"I am not a man. I am Cantona"
onsdag, oktober 21, 2009, 21:39
Läsdagboken feat. Fiktionista lanserar begreppet 'killklasskanon', där verk som Stone Cold , The Girlfriend, och Touching the Void ingår. Böckerna har gemensamt att de ofta går hem hos den viktigaste och/men mest svårflirtade av målgrupper - icke studiemotiverade, bokhatande boys. Om man tänker vidgat textbegrepp har vi här ännu ett lämpligt verk; Ken Loachs senaste film, Looking for Eric. Mina fotbollsälskande högstadiemecs tjöt - JAAAAA!!! när filmen blev aktuell så här i poststrejkens, trötthetens och nådens vecka några dagar innan höstlovet.
I Astrid Lindgrens - Döden, döden-anda kan det vara vettigt att säga - Fuck, fuck före filmen, så har man tagit udden av det för svenskar onödigt laddade f-ordet som förekommer kanske 500 ggr, men på ett mkt harmlöst sätt. I filmen finns både diskbänksrealism och feelgood; Cantona dyker upp som personlig coach till en olycklig brevbärare från Manchester och försöker hjälpa honom på traven med diverse obegripliga franska ordspråk och aforismer:
"Sans danger, on ne peut pas dépasser ses limites. "
"On a toujours plus de choix qu'on ne le pense. "
"Pour les surprendre, surprends-toi d'abord."
"J'adore cette femme, elle a des couilles. "
Deadpan, deadpan = I love it! Hela filmidén verkar vara inspirerad av den presskonferens då Cantona sade något kryptiskt om fiskmåsar. Underbart underhållande!
Har någon förslag på fler verk till killklasskanon? Om detta må skrivas i Lingua, men det känns alltid så hybrisartat att publicera sig själv. Välkommen med det eller andra artikeluppslag till red!
Lägg till kommentar 
The new Amazon thingie - just the thing to kindle a love affair?
tisdag, oktober 20, 2009, 21:14
Har haft en love affair med Amazon i många år, men läsa böcker på en the kindle thingie? Gillar gadgets generellt och har fingrat på en Sonyreader på Waterstone's, men jag är skeptisk... I don't do läsplattor, men vem vet, har överraskat mig själv med radikalt reformerade mediavanor förr. Övertygande vittnesmål och shoutouts postas med fördel i fältet nedan. Har någon provat/köpt?
Magnificent Seven #2: Gravespotting och slumpcykling i indiansommarsol
söndag, oktober 18, 2009, 19:51
Just nu är Niffeneggers nya överallt - senast på Bokhora idag - och har säkert bidragit till inspirationen till höstprojektet att besöka resterande sex av Londons viktorianska, själfullt asymmetriska Magnificent Seven-kyrkogårdar.
Her Fearful Symmetry utspelar sig på och omkring Highgate Cemetery. Den är väl den mest berömda av de sju, men jag inte så angelägen att besöka den igen den närmaste tiden. Däremot tipsade veckans TimeOut om guidad tur idag på Tower Hamlet i Östra London. Tyvärr visade det sig omöjligt att ta sig dit p.g.a. engineering works både på District Line och Hammersmith & City.
Så till Plan B, som i Brompton Cemetery och Plan C som i cykel! Som synes på kartan är det inte fasansfullt långt mellan Richmond och Fulham, fågelvägen eller genom Richmond Park, men jag bestämde mig för att cykla längs floden och det blev en 6 timmars cykeltur och en riktig trip down memory cycle lane...
Först gamla jobbcykelvägen, fast åt andra hållet, mot Kew och flodpromenad längs älskade, älskade Strand-on-the-Green, som jag tvingades lämna i februari, (även om jag inte har det så tokigt nu heller). Vidhåller att det är den vackraste platsen i London! Pilträden, roddbåtarna, de tre urgamla pubarna och The Tunnel Cottage - åh, åh, åh!
Upp förbi The Grange, där jag bodde i 2 år, Chiswick High Road revisited och frukost på Hothouse Café "where everybody knows your name" och där de fortfarande vet hur jag vill ha min Full English - hash brown, mushrooms, bacon, scrambled eggs, white toast & black coffee och efter en stund ett Caramel Short Bread.
Vid Hammersmith Bridge träffade jag kort en kollega, sedan var det dags att lämna bekvämlighetszonen och ge mig ut på mer okänd mark, med hjälp av kartan. Faktum är att det finns cykelvägar även inne på själva kyrkogården och den är mycket vacker och ofta använd som inspelningsplats för olika filmer.
Insåg hur nära jag var South Ken och slumpcyklade dit. Fortsatte genom Kensington Gardens och därifrån är det nära till Notting Hill... men besinnade mig och vände mot Hammersmith efter lite shopping på High Street Ken. Vilken välförtjänt pint på The Old Ship!
