Böcker, baguetter och brutalfeminism
lördag, oktober 17, 2009, 21:39
Voilā, voilā, voilā. I videon står Cherhal inne i Shakespeare & Co. och håller i en bok med titeln En Flammes. Är det en passning till den excentriske bokhandelsinnehavaren Georges sätt att klippa håret?
Books, Baguettes & Bedbugs. The Left Bank World of Shakespeare & Co - Jeremy Mercer, 2005
Den kanadensiska journalisten tillbringade en tid som inneboende författare i den legendariska bokhandeln och lärde känna George och den mängd andra människor som alltid kommer, stannar, skriver, läser och går. Det finns ett problem med boken och jag tror det beror på att intrig saknas. Det kanske är meningen att vara Kerouacinspirerat, men intrycket blir bara att det är vanity-tryckta tämligen obearbetade dagboksanteckningar.
Den där George, förresten, är onekligen en eldsjäl, men egocentrisk och krävande med motbjudande höga Hugh Hefner-tankar om sig själv. Jag skulle verkligen vantrivas i ett liknande konturlöst kollektiv med obligatorisk pannkaksfrukost TILLSAMMANS. Parisromantiken uteblir förstås inte - alla som besökt bokhandeln kan nog skriva under på att det vilar en viss magi över platsen. Se här t.ex. den sovande bokhandelskatten och en tur runt lokalen till tonerna av Satie.
På resor med eleverna (se t.ex. Paris vs. London 1-1) har vi/jag ibland bott på gothic romance-cum-bedbugs-budgethotellet Esmeralda precis runt hörnet till vänster och hängt på alla möjliga barer och restauranger i kvarteret har jag väl gjort med jämna mellanrum sedan tidigt 90-tal, men att baren - vars mosaik jag många gånger beundrat - runt hörnet åt andra hållet till höger heter Polly Maggoo har jag ALDRIG tidigare noterat och både foto och font stämmer från filmaffischen ser jag nu.
Sjukt Parissugen nu! Har inte varit där sedan i mars. På bokpärmens insida har jag skrivit att jag påbörjade läsningen ombord på ett BA-plan mellan Heathrow och Paris, på väg till Betty Blues strand förra året. På samma sida har jag gjort noteringar ang. egodagarna i Paris. Minns mitt planeringsmöte med mig själv på Place des Vosges och när jag läser anteckningen Träffa A. kl. 19 på Indiana Café transporteras jag i tanken till Montparnasses bio- och barboulevard där l'heure bleue möter happy hour och alla är snygga, småfulla och lyckliga!
Nu under Italienåret tillåter jag mig själv så klart att prioritera italienskan, men en dag i Rom i somras fick jag en släng av dåligt samvete för franskan och köpte några sommarböcker på La Librairie Franįaise bakom Pantheon. Tiden gick och sommarböckerna blev höstböcker.
Den klarast lysande läsupplevelsen är No et moi av Delphine de Vigan; crossover om en posh parisisk tonåring som ska skriva projektarbete om hemlöshet och blir bekant med den hemlösa tjejen No. Vet att den finns i svensk översättning på Sekwa.
Les tribulations d'une caissičre är en fransk stormarknadskassörskas bittra blok. Undvik! Vad fick mig att köpa den här, fortasse requiris. Tre år på Maxi, men jag tyckte om det för att det var deltid som gav deg, ett visst flow, faktiskt, och en sund socioekonomisk kontrast till navelskådande seminarier, ändlösa fikaförmiddagar på campus, Oprahslöa eftermiddagar och D-uppsatsångest.
Dom kallar henne "highbrow bitch". Har haft en smärre impromptu domestic Despentes-festival med boken King Kong Theorie och - efter 9 års tvekan - filmversionen av Baise-Moi. Båda har självbiografiska inslag och framkastar kontroversiella teorier eller nakna analyser ang. våldtäkt, prostitution och porrindustrin. Blir mest skrämd och beklämd av denna hämnddrivna "kvinnliga frigörelse", men nästa Virginieverk blir romanen Bye bye Blondie.
