Album - bokhorornas bokliga brunstgrop
lördag, oktober 10, 2009, 19:08
Mitt liv som jumbojetsetter: har knappt återhämtat mig än efter The Super-Thursday. Dagen började Dostojevskijartat på N-skolan i S-baden, där jag under ett studiebesök i en 4:a bl.a. lärde mig att älgtjurar gräver brunstgropar åt honorna. Senare, efter ytterligare en intressant pedagogisk inblick i livet på K-skolan i N och fika med dagens 'privatchaufför' på idylliska Brygghuset i Svindersvik stod jag vid Slussen med en (hel!) timme till förfogande för mig själv.
Flanerade lite i solen på söders höjder innan det var dags för Albums releasefest på Mosebacke med The Fabulous Five. Ibland tycker jag det är skönt att känna mig svensk, men hade mina I'm-a-celebrilliterate-get-me-out-of-here-moments. Namnskyltar, tack! Utöver detta (g)lit(t)erati, vin ā gogo, goda wraps och ofelbar galastämning blev det opretentiös penismätning i form av ooh:ande och aah:ande av bokbloggarnas väskor tyngda av recensionex och inbördes beundran av kulturluggar. Det slog mig också att förlagsarbete är en slags sublimering av allehanda sunda (sub)kulturella böjelser och att det absolut finns en korrelation mellan 300+ akademiska poäng och denna form av pragmatiskt kulturarbete. Win-win, I presume.
Av artighet skaffade jag ett eget exemplar av Album före evenemanget och hade så klart en härligt hedonistisk herdestund! Kritiker förfäras: förflackning! flams! mys! egocentrism! Ärade elitister, det är ju precis det som är poängen! Ipso facto, ipso facto. Vidare, listor, listor, listor: Victoriana, kanon eller inte kanon, crossover-litteratur, debutanteufori, coola kvinnliga sci-fi-karaktärer, omslagsomvärldsanalys, litterära par, bokmärken och bokhyllor. Helena, det gladde mig att se att din episka Stephen King-signering var med och varför visste jag inte efter alla dessa år att du är min sorteringssjälsfrände? Frekevent förekommande referenser till en "viss herre från Manchester" från this charming bokhora fångar förstås min uppmärksamhet.
Johanna och Helenas jungianskt synkroniserade pre-bokhoreflykt från Paul Auster är mkt komisk och kan 'själsliga klick' uppstå när 'reader meets author' är en fråga som ställs? Är det ens önskvärt? Räcker det inte med att skriva/läsa böckerna? Förmodligen är det en form av 'coliteral' damage, kan bara komma på ett eget exempel, men det behåller jag för mig själv. Har följt flera av tjejerna i många år och är mycket stolt och glad över hela fenomenet. Känner i högsta grad igen både ton och innehåll i Album, även om det är något mer tillrättalagt och icke tidsbundet i tryckt form. Geniala illustrationer fångar både person och persona hos dessa prosaiska prossies.
Nu till the million-krona-question: vad i hela horhuset ska Album nr 2 handla om?
Det sista jag såg av Stockholm, i Dostojevskijs anda, var faktiskt S-bron, Gamla Stan och Norstedtshuset. Eder jumbojetsetter sov gott trots liveboktips från Boktoka ang. The Strain. Note to self, googla inte innehållsrefererat av vampyrroman som utspelas ombord på en jumbojet strax innan läggdags på densamma.
En annan svensk tidskriftsnyhet, värd att gå till sängs med, nådde mig i veckan (grazie, Sophie!) Det är i princip teamet bakom Språktidningen som med Modern Psykologi tycks planerat något mittemellan PS! och Illustrerad Vetenskap.
kommentarer 2 
Herta hearts Calvino?
fredag, oktober 9, 2009, 21:10
Har Le Clézio skickat en herzlich, weltschmerzig Glückwunsch? Grattis Herta! Grattis förläggaren och grattis översättaren! I många tidningar skrivs det, stulet från Wikipedia och ohemult oreferensunderbyggt, om 'intertextuella förbindelser' mellan Herta Müller och Italo Calvino. Detta blir Nobelpris-cum-Italienrelaterad 'compiti' för undertecknad att ta reda på. Kanske är det Se una notte... som inspirerat Herta.