... och nu sitter jag här med rosor på kinden och kvällssolsken i blick. Det skulle vara roligt att göra samma tur i kajak, men då måste jag nog vara mer vältränad och planera expeditionen seriöst görankroppskt - vem vill vara sponsor? Boka annonsplats på min paddel tidigt! Early bird...
Böcker, baguetter och brutalfeminism
lördag, oktober 17, 2009, 21:39
Voilà, voilà, voilà. I videon står Cherhal inne i Shakespeare & Co. och håller i en bok med titeln En Flammes. Är det en passning till den excentriske bokhandelsinnehavaren Georges sätt att klippa håret?
Books, Baguettes & Bedbugs. The Left Bank World of Shakespeare & Co - Jeremy Mercer, 2005
Den kanadensiska journalisten tillbringade en tid som inneboende författare i den legendariska bokhandeln och lärde känna George och den mängd andra människor som alltid kommer, stannar, skriver, läser och går. Det finns ett problem med boken och jag tror det beror på att intrig saknas. Det kanske är meningen att vara Kerouacinspirerat, men intrycket blir bara att det är vanity-tryckta tämligen obearbetade dagboksanteckningar.
Den där George, förresten, är onekligen en eldsjäl, men egocentrisk och krävande med motbjudande höga Hugh Hefner-tankar om sig själv. Jag skulle verkligen vantrivas i ett liknande konturlöst kollektiv med obligatorisk pannkaksfrukost TILLSAMMANS. Parisromantiken uteblir förstås inte - alla som besökt bokhandeln kan nog skriva under på att det vilar en viss magi över platsen. Se här t.ex. den sovande bokhandelskatten och en tur runt lokalen till tonerna av Satie.
På resor med eleverna (se t.ex. Paris vs. London 1-1) har vi/jag ibland bott på gothic romance-cum-bedbugs-budgethotellet Esmeralda precis runt hörnet till vänster och hängt på alla möjliga barer och restauranger i kvarteret har jag väl gjort med jämna mellanrum sedan tidigt 90-tal, men att baren - vars mosaik jag många gånger beundrat - runt hörnet åt andra hållet till höger heter Polly Maggoo har jag ALDRIG tidigare noterat och både foto och font stämmer från filmaffischen ser jag nu.
Sjukt Parissugen nu! Har inte varit där sedan i mars. På bokpärmens insida har jag skrivit att jag påbörjade läsningen ombord på ett BA-plan mellan Heathrow och Paris, på väg till Betty Blues strand förra året. På samma sida har jag gjort noteringar ang. egodagarna i Paris. Minns mitt planeringsmöte med mig själv på Place des Vosges och när jag läser anteckningen Träffa A. kl. 19 på Indiana Café transporteras jag i tanken till Montparnasses bio- och barboulevard där l'heure bleue möter happy hour och alla är snygga, småfulla och lyckliga!
Nu under Italienåret tillåter jag mig själv så klart att prioritera italienskan, men en dag i Rom i somras fick jag en släng av dåligt samvete för franskan och köpte några sommarböcker på La Librairie Française bakom Pantheon. Tiden gick och sommarböckerna blev höstböcker.
Den klarast lysande läsupplevelsen är No et moi av Delphine de Vigan; crossover om en posh parisisk tonåring som ska skriva projektarbete om hemlöshet och blir bekant med den hemlösa tjejen No. Vet att den finns i svensk översättning på Sekwa.
Les tribulations d'une caissière är en fransk stormarknadskassörskas bittra blok. Undvik! Vad fick mig att köpa den här, fortasse requiris. Tre år på Maxi, men jag tyckte om det för att det var deltid som gav deg, ett visst flow, faktiskt, och en sund socioekonomisk kontrast till navelskådande seminarier, ändlösa fikaförmiddagar på campus, Oprahslöa eftermiddagar och D-uppsatsångest.
Dom kallar henne "highbrow bitch". Har haft en smärre impromptu domestic Despentes-festival med boken King Kong Theorie och - efter 9 års tvekan - filmversionen av Baise-Moi. Båda har självbiografiska inslag och framkastar kontroversiella teorier eller nakna analyser ang. våldtäkt, prostitution och porrindustrin. Blir mest skrämd och beklämd av denna hämnddrivna "kvinnliga frigörelse", men nästa Virginieverk blir romanen Bye bye Blondie.
Bokryggsbabbel!
fredag, oktober 16, 2009, 23:18
Magix har en rolig idé och hennes uppmaning till alla bokbloggare out there lyder:Låt böckerna beskriva ditt liv!
Besvara frågorna genom att använda titlar från böckerna i din bokhylla.
DISCLAIMER: om det är obegripligt beror det inte på radikalpoetiska pretentioner eller provokationer
utan på att antalet titlar är begränsade i husbåtsbiblioteket.