Lägg till kommentar 
Bokryggsbabbel!
fredag, oktober 16, 2009, 23:18
Magix har en rolig idé och hennes uppmaning till alla bokbloggare out there lyder:Låt böckerna beskriva ditt liv!
Besvara frågorna genom att använda titlar från böckerna i din bokhylla.
DISCLAIMER: om det är obegripligt beror det inte på radikalpoetiska pretentioner eller provokationer
utan på att antalet titlar är begränsade i husbåtsbiblioteket.
Titlarna är klickbara och länkar till det inlägg där boken nämnts. Ergo, en slags best of - och sämst of - Läsdagboken. En annan gång kanske man kan besvara frågorna med rubrikerna från lite random blogginlägg?
Är du man eller kvinna? På Y-fronten intet nytt
Beskriv dig själv Simple Stargazing
Hur mår du? Past Mortem
Beskriv stället du bor på Offshore med ingång - läs: landgång - från The Secret Garden
Vart skulle du vilja resa? Weekend in Paris
Beskriv din bästa vän Jag är en sån som bara vill ligga med dig
Vilken är din favoritfärg? The Sheltering Sky
Hurdant väder är det just nu? The Almost Moon
Vilken är din favoritårstid? Dress Your Family in Corduroy and Denim
Om ditt liv vore ett tv-program, vad skulle det heta? Stilövningar
Vad betyder livet för dig? Amo, amas, amat... and all that
Hurdant är ditt parförhållande? His'n'Hers
Vad är du rädd för? Skaparkriser
Dagens aforism The song is you
Vilket råd skulle du vilja ge? Gör vad du vill
Hur skulle du vilja dö? Självmordsaffären
Ditt motto Slumpvandring
Fish Tank - "Is it minging?"
torsdag, oktober 15, 2009, 20:44
"The expletive is the refuge of the semi-literate."
Och det hände sig att under nådens the Noughties sista år utgick ett påbud att alla BBC-medarbetare skulle anstränga sig för att svära mindre. Engelsk minihörövning på BBC Today om Silvertons nya bok om svärord. I programmet dryftas det F-ord och hänvisas till Oscar Wildes citat i ingressen och man påstår att det finns ett kodat 'fuck' i Wuthering Heights. På Twitter påminner Stephen Fry om att Mr Wilde är morgondagens birthday boy med sina 155 år!
Min brittiska favoritsvärordsdebatt är annars bloody hell-bråket i samband med den roliga reklamfilmen So where the bloody hell are you?. Se artikeln UK bans Aussie tourism ads. Har inspirerat många roliga projekt för engelsklektioner. (Tack, Anglolang i Scarborough.)
Sjönk ner i en biofåtölj på Richmond Filmhouse efter jobbet för 124 minuter socialrealism i Fish Tank med filth och fury bland fucked-up people på ett tröstlöst council estate i Essex. Huvudrollsinnehavaren Katie Jarvis upptäcktes av en talangscout som råkade observera hennes bråk med pojkvännen på tågstationen i Tilbury och hon är strålande som Mia i den här filmen.
Chavcheck: tracksuit bottoms - tick
, vest - tick , loop earrings - tick , gelled hair in a ponytail - tick . Hennes familj består av den ensamstående mamman - en blekt blondin utan hjärta och med ovårdad utväxt - och en skvallrig lillasyster. Alla inklusive Mia själv är känslomässiga analfabeter och life's a bitch i största allmänhet i detta Broken Britain. Ljusglimtarna för Mia är dansen och den enda personen hon har någorlunda tillit till är mammans nya pojkvän. Han verkar ha ett gott hjärta, men man anar ugglor i Essexmossen.
En del väldigt jobbiga scener, men förhållandevis feel-good, eller i alla fall mycket mer än jag vågat hoppas på. Jag tycker mycket om soundtracket, särskilt den souliga sorgen i Bobby Womacks version av California Dreaming.
För mer om klasskillnader i London, se dokumentären Poor Kid, Rich Kid.