Tack till Pocketshop på Götgatan för nyhetsrapportering när jag stormade in igår eftermiddag och ville veta vem som fick litteraturpriset. Nu är jag back on board a Londra och bryr mig inte om någon Umwelt mer den här arbetsveckan. Ämnar 'vegga' med vino, värmeljus och ITV:s Wuthering Heights.
- Dude, perk it up!
måndag, oktober 5, 2009, 23:16
Is it a bird? Is it a plane? Nej, det är Central Perk, det tillfälligt defiktionaliserade caféet från Friends. Finns på Broadwick Street i Soho t.o.m. onsdag. Vilken pseudogrej, egentligen, att hundratals människor köar utanför en plats som egentligen inte existerar. Kön sträckte sig runt hörnet och var så lång att en Günther-liknande bouncer meddelade att vi inte kunde räkna med att komma in idag. Well, dude, we don't give a flyin' f**k! Enda scenariot där jag skulle stå i en så lång kö skulle vara utanför Harpo Studios i Chicago.
Tunnelbanereklam. 43 k!!? - foggeddaboudit, men en liten perk per se var det i alla fall att flanera i city efter en regnig jobbmåndag för research inför morgondagens en-lektion, egentligen om Wuthering Heights och intertextualitet, men med lite defictionalization som en perk!
HMV skyltade med ännu en intertextuell perk: Sense & Sensibility & Seamonsters, efter Pride & Prejudice & Zombies . God mat på Giraffe vid Southbank. Tog förstås vägen förbi The Italian Bookshop (se nedan) igen och när jag senare gick över Hungerford Footbridge i waterloosunsetskymningen insåg jag att London verkligen inte är grått - utan blått!
Una Svedese a Londra
söndag, oktober 4, 2009, 12:21
Det är en fröjd att botanisera i The Italian Bookshop i Covent Garden och varje liten bok införskaffas med baktanken att kunna använda den i undervisning, prima o poi. Här har vi fyra utmärktissima böcker:
Först två trevliga små lättlästa från Alma Edizioni (se Piccole Storie d'Amore) inlästa med ljudillustrationer och varierade röster. Den första, Dov'č Yukio?, handlar om en grupp studenter vid språkskolan Vox i Rom: bra upplägg med monument och ett mystiskt försvinnande och uppläsarna har ansträngt sig för komisk effekt genom att lägga till fransk, spansk, engelsk och japansk accent till det italienska uttalet. Den svenska studentskan heter förstås Ingrid... suck.
I Pasta per due möter vi italienaren Libero, 35, och Minni 28, som bor i Bangkok. Efter en tids tät kontakt på nätet ska de nu träffas i Rom. Det uppstår en mängd missförstånd, t.ex. angående uttrycken 'fare colazione' och 'buttare la pasta'. Carino! Men varför denna drift med - alt. fascination för? - människor av asiatiskt ursprung?. Se Una giapponese a Roma, men efter Pop Porno är jag beredd att förlåta allt!
Foto parlanti är ett hjälpmedel för la glottodidattica - ett fantastiskt ord i sig! - i Comenius anda, d.v.s. att stimulera språkinlärning genom bilder. Studenter vid Syracuse University i Florens står bakom fotografierna och övningarna. Tryckt 2003, känns redan något daterad, men grundidén är lysande.
Till sist, favoriten, L'italiano con la pubblicitā, ett nytänkande läromedel med medföljande DVD. Jag brukar själv jobba så här i franskan. Årets favorit hos de yngsta nybörjarna är Evian och förra året fann jag, efter indirekt inspiration från Christine Bozier, följande franska pärlor.
Av de italienska reklamfilmerna gillar jag särskilt Salumi Beretta, med hela 11 varianter! Efter lite fristående youtubande hittade jag också en helt annan, underbar, underbar reklamfilm för kosmopolitiska romantiker: Barilla med både konjunktiv och konditionalis, mind you! Jag har heller aldrig tänkt på att Roms resp. Londons skyline är så lika, men det blir väldigt tydligt här, även om det är lite trist att Rom har ett rosa, romantiskt skimmer medan London är stereotypt grått. Måste undersöka om det var en följetong ā la Nescafé- och Renault-paren.