Titlarna är klickbara och länkar till det inlägg där boken nämnts. Ergo, en slags best of - och sämst of - Läsdagboken. En annan gång kanske man kan besvara frågorna med rubrikerna från lite random blogginlägg?
Är du man eller kvinna? På Y-fronten intet nytt
Beskriv dig själv Simple Stargazing
Hur mår du? Past Mortem
Beskriv stället du bor på Offshore med ingång - läs: landgång - från The Secret Garden
Vart skulle du vilja resa? Weekend in Paris
Beskriv din bästa vän Jag är en sån som bara vill ligga med dig
Vilken är din favoritfärg? The Sheltering Sky
Hurdant väder är det just nu? The Almost Moon
Vilken är din favoritårstid? Dress Your Family in Corduroy and Denim
Om ditt liv vore ett tv-program, vad skulle det heta? Stilövningar
Vad betyder livet för dig? Amo, amas, amat... and all that
Hurdant är ditt parförhållande? His'n'Hers
Vad är du rädd för? Skaparkriser
Dagens aforism The song is you
Vilket råd skulle du vilja ge? Gör vad du vill
Hur skulle du vilja dö? Självmordsaffären
Ditt motto Slumpvandring
Fish Tank - "Is it minging?"
torsdag, oktober 15, 2009, 20:44
"The expletive is the refuge of the semi-literate."
Och det hände sig att under nådens the Noughties sista år utgick ett påbud att alla BBC-medarbetare skulle anstränga sig för att svära mindre. Engelsk minihörövning på BBC Today om Silvertons nya bok om svärord. I programmet dryftas det F-ord och hänvisas till Oscar Wildes citat i ingressen och man påstår att det finns ett kodat 'fuck' i Wuthering Heights. På Twitter påminner Stephen Fry om att Mr Wilde är morgondagens birthday boy med sina 155 år!
Min brittiska favoritsvärordsdebatt är annars bloody hell-bråket i samband med den roliga reklamfilmen So where the bloody hell are you?. Se artikeln UK bans Aussie tourism ads. Har inspirerat många roliga projekt för engelsklektioner. (Tack, Anglolang i Scarborough.)
Sjönk ner i en biofåtölj på Richmond Filmhouse efter jobbet för 124 minuter socialrealism i Fish Tank med filth och fury bland fucked-up people på ett tröstlöst council estate i Essex. Huvudrollsinnehavaren Katie Jarvis upptäcktes av en talangscout som råkade observera hennes bråk med pojkvännen på tågstationen i Tilbury och hon är strålande som Mia i den här filmen.
Chavcheck: tracksuit bottoms - tick
, vest - tick , loop earrings - tick , gelled hair in a ponytail - tick . Hennes familj består av den ensamstående mamman - en blekt blondin utan hjärta och med ovårdad utväxt - och en skvallrig lillasyster. Alla inklusive Mia själv är känslomässiga analfabeter och life's a bitch i största allmänhet i detta Broken Britain. Ljusglimtarna för Mia är dansen och den enda personen hon har någorlunda tillit till är mammans nya pojkvän. Han verkar ha ett gott hjärta, men man anar ugglor i Essexmossen.
En del väldigt jobbiga scener, men förhållandevis feel-good, eller i alla fall mycket mer än jag vågat hoppas på. Jag tycker mycket om soundtracket, särskilt den souliga sorgen i Bobby Womacks version av California Dreaming.
För mer om klasskillnader i London, se dokumentären Poor Kid, Rich Kid.
Sarah Waters - pride & prejudice & pitching
onsdag, oktober 14, 2009, 23:29
Seamonsters är so last week, nu kan det bli Sense & Sensibility & Strap-ons. Sarah Waters kommer till Foyles på Charing Cross Rd imorgon för att tala om Dancing with Mr Darcy, en ny antologi med Jane Austen-inspirerade noveller.
Se tidigare inlägg om Tipping the Velvet
Under den årliga septemberresan till Bath blev det äntligen tillfälle att gå till The Jane Austen Centre - där fansen kan köpa käcka badges i museshoppen. Förutom repris av de romerska baden, lite Florenspepp vid Baths egen Ponte Vecchio, volutkapitälporr och fantastisk shopping pågick en Yann Arthus-Bertrandutställning i det fria och sedan sist har Mr B's Emporium of Reading Delights vunnit pris som Independent Bookshop of the Year, säkert delvis för nytänkandet kring Bibliotherapy och originell kategorisering med speciella avdelningar för t.ex. Eskapism och Trainspotting.
I
Bath!
Torsk på Florens - en appartamento with a view?
måndag, oktober 12, 2009, 22:38
Ett mer simplistiskt namn på en skola än ABC får man leta efter - hade aldrig fångat min svårflirtade googleblick - men kanske får de mer sympatier nu under Michael Jackson-året. Fick tips om skolan av en japansk kursare i Salerno och började redan då smida höstlovsplaner.