Sarah Waters - pride & prejudice & pitching
onsdag, oktober 14, 2009, 23:29
Seamonsters är so last week, nu kan det bli Sense & Sensibility & Strap-ons. Sarah Waters kommer till Foyles på Charing Cross Rd imorgon för att tala om Dancing with Mr Darcy, en ny antologi med Jane Austen-inspirerade noveller.
Se tidigare inlägg om Tipping the Velvet
Under den årliga septemberresan till Bath blev det äntligen tillfälle att gå till The Jane Austen Centre - där fansen kan köpa käcka badges i museshoppen. Förutom repris av de romerska baden, lite Florenspepp vid Baths egen Ponte Vecchio, volutkapitälporr och fantastisk shopping pågick en Yann Arthus-Bertrandutställning i det fria och sedan sist har Mr B's Emporium of Reading Delights vunnit pris som Independent Bookshop of the Year, säkert delvis för nytänkandet kring Bibliotherapy och originell kategorisering med speciella avdelningar för t.ex. Eskapism och Trainspotting.
I
Bath!
Torsk på Florens - en appartamento with a view?
måndag, oktober 12, 2009, 22:38
Ett mer simplistiskt namn på en skola än ABC får man leta efter - hade aldrig fångat min svårflirtade googleblick - men kanske får de mer sympatier nu under Michael Jackson-året. Fick tips om skolan av en japansk kursare i Salerno och började redan då smida höstlovsplaner.
Planen är att jag ska gå en vanlig 20h-italienskkurs och the boyfriend studera la cucina italiana på eftermiddagarna på samma skola. Nu närmar sig Florensveckan och intrycket hittills är att bemötandet från skolans administratörer är vänligt utöver det vanliga och organisationen effektiv. Senast idag fick jag detaljerad info om boendet inkl. en karta med 3-min-gångvägen utritad mellan skolan och lägenheten i samma kvarter, Santa Croce.
Något nextopianskt, men jag börjar redan fantisera om nästa språkresa för vuxna. Genom The Italian Bookshop - my home away from home - fick jag kännedom om denna tävling där man kan vinna en vecka i Venedig. Cari amici, dai, dai, tävla, tävla och ta med mig, per favore! Vi kan leka Don't Look Now och springa med rödluvanoutfit i de dimmiga gränderna. What's not to love?
Polly Maggoo - ett Swinging Sixties' modmästerverk med episk eyeliner
söndag, oktober 11, 2009, 20:47
Film: Qui ętes-vous, Polly Maggoo?, 1966
Poupée de cire, poupée de mode. Ett franskt TV-team följer en modell och försöker skildra hennes personlighet, men det finns ingen! Bara yta. Veckans tema tycks vara egocentrism: den monokroma mode/dia-/mono-/logen är mer eller mindre meningslös och filmen har inte åldrats väl, (men vem fan gör det?). Är inte tillräckligt insatt i eller intresserad av modebranschen för att förstå allt filmen parodierar. Den piggade dock upp en regnig måndagkväll: merci, Monsieur M!
De randiga flickorna är legendariska och det är en fröjd att se vissa tidsmarkörer, t.ex. för epoken typisk design och Vidal Sassoon-looken m.m. Det finns också en slags charmig pre-Summer-of-Love-oskuldsfullhet i detta Herrens år 1966, men hur kunde jag se hela filmen utan att känna igen en ung Philippe Noiret?
Så lite sociopolitisk och kulturell 1966-kontext i Sverige och världen enl. Wikipedia: Vietnamkrig pågår, Indira Gandhi väljs till Indiens premiärminister, Beatles säger "vi är nu mer populära än Jesus", Botswana blir självständigt från Storbritannien, Astrid Lindgren sitter och skriver på Emils nya hyss och om Barnen i Bullerbyn, Clarence Crafoord skapar debatt om begreppet hjärndöd, de statliga allmänna läroverken blir gymnasier. Man lyssnar på Dylan, The Doors, The Who, Wilson Pickett, Otis Redding, The Hollies, Simon & Garfunkel, Sinatra, Dalida m.fl.