Igår började ht på Istituto Italiano och var kan vara en mer inspirerande plats att göra compiti på än det übercoola caféet Scooterworks?!! Hur många hånskratt har jag inte fått stå ut med för idén att bygga om mormors 60-talshårtork till golvlampa - well, här fanns en! Här känner jag mig FÖRSTÅDD! Snyft! Nej, men den mest centrala positionen i baren har naturligtvis espressomaskinen, en Faema från -57. Varje måndag visas italienska filmer i källaren, närmast Respiro.
Den stora fördelen nu med lördagslektioner, jämfört med Sunday Semi-Intensive, är att varje lördag vid lunchtid befinner vi oss vid Hyde Park Corner med hela dagen framför oss! Nackdelen är att varje nivå är 10 veckor istället för 5. Nu har jag hoppat upp till C1 och målet för Italienåret är nära, eller t.o.m. uppfyllt?
I den snart sönderkramade Mozipedian kan man läsa att Morrisseys favoritrestaurang i Rom är La Montecarlo på Vicolo Savelli. Mamma mia, vid nästa Rombesök måste man så klart gå och titta var Mästaren satt med sin Margherita.
UPPDATERING
Mer Barilla Lite väl cheezy, men sevärd för CV2:an!
Calzedonia Även den här i sentimentalaste laget, men innehåller konjunktiv!
Nya NY-Nesser goes Freud
torsdag, oktober 1, 2009, 00:51
Maskarna på Carmine Street - Håkan Nesser, 2009
mp3-bok
"Vi kom till New York med fyra fullpackade koffertar och två tomma hjärtan."
Freudianskt unheimlich är stämningen i Nessers senaste, också den oförglömlig! Såsom huvudpersonen fåfängligt söker fånga och frysa fast ögonblick i livet vill jag fånga hörbokscitat och markera eller skriva ner alla roliga beskrivningar och livsfilosofiska funderingar om skapande, skrivande och själva livet: det där om förnuftets brutala brödkavel, sjunkna livsandar, något om eldar och natten som ett levande väsen, tankar om tvåsamhet och ensamhet, det holländska paret med "rött hår och stora bröst" - hon med brösten, han med håret, NY-miljön med promenader längs floden, den där ostaffären på Bleecker Street och det hitchcockaktiga självmordsvänliga hotellrummet i Arkville med duschdraperiet på trekvart, könshår på tvålen och FUCK klottrat på Bibeln.
Gillar för övrigt den trakten och får freudianskt förmedvetna flashbacks från 90-talets* resor med allt från glammiga Manhattanpromenader, flum vid Washington Square, yellow cab-färder med varm NY-natt fläktande i ansiktet, förortsliv i Stamford, mallhäng, halvtomma karaokebarer i Connecticut och tröstlösa bilfärder mellan ung. Exit 5 och Exit 89 på interstaten för lite clubbing med Zima i handen.
*För andra gången den här veckan skrev jag '90-talet' som om det var en för länge sedan passerad epok - och det värsta är att det är det! Det gick så fort att jag inte hann tänka på det som ett decennium, och nu är det plötsligt 2009. Carpe fucking diem.
Jag ser att jag beklagat mig över liknande hörbokskalamiteter vid varje Nesserlyssning de senaste åren, ändå skulle det inte vara alls samma sak att läsa boken själv utan författarens egen röst. Nästa Nesserska romanmiljö sägs vara London. Can't wait!
Bibliofilernas booty call Billy fyller 30!
tisdag, september 29, 2009, 17:35
Älskade bokhylla! En vacker dag sent 70-tal skissade IKEA:s formgivare Gillis Lundgren ner en ny bokhylleidé på en servett. Idag, 30 år senare, har den sålt i 41 miljoner exemplar! Vit, svart, björkfolie, silver, hög, låg, med extrahylla eller glasdörrar, ja, Billy är mycket flexibel och gör alltid vad han ska. Just i år finns Billy även i ett par limited edition-varianter.
The Economist har sitt Big Mac Index och Comm Sec i Australien försökte med iPod-index, men nu introducerar Bloomberg the real index for real people: The Billy index. Billigast är Billy i Förenade Arabemiraten, dyrast i Israel.
I senaste Sunday Times fanns en mycket lång, lovebombande Stieg Larsson-artikel på paradplats. Av dessa författare föredrar jag den sistnämnda. Är på sista CD:n, d.v.s. mp3-spåren, på Maskarna på Carmine Street och det är riktigt, riktigt bra, svensk litteratur - igen!
