofullkomlighet och oförutsägbarhet. Huvudperson är Marions dotter Ruth Cole och vi gör tre nedslag i hennes liv, från 4 års ålder till ca 40. Vid första tillfället vaknar barnet Ruth mitt i natten av att hon hör "a sound like someone trying not to make a sound". Ljudet kommer från mammans sovrum, där hon roar sig med underårige Eddie. Ruths beskrivning av ljudet hon hört är så bra att hennes pappa Ted skriver en ny barnbok med just den titeln (en annan är förresten just The Door in the Floor - meta, meta!). Ted och Marion är skilda, mest p.g.a. hans casanovafasoner faktiskt, men de bor bredvid varandra, och Ruth är ett ganska oälskat tröstbarn de skaffade efter att ha förlorat sina två söner i en bilolycka. Låter det lite dysfunktionellt, som Dr Phil skulle sagt? Javisst.
Faktum är att jag föredrar bokens senare halva, som utspelar sig mitt i Amsterdams red light district. (Det framkallade tragikomiska tågluffarminnen från bl.a. ett vandrarhem med skylten NO HARDER DRUGS ALLOWED i receptionen). Som vanligt med Irving vimlar det av bröst och sex och här når det inslaget sin klimax, så att säga. Men just där, på kanske världens mest kärlekslösa kvadratkilometer finner vår Ruth den riktiga kärleken och det är så välförtjänt, tycker vi som följt henne genom halva livet. Hon, liksom alla andra karaktärer blev så levande, och när jag lade ner boken efter över 600 sidor med dem, gick det inte att börja på en ny förrän nästa dag."
Om filmen, The Door in the Floor, ur Läsdagboken 2005.
Om jag minns rätt skrev Johanna L, pre-Bokhora, en speciell shoutout till denna Råg-Rut. Som psykologisk fallstudie kan man kalla karaktären resilience-Ruth. Visst är New England en av de allra härligaste bok- och filmmiljöerna?