Nästa film från - 66 blir Fahrenheit 451, men först efter att jag läst boken. Den passar mina dystopiska böjelser och har alltid funnits där på olika listor, men den nya motivationen beror på att ett Facebooktest spådde att jag skulle känna igen mig i en av huvudpersonernas idealism. A propos egocentrism... Två andra aktuella filmer om 60-talet är den franska Born in '68 och An Education med Nick Hornby som manusskribent! Har haft biotorka några veckor och det gör mig galen: Fish Tank är för deprimerande och Creation verkar ha samma felfokuserade nostalgiska approach som Coco avant Chanel.
Modebloggar finns ju en masse, men vem startar den första modbloggen? 80-talsrevival är so last season - det är mycket roligare att återupptäcka ett decennium man inte varit med om själv. Just nu är 60-talet hett igen, or is it just me?
Höstens utställningar på Tate Modern och National Portrait Gallery.
Weird and Wonderful Words - and People
söndag, oktober 11, 2009, 11:40
The Wonder of Whiffling - ny bok med obskyra ord från hela Global English-området. Tackar för ordet blatteroon eftersom jag av en slump träffade en senast igår. Under hela tuberesan från Hammersmith till Hyde Park Corner fanns det knappt ens möjlighet att skjuta in ett - ok, -vad kul, - åh nej! eller - mhmm. Höjden av egocentrism och en av orsakerna till att jag bad att bli uppflyttad några steg på l'Istituto - eller är det projicerad irritation för att inte jag får prata mest? Famous last words från henne blev "jag flyttade just till Kew - nu kan vi träffas oftare". OMG, sånt här är jobbigt. Till saken hör att vi har en tredje gemensam vän som är trevligissima!
En annan betydligt trevligare bekantskap från innevarande Italienår är från Sydney och berikar tillvaron inte bara med italienska ord utan användbar oslipad Strine man sällan hör här: junket för jobbresa, bogan, unco, chuck in a sicke och andra uttryck beyond det stereotypa 'bewt sheila' etc.
Dagens italienska ord blev 'evidenziatore' - una parola preferita!
Album - bokhorornas bokliga brunstgrop
lördag, oktober 10, 2009, 19:08
Mitt liv som jumbojetsetter: har knappt återhämtat mig än efter The Super-Thursday. Dagen började Dostojevskijartat på N-skolan i S-baden, där jag under ett studiebesök i en 4:a bl.a. lärde mig att älgtjurar gräver brunstgropar åt honorna. Senare, efter ytterligare en intressant pedagogisk inblick i livet på K-skolan i N och fika med dagens 'privatchaufför' på idylliska Brygghuset i Svindersvik stod jag vid Slussen med en (hel!) timme till förfogande för mig själv.
Flanerade lite i solen på söders höjder innan det var dags för Albums releasefest på Mosebacke med The Fabulous Five. Ibland tycker jag det är skönt att känna mig svensk, men hade mina I'm-a-celebrilliterate-get-me-out-of-here-moments. Namnskyltar, tack! Utöver detta (g)lit(t)erati, vin ā gogo, goda wraps och ofelbar galastämning blev det opretentiös penismätning i form av ooh:ande och aah:ande av bokbloggarnas väskor tyngda av recensionex och inbördes beundran av kulturluggar. Det slog mig också att förlagsarbete är en slags sublimering av allehanda sunda (sub)kulturella böjelser och att det absolut finns en korrelation mellan 300+ akademiska poäng och denna form av pragmatiskt kulturarbete. Win-win, I presume.
Av artighet skaffade jag ett eget exemplar av Album före evenemanget och hade så klart en härligt hedonistisk herdestund! Kritiker förfäras: förflackning! flams! mys! egocentrism! Ärade elitister, det är ju precis det som är poängen! Ipso facto, ipso facto. Vidare, listor, listor, listor: Victoriana, kanon eller inte kanon, crossover-litteratur, debutanteufori, coola kvinnliga sci-fi-karaktärer, omslagsomvärldsanalys, litterära par, bokmärken och bokhyllor. Helena, det gladde mig att se att din episka Stephen King-signering var med och varför visste jag inte efter alla dessa år att du är min sorteringssjälsfrände? Frekevent förekommande referenser till en "viss herre från Manchester" från this charming bokhora fångar förstås min uppmärksamhet.