"Sweden's Ikea once introduced us to flatpack bookcases; now the country is supplying crime writers to fill them with. Before Larsson came along we were seduced by Henning Mankell, creator of the dysfunctional detective Kurt Wallander, portrayed in a BBC television series by Kenneth Branagh. Now names such as Kjell Eriksson, Ake Edwardson and Hakan Nesser are taking up shelf space."
Se även: Pimpa upp Billys baksida med tapet, tyg eller plexiglas
Detta ska jag göra på jullovet! Helst med Roy Lichtenstein-motiv eller mer abstrakt 60-talsretro. Den här lånade jag en gång från en textilblogg (!) och har haft som wallpaper på PC:n så länge att den börjar flagna i fogarna. Tänk om man ändå kunde printa ut den i pass 202 x 80 cm, d.v.s. Billyformat?! DIY to die for!
What does your bookcase say about you? Missa inte läsarnas kloka kommentarer längst ner.
Normalt strävar jag, trots denna shoutout, efter att ha så lite IKEA som möjligt i inredningen. Denna bokhyllelösning, tillhörande en okänd "Adrian" hade jag sparat under fliken 'snygga bokhyllor', men varför vissa tomma hyllsektioner här och var? Har Adrian katter?
Dansk litteratur? Liksom Skumberg säger jag 'På fjernsyn!'
måndag, september 28, 2009, 22:10
Frygtelig lykkelig - Erling Jepsen, 2004/2009
Dagbog fra en sofazombie - Tina Bilsbo, 2009
Meget nemmere end jeg troede og virkelig sjovt at læse danske bøger! Jepsen ligger etta på den danska försäljningslistan, eller åtminstone kunde man tro det av Kastrupkioskens pocketplacering att döma. Nu efteråt ser jag att jag redan har en bok av samma författare på önskelistan, Konsten att gråta i kör. Storyn i Frygtelig lykkelig påminner om den franska filmen Bienvenue chez les ch'tis från förra året och handlar om en person som blir omplacerad på jobbet till en gudsförgäten håla många landsmän har fördomar om, i det här fallet bland förmodade danska hillbillies nere i Sønderjylland.
Soffzombien lät som en rolig titel, men visade sig vara en intetsägande skämsbok och nu vet jag inte vad jag ska göra med den! Forcerat baksidesbrowsande på danska i farten slog fel och jag var tvungen att tvångsbältad i BA-stolen ta mig igenom 212 sidor dansk B/C-kändis (?) tar sig samman, skär ner på kaffe och cigaretter och börjar gå till gymmet. Däremellan lite yada yada om yoga, spiseforstyrrelser (ätstörningar) och allehanda hälsokost. Gå gärna på tarmsköljning, men ägna inte ett kapitel åt det, tack. Baserad på en SUND historia. Ok, I get it. Good for you, good for you.
En sak jag alltid gillat med danskan är de uttalsmässigt fördanskade engelska orden i uttryck som teenagetiden, det er ikke fair eller komma ner i gear, men det slår mig också att många gamla svenska ord av skandinaviskt ursprung används mer vardagligt i danskan, åtminstone tycks så vara fallet i de här två böckerna: begynna, hänryckt, allmoge, samlag, pläga.
Ett litet steg för dansken, a giant leap för bokbekvämlighetszonläsande lilla moi. Denna spontana danska läsutmaning gav mersmag! Kanske omläsning av finfina Hjärtljud eller varför inte lite Peter Høeg på originalspråk? Det var han som gav mig the book groove back på 90-talet efter lite mental, postgymnasial bokistid. Fler danska titlar, någon?
"Whenever I get gloomy with the state of the world, I think about the arrivals gate at Heathrow Airport."
måndag, september 28, 2009, 10:31
Idag släpps boken Alain de Botton skrev efter en vecka som writer-in-residence på Heathrow. För den som tror att Terminal 5 är ett misslyckat, 'malfunktionerande' vansinnesprojekt - tänk om! För det första är den både exteriört och interiört ett under av arkitektur, ingenjörskonst, skönhet och glamour, för det andra fullkomligt seglar man igenom incheckning, säkerhetskontroll och annat. 'Fast bag drop' börjar bli en misnomer, men här fungerar det fortfarande. Det som i såfall kan få en att falla i gråt är miljöfaktorn och mängden flygtrafik som alltid dundrar över himlen, särskilt här i västra London.