Planen är att jag ska gå en vanlig 20h-italienskkurs och the boyfriend studera la cucina italiana på eftermiddagarna på samma skola. Nu närmar sig Florensveckan och intrycket hittills är att bemötandet från skolans administratörer är vänligt utöver det vanliga och organisationen effektiv. Senast idag fick jag detaljerad info om boendet inkl. en karta med 3-min-gångvägen utritad mellan skolan och lägenheten i samma kvarter, Santa Croce.
Något nextopianskt, men jag börjar redan fantisera om nästa språkresa för vuxna. Genom The Italian Bookshop - my home away from home - fick jag kännedom om denna tävling där man kan vinna en vecka i Venedig. Cari amici, dai, dai, tävla, tävla och ta med mig, per favore! Vi kan leka Don't Look Now och springa med rödluvanoutfit i de dimmiga gränderna. What's not to love?
Polly Maggoo - ett Swinging Sixties' modmästerverk med episk eyeliner
söndag, oktober 11, 2009, 20:47
Film: Qui êtes-vous, Polly Maggoo?, 1966
Poupée de cire, poupée de mode. Ett franskt TV-team följer en modell och försöker skildra hennes personlighet, men det finns ingen! Bara yta. Veckans tema tycks vara egocentrism: den monokroma mode/dia-/mono-/logen är mer eller mindre meningslös och filmen har inte åldrats väl, (men vem fan gör det?). Är inte tillräckligt insatt i eller intresserad av modebranschen för att förstå allt filmen parodierar. Den piggade dock upp en regnig måndagkväll: merci, Monsieur M!
De randiga flickorna är legendariska och det är en fröjd att se vissa tidsmarkörer, t.ex. för epoken typisk design och Vidal Sassoon-looken m.m. Det finns också en slags charmig pre-Summer-of-Love-oskuldsfullhet i detta Herrens år 1966, men hur kunde jag se hela filmen utan att känna igen en ung Philippe Noiret?
Så lite sociopolitisk och kulturell 1966-kontext i Sverige och världen enl. Wikipedia: Vietnamkrig pågår, Indira Gandhi väljs till Indiens premiärminister, Beatles säger "vi är nu mer populära än Jesus", Botswana blir självständigt från Storbritannien, Astrid Lindgren sitter och skriver på Emils nya hyss och om Barnen i Bullerbyn, Clarence Crafoord skapar debatt om begreppet hjärndöd, de statliga allmänna läroverken blir gymnasier. Man lyssnar på Dylan, The Doors, The Who, Wilson Pickett, Otis Redding, The Hollies, Simon & Garfunkel, Sinatra, Dalida m.fl.
Nästa film från - 66 blir Fahrenheit 451, men först efter att jag läst boken. Den passar mina dystopiska böjelser och har alltid funnits där på olika listor, men den nya motivationen beror på att ett Facebooktest spådde att jag skulle känna igen mig i en av huvudpersonernas idealism. A propos egocentrism... Två andra aktuella filmer om 60-talet är den franska Born in '68 och An Education med Nick Hornby som manusskribent! Har haft biotorka några veckor och det gör mig galen: Fish Tank är för deprimerande och Creation verkar ha samma felfokuserade nostalgiska approach som Coco avant Chanel.
Modebloggar finns ju en masse, men vem startar den första modbloggen? 80-talsrevival är so last season - det är mycket roligare att återupptäcka ett decennium man inte varit med om själv. Just nu är 60-talet hett igen, or is it just me?
Höstens utställningar på Tate Modern och National Portrait Gallery.
Weird and Wonderful Words - and People
söndag, oktober 11, 2009, 11:40
The Wonder of Whiffling - ny bok med obskyra ord från hela Global English-området. Tackar för ordet blatteroon eftersom jag av en slump träffade en senast igår. Under hela tuberesan från Hammersmith till Hyde Park Corner fanns det knappt ens möjlighet att skjuta in ett - ok, -vad kul, - åh nej! eller - mhmm. Höjden av egocentrism och en av orsakerna till att jag bad att bli uppflyttad några steg på l'Istituto - eller är det projicerad irritation för att inte jag får prata mest? Famous last words från henne blev "jag flyttade just till Kew - nu kan vi träffas oftare". OMG, sånt här är jobbigt. Till saken hör att vi har en tredje gemensam vän som är trevligissima!
En annan betydligt trevligare bekantskap från innevarande Italienår är från Sydney och berikar tillvaron inte bara med italienska ord utan användbar oslipad Strine man sällan hör här: junket för jobbresa, bogan, unco, chuck in a sicke och andra uttryck beyond det stereotypa 'bewt sheila' etc.
Dagens italienska ord blev 'evidenziatore' - una parola preferita!