Johanna och Helenas jungianskt synkroniserade pre-bokhoreflykt från Paul Auster är mkt komisk och kan 'själsliga klick' uppstå när 'reader meets author' är en fråga som ställs? Är det ens önskvärt? Räcker det inte med att skriva/läsa böckerna? Förmodligen är det en form av 'coliteral' damage, kan bara komma på ett eget exempel, men det behåller jag för mig själv. Har följt flera av tjejerna i många år och är mycket stolt och glad över hela fenomenet. Känner i högsta grad igen både ton och innehåll i Album, även om det är något mer tillrättalagt och icke tidsbundet i tryckt form. Geniala illustrationer fångar både person och persona hos dessa prosaiska prossies.
Nu till the million-krona-question: vad i hela horhuset ska Album nr 2 handla om?
Det sista jag såg av Stockholm, i Dostojevskijs anda, var faktiskt S-bron, Gamla Stan och Norstedtshuset. Eder jumbojetsetter sov gott trots liveboktips från Boktoka ang. The Strain. Note to self, googla inte innehållsrefererat av vampyrroman som utspelas ombord på en jumbojet strax innan läggdags på densamma.
En annan svensk tidskriftsnyhet, värd att gå till sängs med, nådde mig i veckan (grazie, Sophie!) Det är i princip teamet bakom Språktidningen som med Modern Psykologi tycks planerat något mittemellan PS! och Illustrerad Vetenskap.
Herta hearts Calvino?
fredag, oktober 9, 2009, 21:10
Har Le Clézio skickat en herzlich, weltschmerzig Glückwunsch? Grattis Herta! Grattis förläggaren och grattis översättaren! I många tidningar skrivs det, stulet från Wikipedia och ohemult oreferensunderbyggt, om 'intertextuella förbindelser' mellan Herta Müller och Italo Calvino. Detta blir Nobelpris-cum-Italienrelaterad 'compiti' för undertecknad att ta reda på. Kanske är det Se una notte... som inspirerat Herta.
Tack till Pocketshop på Götgatan för nyhetsrapportering när jag stormade in igår eftermiddag och ville veta vem som fick litteraturpriset. Nu är jag back on board a Londra och bryr mig inte om någon Umwelt mer den här arbetsveckan. Ämnar 'vegga' med vino, värmeljus och ITV:s Wuthering Heights.
- Dude, perk it up!
måndag, oktober 5, 2009, 23:16
Is it a bird? Is it a plane? Nej, det är Central Perk, det tillfälligt defiktionaliserade caféet från Friends. Finns på Broadwick Street i Soho t.o.m. onsdag. Vilken pseudogrej, egentligen, att hundratals människor köar utanför en plats som egentligen inte existerar. Kön sträckte sig runt hörnet och var så lång att en Günther-liknande bouncer meddelade att vi inte kunde räkna med att komma in idag. Well, dude, we don't give a flyin' f**k! Enda scenariot där jag skulle stå i en så lång kö skulle vara utanför Harpo Studios i Chicago.
Tunnelbanereklam. 43 k!!? - foggeddaboudit, men en liten perk per se var det i alla fall att flanera i city efter en regnig jobbmåndag för research inför morgondagens en-lektion, egentligen om Wuthering Heights och intertextualitet, men med lite defictionalization som en perk!
HMV skyltade med ännu en intertextuell perk: Sense & Sensibility & Seamonsters, efter Pride & Prejudice & Zombies . God mat på Giraffe vid Southbank. Tog förstås vägen förbi The Italian Bookshop (se nedan) igen och när jag senare gick över Hungerford Footbridge i waterloosunsetskymningen insåg jag att London verkligen inte är grått - utan blått!