Förra helgen, strax innan takeoff, slog jag upp en dagstidning med ett tänkvärt citat av Horatius. Tror ni han menade 'home is where the heart is' eller 'man kan inte fly från sig själv'? Nu i helgen flög vi från min favoritflygplats, Kastrup, och det tar endast 1h20 hit. Är alltid lika uppspelt oavsett i vilken riktning jag flyger; inget är 'hemma', allt är 'hemma'. Kanske ett 'unexpected legacy' av att vara skilsmässobarn. Carpe BA-vinum! Nästa flygfärd blir med Bookslut Airways den 8:e - säkerligen med mer vinum i ena handen och en alain airport edition i andra handen. See you there?
El hijo - Alexandre Diego Gary
söndag, september 27, 2009, 11:41
Detalj från det typiska Gallimardomslaget.
"Diego, mon fils chéri,
pardonne-moi.
Je ne pouvais plus vivre.
Comprends-moi.
Je sais que tu le peux
et tu sais que je t'aime.
Sois fort.
Ta maman qui t'aime."
.. sägs det att mamma Seberg skrev i sitt självmordsbrev. Ett år senare tog även pappa Gary livet av sig. Idag är sonen 45 år och själv far och författare. Enligt Nouvelobs-artikeln ligger "la tentation de tout foutre en l'air [...] derričre lui." trots det sociala (och genetiska?) arvet som varandes "fils de deux suicidés célčbres". Det står också att Diego Gary driver bokcafé i Barcelona. Åh, adressen, någon?!!
Sonen ser sorgsen ut på författarfotot, men man kan endast se svaga ansiktsdrag av föräldrarna och tur är väl det. Häromdagen i Halmstad besökte jag min gamla gymnasieskola. Det var förstås roligt, men en mängd platser påminde starkt om en mkt god vän som dog när vi var 21. Senare på kvällen - maudlinerad av minibarvin? - fick jag för mig att kolla om det finns något nyutgivet av hennes storebror, redan då publicerad - betydligt äldre och av oss högt beundrad - poet och till TV-program inkallad Thåströmexpert m.m. Han tycks forfarande bo i Malmö och vara verksam inom ungefär samma område, men jag hade inte tänkt på vilket trauma det skulle innebära att se ett foto på honom, lite som att träffa hans lillasyster idag, 15 år efter hennes död. Några dagar senare väljer jag rationellt att tänka att det inte var traumatiskt, utan trösterikt.
Nästa vecka är det dags att damma av La vie devant soi igen med Steg 4. "La premičre chose que je peux vous dire c'est qu'on habitait au sixičme..." Är boken relevant idag? Svaret på den frågan finner man på en järnvägsbro någonstans i Paris, i Frankrike, idag:
Londontubiana och ruminationer om The Romantic Road Not Taken
tisdag, september 22, 2009, 20:40
rapporterar om en ny Anagram Tube Map, vilket roar språknördar, tubespotters slash fortskaffningsmedelsfetischister samt annat löst londonfolk. Numera behöver jag inte åka tunnelbana till jobbet, men saknar då och då det där tidningsknarkandet: London Lite, The London Paper och McNews-Metro. I just The London Paper finns en fräck liten feature ; under rubriken 'Lovestruck, Change your fate' kan bl.a. följande kärlekskranka nödrop skådas och tråkig tuberesa får ett rosa tunnel-of-love-skimmer. What and who's not to love?
Tuesday. Victoria Line at 9am. I fell on you accidentally. Can I do it again on purpose?
SHORT-HAIRED GIRL
To the black-haired boy on the King's Cross train from Hitchin, can I get a lift on your folding bike?
CURLY GIRL
To the gorgeous redhead on Tuesday, South Bank, with a Beatles bag. I was next to you and too much of a muppet to ask you out! You're stunning! Drink?
JUSTIN
Dulcis in förälskelsefondo: min favorit, som skulle kunna vara upptakten till en Mike Gayle-roman eller ett Woody Allen-filmanslag:
To the arty guy I've passed outside Sainsbury's, Tottenham Court Road, every day for a year.
You're beautiful. Drink?
SHY BRUNETTE IN BROWN LEATHER
Uppföljning följer?
Se även:
Tunnel Vision
Geoff Rymans 253
Victoria Line, Central Line
The Day I Couldn't Stop Crying on the Tube (åh nej, var är min Proud Pussy!?)
